Augusti är här ...

... och jag kan inte låta bli att undra vart alla mina sommardagar tog vägen? Inte så att de har försvunnit i ett rosa töcken men de har bara gått så fort. Man säger att tiden går fort när man har roligt och det har jag haft. Jag är inte så sugen på att åka utomlands så hemester är perfekt för mig. Finns inget underbarare än den svenska sommaren. Har också haft turen att få låna dotterns bil så det har blivit en hel del utflykter i närområdet. Älskar att besöka mina kända smultronställen, men har även upptäckt nya trevliga platser som hamnar på min "attbesökaigenlista". För att platsa på den listan vill jag ha historia och kultur och gärna möjlighet att pausa en stund med något ätbart. Allt detta har funnits på de platser jag besökt nu och det har fungerat förvånansvärt bra. Man beställer och sitter ute med avstånd mellan borden. 

En av mina favoritställen som också är på gångavstånd är Gunnebo Slott & Trädgårdar. Kring Gunnebos byggnader grönskar trädgårdar och park Dessa skapades vid samma tid som övriga anläggningar och ritades i de flesta fall av Gunnebos arkitekt, Carl Wilhelm Carlberg. I anläggningen finns tre typer av trädgårdar: formell-trädgård, engelsk park och köksträdgårdar. Alla trädgårdarna är Krav-certifierade. Köksträdgårdarna planeras vaerje år i nära samarbete med kockarna i Gunnebo Kaffehus och Krog och de grönsaker som skördas här serveras i restaurangen.

I början av veckan samlades min familj där för en god lunch på uteserveringen. Vilken energikick jag får när vi träffas och tonårsbarnbarnen och deras pojk- och flickvänner har en sån smittande syn på livet. Ändå har sommaren varit full av prövningar, speciellt för min älsklingstjej som först fick fira studenten på ett lite annorlunda sätt i våras. Sen blev hennes häst skadad så hon har inte kunnat rida på hela sommaren och all oro för hur det skall gå med honom. Nu har hennes bil, som hon köpte för egna pengar för ett år sedan, gått sönder och måste skrotas. Jag är så full av beundran för hennes lugn och hur hon tar itu med motgångar, stora som små. Mina barnbarn sätter verkligen guldkant på min tillvaro. 





Treillaget, som rekonstruerades våren 2016, utgör en länk mellan natur och arkitektur - de klippta lindarna är på god väg att bilda en lövsal. Det är ett magiskt ljus härinne och trädgårdsstatyn är ett vackert blickfång.





En strålande solig dag åkte vi till Äskhults by. En resa som tar oss 200 år tillbaka i tiden. Äskhult är en unik bevarad by miljö som ger en god bild av hur många västsvenska byar såg ut i början på 1800-talet. Vi var ute i god tid och stod först i kön för kaffe med våfflor och pigan Lottas hemkokta sylt. Så fridfullt sitta under vårdträdets grönskande lövverk hos Bengts och njuta av gofikat. Vill du höra mer om Äskhults by kolla in hos min syster; Refugium fotoblogg.

 

 


Ett ställe som var nytt för mig var Råda Säteri som ligger en kort promenad från Mölnlycke centrum och bara några minuter med bil eller buss från Göteborg. Råda Säteri är en unik 1700-talsmiljö med välbevarade herrgårdsbyggnader och en vacker trädgård. Här finns Trädgårdscaféet som är vackert beläget vid herrgården och Rådasjön. Vi åt en god lunch och efter några timmars promenad i bokskogen drack vi en kall Limoncello och en kokostopp slank också ner. Råda Säteri hamnar klart bland mina smultronställen.


 





Ännu är sommaren kvar och till helgen ska det visst bli uppemot 30 grader. Med sån värme vill jag helst vara vid vattnet men stränderna är proppfulla med badsugna så det får nog bli skogsbad för min del. 

Ha en fortsatt fin sommar & kramen

Fjärilsdrömmar - Charlotta Lagerberg-Thunes

Fjärilsdrömmar är en bok som jag har längtat efter. Jag har redan sträckläst boken direkt jag fick den och nu läser jag den en andra gång. Den är andra delen om Lo och fortsättningen på Orkidebarnet. Baksidestexten på boken är så vackert skrivet och ger en bra bild av Los fortsatta resa in i vuxenlivet;   

"Fjärilsdrömmar handlar om livets sårbarhet, högkänslighet, utmattningssyndrom, sjukdomsförlust, upprepningstvång och sorg, men också en bok om att våga gå sin egen väg och finna sin egen glänta, Om att ha mod att vara kreativ och finna sin egen kraft och våga gestalta det man vill att andra ska se och upptäcka hos en själv. Lo längtar efter sin fria själ vilken ännu inte ha fått vingar som bär att flyga med, för innan dess kommer hennes årsringar i kapp henne. Om vi flyr problemen kan vi inte heller bli fria själar. När vi samlar på känslomässig smärta och ignorerar oss själva börjar kroppen signalera och strejka. 

Boken handlar om hur Los sårbarhetsgener och högkänslighet kommer påverka henne i familjeliv såväl som yrkesliv. Om själslig smärta, förluster och hur man måste gå genom sårbarhet för att finna sin styrka igen, för att kunna leva helhjärtat. Att leva helhjärtat handlar om både att ha självmedkänsla, värna om sitt sanna jag och om tacksamhet och glädje, samt om att omfamna och värna om sitt eget skapande och kreativitet. En bok om att vi alla förtjänar kärlek och bär man på ett brustet hjärta som Lo, har man både vågat älska, förlåta och visat sig sårbar."

Uppkrupen på myssoffan i uterummet tillsammans med katten Kajsa och boken Fjärilsdrömmar. Boken berör på djupet och jag läser några kapitel, lägger ner boken och låter tankarna sväva fritt som de vackra fjärilarna som pryder boksidorna. Charlotte har ett sånt vackert och poetiskt språk när hon med värme och kärlek beskriver känslor som jag så väl känner igen. Det blev många avbrott för reflektioner. Jag fick en insikt om min egen känslighet och sårbarhet i berättelsen om Lo. Det är hög igenkänningsgrad och därför tycker jag om möjligt ännu bättre om den andra boken om LO. 
 


Redan i den första boken 
Orkidebarnet kände jag igen känslorna och skörheten hos det lilla barnet. Själv växte jag upp i en kärleksfull familj och fick drömma och flyga fritt. Jag tyckte att det var intressant att läsa om en annan uppväxt. ( Läs gärna vad jag skrev om Orkidebarnet här.) 



Boken är vackert formgiven och jag tycker mycket om låttexterna i början på varje kapitel. De ger en extra dimension till läsandet och jag kan varmt rekommendera boken
 Fjärilsdrömmar.
I slutet av boken finns ett utdrag ur den tredje boken som heter Sorgmanteln och jag ser med spänning fram emot att få läsa den.

Läs mer om Charlotta Lagerberg-Thunes: www.charlottalagerbergthunes.se    

Läs & njut!

Efter midsommar

Midsommar är min absoluta favorithögtid. Ljuset är tillbaka och sommaren ligger framför oss. Det blev en lugn midsommarafton med skogspromenader och picknick i det gröna. En skön stund i naturen med ljumma vindar och fågelsång. Sittande i skogen kände jag hur den magiska midsommarkänslan infann sig. Jag älskar det lite trolska och sägenomspunna som omger midsommaraftonen. Gamla tiders firande sammanvävs med nya traditioner. Nog det svenskaste jag vet och nästan mer nationaldag än 6 juni. Vi avslutade dagen med god mat och såg den underbara midsommarkonserten från Mollösund. Visst saknade jag firandet med familjen men det får vi ta igen när pandemin är över. Både sol och regn som det anstår en midsommarafton ...







Nu känns det bra med rutiner och skönt att komma igång med träningen igen. Kanske inte så lämpligt nu när temperaturen ligger runt 28 grader men jag går ut tidigt och med lätta kläder fungerar det ganska bra. Varma dagar tar vi motionsspåret i skogen där träden ger skugga och svalka. Jag älskar värme så för mig är det bara lycka men ett uppfriskande regn är alltid välkommet, inte minst för allt som växer och gror. Det doftar så gott och luften känns så ren. Men som med så mycket annat den här annorlunda tiden är det svårt att njuta fullt ut. Tankarna går till alla som mår dåligt av värmen och för vissa kan det vara livshotande som på äldreboenden och andra institutioner. Jag känner mig privilegierad som är frisk och har friheten att göra vad jag vill. Alltför många har inte den möjligheten och det måste vara deprimerande.



Motion i all ära men maten är också viktig. Jag läste en spännande artikel om den okinordiska maten. 

"Redan 1976 har forskare följt mer än 900 hundraåringar på Okinawa. Utöver att leva länge har de även visat sig vara friska och vitala långt upp i åren. De har till exempel en lägre frekvens av hjärt- och kärlsjukdomar, demens och är mindre i riskzonen för bröst-, prostata- och koloncancer. Vad är hemligheten?

Det finns några olika förklaringar, som till exempel att det rör sig mycket. De går, jobbar både i trädgården och hemma och stressar mindre. De har starka familjeband, många nära vänner och tydliga sociala nätverk. Dessutom stressar de mindre och har en god hälso- och sjukvård. Och förstås, en stor del av 
hemligheten ligger i maten: de äter sundare, med mycket grönsaker i säsong, hela korn, baljväxter och mindre kött och alkohol. Dessutom äter de långsamt och försöker sluta äta när de är 80% mätta så att kroppen hinner känna av mättnaden i tid, på Okinawa kallas det "Hara hachi bu".

Den okinordiska maten är inspirerade av de vitala hundraåringarna på Okinawa och är ett sätt att äta gott och njuta av livet, men med naturligt goda råvaror och smaker vi gillar i Norden. Vill du komma igång och äta okinordisk kan du fylla tallriken med massor av grönsaker, bönor och linser, hela gryn, varvat med fisk, skaldjur, fågel och lite ägg. Använd vegetabiliska oljor, gärna vår svenska rapsolja. Lägg till frukt, bär, nötter och mandlar." 

”Ät bra mat, gå överallt och tyck om det du gör.”
- 
Yukinsan, Okinawa

Jag behöver inte ändra så mycket i min nuvarande livsstil och mathållning och därför känns det ganska lätt att ta till mig den här filosofin. Jag tror inte på livsstilsförändringar som blir väldigt jobbiga att hålla, man får lägga till lite och dra ifrån lite allt eftersom. Mer information och goda recepttips finns på: https://okinordiskamaten.se

Var rädda om er & drick mycket vatten.

Sommarkram!

Hundra sommardar ...


Nu är juni här, den första sommarmånaden. Grönskan är så intensiv och det blommor överallt, i buskar och på marken. Tiden "mellan hägg och syren" är snart över även om syrenen fortfarande blommar och sprider sin somriga doft. Väcker minnen om skolavslutningar och hägrande sommarlov till liv och ger en nostalgisk förnimmelse.





Den här dikten av Caj Kajenn Lundgren påminner mig om hur viktiga alla dagar är. Det kan vara bra eller dåliga dagar men ändå viktiga på sitt sätt. Även om det blir en annorlunda sommar är det härligt att tänka att vi har cirka hundra sommardagar till vårt förfogande. Dikten är populär och finns på så många bloggar nu i början av sommaren och så även på min.

"Var glad min själ åt vad du har, nu har du hundra sommardar, och detta är den första. När solens lopp sin ände tar, då har du nittionio kvar, och någon blir den största. 

Ge noga akt på var du står, imorgon är med ens i går, det går så fort att vandra. Lägg märke till att vad du får, är hundra sommardar per år, imorgon är den andra." 

Jag gör mina dagliga vandringar i närområdet och är ganska nöjd med både lugna skogspromenader och snabbare turer i motionsslingan. Stannar ofta till vid den lilla skogstjärnen och döm om min förvåning när jag upptäckte att det fanns guldfiskar som simmade omkring. Det måste vara någon som släppt ut dem och jag hoppas de klarar sig där.







Glädjande nog fick jag vidga vyerna när mitt älskade barnbarn tog studenten. En underbar dag med familjen om än på behörigt avstånd. Efter alla veckor av nervös väntan hur de skulle få fira studenten blev det väldigt lyckat med champagnefrukost, utspring till väntande föräldrar och en rolig fest på kvällen med kompisarna. Stor överraskning när pojkvännen hämtade henne i pimpad Cab och efter några turer runt stan kördes hon hem till familjefesten.



 


Festen hade vi ute i ett partytält i trädgården med god mat, studenttårta, presentutdelning och härligt umgänge. Barnbarnet var nöjd och glad över hur bra det blev och det var så roligt se hennes glädje. Det tråkiga var att hennes vackra balklänning fick hänga kvar i garderoben men det kommer säkert fler festliga tillfällen när hon kan använda den. Kanske de kan ha balen längre fram i höst om pandemin ger med sig. 





Triften, även kallad strandgossar som blommor i klippskrevorna är en riktig överlevnadskonstnär.





Det vackra vädret lockade mig också att ta premiärdoppet i havet och det var som väntat uppfriskande. För en stund kändes det härligt befriande och som vanligt men nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Jag är tacksam över min livsfilosofi som gör att jag tar en dag i sänder och så får det bli som det blir ...

Nu slutar jag med en önskan om en fortsatt fin sommar.

Kram!


Saknar loppisbesöken...

… så här i coronatider 

men vi har vår egna lilla "loppis" i bostadsområdet, vår återvinningscentral. Eller det är egentligen bara en plats där man lämnar tomglas, tidningar och sånt. Man får inte lämna möbler och liknande men det är ofattbart så fina saker som ändå hamnar där. Jag har gjort många fantastiska fynd där men sakerna måste vara hela och fräscha för jag har bacillskräck. 

Jag är nog lite miljöskadad efter att ha arbetat på välgörenhetsorganisationen Emmaus under många år. Ett stort intresse är heminredning och jag blandar gärna modernt med arvegods och loppis fynd. Jag tycker att det gör inredningen hemtrevlig och personlig.

Jag har länge funderat på att köpa en vit dagbädd och helt plötsligt står den där med alla skruvar i en fin liten silverpåse. Resårmadrassen beställdes på nätet hos Ikea och dagen efter levererades den till dörren. Vi är så nöjda med den nya inredningen och Kajsa var först på plats. 





Nu står den i uterummet och den passar så bra ihop med bordet som kommer från vårt föräldrahem. Sänghimlen har hittat sin plats och julstjärnorna som slutat fungera likaså.




Vi har fixat en liten trädgårdshörna tack vare fina dottern som kom med egensådda plantor. Gurkor, tomater, Jamaican bell, Havanna peppar, luktärtor, indiankrasse, snöflingor, kantlobelior och solrosor samsas gott med våra perenner som clematis, kärleksört och vinrankor. 





Även om jag tycker om vackra saker är jag ingen samlare utan för varje sak som kommer in måste en åka ut. Hammocken ska nu flyttas till dotterns utepaviljong och där kommer den att passa perfekt.

"Den enes skräp är den andres skatt." 

Sommarkram!

Kluvna känslor

Vissa dagar känns allt så overkligt som jag hamnat i en skräckfilm som aldrig tar slut. Ute är våren på god väg men glädjen över naturens pånyttfödelse vill inte riktigt infinna sig. Jag tänker på alla som aldrig får uppleva våren igen och all sorg och trauman som följer i coronans spår. Samtidigt känner jag stor tacksamhet över att mina nära och kära mår bra. Känslan är kluven minst sagt. 

Jag försöker ta tillvara de vackra dagarna med sol och värme och det är en lisa för själen att komma ut. Bort från tv rapporteringen om kurvor och statestik.

Nu behövs rutiner och det är skönt att komma igång med motionen igen. Vi tar det lite som det kommer, vissa dagar snabba stavgångspromenader och andra på upptäcktsfärd med kamera och fikakorg. I går klättrade vi upp på ett litet berg till utsiktsplatsen där vi tog en välbehövlig fikapaus. På hemvägen följde vi nya stigar som gick genom en härlig skog med vitsippor.









Det finns två trolska tjärnar i "min" skog. I den ena är det full aktivitet med små grodyngel som far omkring. I den andra häckar ett näpet andpar som inte vill vara med på bild.






Ett perfekt ställe att sitta ner och meditera eller bara vara i nuet och ge andningen lite uppmärksamhet. Medveten andning eller enkla andningsövningar gör att jag mår så mycket bättre. Det finns många sätt men jag andas in genom näsan och räknar mentalt till fyra, håller andan och räknar till två, andas ut genom munnen och räknar till fyra, räknar till två och andas in igen.

Var rädda om er och håll er friska

Taggat med: 

, , , , ,

Vardag igen ...

Karantänlivet fortsätter sin gilla gång och ibland önskar jag att jag kunde gå i ide som björnarna. Hade varit rätt skönt sova sig igenom den här overkliga tiden. Så känns det ibland men för det mesta tar jag dagarna som de kommer. Försöker hålla rutinerna så gott det går även om bohemen i mig tar över ibland. Det positiva är att jag hinner göra saker som har blivit liggande som att fortsätta med släktforskningen, göra klart album med gamla släktbilder och sortera foton i datorn. 

Så underbart koppla av med en bra bok och just nu läser jag en bok som jag längtat efter. Det är Fjärilsdrömmar av Charlotta Lagerberg Thunes som är fortsättningen på Orkidebarnet, som jag berättade om här. Återkommer med ett inlägg om boken längre fram. Det blir ovanligt mycket tvtittande också och jag måste tipsa om en spännande serie som visas på svt play. Den heter Hemma igen och jag blev helt tagen när den visades 2018. Inlägget jag skrev då kan du läsa här



Serien följer livet på herrgården Ash Park från mitten av 1950-talet. I centrum står den unga sjuksköterskan Sarah Adams som har varit utomlands i många år och som återvänt hem med motstridiga känslor. Andra världskriget ligger i historien, men kriget har ändrat många människors liv och gjort dem rotlösa. Gillar du spänning, drama, romantik, vackra vintagekläder och häftiga bilar är detta en serie jag verkligen kan rekommendera. Alla 6 säsonger visas nu och den är starkt beroendeframkallande så det passar bra nu när man ändå ska hålla sig hemma.

Jag försöker vara ute i friska luften så mycket som möjligt. Går mina promenader i skogen och fyller på energiförrådet. Finns nog inget som är så livsbejakande som naturen. Fåglarna håller sina vårkonserter som vanligt och vårblommorna slår ut som de alltid har gjort. Det är lätt att glömma bort kaoset som råder och jag finner min välbehövliga balans som håller hoppet vid liv.





Kram & var rädda om er

Se det stora i det lilla

Vi lever i en annorlunda tid som påverkar vår vardag mer eller mindre. Alla påverkas på olika sätt och hur vi klarar av påfrestningarna varierar från person till person. Jag är en ganska introvert person i vanliga fall som trivs hemma och inte har så stort umgänge. För mig är det inte så jobbigt att hålla mig inne och på avstånd från människor. En olycka kommer sällan ensam och nu när jag har all tid i världen att motionera skadade jag mitt knä så illa att jag inte kunde gå första veckan. Tack och lov behövde jag inte söka vård utan sakta men säkert har det blivit bättre och jag kan återuppta mina strövtåg. Jag promenerar varje dag i naturen i mitt närområde men saknar friheten att ta bussen till andra platser. Längtar till Botaniska och Trädgårdsföreningen. Skönt ändå att vi har en sån fin motionsslinga i vår lilla skog med små bäckar, tjärnar som är naturens speglar och alla träden. Livets lunga för oss karantänmänniskor. 

Så glad att jag har min syster som sällskap i dessa orostider. Vi beställer mat på nätet och det fungerar bra. Även om det är tålamodsprövande med självvald karantän så är jag tacksam att jag och mina kära mår bra. Saknar mest att inte kunna umgås med familj och vänner men får ta igen det när vi ser slutet på pandemin. Mina vardagsproblem känns fjuttiga med tanke på alla som blir sjuka och sjukvårdspersonalen som sliter för att rädda liv. Lider också med företag som drabbas och alla som blir utan arbete och all oro som det för med sig. Jag hoppas att vi kan gå stärkta ur det här och ta till oss lärorika tankar på vägen.


Foto: Evas foto

Solen skiner, fåglarna kvittrar och våren är på väg. Naturen och djurlivet fortsätter som det alltid har gjort. Jag samlar på mig fina upplevelser och ser det stora i det lilla. Upptäckten av en liten blomma som jag inte såg igår kan räcka långt. Det gäller att se omgivningen i makroperspektiv.


Hållutkram

Norrsken, Midnattssol, Polarnatt - Frida Skybäck

Jag älskar historiska böcker och Frida Skybäck gör mig inte besviken med dessa välskrivna böcker om de tre systrarna i herrskapsfamiljen Stiernfors på Rosenlunds herrgård i Skåne. Frida Skybäck skildrar systrarnas dramatiska liv under 1800-talets mitt likt en modern Jane Austen.

Norrsken är första delen i serien och handlar om den äldsta systern Cecilia som återvänder hem till Rosenlund efter en lång tids frånvaro. Var hon egentligen har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel, men hon är inte längre densamma. Djupt olycklig drar hon sig undan, skriver och drömmer om att bli författare. Mellansystern Elisabeth var tidigare hennes förtrogna men har nu allierat sig med den yngsta, utlevande och provokativa systern Amelie. Den enda ljuspunkten är lillebror Benjamin, som är ensam arvinge till gården. Föräldrarna är ivriga att få äldsta dottern bortgift och hittar en lämplig kandidat i den franskättade adelsmannen Jacques Rousseau. Cecilia tvingas in i ett äktenskap med en man hon inte älskar. För vad är alternativet om hon inte gifter sig? Och vad vill egentligen Ludvig som plötsligt dyker upp? Cecilia vet inte längre vad hon känner när hon återser ungdomskärleken som reste till Italien och sedan aldrig hörde av sig. 


I Polarnatt står Elisabeth Stiernfors i tur att gifta sig och sammanförs med den osympatiske friherren von Strauss. När den fattige språkadjunkten Mathias Storm förälskar sig i henne ställs hon inför ett svårt val och den enda hon kan anförtro sig åt är kammarflickan Vera. 

Det leder till en vänskap som växer sig allt starkare men som också blir allt mer komplicerad. Till sist vet Elisabeth varken ut eller in. Vem är den rätte för henne och vad händer med Vera om hon gifter sig?

Samtidigt kämpar storasyster Cecilia för att få sitt äktenskap med Jacques Rousseau att fungera. Hon vantrivs på den nergångna Apelgården och snart förstår hon att huset bär på en mörk hemlighet. När ett litet barn lämnas vind för våg på gården och Jacques förbjuder Cecilia att hjälpa det tvingas hon ta ett svårt beslut


I Midnattssol är våren kommen till Rosenlunds herrgård och det råder ett fridfullt lugn. Men lyckan visar sig vara både skör och tillfällig. Ett oväntat besked från Cecilias make tvingar henne tillbaka till Apelgården, där ett tungt ansvar vilar. I Lund kämpar Elisabeth för ensamma mödrar och deras barn, som inte är välkomna till den nyöppnade barnstugan. 

Yngsta systern Amelie lever ett glamoröst liv som nygift med greve Carl Piper, men ett oväntat besök omkullkastar hennes bekväma tillvaro.

För Amelies del tycks det glamorösa livet få ett abrupt slut då makens bror återvänder från en av sina många upptäckarresor. Plötsligt inser hon att maken inte längre ger henne odelad uppmärksamhet och det som till en början väcker hennes ilska visar sig snart bli något helt annat.


Den här boken knyter ihop de tre systrarnas historier på ett genuint sätt och är en bra och välskriven avslutning på trilogin. Skybäcks historiekunskap skapar en trovärdig berättelse om systrarnas begränsade möjligheter att som unga kvinnor under 1800-talet bestämma över sina liv. Jag tycker att systrarna var starka kvinnor i sina olika verkligheter och gillar att det ändå finns en del inslag av girlpower. Jag kan varmt rekommendera böckerna till alla som gillar historiska romaner med både drama och kärlek.  



Läs & njut!


En kväll på stan...

I dessa orostider är det skönt att lämna all mediarapportering en stund. Jag och min dotter hade bokat en konsert med Bo Kaspers på kvinnodagen. Det var i sista minuten för nu hade vi nog inte valt att ge oss ut i folkvimlet. Vi började kvällen med en mysig middag på Bryggeriet. Värmande brasa och supergod mat. Vi unnade oss både varmrätt och en smaskig efterrätt. Trevligare kypare som önskade oss en fin fortsättning på kvinnodagen. På väg till Lorenbergsteatern såg vi att Karin Boyes staty hade fått en vacker blomstermantel som hyllning till dagen.







Inför de flesta konserterna måste man vara ute i god tid med bokningen. I dag har jag bokat biljetter till Mamma Mia i Januaru 2021. Det blir en familjefest och även barnbarnen följer med. Man sitter som på en grekisk taverna och det serveras trerättersmiddag med medelhavsrätter. Det jag mest ser fram emot är alla välkända ABBA låtar som jag älskar. Hoppas coronaviruset har försvunnit då.


Söndagskramen

Äldre inlägg