Höstvisa

"Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut"

Tove Janssons "Höstvisa" fångar på några rader den sanna höstkänslan. Plötsligt i morse kändes det annorlunda. En krispigare känsla i luften, en annan doft, mer mullmättad. Hög luft som berättar om annalkande höst.

  


- Gundefjällsgatan -


Att "ta höst" är inte lätt. Det är vemodigt att ta farväl av sommaren. Jag kommer ihåg hur det kändes när vi hade stuga och man städade inför hösten och flytten tillbaka till stan. Vi ses nästa sommar säger man till grannen. Vad har hänt då? Kanske inte så mycket ändå för ett år går så oändligt fort. När jag kom tillbaka på våren hittade jag en kvällstidning som berättade om värmerekord. Jag ser blåbärsfläckar i tidningen och minns den dagen så väl. Solen sken och jag hade bakat blåbärspaj. Det känns som igår. 

 

  


- Sönnerbergens naturreservat, Onsala -


Minns också känslan när vi hade segelbåt och det var dags att ta upp båten efter sommarens härliga seglatser i den norrländska skärgården. Att känna friheten ute bland kobbar och skär, vinden i seglen och mot min solvarma kind och den befriande tystnaden. Intresset blev bara större när jag och dottern gick en kurs för förarbevis och lärde oss sjövägsregler, inomskärsnavigering och sjömanskap. Det slutade med att vi båda hade var sin båt under lång tid. När jag sitter nere vid havet och ser de vita seglen mot horisonten får jag en sån obeskrivlig längtan att få vara där ... men just nu har jag varken stuga eller båt, men livet är föränderligt så vem vet? 
 



- Gottskär, Onsala -

Ha en fin början på den nya veckan och var rädda om er. Kram 


Höstträdgården levererar

September kom med ombytligt väder, både sol och regn. Det verkar vara en bra kombination i min dotters trädgård. Fruktträden och bärbuskarna dignar av äpplen, plommon, vindruvor och björnbär. En orädd hare ville också smaka på fallfrukten. Den är så välkommen och bara ett av alla djur som hälsar på så här på landet. Frilandshibiskusen Woodbridge blommar fortfarande och har spridit sig in bland vindruvorna. Den sista ljuva rosen visar upp sig och doftar underbart. 

 


 

 


Inne i växthuset växer det så det knakar. Tomater av olika sorter, gurkor, meloner, fikon och chili levererar och kommer nog att fortsätta ett bra tag till. Dottern och barnbarnet kan vara stolta över resultatet av deras idoga arbete som ger så fina skördar. Trädgårdsliv och att odla växter är så bra för hälsan också. 

 


Studier har visat att människor som drabbats av utmattningsdepressioner ofta mår bättre av att vistas i gröna miljöer. Trädgårdsarbete används numera som terapiform på flera ställen runt om i landet. Nu finns även forskning som visar att det faktiskt kan vara rena medicinen att påta i jorden.

"I vanlig trädgårdsjord finns nämligen små mikroorganismer, bakterier, som utsöndrar ämnen som är speciellt bra mot depressioner. Det är främst bakterien Mycobacterium som tillhör gruppen aktinobakterier.

- Den doft man känner när man luktar på jord kommer från just sådana organismer och det finns flera organismer i den gruppen som utsöndrar olika ämnen som kan vara bra för människan, säger professor Sara Hallin, vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi i Uppsala." 

Vi är nog många som känner oss mer lugna och avslappnade efter att ha fått påta i rabatten eller titta till grönsaksodlingarna i pallkragarna en liten stund. Trädgården är också ett fantastiskt ställe för meditation. Sök upp en fridfull plats och ta in naturens lugn. Andas in dofterna, lyssna på fåglarna och upplev omgivningen med alla sinnen.


 

 

Ha en fortsatt skön höst & kramen 🌺

 

Jag förundras över mycket ...

... musik som ger mig gåshud, hänförelsen över en gnistrande stjärnhimmel, en vy som får mig att tappa andan och den magiska skogen som är en ständig källa till förundran. Det är ofta de små miraklerna som väcker min förundran som en brummande humlas flykt från blomma till blomma, vildblommorna som kantar vägrenen, den kvicka ekorren som skuttar från gren till gren medan den nyfiket kollar in mig. Det är i såna stunder jag förnimmer en lyckokänsla som ibland flimrar förbi men som ofta stannar kvar längre i mitt sinne.  Jag tror att anledningen till att jag ständigt hittar saker att förundras över kan vara att vi högkänsliga tar in fler intryck och kan lätt se subtila detaljer som kan gå mindre känsliga personer förbi. 

 



Det finns så många vackra blommor både vilda och de som spridit sig från trädgårdar som jag har kunnat plocka hela sommaren. Små ting som sätter guld på tillvaron.

 
Foto: Evas Foto Refugium

Att känna förundran är en positiv känsla för mig och i år har det kommit en bok som jag har på min läslista. Sara Hammarkrantz har tillsammans med Katrin Sandberg skrivit boken "Förundranseffekten" där de tittar närmare på forskning på förundran och dess effekter på hälsan. 

"Förundran är känslan av storhet och en vilja att förstå det ofattbara. Förundran kan väckas av såväl små som stora erfarenheter i livet och själva effekten av förundran kan bidra till att vi känner mindre stress, mindre oro, och den kan göra oss mer givmilda och ödmjuka. I boken får vi också tips om hur man kan väcka förmågan att uppleva förundran till liv. Förundran är en komplex känsla, främst kännetecknas den av upplevelsen av storhet, något större än oss själva".

I boken berättas också hur hjärnforskare i samband med upplevelse av förundran sett en sänkt aktivitet, en kort paus, i den del av hjärnan som associeras med egot, självupptaget ältande och självreflektioner. Låter spännande
och om det är intressanta rön berättar jag mer efter att jag läst boken. 

Jag hoppas vi alla får en skön höst med mycket att förundras över.

Sensommarkramar ❤️


Augusti är här ...

... och jag kan inte låta bli att undra vart alla mina sommardagar tog vägen? Inte så att de har försvunnit i ett rosa töcken men de har bara gått så fort. Man säger att tiden går fort när man har roligt och det har jag haft. Jag är inte så sugen på att åka utomlands så hemester är perfekt för mig. Finns inget underbarare än den svenska sommaren. Har också haft turen att få låna dotterns bil så det har blivit en hel del utflykter i närområdet. Älskar att besöka mina kända smultronställen, men har även upptäckt nya trevliga platser som hamnar på min "attbesökaigenlista". För att platsa på den listan vill jag ha historia och kultur och gärna möjlighet att pausa en stund med något ätbart. Allt detta har funnits på de platser jag besökt nu och det har fungerat förvånansvärt bra. Man beställer och sitter ute med avstånd mellan borden. 

En av mina favoritställen som också är på gångavstånd är Gunnebo Slott & Trädgårdar. Kring Gunnebos byggnader grönskar trädgårdar och park Dessa skapades vid samma tid som övriga anläggningar och ritades i de flesta fall av Gunnebos arkitekt, Carl Wilhelm Carlberg. I anläggningen finns tre typer av trädgårdar: formell-trädgård, engelsk park och köksträdgårdar. Alla trädgårdarna är Krav-certifierade. Köksträdgårdarna planeras varje år i nära samarbete med kockarna i Gunnebo Kaffehus och Krog och de grönsaker som skördas här serveras i restaurangen.

I början av veckan samlades min familj där för en god lunch på uteserveringen. Vilken energikick jag får när vi träffas och tonårsbarnbarnen och deras pojk- och flickvänner har en sån smittande syn på livet. Ändå har sommaren varit full av prövningar, speciellt för min älsklingstjej som först fick fira studenten på ett lite annorlunda sätt i våras. Sen blev hennes häst skadad så hon har inte kunnat rida på hela sommaren och all oro för hur det skall gå med honom. Nu har hennes bil, som hon köpte för egna pengar för ett år sedan, gått sönder och måste skrotas. Jag är så full av beundran för hennes lugn och hur hon tar itu med motgångar, stora som små. Mina barnbarn sätter verkligen guldkant på min tillvaro. 





Treillaget, som rekonstruerades våren 2016, utgör en länk mellan natur och arkitektur - de klippta lindarna är på god väg att bilda en lövsal. Det är ett magiskt ljus härinne och trädgårdsstatyn är ett vackert blickfång.





En strålande solig dag åkte vi till Äskhults by. En resa som tar oss 200 år tillbaka i tiden. Äskhult är en unik bevarad by miljö som ger en god bild av hur många västsvenska byar såg ut i början på 1800-talet. Vi var ute i god tid och stod först i kön för kaffe med våfflor och pigan Lottas hemkokta sylt. Så fridfullt sitta under vårdträdets grönskande lövverk hos Bengts och njuta av gofikat. Vill du höra mer om Äskhults by kolla in hos min syster; Refugium fotoblogg.

 

 


Ett ställe som var nytt för mig var Råda Säteri som ligger en kort promenad från Mölnlycke centrum och bara några minuter med bil eller buss från Göteborg. Råda Säteri är en unik 1700-talsmiljö med välbevarade herrgårdsbyggnader och en vacker trädgård. Här finns Trädgårdscaféet som är vackert beläget vid herrgården och Rådasjön. Vi åt en god lunch och efter några timmars promenad i bokskogen drack vi en kall Limoncello och en kokostopp slank också ner. Råda Säteri hamnar klart bland mina smultronställen.


 




Ännu är sommaren kvar och till helgen ska det visst bli uppemot 30 grader. Med sån värme vill jag helst vara vid vattnet men stränderna är proppfulla med badsugna så det får nog bli skogsbad för min del. 

Ha en fortsatt fin sommar & kramen

Fjärilsdrömmar - Charlotta Lagerberg-Thunes

Fjärilsdrömmar är en bok som jag har längtat efter. Jag har redan sträckläst boken direkt jag fick den och nu läser jag den en andra gång. Den är andra delen om Lo och fortsättningen på Orkidebarnet. Baksidestexten på boken är så vackert skrivet och ger en bra bild av Los fortsatta resa in i vuxenlivet;   

"Fjärilsdrömmar handlar om livets sårbarhet, högkänslighet, utmattningssyndrom, sjukdomsförlust, upprepningstvång och sorg, men också en bok om att våga gå sin egen väg och finna sin egen glänta, Om att ha mod att vara kreativ och finna sin egen kraft och våga gestalta det man vill att andra ska se och upptäcka hos en själv. Lo längtar efter sin fria själ vilken ännu inte ha fått vingar som bär att flyga med, för innan dess kommer hennes årsringar i kapp henne. Om vi flyr problemen kan vi inte heller bli fria själar. När vi samlar på känslomässig smärta och ignorerar oss själva börjar kroppen signalera och strejka. 

Boken handlar om hur Los sårbarhetsgener och högkänslighet kommer påverka henne i familjeliv såväl som yrkesliv. Om själslig smärta, förluster och hur man måste gå genom sårbarhet för att finna sin styrka igen, för att kunna leva helhjärtat. Att leva helhjärtat handlar om både att ha självmedkänsla, värna om sitt sanna jag och om tacksamhet och glädje, samt om att omfamna och värna om sitt eget skapande och kreativitet. En bok om att vi alla förtjänar kärlek och bär man på ett brustet hjärta som Lo, har man både vågat älska, förlåta och visat sig sårbar."

Uppkrupen på myssoffan i uterummet tillsammans med katten Kajsa och boken Fjärilsdrömmar. Boken berör på djupet och jag läser några kapitel, lägger ner boken och låter tankarna sväva fritt som de vackra fjärilarna som pryder boksidorna. Charlotte har ett sånt vackert och poetiskt språk när hon med värme och kärlek beskriver känslor som jag så väl känner igen. Det blev många avbrott för reflektioner. Jag fick en insikt om min egen känslighet och sårbarhet i berättelsen om Lo. Det är hög igenkänningsgrad och därför tycker jag om möjligt ännu bättre om den andra boken om LO. 
 


Redan i den första boken 
Orkidebarnet kände jag igen känslorna och skörheten hos det lilla barnet. Själv växte jag upp i en kärleksfull familj och fick drömma och flyga fritt. Jag tyckte att det var intressant att läsa om en annan uppväxt. ( Läs gärna vad jag skrev om Orkidebarnet här.) 



Boken är vackert formgiven och jag tycker mycket om låttexterna i början på varje kapitel. De ger en extra dimension till läsandet och jag kan varmt rekommendera boken
 Fjärilsdrömmar.
I slutet av boken finns ett utdrag ur den tredje boken som heter Sorgmanteln och jag ser med spänning fram emot att få läsa den.

Läs mer om Charlotta Lagerberg-Thunes: www.charlottalagerbergthunes.se    

Läs & njut!

Efter midsommar

Midsommar är min absoluta favorithögtid. Ljuset är tillbaka och sommaren ligger framför oss. Det blev en lugn midsommarafton med skogspromenader och picknick i det gröna. En skön stund i naturen med ljumma vindar och fågelsång. Sittande i skogen kände jag hur den magiska midsommarkänslan infann sig. Jag älskar det lite trolska och sägenomspunna som omger midsommaraftonen. Gamla tiders firande sammanvävs med nya traditioner. Nog det svenskaste jag vet och nästan mer nationaldag än 6 juni. Vi avslutade dagen med god mat och såg den underbara midsommarkonserten från Mollösund. Visst saknade jag firandet med familjen men det får vi ta igen när pandemin är över. Både sol och regn som det anstår en midsommarafton ...






Nu känns det bra med rutiner och skönt att komma igång med träningen igen. Kanske inte så lämpligt nu när temperaturen ligger runt 28 grader men jag går ut tidigt och med lätta kläder fungerar det ganska bra. Varma dagar tar vi motionsspåret i skogen där träden ger skugga och svalka. Jag älskar värme så för mig är det bara lycka men ett uppfriskande regn är alltid välkommet, inte minst för allt som växer och gror. Det doftar så gott och luften känns så ren. Men som med så mycket annat den här annorlunda tiden är det svårt att njuta fullt ut. Tankarna går till alla som mår dåligt av värmen och för vissa kan det vara livshotande som på äldreboenden och andra institutioner. Jag känner mig privilegierad som är frisk och har friheten att göra vad jag vill. Alltför många har inte den möjligheten och det måste vara deprimerande.



Motion i all ära men maten är också viktig. Jag läste en spännande artikel om den okinordiska maten. 

"Redan 1976 har forskare följt mer än 900 hundraåringar på Okinawa. Utöver att leva länge har de även visat sig vara friska och vitala långt upp i åren. De har till exempel en lägre frekvens av hjärt- och kärlsjukdomar, demens och är mindre i riskzonen för bröst-, prostata- och koloncancer. Vad är hemligheten?

Det finns några olika förklaringar, som till exempel att det rör sig mycket. De går, jobbar både i trädgården och hemma och stressar mindre. De har starka familjeband, många nära vänner och tydliga sociala nätverk. Dessutom stressar de mindre och har en god hälso- och sjukvård. Och förstås, en stor del av 
hemligheten ligger i maten: de äter sundare, med mycket grönsaker i säsong, hela korn, baljväxter och mindre kött och alkohol. Dessutom äter de långsamt och försöker sluta äta när de är 80% mätta så att kroppen hinner känna av mättnaden i tid, på Okinawa kallas det "Hara hachi bu".

Den okinordiska maten är inspirerade av de vitala hundraåringarna på Okinawa och är ett sätt att äta gott och njuta av livet, men med naturligt goda råvaror och smaker vi gillar i Norden. Vill du komma igång och äta okinordisk kan du fylla tallriken med massor av grönsaker, bönor och linser, hela gryn, varvat med fisk, skaldjur, fågel och lite ägg. Använd vegetabiliska oljor, gärna vår svenska rapsolja. Lägg till frukt, bär, nötter och mandlar." 

”Ät bra mat, gå överallt och tyck om det du gör.”
- 
Yukinsan, Okinawa

Jag behöver inte ändra så mycket i min nuvarande livsstil och mathållning och därför känns det ganska lätt att ta till mig den här filosofin. Jag tror inte på livsstilsförändringar som blir väldigt jobbiga att hålla, man får lägga till lite och dra ifrån lite allt eftersom. Mer information och goda recepttips finns på: https://okinordiskamaten.se

Var rädda om er & drick mycket vatten.

Sommarkram!

Hundra sommardar ...


Nu är juni här, den första sommarmånaden. Grönskan är så intensiv och det blommor överallt, i buskar och på marken. Tiden "mellan hägg och syren" är snart över även om syrenen fortfarande blommar och sprider sin somriga doft. Väcker minnen om skolavslutningar och hägrande sommarlov till liv och ger en nostalgisk förnimmelse.





Den här dikten av Caj Kajenn Lundgren påminner mig om hur viktiga alla dagar är. Det kan vara bra eller dåliga dagar men ändå viktiga på sitt sätt. Även om det blir en annorlunda sommar är det härligt att tänka att vi har cirka hundra sommardagar till vårt förfogande. Dikten är populär och finns på så många bloggar nu i början av sommaren och så även på min.

"Var glad min själ åt vad du har, nu har du hundra sommardar, och detta är den första. När solens lopp sin ände tar, då har du nittionio kvar, och någon blir den största. 

Ge noga akt på var du står, imorgon är med ens i går, det går så fort att vandra. Lägg märke till att vad du får, är hundra sommardar per år, imorgon är den andra." 

Jag gör mina dagliga vandringar i närområdet och är ganska nöjd med både lugna skogspromenader och snabbare turer i motionsslingan. Stannar ofta till vid den lilla skogstjärnen och döm om min förvåning när jag upptäckte att det fanns guldfiskar som simmade omkring. Det måste vara någon som släppt ut dem och jag hoppas de klarar sig där.





Glädjande nog fick jag vidga vyerna när mitt älskade barnbarn tog studenten. En underbar dag med familjen om än på behörigt avstånd. Efter alla veckor av nervös väntan hur de skulle få fira studenten blev det väldigt lyckat med champagnefrukost, utspring till väntande föräldrar och en rolig fest på kvällen med kompisarna. Stor överraskning när pojkvännen hämtade henne i pimpad Cab och efter några turer runt stan kördes hon hem till familjefesten.


 

Festen hade vi ute i ett partytält i trädgården med god mat, studenttårta, presentutdelning och härligt umgänge. Barnbarnet var nöjd och glad över hur bra det blev och det var så roligt se hennes glädje. Det tråkiga var att hennes vackra balklänning fick hänga kvar i garderoben men det kommer säkert fler festliga tillfällen när hon kan använda den. Kanske de kan ha balen längre fram i höst om pandemin ger med sig. 





Triften, även kallad strandgossar som blommor i klippskrevorna är en riktig överlevnadskonstnär.





Det vackra vädret lockade mig också att ta premiärdoppet i havet och det var som väntat uppfriskande. För en stund kändes det härligt befriande och som vanligt men nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Jag är tacksam över min livsfilosofi som gör att jag tar en dag i sänder och så får det bli som det blir ...

Nu slutar jag med en önskan om en fortsatt fin sommar.

Kram!


Saknar loppisbesöken...

… så här i coronatider 

men vi har vår egna lilla "loppis" i bostadsområdet, vår återvinningscentral. Eller det är egentligen bara en plats där man lämnar tomglas, tidningar och sånt. Man får inte lämna möbler och liknande men det är ofattbart så fina saker som ändå hamnar där. Jag har gjort många fantastiska fynd där men sakerna måste vara hela och fräscha för jag har bacillskräck. 

Jag är nog lite miljöskadad efter att ha arbetat på välgörenhetsorganisationen Emmaus under många år. Ett stort intresse är heminredning och jag blandar gärna modernt med arvegods och loppis fynd. Jag tycker att det gör inredningen hemtrevlig och personlig.

Jag har länge funderat på att köpa en vit dagbädd och helt plötsligt står den där med alla skruvar i en fin liten silverpåse. Resårmadrassen beställdes på nätet hos Ikea och dagen efter levererades den till dörren. Vi är så nöjda med den nya inredningen och Kajsa var först på plats. 




Nu står den i uterummet och den passar så bra ihop med bordet som kommer från vårt föräldrahem. Sänghimlen har hittat sin plats och julstjärnorna som slutat fungera likaså.




Vi har fixat en liten trädgårdshörna tack vare fina dottern som kom med egensådda plantor. Gurkor, tomater, Jamaican bell, Havanna peppar, luktärtor, indiankrasse, snöflingor, kantlobelior och solrosor samsas gott med våra perenner som clematis, kärleksört och vinrankor. 





Även om jag tycker om vackra saker är jag ingen samlare utan för varje sak som kommer in måste en åka ut. Hammocken ska nu flyttas till dotterns utepaviljong och där kommer den att passa perfekt.

"Den enes skräp är den andres skatt." 

Sommarkram!

Kluvna känslor

Vissa dagar känns allt så overkligt som jag hamnat i en skräckfilm som aldrig tar slut. Ute är våren på god väg men glädjen över naturens pånyttfödelse vill inte riktigt infinna sig. Jag tänker på alla som aldrig får uppleva våren igen och all sorg och trauman som följer i coronans spår. Samtidigt känner jag stor tacksamhet över att mina nära och kära mår bra. Känslan är kluven minst sagt. 

Jag försöker ta tillvara de vackra dagarna med sol och värme och det är en lisa för själen att komma ut. Bort från tv rapporteringen om kurvor och statestik.

Nu behövs rutiner och det är skönt att komma igång med motionen igen. Vi tar det lite som det kommer, vissa dagar snabba stavgångspromenader och andra på upptäcktsfärd med kamera och fikakorg. I går klättrade vi upp på ett litet berg till utsiktsplatsen där vi tog en välbehövlig fikapaus. På hemvägen följde vi nya stigar som gick genom en härlig skog med vitsippor.





Det finns två trolska tjärnar i "min" skog. I den ena är det full aktivitet med små grodyngel som far omkring. I den andra häckar ett näpet andpar som inte vill vara med på bild.




Ett perfekt ställe att sitta ner och meditera eller bara vara i nuet och ge andningen lite uppmärksamhet. Medveten andning eller enkla andningsövningar gör att jag mår så mycket bättre. Det finns många sätt men jag andas in genom näsan och räknar mentalt till fyra, håller andan och räknar till två, andas ut genom munnen och räknar till fyra, räknar till två och andas in igen.

Var rädda om er och håll er friska

Taggat med: 

, , , , ,

Vardag igen ...

Karantänlivet fortsätter sin gilla gång och ibland önskar jag att jag kunde gå i ide som björnarna. Hade varit rätt skönt sova sig igenom den här overkliga tiden. Så känns det ibland men för det mesta tar jag dagarna som de kommer. Försöker hålla rutinerna så gott det går även om bohemen i mig tar över ibland. Det positiva är att jag hinner göra saker som har blivit liggande som att fortsätta med släktforskningen, göra klart album med gamla släktbilder och sortera foton i datorn. 

Så underbart koppla av med en bra bok och just nu läser jag en bok som jag längtat efter. Det är Fjärilsdrömmar av Charlotta Lagerberg Thunes som är fortsättningen på Orkidebarnet, som jag berättade om här. Återkommer med ett inlägg om boken längre fram. Det blir ovanligt mycket tvtittande också och jag måste tipsa om en spännande serie som visas på svt play. Den heter Hemma igen och jag blev helt tagen när den visades 2018. Inlägget jag skrev då kan du läsa här



Serien följer livet på herrgården Ash Park från mitten av 1950-talet. I centrum står den unga sjuksköterskan Sarah Adams som har varit utomlands i många år och som återvänt hem med motstridiga känslor. Andra världskriget ligger i historien, men kriget har ändrat många människors liv och gjort dem rotlösa. Gillar du spänning, drama, romantik, vackra vintagekläder och häftiga bilar är detta en serie jag verkligen kan rekommendera. Alla 6 säsonger visas nu och den är starkt beroendeframkallande så det passar bra nu när man ändå ska hålla sig hemma.

Jag försöker vara ute i friska luften så mycket som möjligt. Går mina promenader i skogen och fyller på energiförrådet. Finns nog inget som är så livsbejakande som naturen. Fåglarna håller sina vårkonserter som vanligt och vårblommorna slår ut som de alltid har gjort. Det är lätt att glömma bort kaoset som råder och jag finner min välbehövliga balans som håller hoppet vid liv.



Kram & var rädda om er

Äldre inlägg