Saknar loppisbesöken...

… så här i coronatider men vi har vår egna lilla "loppis" i bostadsområdet, vår återvinningscentral. Eller det är egentligen bara en plats där man lämnar tomglas, tidningar och sånt. Man får inte lämna möbler och liknande men det är ofattbart så fina saker som ändå hamnar där. Jag har gjort många fantastiska fynd där men sakerna måste vara hela och fräscha för jag har bacillskräck. 

Jag är nog lite miljöskadad efter att ha arbetat på välgörenhetsorganisationen Emmaus under många år. Ett stort intresse är heminredning och jag blandar gärna modernt med arvegods och loppis fynd. Jag tycker att det gör inredningen hemtrevlig och personlig.

Jag har länge funderat på att köpa en vit dagbädd och helt plötsligt står den där med alla skruvar i en fin liten silverpåse. Resårmadrassen beställdes på nätet hos Ikea och dagen efter levererades den till dörren. Vi är så nöjda med den nya inredningen och Kajsa var först på plats. 





Nu står den i uterummet och den passar så bra ihop med bordet som kommer från vårt föräldrahem. Sänghimlen har hittat sin plats och julstjärnorna som slutat fungera likaså.




Vi har fixat en liten trädgårdshörna tack vare fina dottern som kom med egensådda plantor. Gurkor, tomater, Jamaican bell, Havanna peppar, luktärtor, indiankrasse, snöflingor, kantlobelior och solrosor samsas gott med våra perenner som clematis, kärleksört och vinrankor. 





Även om jag tycker om vackra saker är jag ingen samlare utan för varje sak som kommer in måste en åka ut. Hammocken ska nu flyttas till dotterns utepaviljong och där kommer den att passa perfekt.

"Den enes skräp är den andres skatt." 

Kramen

Kluvna känslor

Vissa dagar känns allt så overkligt som jag hamnat i en skräckfilm som aldrig tar slut. Ute är våren på god väg men glädjen över naturens pånyttfödelse vill inte riktigt infinna sig. Jag tänker på alla som aldrig får uppleva våren igen och all sorg och trauman som följer i coronans spår. Samtidigt känner jag stor tacksamhet över att mina nära och kära mår bra. Känslan är kluven minst sagt. 

Jag försöker ta tillvara de vackra dagarna med sol och värme och det är en lisa för själen att komma ut. Bort från tv rapporteringen om kurvor och statestik.

Nu behövs rutiner och det är skönt att komma igång med motionen igen. Vi tar det lite som det kommer, vissa dagar snabba stavgångspromenader och andra på upptäcktsfärd med kamera och fikakorg. I går klättrade vi upp på ett litet berg till utsiktsplatsen där vi tog en välbehövlig fikapaus. På hemvägen följde vi nya stigar som gick genom en härlig skog med vitsippor.









Det finns två trolska tjärnar i "min" skog. I den ena är det full aktivitet med små grodyngel som far omkring. I den andra häckar ett näpet andpar som inte vill vara med på bild.






Ett perfekt ställe att sitta ner och meditera eller bara vara i nuet och ge andningen lite uppmärksamhet. Medveten andning eller enkla andningsövningar gör att jag mår så mycket bättre. Det finns många sätt men jag andas in genom näsan och räknar mentalt till fyra, håller andan och räknar till två, andas ut genom munnen och räknar till fyra, räknar till två och andas in igen.

Var rädda om er och håll er friska

Taggat med: 

, , , , ,

Vardag igen ...

Karantänlivet fortsätter sin gilla gång och ibland önskar jag att jag kunde gå i ide som björnarna. Hade varit rätt skönt sova sig igenom den här overkliga tiden. Så känns det ibland men för det mesta tar jag dagarna som de kommer. Försöker hålla rutinerna så gott det går även om bohemen i mig tar över ibland. Det positiva är att jag hinner göra saker som har blivit liggande som att fortsätta med släktforskningen, göra klart album med gamla släktbilder och sortera foton i datorn. 

Så underbart koppla av med en bra bok och just nu läser jag en bok som jag längtat efter. Det är Fjärilsdrömmar av Charlotta Lagerberg Thunes som är fortsättningen på Orkidebarnet, som jag berättade om här. Återkommer med ett inlägg om boken längre fram. Det blir ovanligt mycket tvtittande också och jag måste tipsa om en spännande serie som visas på svt play. Den heter Hemma igen och jag blev helt tagen när den visades 2018. Inlägget jag skrev då kan du läsa här



Serien följer livet på herrgården Ash Park från mitten av 1950-talet. I centrum står den unga sjuksköterskan Sarah Adams som har varit utomlands i många år och som återvänt hem med motstridiga känslor. Andra världskriget ligger i historien, men kriget har ändrat många människors liv och gjort dem rotlösa. Gillar du spänning, drama, romantik, vackra vintagekläder och häftiga bilar är detta en serie jag verkligen kan rekommendera. Alla 6 säsonger visas nu och den är starkt beroendeframkallande så det passar bra nu när man ändå ska hålla sig hemma.

Jag försöker vara ute i friska luften så mycket som möjligt. Går mina promenader i skogen och fyller på energiförrådet. Finns nog inget som är så livsbejakande som naturen. Fåglarna håller sina vårkonserter som vanligt och vårblommorna slår ut som de alltid har gjort. Det är lätt att glömma bort kaoset som råder och jag finner min välbehövliga balans som håller hoppet vid liv.





Kram & var rädda om er

Se det stora i det lilla

Vi lever i en annorlunda tid som påverkar vår vardag mer eller mindre. Alla påverkas på olika sätt och hur vi klarar av påfrestningarna varierar från person till person. Jag är en ganska introvert person i vanliga fall som trivs hemma och inte har så stort umgänge. För mig är det inte så jobbigt att hålla mig inne och på avstånd från människor. En olycka kommer sällan ensam och nu när jag har all tid i världen att motionera skadade jag mitt knä så illa att jag inte kunde gå första veckan. Tack och lov behövde jag inte söka vård utan sakta men säkert har det blivit bättre och jag kan återuppta mina strövtåg. Jag promenerar varje dag i naturen i mitt närområde men saknar friheten att ta bussen till andra platser. Längtar till Botaniska och Trädgårdsföreningen. Skönt ändå att vi har en sån fin motionsslinga i vår lilla skog med små bäckar, tjärnar som är naturens speglar och alla träden. Livets lunga för oss karantänmänniskor. 

Så glad att jag har min syster som sällskap i dessa orostider. Vi beställer mat på nätet och det fungerar bra. Även om det är tålamodsprövande med självvald karantän så är jag tacksam att jag och mina kära mår bra. Saknar mest att inte kunna umgås med familj och vänner men får ta igen det när vi ser slutet på pandemin. Mina vardagsproblem känns fjuttiga med tanke på alla som blir sjuka och sjukvårdspersonalen som sliter för att rädda liv. Lider också med företag som drabbas och alla som blir utan arbete och all oro som det för med sig. Jag hoppas att vi kan gå stärkta ur det här och ta till oss lärorika tankar på vägen.


Foto: Evas foto

Solen skiner, fåglarna kvittrar och våren är på väg. Naturen och djurlivet fortsätter som det alltid har gjort. Jag samlar på mig fina upplevelser och ser det stora i det lilla. Upptäckten av en liten blomma som jag inte såg igår kan räcka långt. Det gäller att se omgivningen i makroperspektiv.


Hållutkram

Norrsken, Midnattssol, Polarnatt - Frida Skybäck

Jag älskar historiska böcker och Frida Skybäck gör mig inte besviken med dessa välskrivna böcker om de tre systrarna i herrskapsfamiljen Stiernfors på Rosenlunds herrgård i Skåne. Frida Skybäck skildrar systrarnas dramatiska liv under 1800-talets mitt likt en modern Jane Austen.

Norrsken är första delen i serien och handlar om den äldsta systern Cecilia som återvänder hem till Rosenlund efter en lång tids frånvaro. Var hon egentligen har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel, men hon är inte längre densamma. Djupt olycklig drar hon sig undan, skriver och drömmer om att bli författare. Mellansystern Elisabeth var tidigare hennes förtrogna men har nu allierat sig med den yngsta, utlevande och provokativa systern Amelie. Den enda ljuspunkten är lillebror Benjamin, som är ensam arvinge till gården. Föräldrarna är ivriga att få äldsta dottern bortgift och hittar en lämplig kandidat i den franskättade adelsmannen Jacques Rousseau. Cecilia tvingas in i ett äktenskap med en man hon inte älskar. För vad är alternativet om hon inte gifter sig? Och vad vill egentligen Ludvig som plötsligt dyker upp? Cecilia vet inte längre vad hon känner när hon återser ungdomskärleken som reste till Italien och sedan aldrig hörde av sig. 


I Polarnatt står Elisabeth Stiernfors i tur att gifta sig och sammanförs med den osympatiske friherren von Strauss. När den fattige språkadjunkten Mathias Storm förälskar sig i henne ställs hon inför ett svårt val och den enda hon kan anförtro sig åt är kammarflickan Vera. 

Det leder till en vänskap som växer sig allt starkare men som också blir allt mer komplicerad. Till sist vet Elisabeth varken ut eller in. Vem är den rätte för henne och vad händer med Vera om hon gifter sig?

Samtidigt kämpar storasyster Cecilia för att få sitt äktenskap med Jacques Rousseau att fungera. Hon vantrivs på den nergångna Apelgården och snart förstår hon att huset bär på en mörk hemlighet. När ett litet barn lämnas vind för våg på gården och Jacques förbjuder Cecilia att hjälpa det tvingas hon ta ett svårt beslut


I Midnattssol är våren kommen till Rosenlunds herrgård och det råder ett fridfullt lugn. Men lyckan visar sig vara både skör och tillfällig. Ett oväntat besked från Cecilias make tvingar henne tillbaka till Apelgården, där ett tungt ansvar vilar. I Lund kämpar Elisabeth för ensamma mödrar och deras barn, som inte är välkomna till den nyöppnade barnstugan. 

Yngsta systern Amelie lever ett glamoröst liv som nygift med greve Carl Piper, men ett oväntat besök omkullkastar hennes bekväma tillvaro.

För Amelies del tycks det glamorösa livet få ett abrupt slut då makens bror återvänder från en av sina många upptäckarresor. Plötsligt inser hon att maken inte längre ger henne odelad uppmärksamhet och det som till en början väcker hennes ilska visar sig snart bli något helt annat.


Den här boken knyter ihop de tre systrarnas historier på ett genuint sätt och är en bra och välskriven avslutning på trilogin. Skybäcks historiekunskap skapar en trovärdig berättelse om systrarnas begränsade möjligheter att som unga kvinnor under 1800-talet bestämma över sina liv. Jag tycker att systrarna var starka kvinnor i sina olika verkligheter och gillar att det ändå finns en del inslag av girlpower. Jag kan varmt rekommendera böckerna till alla som gillar historiska romaner med både drama och kärlek.  



Läs & njut!


En kväll på stan...

I dessa orostider är det skönt att lämna all mediarapportering en stund. Jag och min dotter hade bokat en konsert med Bo Kaspers på kvinnodagen. Det var i sista minuten för nu hade vi nog inte valt att ge oss ut i folkvimlet. Vi började kvällen med en mysig middag på Bryggeriet. Värmande brasa och supergod mat. Vi unnade oss både varmrätt och en smaskig efterrätt. Trevligare kypare som önskade oss en fin fortsättning på kvinnodagen. På väg till Lorenbergsteatern såg vi att Karin Boyes staty hade fått en vacker blomstermantel som hyllning till dagen.







Inför de flesta konserterna måste man vara ute i god tid med bokningen. I dag har jag bokat biljetter till Mamma Mia i Januaru 2021. Det blir en familjefest och även barnbarnen följer med. Man sitter som på en grekisk taverna och det serveras trerättersmiddag med medelhavsrätter. Det jag mest ser fram emot är alla välkända ABBA låtar som jag älskar. Hoppas coronaviruset har försvunnit då.


Söndagskramen

Magiskt datum ...




I dag, söndagen den 2 februari 2020 är ett så kallat palindromdatum vilket betyder att dagens datum skrivs ut likadant både framlänges och baklänges. Det händer ett tiotal gånger per århundrade. Men detta är också ett superpalindromdatum som är extra speciellt då det gäller i hela världen oavsett hur man skriver ut datum (förutsatt att vi använder samma tideräkning). Det har inte hänt på 909 år och kommer inte att hända förrän nästa århundrade om 101 år när klockan slår 2121-12-12 eller 12/12/2121 beroende hur vi skriver det. Och inte bara det - dagens datum är också ett ambigram.

En palindrom är en följd av skrivtecken som, med blanksteg och skiljetecken exkluderade, förblir oförändrad om man läser den baklänges.

Ett ambigram  är en fras, ett ord eller logotyp, skrivet med en symmetri som gör att det går att läsa även upp och ner eller spegelvänt. Den vända versionen kan antingen vara samma ord eller ett annat ord. Ambigrammet nedan är gjort av Basile Morin.


Jag hoppas ni haft en fin söndag, denna speciella dag. Jag har promenerat i det vackra vädret som påminner om vår trots att SVT:s meteorolog säger att vintern har inte kommit till västkusten än och mars månad behöver nödvändigtvis inte vara någon vårmånad. Detta låter onekligen oroväckande eftersom löven spricker ut för fullt på buskarna och min clematis har börjat växa på balkongen. Jag önskar ingen vinter nu men måste den komma hoppas jag den blir kort och inte så kall. Det sätter lite perspektiv på livet när man tänker på att en sån här dag infaller inte igen fören om 101 år.


Söndagskramen

Mormor minns ...

Ute på promenad med dotterns hund i mitt bostadsområde minns jag alla roliga stunder med barnbarnen. Vi hade turen att få ha dem hos oss från tidig ålder. De sov ofta över ibland flera nätter i sitt eget rum. Det finns nästan inte en plats utan minnen. Skolgården där de gungade, åkte ruschkana och så småningom lärde sig cykla utan stödhjul. Groddammen där vi såg de små grodynglen utvecklas till minigrodor. Skogen där vi lekte kurragömma och sommarängen där vi hade picknick. Badsjön där vi tillbringade så många soliga dagar med vattenbus, sandslottsbyggande och där de lärde sig sina första simtag. Planen där vi sparkade fotboll. Utomhusteatern där vi sett spännande barnteatrar.

 

Hur fort gick inte de åren men det är nog så när man har roligt och roligt hade vi. Jag är så tacksam för alla underbara minnen mina älskade barnbarn gett mig. Och fortsätter att ge mig nu när vi har mys och filmtajm när de sover över. De är en ständig källa till glädje och mormorshjärtat svämmar över av kärlek.

 

Nu är det Godfrey, den irländska hunden och jag som skapar nya minnen när vi vandrar omkring på de välkända stigarna.

Njut av stunderna i livet
i morgon är de minnen


Ha det så gott & kramen!

Taggat med: 

, , ,

Bergens stjärnor - Jojo Moyes

Den här boken har jag väntat länge på. Jag stod på 49:e plats i reservationskön på biblioteket. Förra veckan var det äntligen min tur och jag sträckläste den på några dagar.

Boken bygger på verkliga händelser i 1930-talets Kentucky. Det var under den stora depressionen i USA som ett statligt program startades, av Eleonor Roosevelt, där ridande bibliotekarier lånade ut böcker i otillgängliga trakter. 

Ett gäng driftiga och modiga kvinnor som brann för att fattiga familjer, vuxna som barn, skulle lära sig läsa, lära känna litteraturen och genom noveller drömma sig bort från den ofta mycket slitsamma vardagen. Ett samhälle där det råder rasism, låg grad av utbildning, hembränning och otillåten markexploatering.

"
En hisnande, känslostark berättelse om fem enastående kvinnor och deras resa i Kentuckys bergstrakter.1937. Alice Wright lever ett stillsamt och instängt liv med sina föräldrar i England. Ett frieri från den stilige amerikanen Bennett Van Cleve ger henne hopp om luft under vingarna. Med honom vid sin sida, i exotiska Kentucky, hoppas hon att världen ska öppna sig för henne. Men snart inser Alice att hon är mer instängd än någonsin. Bennett verkar mer intresserad av att träffa sina vänner (utan Alice), och den strängt religiöse svärfadern, ägare till den lokala kolgruvan, anser att en kvinnas plats är i hemmet. Så när staden efterlyser frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier som en del av Eleonor Roosevelts nya satsning på utbildning, anmäler sig Alice entusiastiskt. Kvinnornas ledare, som snart blir Alices främsta allierade, är Margery, den smarta, självständiga dottern till en ökänd brottsling, en kvinna som aldrig bett om en mans tillåtelse för någonting. För familjeflickan Alice är Margery mer uppfriskande och modig än någon annan hon mött, och hon anförtror sig allt mer åt henne allteftersom äktenskapet med Bennett krackelerar. Kentuckys Ridande Bibliotekarier blir snart kända vida omkring, och deras arbete är minst sagt strapatsrikt. De tampas med beväpnade hembrännare och giftormar, snöiga bergssluttningar och översvämningar. Värst är ändå de män som inte ser med blida ögon på friheten som uppdraget medför. Och vissa män är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa dem". 

Bergens stjärnor är ett klassiskt drama om kvinnlig vänskap, äkta kärlek och passion och jag tänker vilken film detta skulle kunna bli ...

Jag gillar böcker med verklighetsbakgrund, tycker om att rida och läser mycket så denna kombination var den perfekta för mig.

Läs & njut!

366 oskrivna blad ...

Nu när jul och nyår, två av årets höjdpunkter, har passerat med allt vad det innebar är vi tillbaka i vardagen igen. Jag tycker det är en skön känsla att det nya året är som en oskriven bok. Nya möjligheter, nya starter och dags att ta tag i saker som man länge tänkt att man ska göra. Tid att tänka över sitt livspussel och hur man vill att det nya året ska bli. Jag ger inga nyårslöften numera men försöker ha realistiska mål och planera in roliga upplevelser. En sådan är den fina julklappen vi fick av min dotters familj, övernattning med spa på Marstrands Havshotell. Varje dag är i och för sig ett oskrivet blad som kan fyllas med små vardagliga ting som jag uppskattar, små guldkorn i tillvaron. Titeln, "366 oskrivna blad", beror på att det är skottår och det innebär 1 extra dag i februari.




Each new day is a blank page in the diary of your life. The secret of success 
is in turning that diary into the best story you possibly can
.”
- Douglas Pagels

Jag hittade på Uppskattat 10 saker man borde sluta göra just nu och som jag tycker tål att tänka på. Som högkänslig hittar jag en del punkter som jag både har slutat med och som jag bör sluta med. Ni kanske också får lite inspiration från någon av uppmaningarna. Tyckte att det om vredesutbrott var lite svårt att tolka men jag tänker att om man kommunicerar lugnt så kanske makten ligger i att det man vill säga går fram. Det kanske också kan vara så att om man inte går omkring med ilska inom sig så hamnar man inte i bråk med andra. Ni kanske tyder det på något annat sätt, berätta gärna.

Sluta använda ordet hat. Fokusera på det du älskar.
Släpp det förflutna, behåll läxan.
Släpp idén att du måste vara "perfekt".
Sluta vara en person som alltid är alla till lags.
Sluta prata negativt om dig själv.
Sluta skvallra och döma andra.
Släpp människor som drar ner dig.
Sluta med vredesutbrott. Makten finns i freden.
Sluta jämföra dig med andra.
Sluta ångra dig. Allting händer av en anledning. 

Annars är naturen den stora inspirationskällan för mig. Jag behöver verkligen min egentid för promenader i skogen. Vandra bland de stora träden, fotstegen i den mjuka mossan, lyssna på alla naturljuden, sitta på en stubbe i funderingar eller vila mot en trädstam och fyllas av energi. Jag känner mig aldrig så levande som i naturen och är tacksam att jag fortfarande har "min" skog att vandra i. 


God fortsättning

Äldre inlägg