Visar inlägg från oktober 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Vita frun

I dag är barnbarnen här och det är som vanligt mysigt. Jag och Amanda har sytt en "vita fru" utstyrsel som hon ska ha i morgon när kompisar sover över och ska ha halloween fest. Vi har tradition att fira med en liten fest på balkongen och det är så skönt när värmen är påslagen. Amanda och Alex är så noga att vi ska göra som vi alltid brukar och det ger nog en viss trygghet med återkommande rutiner. Vi spelar spel, pratar om allt möjligt och äter lite gott. Det är mycket uppskattat av oss alla :-)

Nu sover barnen så sött och jag passar på att skriva lite här. Ha en riktigt fin fortsättning på veckan. Kram.

 

Taggat med: 

,

Röhsska museet

I dag har jag varit på Röhsska museet i Göteborg med min väninna Anki. Vi kom tidigt så det var lugnt och skönt att vandra omkring och titta på olika tiders design på möbler, kläder, porslin, tekniska prylar och mycket annat.

Jag gillar Röhsska mycket både stämningen och de intressanta utställningarna som finns här. Det är mycket nostalgi från 60- och 70-talen. Saker och möbler som vi hade hemma när jag växte upp. 

Mobilerna var framme titt som tätt och en del foton blev inte alls som jag trodde eftersom det var glas runt sakerna och det blev olika speglingar, nästan lite overkliga bilder som fantasier. ;-) 



Kristallglas och annat porslin från olika tider. Alltid roligt att titta på vackra saker och speciellt glas gillar jag. 


En slags möbel, jag tror att det var en stol men den såg inte så bekväm ut. 


Tyger är alltid intressant. Jag har jobbat på Emmaus, en hjälporganisation, och där varit med och byggt upp textilavdelningen. Vi tog också fram en ny kategori som vi kallade "vitt lantliv". Det var de vackra hantverken från förr som kvinnor suttit och sytt och vävt i hemmen som lakan med brodyr och spets, en del handvävda av gårdens lin. Vävda och broderade kökshanddukar, bonader, vackra broderade dukar. När jag började där slängdes alla dessa värdefulla kvinno-
hantverk eller skickades till andra länder. Jag tyckte att det var förfärligt att dessa arbeten som berättade om vårt lands historia och som var gjorda med så mycket kärlek skulle försvinna bara så där. Dessutom är de så eftertraktade för alla som gillar "shabby chic" stilen. Vi började sälja dessa på egna avdel-
ningar och kunde ta bra betalt också. Vi fick även in många design tyger t ex av Josef Frank som säljs nya i butik för 800:-/meter. Kunde aldrig fatta varför man ville skänka bort sånt men det var ju bra när det gick till välgörenhet.

 
Budda gubbar av olika slag men jag tyckte att den här såg mest gemytlig ut.

 
Vivienne Westwoods fantastiska kreation från hennes höst/vinterkollektion 2008.

Slutligen ett av mina misslyckade kort som jag tycker blev som en fantasi. Man kanske kan kalla det konstnärligt? 

Efter rundturen tog vi ett riktigt långfika och hade mycket att prata om. Så mysigt  :-) Vi svarade på en enkät och fick varsitt årskort som räcker hela 2014. Det kallar jag turdag!
 
Ha en riktigt trevlig söndag alla bloggvänner och besökare och tack för besöket. 

Guldkant på tillvaron

I går hade jag, min syster och barnbarnen en underbar dag på Universeum i Göteborg. Så mycket att se och göra och alla dessa trappor gav behövlig motion. Här finns mycket för både stora och små. 

  

I regnskogen var det som sig bör varmt och klibbigt men oj vad mycket roliga figurer vi stötte på som den här vackra och kärvänliga fjärilen. Den kom på en gång och satte sig på min systers arm. Verkade inte alls rädd. När den fällde ut sina bruna vingar var den vackert blå, lite oväntat. 

 

Här fanns också en del mindre trevliga saker som riktiga skorpioner i äppelklubba men barnen tyckte;: "Va coolt". Jag vet att det är inne att äta insekter men huga  >:o 

I rummet med mörkerlevande djur var det kolsvart men vi såg konturerna av en liten varelse som kikade upp. Min syster tänkte att det kan bli kul fast det är mörkt och knäppte med mobilen. Då plötsligt gick blixten igång och kortet blev så här. Man får ju inte fota med blixt så jag hoppas att grodan eller vad det var inte fick bestående men av upplevelsen.

Fotspår av både människor och djur i cementgolvet i regnskogen får bli avslut-
ning på min lilla fotoberättelse om vår dag på Universeum.

 

Tack Amanda och Alexander och min syster Eva som satte guldkant på min dag.

Jag önskar alla bloggvänner och besökare en riktigt fin helg. Kram  :-)

Taggat med: 

,

Den gudomliga Gudrun - Elinor Fredriksson

Söndag var en riktig "feel good" dag. Tog först en skön lång promenad och sen var det så mysigt att kura i hop sig i favorit fåtöljen och streckläsa en fantastisk bok som jag bett biblioteket köpa in. Den heter "Den gudomliga Gudrun" av Elinor Fredriksson och är en fantastisk bok som ger en skön efterkänsla.

Gudrun har bestämt sig. Hon ska göra gott! Här ska bringas ordning i världen och Gudrun räknar sig som utvald för uppdraget. Det gäller att påbörja detta uppdrag i liten skala och i väntan på att bli en stor visionär städar Gudrun skolan. Inte alla tar tacksamt emot hennes goda tjänster och Gudrun bidrar till en hel del tilltrasslade situationer. Tidvis blir det svårt att skilja på rätt och orätt, vän eller ovän. Till sin hjälp tar hon kökspersonalen och vännerna Annica, Anders och Herren. Under resans gång krävs en vilja av stål och en del förbannelser, men Gudrun är inte den som ger sig i första taget. Världen behöver godhet, så enkelt är det. Varför krångla till det?

Jag kan varmt rekommendera "Den gudomliga Gudrun". Jag kände inte till varken boken eller Elinor tidigare men hittade boktipset i en tidning. Nu är jag bloggvän och fb vän med Elinor och jag älskar hennes humoristiska underfundiga inlägg med mycket allvar mellan raderna på bloggen. Hoppas på fler böcker :-) 

Jag är också trött.....

Läs Jenny Strömsteds krönika i Expressen där hon skriver om alla dessa övergrepp på barn, gruppvåldtäkter, näthat och grooming;

http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/stromstedt-jag-ar-sa-trott-pa-knullgubbar/

Så bra skrivet och det sammanfattar det mesta av de senaste skriverierna i tidningar och media. När 10-åriga Engla mördades 2008 kom allt så nära genom bilder på henne och berättelsen om hennes första cykeltur hem ensam. Hennes familj fick uppleva skräcken att ett barn försvinner och jag tror att det är något av det värsta som föräldrar kan få vara med om. Jag har två uppväxande barnbarn som också, med barns iver, vill klara av olika grejer på egen hand. Det är ju en naturlig utveckling och det känns hemskt att ens tänka att det finns sjuka människor helt utan empati som kan dyka upp var som helst.

Jenny skriver; 
"Lika utsatt som ett våldtäktsoffer kan vara, lika hatad är förövaren". Det är sant och förståeligt att drabbade anhöriga och även vi andra tänker så men som Jenny säger; "Sexualbrott väcker de mest primitiva känslor till liv. Men hat leder inte till färre övergrepp". 

Det är fel på våra lagar som är så "tandlösa" att många frikänns även vid grova brott. Bevisbördan som idag ställs på ett offer vid sexualbrott, ett brott som i
synnerhet drabbar kvinnor och barn, är alldeles för stor. Det ställs orimligt höga krav på att offret ska bevisa att en våldtäckt skett vilket leder till för få
fällande domar. Det är en lagstiftning som skapar rättsosäkerhet och rädsla för
att anmäla och gå vidare med fallet.

Jag tror också att det är många psykiskt sjuka med snedvriden sexualdrift som inte prioriterar sin nödvändiga medicin utan en del kanske lägger pengarna på droger istället. Såna människor går omkring som tickande bomber färdiga att brisera när och var som helst. 


Det pratas mycket om sk curlingföräldrar och visst kan det gå för långt ibland men vi lever i en värld långt ifrån Astrid Lindgrens Bullerbyn. Jag växte upp i ett mindre samhälle på 50-talet och minns min tillvaro som ganska fri. Ingen behövde följa till skolan och jag kände mig aldrig rädd. Det fanns förståss sk "fula gubbar" även då. Vi har nu fått höra hemska vittnesmål om hur barn utsattes för övergrepp i fosterhem. Så ordspråket "det var bättre förr" stämmer inte heller. Helt ofattbart att man kunde göra så mot barn som var så sårbara och behövde all kärlek och omvårdnad. 

Det är bra att debatten kommer igång och att vi ifrågasätter konstiga domslut och lagar. Vi behöver nog fler "krutgummor" som den kära Astrid Lindgren som vågade kasta sig in i samhällsdebatten och kämpa för utsatta människor och djur.




Astrid Lindgren stod alltid på barnens sida. Det spelade ingen roll om de var starka som Pippi och Ronja, busiga och djärva som Emil och Madicken, eller olyckliga och övergivna som Bo Vilhelm i Mio, min Mio eller den dödssjuke Skorpan i Bröderna Lejonhjärta.

Astrid var inte bara den älskade sagotanten hon började också använda sitt rika språk i en kamp mot våld och förtryck i alla former. Hon plågades ständigt av hur barn och vuxna for illa i Sverige och världen. Dödandet och svälten på jorden kunde göra henne sömnlös och otröstlig. Hon har skrivit en dikt som passar så bra.

Vore jag Gud då skulle jag gråta över människorna,
dem som jag har skapat till min avbild.
Vad jag skulle gråta över deras ondska och gemenhet
och grymhet och deras stackars godhet
och hjälplösa förtvivlan och sorg. 

Och så alla barnen, 
alla alla barnen, 
dem skulle jag gråta över allra mest.

Ja, vore jag Gud, så nog skulle jag gråta mycket över barnen, 
för inte hade jag väl tänkt 
att de skulle få det så här

Nej, nu är det dags att skingra tankarna ett tag med en promenad i det vackra höstvädret och jag önskar er alla en riktigt skön dag. 

Vänner

 

Den texten säger allt. Man kanske inte träffas så ofta men man vet ändå. Även om man bor långt ifrån varandra vet man att vänskapen alltid finns kvar. Just saknaden av vännerna kändes svår när vi flyttade men vi träffas så ofta vi kan och nu ser vi fram emot en resa upp till Norrland i sommar om allt går enligt planerna. Jag och min syster Eva är så tacksamma att vi har så många fina vänner och samma gäller för nya vänner vi mött här. Alla lika värdefulla. 

"Små stjärnor lyser också i mörkret"
Finskt ordspråk

 

Taggat med: