Visar inlägg från januari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Veckan som gick ...

De senaste dagarna har bjudit på ett spritt utbud av nyheter. Det som berörde mig mest var mordet på en ung pojke i Malmö. En handling som visar på den empatilösa råheten som brer ut sig i samhället. Mitt hjärta gråter över den fruktansvärda sorgen som helt plötsligt drabbar en familj. För att någon anser sig ha rätten att avsluta ett barns liv. Så meningslöst och ondskefullt. Jag ryser bara jag tänker på det   :'( 

Döm om min förvåning när det glada beskedet att en duktig ryttare tagit Jerringpriset solkades av raseristormen som bröt ut i media. Hur lågt är inte det? Hur kan en sån händelse locka fram ett sånt raseri när en ung pojkes död inte verkar beröra så många? Tänk om all den upprörda energin användes för att klaga över alla orättvisor och vansinnigheter som råder i samhället. Jag undrar hur vi människor fungerar? Var är medkänslan och empatin? Inte så konstigt att politiker i alla läger kan fortsätta som de tre aporna, hör inte, ser inte, talar inte. 

                     

För att återgå till diskussionen om att Peder Fredricson vann. Har sett många idiotiska inlägg, men det här tog ändå priset, "Varför är hästen inte med på festen, det är väl den som gjorde jobbet?" Men hallå!!! Detta visar att de som pratar vet inte ett dyft om ridsport och kan således inte uttala sig om vilken prestation Peder gjort. Alla nominerade var värdiga vinnare och att sen klaga när ens favorit inte vinner faller tillbaka på den som klagar. Många har gett svar på tal och ett verkligt bra inlägg har Ponnymamman skrivit i sin blogg. I ett debattprogram fick man chansen att rösta igen och jag vet inte vad alla anhängare till golf och simning hade för ursäkt denna gång för Peder vann stort igen ... Inte helt otippat!!!

Läste om ett bra initiativ där Varbergs Ridklubb bjuder in Varbergpostens sportreporter Micael Andersson till ett studiebesök på ridskolan. Anledningen är den krönika han skrev efter det att Peder fått Jerringpriset. Han skrev bl a; "förr kallades evenemang med samarbetsvilliga djur för cirkus". Alla vi som suttit på en häst vet att ridning är den enda sport där redskapet plötsligt kan besluta sig för att inte samarbeta  =-O 

Min farhåga angående vildsvinen och jägarna besannades idag när jägare med hundar jagade ett vildsvin på gården där vi har Comsist. Blodiga hundar skrämde upp hästarna och barnen som var där. Vågar inte tänka på vad som kan hända om det här får fortsätta. 

Bilderna har jag lånat på nätet.

Varm kram ❤️

Dags att Må Bra - Mats & Susan Billmark

Jag fick den efterlängtade efterföljaren till Lär dig leva i julklapp av min dotter. Dags att Må Bra av författarna Mats & Susan Billmark. Författarna har valt ut fem angelägna ämnena för ett bättre och lugnare liv. Boken tar upp att minska stressen, förbättra självkänslan, bli mer närvarande, förbättra kommunikationen och minska oron. Bra tips och övningar och som i den förra boken kan man läsa avsnitten som man tycker det passar bäst. Jag kastade mig över avsnittet bli mer närvarande eftersom det är ett av mina mål för 2017. Tiden går så fort och det är hög tid att börja fånga varje dag oavsett hur den ser ut. Det finns alltid glädjeämnen om än i det lilla och även mycket att vara tacksam över. 

"I nuet kommer du närmare VERKLIGHETEN! Närmare det som är SANT! Sanningen kan vara både behaglig och obehaglig. Men hur du än upplever den så är det ändå mer äkta än något annat." 

"När du tränar på att vara närvarande, så tränar du dina tankar att vara i ÖGONBLICKET SAMTIDIGT med det du GÖR."

Boken visar sig vara en guldgruva med kloka och inspirerande texter och vackra bilder. Föreläsaren och författaren Tomas Gunnarsson skriver i baksidestexten; "Du kommer bära med dig boken som en följeslagare och vägra låna ut den!" 

Jag kan varmt rekommendera boken till alla som vill minska stressen och leva ett mer glädjerikt och närvarande liv. 

Fick ett spännande boktips av författaren Charlotta Lagerberg - Thunes om hennes nya bok Orkidébarnet som handlar om högkänsliga Lovisa, som också kallas Lo. "Ett orkidebarn med känsliga rötter som behöver tröst och omvårdnad för att kunna växa och må bra". Boken, som är den första delen av fyra,  lanseras den 3 mars 2017 på Kloster förlag. Läs gärna mer på Charlottas blogg

Jag har skrivit om min högkänslighet här i bloggen och ser fram emot att läsa boken om Lo. Återkommer med min recension. 

Läs & må! Varm kram 




Lär dig leva - Mats & Susan Billmark

Lär dig leva är den bästa boken jag läst om hur man kan komma tillrätta med stress och oro. Skriven av Mats och Susan Billmark. Har under åren läst många självhjälpsböcker, en del bra och andra svåra att ta till sig, men den här står i en klass för sig. Tror att det kan bero på att båda författarna själva mått dåligt och vet vad det innebär att kämpa sig tillbaka. De berättar med inlevelse och ärlighet om sina olika problem och hur de gjorde för att hitta tillbaka till ett lugnare och mer harmoniskt liv. Enkla och tydliga redskap som man själv kan använda för att förändra sin livssituation och finna balans i tillvaron. 

När min dotter fick diagnosen utmattningssyndrom köpte jag boken till henne och ett ex till mig själv också. Boken är flitigt använd hos oss båda och kan läsas gång på gång. Den väcker många tankar och man kan läsa de olika avsnitten som det passar, i vilken ordning som man finner lämpligast. 

Jag kan varmt rekommendera boken som på ett enkelt och tydligt sätt förklarar varför medveten närvaro i nuet är nyckeln till ett lugnare, gladare och mer harmoniskt liv.

Kram/Gunilla

Tillbaka i vardagen

Julhelgerna går mot sitt slut och det är dags att plocka ner julpyntet för denna gång. Kan inte låta bli att fundera lite över hur läget är när jag plockar upp det om ett år? Inget man kan sia om så det är bara att hoppas på det bästa och att blicka framåt. Nu blir dagarna längre och ljuset återvänder sakta men säkert. En härlig tid att se fram emot men ett av min mål för nya året är att jag ska försöka njuta av alla dagar, även de gråtrista. Leva i nuet så mycket jag bara kan och låta varje dag var nog i sig. Jag är en jordnära person som gläds åt det lilla och en stor inspirationskälla är Jonna Jinton som med sin fantastiska blogg berättar om de vardagliga glädjeämnena i en liten by i Norrland. Läs om hennes underbara sätt att beskriva dagar när det är svårt att hålla värmen i huset och bilarna vägrar att starta i den 30-gradiga kylan. 

Under jullovet har barnbarnet skött stallet men nu börjar skolan med långa dagar och mycket läxa så jag och min syster hjälper till med stallet igen. En rofylld syssla som bara störs av den kelsjuka stallkatten. Isigt i vinterhagarna så Comsist får ha broddarna på. Problem med frusna vattenkar hör också till när det är minus grader ute.  

Ett nytt och oroande problem har dykt upp där min dotter bor. Vi har sett flera vildsvin och spår som uppbökade gräsmattor både i bostadsområdet och vid stallet. I går upptäckte min dotter att ett jaktlag satt upp en matningsstation/åtel för vildsvinen 75 meter från skolbussens hållplats. Mina barnbarn kliver av här och går genom ett skogsparti för att komma hem. Det här är på landet så gatlyktor saknas och många använder vägen som bilister, mopedister, cyklister, hundägare och motionärer. Mitt barnbarn går över en stor äng där det är kolsvart när hon ska till och från stallet. Jag tror inte i och för sig att vildsvinen går till anfall men man kan aldrig veta. Kan inte förstå hur jägare kan göra nåt så vanvettigt och man undrar om de är så seriösa. Dessutom bor de tydligen inte här men måste ha fått tillstånd av markägaren och då är det ok enligt Länsstyrelsen. När dottern ringde och frågade om de kunde göra så här fick hon till svar att jägarna tyckte väl att det var nära när de skulle lägga ut maten eftersom det var alldeles intill vägen. Ungdomarna är ute sent och färdas efter vägen och man blir ju rädd att några vettlösa jägare ska nattjaga där. Jag blir helt utmattad bara jag tänker på det. Under de sexton år de bott här har det inte funnits några vildsvin men nu ser man spåren överallt. Jag trodde i min enfald att jägare älskade att vara ute i skogen inte sitta och lura bakom seglarstugan :-(

Bilderna tagna av min dotter och vid pilen kliver skolbarnen av bussen. 



Önskar er alla en god fortsättning och varm kram