Nu under sommaren går två av mina favoritprogram på SVT 1 "Det sitter i väggarna" och "Där ingen skulle tro att någon kunde bo". Ibland undrar jag om jag är född i fel tid. Jag har en sån dragning till gamla hus och jag älskar "Det sitter i väggarna". Historikern  Christopher O'Regan och byggnadsantikvarien Erika Åberg hjälper nyfikna ägare till gamla hus att lära känna sitt hus, till både kropp och själ. Så spännande följa Christophers grävande i historien och han lyckas över förväntan få fram när husen byggdes och vilka som bott där under årens lopp. Erika hjälper till med olika renoveringsprojekt och gör allt enligt gamla seder och bruk. Spännande när hon skär ut en ruta på den tapetserade väggen och sedan bläddrar bakåt tills hon får fram grundtapeten. Jag är lite kluven när det gäller renoveringarna eftersom jag gillar vitt, svart och accentfärger i heminredning men samtidigt är det så häftigt när de renoverar husen till ursprångsskicket så att de passar till husets ålder. Ett gammalt hus har så mycket att berätta både gällande byggkonst och levnadsöden. Alla hus har sin charm vare sig det är stora pampiga sommarhus i skärgården eller små torp i norrlands inland. Dessvärre är det många ödehus som förfaller och så småningom tas tillbaka av naturen. På bilder har det en ödesmättad charm men jag tänker på alla kakelugnar, spegeldörrar, antika lås, breda golvplankor och så mycket annat som går till spillo. En stor kulturskatt som inte tas tillvara. 

När jag tänker på ödehus går mina tankar till ett torp som jag har starka känslor för. Hemmanet heter Avasjö 47 Älgåker och ligger i Västerbottens inland. Här tillbringade jag min tre första levnadsår och sen alla semestrar under min barndom. En underbar plats för oss barn med blommande ängar, skog och en sjö med ett båthus som luktade tjära. Pappa byggde en lekstuga där vi älskade att leka. Jag minns inte så mycket från de första åren men desto mer från familjens semestrar. Här badade vi, fiskade. hälsade på släktingar och undersökte alla spännande hus som fanns här. Sorglösa somrar som jag aldrig glömmer. Här fanns blommande syrenbersåer, jordgubbsland och många blommor som den orangea Kejsarkronan. 

Jag tror att det timrade boningshuset kan vara byggt i slutet på 1800- eller i början på 1900-talet. Mina föräldrar köpte det av tre syskon Emilinda, Olof och Anders Olsson som är födda 1876-1881. Kan det vara deras föräldrar som byggde huset och bosatte sig där? Önskar att jag hade Christopher O'Regan som kunde hjälpa mig. Vi sålde Älgåker när jag var i tonåren och som med så många hus på den tiden fick de förfalla eftersom det var skogen man var intresserad av. Så glad att jag räddade en del möbler som jag nu vårdar ömt och även den gamla husnyckeln. Jag har kollat på kartor och Älgåkers golfbana verkar ligga ungefär där huset fanns så jag vet inte om det kan vara på samma ställe. Om det är någon som har information blir jag glad om ni kontaktar mig.




En del av möblerna som fanns i mitt barndomshem. Pottskåpet och kommoden har jag målat i grå lackfärg.

Jag har alltid gillat vildvuxna trädgårdar och gamla torparblommor som mormor hade. Det är något visst med perenner som kan finnas kvar även om husen är borta.


 Ha en fortsatt fin vecka & kramen