Visar inlägg i kategorin Återblick

Tillbaka till bloggens startsida

Retrofest med Smokie ...

Förra veckan var vi på Lorensbergsteatern och såg en konsert med Smokie. Det är första gången på flera år som Smokie är i Sverige på en sammanhängande turné, The Golden Hits Tour. Gruppen upplever just nu en enorm revival med utsålda konserter över hela världen.





Vi är säkert många som har ljuva minnen till låtar som "Needles and pins", "Lay back in the arms of someone", "Living next door to Alice", "Oh Carol" och "Stumblin in" men även en yngre publik har upptäckt Smokies musik. 

Som tonåring hade jag en crush på sångaren Chris Norman. Flickrummet var tapetserat med bilder på honom och jag älskade deras mjukpop med mycket stämsång och kunde alla texter utantill. Det kom väl till pass på konserten där vi i  publiken sjöng med och dansade till alla välkända låtar. Det var faktiskt lite Brucestämning. Chris Norman satsade tyvärr på en solokarriär 1987 men dagens sångare Mike Craft gjorde ingen besviken. Chris Norman är också still going strong och gör utsålda konserter runt om i världen. Jag hoppas han snart kommer till våra breddgrader...


Min syster spelade in några låtar men det är inte så lätt med iphone och sittande på balkongen. Ville mest visa den för att beskriva stämningen under konserten. Blev så glatt överraskad när de sjöng The whiskey in the jar, en traditionell irländsk folkvisa. Den väckte många fina minnen av vår resa till Irland. Har hört den i så många varianter och den spelades alltid på alla genuina puber vi besökte, allt från den lilla bypuben till den legendariska puben O'Donoghue's Pub i Dublin …




Det var mitt första besök på Lorensbergsteatern och jag gillade den gamla stilen i lokalen. Parken var inte så stor men där fanns flera stora träd, vackra vårblommor och Karl Gerhards staty. Spännande utforska nya delar av Göteborg.








Vi lyxade till det lite genom att bo på hotell, ibland måste man bara unna sig lite vardagsglitter. Det var en sån skön känsla att avsluta vår nostalgiska kväll på det mysiga Elite Park Aveny Hotel. Och den härliga frukosten var himmelsk …











Återblick ...

Nu när vi närmar oss advent tänker jag ofta på mina egna barndomsjular. Så fyllda av ljusa minnen och nostalgi. Nu kom jag ihåg en kategori som jag startade ganska länge sen "Återblick" som skulle handla om mina minnen från framför allt 60-talet. Nu har det inte blivit så mycket skrivet om det ämnet även om det ligger mig varmt om hjärtat. Visserligen var inte allt så mycket bättre förr men jag tror att vi ungdomar hade det betydligt lättare på den tiden.

På 60-talet blev den första efterkrigsgenerationen vuxen och vi kallades tonåringar. Aldrig tidigare hade ungdomskulturen spritt sig så radikalt inom alla områden av livet - i västvärlden blev ungdomen nu den absoluta förebilden inom modet och överhuvudtaget i hela samhället. Ett starkt, ungdomligt köpskickt hade bildats, som inte hade någon bindning till couturen utan önskade sig ett mode som skulle motsvara deras livsstil och dessutom gå att betala. Den eleganta kvinnan gav vika för de skenbart naiva "barnkvinnorna" som med stora rådjursögon betraktade världen. Att till varje pris vara ung och sexig var lösenordet - genomskinliga blusar och ultrakorta kjolar blev bevis på detta. Twiggy blev den första supermodellen att väcka uppmärksamhet med sin barnsliga magra figur utan någon som helst kvinnlig former.

Vi ungdomar fick våra största intryck om trender inom mode, musik och film när vi varje vecka lusläste Bildjournalen som var den tidens största ungdomstidning. På omslagen var 60-talets idoler inom film och musik. Kan ännu känna den pirrande känslan när jag skyndade till Lasses Lanthandel under rasten och köpte veckans Bildjournal. Sen satt vi tjejer bakom skolan och lusläste den från pärm till pärm.

Sextiotalet var 1900-talets kanske mest motsägelsefulla decennium. Med ena foten i det gamla Sverige och den andra i den nya tiden blev detta omvälvande för många. Här fanns mods, hippies och revolterande studenter men också miljonprogrammets småbarnsfamiljer med nyckelbarn och raketost.





Roselyne Regular


Elvis in memory

I dag är det 40 år sedan mannen, myten och legenden Elvis Presley gick bort men hans stjärna lyser klarare än någonsin Det var som när Kennedy mördades den där dan i Dallas eller när Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Jag kommer ihåg var jag befann mig och hur tiden stannade upp för ett tag. Känslan av sorg och tomhet och svårigheten att ta in att det verkligen hänt.
 


I det här oansenliga huset i Tupelo föddes Elvis den 8 januari 1935. När Elvis fyllde 11 år önskade han sig antingen en cykel eller ett gevär. Han fick en gitarr och över de kommande åren fick han gitarrlektioner av sin farbror. 1948 flyttade familjen till Memphis och när Elvis var runt 18 år arbetade han som lastbilschaufför och studerade till elektriker. Han åkte ofta förbi Memphis Recording Service som även var plats för Sun Records och fick en dag syn på en skylt där det stod; "Inspelning av skiva $4", Efter att ha samlat mod en tid, tog han steget och klev in med sina 4 dollar. Detta var 1953 och skivan innehöll två låtar, My happines och That´s when your heartaches begin

Jag höll visserligen på Tommy Steel när kampen stod mellan Elvis och Tommy i Bildjournalens stora omröstning vem som var bäst. Och där Tommy också vann. Men det var nog bara för att jag ville vara tvärs emot. Jailhouse Rock var den första Elvis skivan mina föräldrar skaffade och jag minns att så liten jag var lyssnade jag på den gång på gång. Sen var jag fast och det är jag fortfarande efter alla dessa år. 

Minns att vi hade gummistövlarna nervikta och textade Tommy eller Elvis namn på den nervikta sidan.




Många favoriter har jag men jag gillar mest de tidiga som den här Its now or never med filmklipp när Elvis gjorde militärtjänstgöring i Tyskland.

Elvis jubileet fortsätter runt om i världen och 30 000 människor beräknas delta i en vaka vid Graceland i Memphis där "kungen av rock" länge levde och i dag ligger begravd. Även här hemma visas minnesprogram på tv och hålls konserter till Elvis minne.

Gonattkramar & jag vet vad jag kommer att drömma om


 

60-tals musiken lever ...

Musiken har en given plats i min tillvaro ända sen jag var liten. Med början den dagen jag kom hem från skolan och sjöng om lilla Gullefjun för min stolta mamma. I tonåren startade mitt musikintresse på allvar och sen den dagen älskar jag musik av alla de slag. Min smak har förändrats och breddats under årens gång men 60-tals musiken har för evigt stannat i mitt hjärta. Den musiken var något helt nytt och många låtar har blivit riktiga klassiker.

I dag i Malous Efter tio var en av mina tidiga idoler med. Svenne Hedlund som är sångare i Hep Stars och som firar 50 år på scenen. Han och bandet sjöng Cadillac och jag drömde mig tillbaka till en tid när jag som ung tonåring var på rockkonsert för första gången. På den tiden var det vanligt att man under midsommar åkte till en festplats och såg olika band som uppträdde. Vi ungdomar som bodde i den lilla norrländska byn Lansjärv åkte till festplatserna i Sikfors och Sörbyn.

Sörbyparken byggdes upp av ideella krafter under 40-talet och är en av de mest besökta festplatserna i Norrbotten. "Om det fanns en hustomte i Sörbyparken skulle han ha mycket att berätta om parken. Han skulle berätta om artister av världsklass som Roger "Helgonet" Moore, och om svenska storheter som Alice Babs, Lill Lindfors och Vikingarna som gästat parken". Ett av 1960-talets mer spektakulära händelser var när Roger Moore gjorde ett snabbesök i Norrbotten midsommarhelgen 1966. Miniturnen inleddes i Övertorneå. Därefter kom han med bil, en Volvo P 1800, till folkparken i Sörbyn. Under bilresan stötte man ihop  med massor av renar. Eftersom Roger Moore aldrig sett såna tidigare blev han mycket försenad och det blev ett kort framträdande med rosutdelning till den kvinnliga delen av publiken och några korta ord. Men de flesta var nöjda och tyckte det var spännande.  
 

Minns när jag, min syster och två andra kompisar åkte till vackra Sörbyn för att fira midsommar och se favoritbandet Hep Stars. Vi hade lånat pappas nya tält med två rum och det var många ungdomar på plats men till slut hittade vi en plats där vi slog upp tältet. Vi var så förväntansfulla och såg fram emot kvällens konsert. Hep Stars var huvudnumret och Benny Andersson var en ung headbeanger. Detta var första men inte sista gången som jag var med i ett skrikande "groupiegäng", kanske inte i ordets fulla betydelse men ändå.

När vi kom tillbaka till tältet och kröp ner i sovsäckarna tog det ett tag innan vi kunde somna. Vi var så uppfyllda av den spännande upplevelsen att se Hep Stars, som vi hade på posters hemma, i verkliga livet. På morgonen öste regnet ner och vi upptäckte att det var fullt med komockor runt tältet. Vet inte hur vi hamnat i en kohage men vi skrattade bara och fortsatte njuta av gårdagens lyckorus. Vår pappa blev däremot inte så glad när vi skulle ut på camping och han upptäckte massor av hål i tältbotten. Ingen bra combo stilettklackar och plastgolv. 


Många artister från 60-talet är still going strong efter ett halvt sekel. Bara det en stor prestation men inte förvånande. 60-talets musiker kom med nydanande musik med pop och rock och har banat väg för efterkommande artister. Det kan man verkligen säga om Sven-Erik Magnusson, frontmannen i Sven-Ingvars, som så sorgligt avled under veckan. Stor sorg i musik Sverige. Tillsammans med Sven-Ingvars, som firade sitt 60-årsjubileum som band 2016, lämnar han efter sig en stor låtskatt som vi nog alla kan associera till och ha minnen av. Mitt allra första minne var när jag som tonåring för första gången bodde hemifrån under veckorna. Jag gick på Handelsskola på en plats fem mil hemifrån och det var så spännande med all frihet. Träffade min första kärlek som hämtade mig med sin PV och i grammofonen snurrade "Ett litet rött paket med vita snören" med Sven-Ingvars. Det är en julsång med text och musik av melloaktuelle  Owe Thörnqvist. Han sjöng själv in den på grammofonskiva 1957, men den blev en riktigt stor hitlåt först 1963, när Sven-Ingvars spelade in den.




60-talet bjuder på en stor musikskatt och det är inte förvånande att den musiken används i filmer, reklam och många andra sammanhang även i nutid. Mitt barnbarn går ofta och sjunger gamla 60-tals låtar och det är alltid lika roligt att höra.
 

Fortsätt njuta av våren. Nostalgikramar

 

Återblick 1

Här kommer mitt första inlägg i den nya kategorin som jag kallar Återblick. Tanken är att minnas och dela med mig av 50-, 60-talen och kanske lite 70-tal med. Vad som var populärt inom mode, trender, musik, filmer, tidningar och mina personliga tankar om den tid som kanske var 1900-talets mest motsägelsefulla decennium. Med ena foten i det gamla Sverige och den andra i den nya tiden blev detta omvälvande för många. Här fanns mods, hippies och revolterande studenter men också miljonprogrammets småbarnsfamiljer med nyckelbarn.

Vi var den första generationen som var tonåringar och under 60-talet var vi en köpstark konsumentgrupp. I ett reportage i Dagens Nyheter 1967 konstaterade man att Sveriges 800 000 tonåringar köpte hälften av alla grammofonskivor och 70% av mopederna. Varje månad läste 1 miljon ungdomar Bildjournalen, Sveriges största ungdomstidning 1954-1969. Minns ännu känslan när jag smet i väg på rasten för att köpa tidning på affären som låg alldeles vid skolan. Veckans bästa dag. Bildjournalen var för oss vad internet är för dagens ungdom. Här fick man veta om alla trender som mestadels kom från Usa och England, Hur man rullade håret som Sandra Dee och allt nytt om idolerna utomlands och hemma.
 




Ni som inte var med undrar nog; vem sjutton var Sandra Dee?. Hon var en populär  skådespelerska som kallades "flickan i huset bredvid". Det var nog för att vi kunde identifiera oss med henne, Hon var som en vanlig ungdom. Inte som de tjusiga och glammiga Hollywood stjärnorna.  Glömmer aldrig filmen "Det sista sommarlovet" där hon spelade mot Troy Donahue. En av de första filmerna som gick på Folkets Hus i vår lilla by. Såg den flera gånger och vet inte hur länge jag och min bästis kollade på affischen. Hade tänkt be att få den men missade tillfället eftersom jag var lite blyg. Gillade också musiken i filmen som spelades av Percy Faith och hans orkester. 






Vi ungdomar i byn träffades hemma hos oss och spelade favoritskivorna på en grammofonmöbel som stod i vardagsrummet. Senare fick vi en resegrammofon som man kunde ta med till andra platser. Den här låten och killen ;-) var en favorit som jag älskar lika mycket än.



Unchained Melody skrevs av Alex North och Hy Zaret och är en av de flitigast inspelade sångerna under 1900-talet. Enligt vissa beräkningar finns det 500 versioner på hundratals olika språk. Under 50-talet gjordes flera framgångsrika inspelningar och 1965 blev sången oerhört populär med Bobby Hatfield i The Righteous Brothers. Denna version är kanske den mest välkända. Den finns bland annat med i min favoritfilm Ghost. Även Elvis Presley och det Irländska rockbandet U2 har spelat in låten.

Nostalgikram