Visar inlägg i kategorin Familj

Tillbaka till bloggens startsida

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Som för tusentals andra slutade året i sorg även för oss. Min dotters pappa som bodde i norrbotten hamnade på akuten veckan före jul och somnade in en dag före nyårsaftonen. Vi träffades i tonåren och var gifta nästan tio år och när vi gick skilda vägar fortsatte vi som bästa vänner. Han var som en bror för mig och även för min syster och det var svårt att ta in att det faktiskt hänt. Min dotter flög upp och var kvar fyra dagar men hon fick inte besöka honom trots att ingen av dem hade covid, Jag är så ledsen för min dotters förlust. Jag håller med alla som säger att 2020 var ett skitår och för oss slutade året på värsta tänkbara sätt. Mitt i all bedrövelsen känner jag ändå stor tacksamhet att vi träffades för två år sedan när han besökte dotterns familj. Det var en varm och solig dag som vi åt en långlunch på Säröhus med hela familjen. Den här vackra dikten ger mig tröst men även hopp.

Gråt ej vid min grav jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelglans på havet
och i solnedgångens sprakande färgsättning.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
och i det blåa, mjuka diset runt bergen.
Jag finns i höstens stilla regn 
och i vinterns vita snöflingor.
Jag finns i vintergatans stjärnehär
och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör. 

 

Hållsundsudde Sönnerbergens naturreservat


När jag känner mig känslosam finns nog ingen bättre plats för djupa funderingar än att sitta en stund vid havet. Med blicken vid horisonten och tystnaden som omger mig i det frostiga strandlandskapet kan jag samla mina tankar. Som alltid är naturen min bästa terapeut.

I sanningens namn har jag inte haft en tanke på bloggen men nu känner jag att lusten är tillbaka igen. Det känns roligt och inspirerande och nu ska jag besöka er mina bloggvänner och läsa i kapp. 


Ta hand om er och ha en fin helg. Kramen ❤️



Taggat med: 

, , , ,

Julveckan ...

 ... kom med regn och rusk men nu har vi haft några fina dagar med sol. Julaftonen firades i lugn och ro med min syster och katten Kajsa. Vi åt ingen traditionell julmat utan det blev en tallrik med havets läckerheter, västerbottenspaj och några goda såser. Efter att vi sett Kalle Anka och hans vänner delade vi ut julklapparna. Jag fick två målarset, en med oljefärg och en med akvarellfärg. Det var många färger, penslar, block och en massa andra grejor som behövs nu när "konstnären" ska sätta igång. Nu har jag inget att skylla på och det är så spännande och roligt. Tack älskade dotter för den fina julklappen och tack fina syrran för de fina klapparna från dig. Katten Kajsa däremot dissade sin kudde med kattmynta som den prinsessa hon är.


I dag, på juldagen, tog vi först en promenad med grannen Dora och efter lunchen satt vi och myste på balkongen med kaffe och julgodis. Skön värme med infravärmaren och den elektriska värmekaminen. Som ni nog vet älskar jag att återanvända saker och ting och denna fullt fungerande värmekamin hade någon vänlig själ lämnat vid pappersåtervinningen. Vi blev glada men bostadsbolaget hade nog inte gillat tilltaget eftersom det bara är behållare för papper och glas där. Nu blev det en vin-vin-situation både för dem och oss. 





Helgen före jul hade vi vår familjesammankomst i tomteskogen. Vi var den närmaste familjen och även barnens farföräldrar var med. Regnet hängde i luften men vi hade tur och gjorde en 6 kilometers promenad innan vi stannade till vid sjön. Det var många familjer som var ute i naturen denna dag så de få borden var upptagna men det gjorde inget vi hittade en plats i lä där vi lade ut vår picknickfilt. Dottern och hennes man hade med sig det omåttligt populära stormköket och i ett huj var Bullens pilsnerkorv och vegokorvarna färdiga att äta. Inte konstigt att stormköket är årets julklapp. Sedan drack vi glögg och kaffe och åt goda saffransbullar. Fina vännerna Godfrey och Barney fick också en liten smakbit av korvarna. 

Så roligt att träffa julglada människor som alla höll avstånden och även en ryttare som red förbi glatt hejande. Det värmer i ett prövat pandemihjärta. 

Vi var så nöjda med den roliga dagen och passade också på att donera några julkulor i tomteskogen. Julen kanske inte är som vanligt men man kan ha trevligt ändå. Det är bara fantasin som sätter gränser.
 







Nu avslutar jag detta års bloggande och önskar er alla
Ett riktigt Gott Nytt År❤️

Mormor minns ...

Ute på promenad med dotterns hund i mitt bostadsområde minns jag alla roliga stunder med barnbarnen. Vi hade turen att få ha dem hos oss från tidig ålder. De sov ofta över ibland flera nätter i sitt eget rum. Det finns nästan inte en plats utan minnen. Skolgården där de gungade, åkte ruschkana och så småningom lärde sig cykla utan stödhjul. Groddammen där vi såg de små grodynglen utvecklas till minigrodor. Skogen där vi lekte kurragömma och sommarängen där vi hade picknick. Badsjön där vi tillbringade så många soliga dagar med vattenbus, sandslottsbyggande och där de lärde sig sina första simtag. Planen där vi sparkade fotboll. Utomhusteatern där vi sett spännande barnteatrar.

 

Hur fort gick inte de åren men det är nog så när man har roligt och roligt hade vi. Jag är så tacksam för alla underbara minnen mina älskade barnbarn gett mig. Och fortsätter att ge mig nu när vi har mys och filmtajm när de sover över. De är en ständig källa till glädje och mormorshjärtat svämmar över av kärlek.

 

Nu är det Godfrey, den irländska hunden och jag som skapar nya minnen när vi vandrar omkring på de välkända stigarna.

Njut av stunderna i livet
i morgon är de minnen


Ha det så gott & kramen!

Taggat med: 

, , ,

Änglar finns ...

 




Min dotter hade verkligen änglavakt när hon i fredags blev påkörd av en lastbil på E6:an. Hon ringde och sa att hon strax skulle komma och hämta hunden som var hos oss. Hon brukar inte ringa från bilen i vanliga fall men hon hade bråttom hem så vi skulle gå ner med hunden. Plötsligt hör jag i telefonen ett konstigt metalliskt ljud som följs av tystnad tills dottern säger:”Jag blev påkörd av en lastbil”. Den känslan jag kände då var den mest fruktansvärda jag någonsin upplevt. 

Väntan tills hon hörde av sig igen var evighetslång. Jag blev så lättad när hon ringde och berättade att ingen hade blivit skadad. Bilen var repig och bucklig men gick att köra. Den polska chauffören hade varit så vänlig och tog på sig hela skulden. 

När jag fick höra historien om hur det hade gått till insåg jag hur livsfarlig situationen varit. Båda bilarna skulle byta fil och då råkade lastbilen toucha till dotterns bil så den snurrade över två filer och stannade vid mitträcket mot den mötande trafiken i snabbfilen. Dottern hade slagit på varningsblinkersen under snurren men hon vet inte hur hon hade haft sinnesnärvaro att göra det. En bil som kom i snabbfilen uppfattade situationen och stannade och satte på sina varningsblinkers. När jag tänker på all tung trafik med långtradare som dundrar fram på den här vägen inser jag att det är ett stort under att det inte blev värre. I mina tankar har jag återkommit till vad som kunde ha hänt.

Nu känner jag enbart en stor tacksamhet mot bilisten som  så snabbt agerade med sina ljus och mot änglarna som skyddade min dotter den här dagen. Tillvaron kan ändras på en sekund så det är nuet som gäller. 

Var rädda om er därute ♥️


Kram

Lust och fägring stor ....


Vi hade lyckan att få fira midsommaraftonen tillsammans med barnbarnens farmor och farfar och resten av familjen. Alla utom äldsta barnbarnet som var på semester i Kroatien. Vi bjöds på en fantastisk buffé med delikatesser av alla de slag. Mätta och belåtna begav vi oss mot midsommarfirandet på Hembygdsgården. Här var det många festglada människor och vädret visade sig från sin bästa sida. 



Foto: Hålanda Hembygdsgård





Midsommartjejer på väg mot festligheterna. Godfrey trivs i folkvimlet även om han ibland bara vill mysa med matte.



  







 
Min syster, som har fotobloggen Evas fotoblogg Refugium, trivs med kameran i naturen och här finns det motiv i mängder. Riktiga blomsterängar som fanns i min hembygd när jag växte upp men som försvunnit mer och mer.





Festandet fortsatte med kaffe och tårta i lusthuset som ligger så vackert i värdparets magiska trädgård. Perfekt sitta inomhus och mysa för nu kom regnet som på nåt sätt hör ihop med vår svenska midsommar. Men som, tack och lov, upphörde efter några timmar lagom till grillandet. Tusen tack till våra gästfria värdar och familjen som gjorde vår midsommarafton till ännu ett vackert minne.










Festligheterna avlöser varandra ...


Det har varit mycket nu men på ett roligt sätt. Älskade barnbarnet har firat 18-årsdag och körkort och sen kom morsdag. Härligt när hela släkten träffas under roliga former. Vi hade tur med vädret och firade födelsedagen ute i partytält. Flera i släkten är allergiska och nu kunde även hunden Godfrey vara med utan att någon blev sjuk. Han är så söt och vill gärna vara med. 



Blev bjuden på morsdagsmiddag på gamla stationshuset Blomstermåla vid Särö Västerskog. Maten var himmelsk, rödtunga med apelsin-rosmarinsås och zucchinispagetti. Restaurangen där väggarna talar om många historiska middagar. 

"Med kärlek på tallriken och ro för dina sinnen." 

1904 invigdes järnvägen som slingrar sig utefter den vackra kuststräckan mellan Göteborg och Särö. Säröbanans slutstation som fick namnet Särö Västerskog uppfördes intill ångbåtsbryggan. På 50-talet inträffade något som väckte munterhet. Två av de svarta ångloken som stod i lokomotivstallet över natten hade under de mörka timmarna målats med blommor och blad i färgerna rosa, gult och vitt. Lokförare och eldare, som övernattade i Särö trodde knappt sina ögon när de upptäckte det hela. 





En sån här dag går mina tankar till min fina mamma som inte längre är med oss men som för alltid lever kvar i våra minnen. Min mamma jobbade som hembiträde några år och på bilden är hon med familjens baby. Så saknad ...
 

Liten blir stor ...

Snart fyller mitt äldsta barnbarn 18 år. Så ofattbart att fatta att denna glada lilla unge blir myndig i morgon. Många minnen från dessa år tillsammans kommer upp när jag kollar foton till ett album jag ska göra till henne. Jag valde att flytta från norrland när första barnbarnet kom och det är det bästa jag någonsin gjort. Har haft lyckan att umgås mycket med barnbarnen under deras uppväxt och de hade ett eget rum hos oss. När jag promenerar runt i mitt bostadsområde ser jag alla platser som minner mig om alla roligheter vi haft. Lekparkerna, krokodilen som de balanserade på, klätterväggen där de lärde sig den svåra klätterkonsten, skogen med alla utflykter och gångvägarna där de lärde sig cykla. Känner mig så lycklig och tacksam när jag tänker på den tiden. Ser också alla bilder från våra semesterresor tillsammans. Vi tog barnen med på en veckas resa varje sommar och det blev två turer till allas vår favoritplats, Öland, Skåne, Ulricehamn och två resor till Fun City, Varberg. Tyvärr är denna nöjespark öde och vi blev alla så ledsna när vi såg hur det ser ut nu eftersom vi minns allt som fanns där förr som hoppkudden, indianparken, badlandet och mycket annat.







Lite bråda dagar fram till familjefesten med planering och fixande. Jag gillar att planera så jag går igång med full energi. Presenterna är klara och som många i den åldern önskar hon sig pengar i första hand. Men det är så roligt göra paket så det blir lite sånt också. Jag har beställt ballonger, girlandrar, tårtljus med 18-års tema och det blir lite vuxnare än barnkalasen. Nu tar hon steget in i vuxenvärlden och jag tror inte att det blir så stor skillnad eftersom vi alltid sagt; "hon är klok som en bok". Hon står med båda benen på jorden och det märks när det gäller bilköpet som hon sparat till helt på egen hand. Jag skickade tips på coola begagnade bilar som cabbar men hon köpte en bruksbil som naturligtvis är mer praktiskt för en hästtjej. Jag har känt mig lite orolig att hon ska stressa för mycket med skolan, två jobb och hästen som ska skötas men hon säger att det är lugnt. Med hennes mammas utmattningssyndrom i åtanke håller vi koll på att det inte blir för mycket.

Jag är så glad att vi fortfarande har samma fina kontakt med tonåringarna trots att de har så mycket annat på gång. Lika roligt varje gång de sover över och vi gör roliga saker men numera går vi ut och äter, kollar i affärer och har filmmys. Vi pratar också mycket om alla roliga minnen vi delar och de berättar om sina framtidsdrömmar och vad som händer i deras liv. 






Sikta mot stjärnorna ...

Vi har haft några underbara dagar här på västkusten med sol, ljumma vindar och all snö är borta som genom ett trollslag. Det är en aning om vår i luften och fåglarna håller serenader i skogen. Livsandarna vaknar till liv igen och jag bara njuter …

Inte bara av vårkänningen, jag har haft mina älskade barnbarn på besök och övernattning. Jag är så tacksam att få umgås med dem även om de som tonåringar har fullt upp med allt möjligt. Det är så härligt att höra dem berätta om sina planer och att de är fulla av framtidshopp. Det kan handla om allt mellan himmel och jord, hästar, moppar, körkort och hägrande sommarlov. Den äldsta är redan i full gång med att söka sommarjobb.för att bekosta körkort och bil. Kan inte fatta att de små älsklingarna på bilden har blivit så stora. När hände det och vart tog tiden vägen? Jag får många må bra känslor efter besöket och det värmer mormorshjärtat. 

Roselyne Regular




Skratta ofta, dröm stort och sikta mot stjärnorna.

- Adlin Sinclair -

Taggat med: 

, , ,

Amanda + Comsist = Sant

Nu har Amanda fått sin älskade kompis Comsist. Hon föll direkt för den charmiga ponnyn redan första gången hon såg honom. Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Det var lite pirrigt i måndags tills besiktningen var klar men det gick jättebra och nu står prinsen i sin box i det nya stallet. Säkert förvirrande tills han vant sig vid alla främmande lukter och ljud. Han saknade nog sitt trygga stall och de fina tjejerna Nicolina och Olivia som haft honom i många år. Måste vara jättesvårt att sälja en älskad kompis, mycket känslor och saknad. Hoppas det är en liten tröst att han hamnat i en familj som kommer att göra allt för att han ska känna sig trygg och trivas. Amanda är världens gulligaste tjej och jag är så glad att hennes dröm om en egen ponny slagit in. En dröm som hon haft sen hon var riktigt liten och lekte med "my little ponny". 

Första dagen gick vi tidigt till stallet för att se om Comsist funnit sig tillrätta. Han var pigg och nyfiken på allt som hände runt omkring när hästarna skulle ut i hagarna och hade bråttom att hänga med. Amanda tog ledigt från skolan för att de skulle ta det lugnt och rida i paddocken när de var ensamma. Det gick hur bra som helst och de hade en skön ridstund med skritt, trav, galopp och lite hoppning. Comsist är en rutinerad ponny som Amanda litar på och känner sig trygg med och det är en fröjd att se dem tillsammans. Stor lycka till Amanda och Comsist som funnit varandra. 

Taggat med: 

, , ,

Brittsommar

Anne-Lie och Anders var bjudna på bröllop så vi tillbringade helgen med Amanda och Alexander. Vädret var strålande så vad passar bättre än lite glassorgie. Mums!!!  

Vi packade picknickkorgen och gick ner till havet. Satt på klipporna och njöt av värmen och gofikat. Amanda och Alex var som vanligt på upptäcktsfärd och hittade en genomskinlig räka och en svart liten ål. Har aldrig sett en ål tidigare och kanske kommer den från ett projekt med utplanterade ålar i Halland. Sen blev det bad och vattnet var fortfarande ganska behagligt med 17 grader. Skönt uppfriskande kan man säga. Kvällen fortsatte med filmtajm.

På söndag var det dags för hästspaning igen. Vi åkte mot Varberg där Amanda ville kolla en häst som hette Comsist som hon provridit tidigare och som hon var väldigt förtjust i. Jag var till en början lite skeptisk när jag hörde att Comsist var 16 år men då sa Amanda de bevingade orden ; "men mormor, det är ingen ålder på en häst". Ingen kan säga "men mormor" som Amanda!!!! Så fort jag såg Comsist blev jag omvänd och faktiskt lite kär. Han var så fin och välskött och Amanda känner sig trygg och älskar att rida på honom. Vi fick oss en riktig motionsrunda i skogen när de red ut och de var så fina ihop. Efter skogsrundan red de i paddocken. På fredag är det tredje gången gillt med provhoppning och jag undrar om inte Amanda hittat sin prins. Amandas nöjda ansikte efter ridningen säger väl allt. Hur som helst, den häst som Amanda slutligen bestämmer sig för får det bästa hemmet någonsin och massor med livslång kärlek.

Ha en bra tisdag alla och kramen :)

 

Äldre inlägg