Visar inlägg i kategorin Natur

Tillbaka till bloggens startsida

Bevara höstkänslan ...

Efter en regnig natt tittade solen fram och det var så skönt på promenaden med värme i luften och de vackra färgerna i ett collage som i sagans värld. Jag är så glad att jag har naturen ända in på knutarna, den ger mig så mycket sinnesro. Färgerna är magiska och jag vill njuta av allt det vackra länge men av erfarenhet vet jag att snart står träden kala och växterna vissnat ner och allt blir gråare. 




Men det finns ett sätt att stanna upp den här utvecklingen i mindre skala, till husbehov. Det lärde jag mig hos bloggvännen Gunilla som hade ett intressant inlägg om konservering av löv på sin fina blogg, Nillas Hälsa & Harmoni. Jag köpte Glycerol på apoteket som bevarar kvistar och höstlöv. Hur man går tillväga berättar Gunilla på sin blogg. Där kan ni också se höstlöv som konserverades av Gunillas mormor för minst 70 år sedan. Ofattbart att de är så välbevarade och har en fantastisk färg efter så många år. När jag tänker efter har jag faktiskt konserverat kvistar på 70-talet men aldrig bara löven. Jag hittade många vackra löv som jag nu ska konservera. Det blir så spännande och jag återkommer med resultatet.

 

Passerar den här steninstallationen som någon gjort, kanske lekfulla barn eller någon som kände sig konstnärligt kreativ. 
 

Njut & må. Höstkram


Taggat med: 

, ,

Sensommardagar ...

Efter regn och rusk kom den gudomliga värmen tillbaka lagom till helgen. Vet inte om kriterierna för brittsommar är uppfyllda, tror att det ska vara i början på oktober om rätt ska vara rätt. Men det är så himla skönt så vad spelar det för roll? Motionsrundan blev längre än planerat för jag hade ingen lust att gå in. Tog en liten omväg förbi kvartersbutiken och köpte en strut med mangosorbetglass. Kan det vara sommarens sista glass? Verkar bli lika fint i morgon så då blir det en utflykt till Botaniska Trädgården i Göteborg. Spännande se förvandlingen sen i våras när vi senast var där. Då låg allt i sin linda, färdigt att spricka ut och nu förbereder sig naturen till vinterns vila. 

Det känns som en brytningstid med både blommande växter och höstfärger som sakta men säkert visar sig. En ljuvlig tid att vandra i skog och mark och många små mirakler att begrunda. Hela mitt sinne fylls av olika sinnesstämningar. Vissa dagar med vemod och gråtmildhet men för det mesta med glädje och positiva tankar. För mig är hösten tid för reflektioner och eftertanke. Jag kan nästan likna hösten med tiden runt det nya året. För många av oss är det naturliga omstarter när vi är tillbaka i våra invanda rutiner igen men det kan också vara en restart när vi väljer helt nya stigar att gå. 



Lagom till fredsdagen pyntades rondellerna här hos oss med duvor och fredsmärken. De lyser upp så fint där de hänger i trädet. De är inte bara dekorativa de har också ett viktigt budskap till en allt oroligare värld.

Ha det så gott & kramen


Släppa taget om sommaren...

Jag känner ett litet stänk av vemod nu när vi är inne i september. Visserligen håller jag krampaktigt kvar sommaren så länge det bara går. Fortfarande varmt och jag har nyss badat i havet. Men tiden går så osannolikt fort, vart tar den vägen kan man fråga sig. Tänk om man kunde stoppa tiden en stund kan jag tänka ibland när jag mår som bäst och njuter av tillvaron. Men tiden tar ingen hänsyn till mina önskningar så jag börjar så smått göra mig redo för höstens ankomst. 

Rutinerna är tillbaka efter sommarens lättjefulla leverne. Jag är tillbaka i motionsspåret igen och tar långa sköna skogspromenader med dottern och hennes hund. 



Naturen är som alltid en källa av små och stora mirakler. Det gäller bara att man tar sig tid och låter sig hänföras av allt som moder jord så frikostigt bjuder på. 

Ser en hel del blommor som rödklöver, blåklockor, snårvinda, baldersbrå och en hel del andra som jag inte vet vad de heter. Nu finns det också så många vackra torkade grässtrån i olika former.




Jag och min syster gjorde en utflykt till ett nytt outforskat ställe som heter Äskhult och jag blev helt betagen. En välbevarad 1700-talsby några mil från Kungsbacka i Halland. Vackra silvergråa hus i genuin landsbygdsmiljö. Det kändes som tiden stannat upp och man kunde nästan se hur det såg ut när byborna brukade sin jord och levde sina liv här. Ett sånt ställe som jag älskar och gärna besöker snart igen. 

Det fanns små trädgårdar vid husen och det blommade så vackert fortfarande även om mycket vissnat och torkat till fröställningar. Jag kan tänka mig hur vackert det är på våren och sommaren när allt grönskar och när syrenerna blommar. I uthusen hängde lin och andra växter på tork. 



Nu är säsongen slut i Äskhult och alla djuren åker hem till bonden. Stugorna stängs och pigor och drängar vilar upp sig till julmarknaden - Jul i Äskhult. Kan tänka mig vilken julstämning det blir i den vackra byn med de gamla gråa husen. Det är sinnebilden för julbonaderna som jag minns från mitt barndomshem. Här kan man nog få se både tomten och vättar. Magiskt för en julälskare som mig. Jag längtar ... 

Även om gårdarna och kaffestugan är stängda kan man vandra efter stigarna här och njuta av atmosfären. Läs mer på Äskhults hemsida och se mera bilder på Evas Foto Refugium.

Ha det så gott & kramen 

Hänryckningens tid ...

Nu går tiden så fort att jag knappt hinner med, helgerna avlöser varandra. Nu när försommaren är som vackrast önskar jag att det fanns en stopp knapp att trycka på. Vill njuta och uppleva varje liten blomma som slår ut. Enda sättet är nog att försöka leva i nuet och ta tillvara sommarens dagar. Kanske inte låta vädret styra allt för mycket hur dagen blir. Även som i dag med regn och kallare väder finns det mycket att hitta på. Museibesök, fika på stan, promenera i regn, innesysslor som inte blir av när solen skiner. Ja,  det finns massor av aktiviteter men helst inte sånt som känns som tråkiga måsten. Även om det finns saker som måste göras försöker jag i möjligaste mån ta dem till hösten när min kreativa ådra smyger sig på. 


Jag tycker mycket om Caj Lundgrens dikt som är en påminnelse om hur flyktiga dessa sommardagar är;

Var glad min själ, åt vad du har; 
nu har du hundra sommardar
 och detta är den första. 
När solens lopp sin ände tar 
då har du nittionio kvar 
och någon blir den största. 

Giv noga akt på var du står; 
i morgon är med ens igår, 
det går så fort att vandra. 
Lägg märke till att vad du får,
 är hundra sommardar per år, 
i morgon är den andra.



I dag är det pingstdagen och jag känner mig väl inte direkt hänryckt men bara det att naturen står redo att blomma ut i full sommar kunde kanske vara anledning nog. Uppfriskande bad i hav och sjö och återhämtande skogsbad i naturen plus alla andra  sommaraktiviteter borde ge en känsla av hänryckning varje dag. Nu är vi människor inte riktigt funtade så och livet kan bjuda på oväntade händelser utanför vår kontroll som påverkar hur vi mår.

Som den naturmänniska jag är mår jag allra bäst i naturen, i skogen och vid vatten. Bästa sättet när energin är i botten att återhämta mig och tankarna klarnar på något mirakulöst sätt. Plötsligt blir problemen inte så stora och ofta finner jag lösningar som jag inte sett förut. När jag är ledsen finner jag ro och tröst i naturen. För mig är även det sociala viktigt för att må bra. Älskar att umgås med familjen, vännerna och alla våra djur. 



 Foto. Gunnebo, Mölndal


När jag tänker på hur fort sommaren går är det lätt att känna stress mellan varven. För mig är det bästa att ta dagen som den kommer och inte ha för höga förväntningar.

"Vi förstår inte hur värdefull en stund är
förrän den är ett minne"








.



Gå varsamt fram i naturen ...

Jag känner en stark oro för vårt lands vackra natur. Följer Chris Ceders kamp för bl a Välens naturreservat i Göteborg. Skrämmande se hur kommunens "naturvård" fungerar eller kanske hellre inte fungerar. Chris Ceder säger: "Det är bara när det ska sågas och grävas som pengarna rullar i Välen. Men att någonsin städa upp ett naturreservat som är lamslaget av sopor ingår inte i "naturvården" eller att underhålla de farliga gångvägarna." 

Jag är egentligen ingen trädkramare men jag älskar träden som berikar den plats de står på. Oavsett om det är i en park, i skogen eller i mitt bostadsområde. Jag får panik när jag ser neonklädda gubbar i träd för det är aldrig ett bra tecken. Det brukar sluta med tragiska stubbar där vackra träd stod. Jag har full förståelse att man sågar ner sjuka träd men tyvärr är det alltför ofta friska och ibland gamla träd som funnits hur länge som helst. 

Jag har samma känsla för gamla träd som för gamla hus. Så mycket historia som försvinner. Gamla hus och stora träd är förknippade med varandra genom vårdträdet. När en familj förr i världen byggde sin gård, var traditionen att man planterade ett så kallat vårdträd på gårdsplanen. Mitt intresse för ödehus har gjort att jag upptäckte att stora, vackra lövträd nästan alltid stod vi det förfallna huset. Så vemodigt.


"Bor en släkt länge på samma gård, och har vårdträdets själ 
sett många barn
av den släkten leka under dess krona och växt upp till dugliga 
människor,
då uppstår ett förtroligt förhållande mellan vårdträdet och släkten."
Viktor Rydberg, Fädernas gudagåva

Just nu, som av en händelse, ringde min dotter och berättade att hennes granne hade frågat om han fick såga ned hennes vackra sälg som är helt underbar och nästan det enda större träd de har på tomten. Den skymde deras havsutsikt och nu skulle de sälja huset. Men hur tänkte han? Såga ner det vackra trädet för en strimma av havet långt borta. Man häpnar. Som tur var nekade hon till det, men de skulle få jämna till det lite längst upp. Jag varnade henne för att låta honom göra det när hon inte är med för jag litar inte alls på gubbar i träd som jag sa.



För mig finns det inget så rofyllt som att sitta under ett träd och bara vara. 

Vi bor i ett vackert land med fantastisk natur och det är så viktigt att vi bevarar den så mycket det går. Inte minst för djuren och fåglarna som behöver sin plats. Även vi människor som mer och mer drabbas av stress behöver dessa gröna lungor för att hämta energi och få den behövliga återhämtningen. Jag hoppas att den ofta besinningslösa skövlingen upphör och att de bestämmande tar sitt ansvar. Som med så mycket annat kan det annars vara för sent …




Den livgivande våren

Öppna fönstret och känn den där allra första ljumma vinden som har en alldeles speciell lukt - det luktar vår! Jag går omkring i ett glädjerus den här allra första vårdagen, det är likadant varje år. Jag slutar aldrig förundras över blomsterprakten som plötsligt över en natt har klätt hela backen i vitt - min barndoms blomma - vitsippan. Nu går det fort. Naturen ändrar skepnad från dag till dag. De försiktiga musöronen slår ut i full grönska och nu blommar alla träd och buskar i vitt och rosa. 
 
Med filt och picknickkorg tar jag den välkända stigen genom björnbärssnår och rosenbuskar ner till havsviken för att bara sitta i solen och lyssna på fågelsången, ljudet av vågor som rullar in mot stranden och njuta av att bara finnas till. Jag känner den allra första förnimmelsen att sommaren är på väg det fyller mig med obeskrivlig lycka.




I trädgården är fruktträden översållade med blommor och luften fylls av surrande humlor och bin. Jag får aldrig nog av detta skådespel och äppelblomman är en av de vackraste blommorna som här beskrivs i den fina dikten av Ester Embring;

Maj 1908                                      

Där vajar för ljumma vindar,                               
ett hav utav äppelblom                               
på vakt stå lönnar och lindar,                             
och hägna min egendom                             
av skäraste äppelblom.                           
                      

  


 

 




Önskar er alla en skön fredag - njut & må

Nu blommar vildkaprifolen

  


Ha en skön & avkopplande helg alla mina fina vänner :-)

 

 


Främmande växt

Läste en artikel häromdan om att en främmande växt hade invaderat vårt bostadsområde. Det lät häpnadsväckande men sen tänkte jag inte mer på det förrän igår när vi tog motionsrundan efter en cykelväg och där upptäckte vi massor med gröna växter. Väldigt dekorativa med stora gröna blad. Stammarna var ovanliga för växter här hos oss mest liknade de bambu. Nu kom jag ihåg den där artikeln och insåg att allt det här gröna var just den inkräktaren. 

Nyfiken som jag är googlade jag och fann att detta var en ört som heter Parkslide. Växten härstammar från Ostasien och den kom sannolikt till Sverige i början av 1900-talet, oklart av vem men kanske en växtsamlare som då inte förstod sig på växtens invasiva kraft.

När jag googlade hittade jag hur många sidor som helst som handlar om denna växt. Jag läser att många trädgårdsägare anser växten vara ett nästan oövervinnerligt ogräs. För att utrota växten använder man gift, slår skotten med lie och slutligen tar till grävmaskinen men den verkar ändå komma tillbaka med förnyad kraft. De allra flesta verkar tycka att växten är ett rent gissel men det finns också en del trädgårdssidor som har lite andra idéer. När man söker efter något på nätet hittar man plötsligt guldkorn, ett sådant var en trädgårdsblogg som jag föll för. Fantastiska bilder på växter och mycket annat som var både vackert och intressant. Att trädgården låg långt upp i norr tilltalar mitt norrländska hjärta. Den heter Svanå trädgård och här är adressen; http://svanatrg.blogspot.se/ Här kan ni se parkslide och jätteslide när de blommar och även i färgrik höstskrud. Kolla också snöskulpturerna i vinterträdgården som var fantastiska. 

För att återgå till vårt fynd så ser växten ut så här.

Tidigare i sommar var det bara en gräsmatta här och nu är det ett hav av skott. Undrar hur det kommer att se ut när den växer upp? Tycker att den passar rätt bra här men med tanke på allt jag läst kanske det blir en djungel som helt tar över. Vi får se hur det utvecklar sig.


Mitt i parkslideskotten står detta fina vildapelträd fullt med röda äpplen. Hoppas det klarar sig om parlsliden tar över.

På sidan Stadsodlarna i Lund hittade jag denna mycket intressanta information;

"Är denna växt endast av ondo? Nej, parksliden är nämligen ätbar, väldigt rik på C-vitaminer och roten har medicinala egenskaper. Både skotten och bladen används i matlagning. I Japan äts den som Sansi, ett samlingsnamn för många vilda ätliga grönsaker som användas i matlagningen. Vid skörd av parkslide ska man lyssna efter det poppande ljudet när man bryter av själkarna, då är den perfekt att äta. Lägg själkarna och bladen i blöt för många insekter trivs på denna växt och skala den som rabarber. Parksliden ger en syrlig och jordig grön smak, god att lägga rå i sallad för citrussmaken samt för knaprigheten. Den passar även utmärkt till vilket recept som helst som ersättare till rabarber. Den är god i soppor och även i sorbé där framförallt mixen jordgubb/parkslide sägs vare en höjdare, gärna garnerade med violer som blommar samtidigt som parksliden. Den går även att frysa in utan att förvälla dem före. 

Parkslidens medicinala egenskaper gör växten extra intressant. Den är nämligen rik på Resveratrol, en stark antioxidant som finns främst i vindruvsskal, blåbär, tranbär och jordnötter. En del forskning pekar på att resveratrol är en kur för att förlänga livet. Tydligen har resveratrol förlängt livet på möss med 30% och vissa jästkulturer upp till 70% . Därmed är det den mest kraftfulla antiåldrande substans som vi människor känner till för tillfället. En forksningsrapport från Insitute of Genetics, Moleculture och cellular Biology i USA kom ut med att reservatrol även fördubblade energin i kroppen vid fysisk aktivit. Muskelkonditionen och muskelstyrkan ökade kraftigt. (Mer om Reseveratrol går att läsa om i boken ”Helaing Lyme” av Stephen Harrod Buhner från 2005).

Förrutom parksliden rika innehåll av Resveratrol är den även antibakteriell, antivirus, antisvamp, immunförsvarssimulerande, antiinflammatorisk, blodförtunannde, lugnar ner CNS( Centrala nervsystemet), skyddar CNS, skyddar hjärtat, antimagsår m.m. Den är bra mot flera sorters bakterier, däribland Borelia Spirocheter (namnet på bakterien som orsakar Borelia).
Dock finns det sidoeffekter med intag av denna rot, väderspänningar eller så kallade gaser i magen och den rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. "

Som den hälsoivrare jag är gav det mig en extra kick. Vi kanske har ett enormt hälsoapotek runt hörnet. Ska kolla mer om detta innan jag ger mig ut och skördar. På tal om skördar så plockade vi ganska mycket björnbär också. Här ser ni ett litet smakprov på ett slideblad.

Är det någon som vet mer om parkslide? Berätta gärna i så fall.

Fortfarande är det mycket kvar av den underbara sommaren så fortsätt fånga alla dagar. Solkramar