Visar inlägg taggade med Ödehus

Tillbaka till bloggens startsida

Våren som kom av sig ...

Efter en envis influensa som tagit all kraft och energi har jag sakta återhämtat mig. Det har tagit tid och vädret med snö och kalla vindar har inte gjort saken bättre. Lite vinterdepp har det nog varit men nu börjar energidepåerna fyllas på. Trots att påsken är här har vi snö på marken och jag läste en väderprognos att kylan skulle sitta i tills mitten av april. Hoppas verkligen att det är fel för nu är jag innerligt trött på det eviga snöandet. I grunden är jag en positiv människa så jag vet att snart är den livgivande våren här och det är bara att gilla läget ett litet tag till. Bilderna i inlägget tog jag innan snöandet satte i gång igen.

Så fort krafterna återvände har jag återgått till mina skogspromenader. Tror inte det finns något som ger så mycket energi som dessa vandringar. För några dagar sedan tog jag, min dotter och syster en långpromenad i skogarna på Onsala halvön. Så vackert och rofyllt med stora träd och mossiga stenar. 



På väg tillbaka passerade vi en gammal skogsväg som kommit fram när kommunen röjt. Då sa dottern; "här inne finns det en ruin eller kanske man kan kalla det ett öde hus". Jag har ett brinnande intresse för gamla hus så givetvis måste vi se detta. Det var magiskt och jag trodde inte mina ögon. Det visade sig vara ett gammalt stenhus. Fanns många här i slutet av 1800-talet och framåt som beboddes av fattiga människor som fick bygga sitt hus på utmarker som var mindre värda. Hyran betalades genom dagsverken hos markägaren. Jag kommer att berätta mer om huset i ett inlägg lite längre fram. Ska dit igen på långfredag med kameran i högsta hugg. Så spännande ...





Med önskan om en Glad Påsk till er alla



Övergivna hus

Det finns inget som väcker min fantasi som just övergivna hus. Alla oälskade hus som kan dyka upp vart som helst. Rätt som det är på skogspromenaden står det bara där och det fyller mig alltid med vemod, nostalgi och frågor. Jag vill veta mer. Varför är det lämnat åt sitt öde, varför bryr sig ingen om huset, vem bodde här och hur var det då. Det spelar ingen roll om det är ett gammalt hus på landet eller om det är ett slott. Hur konstigt det än kan verka finns det hur många slott och herrgårdar som helst runt om i världen som står öde med ståtliga kristallkronor och möbler som minner om en svunnen tid. 

Sakta men säkert tar naturen över husen. Lider med alla vackra byggnader som bara förfaller och som slutligen faller i glömska som en dröm som ändå varit verklighet för någon.  Övergivna hus fortsätter ruva på sina hemligheter men som jag önskar att väggar kunde tala. 

Jag undrar ibland varför jag berörs så på djupet, kan det bero på min högkänslighet eller kan det vara att det kittlar min fantasi? Tror dock att det ligger i människans natur att vara nyfiken och söka svar på sånt som inte är uppenbart vid första anblicken.....

Mitt i allt vemod och förgängelse på övergivna platser finns det nåt osannolikt vackert. Ett eldorado för fotografer världen över. De vackra bilderna här har jag lånat från https://www.pinterest.com/ 

Jag tipsa också gärna om Jan Jörnmarks hemsida; http://www.jornmark.se/  Massor av intressanta foton från övergivna platser, här hemma och i andra länder. Bl a från det stiliga men tomma badhuset i Ystad som fått göra sin sista insats som kuliss i ytterligare en av de brittiska succefilmerna om Kurt Wallander. Här kan du också beställa övergivna platser-böckerna.

Den första dikten "Ett övergivet hus" finns i Bertil Malmbergs bok "Under månens fallande båge" och den andra dikten i boken "Minnet sitter i spindelväv" av Carl-Emil Englund.


Tack för titten och jag önskar dig en skön helg. 






"Jag går genom tomma rum.
Vinden suckar, vinden suckar
in och ut, ut och in
genom krossade rutor.
Överallt blotta de söndervittrade
förblåsta tapeterna timrets maskbon" 

"Jag går genom tomma rum.
Jag öppnar den kvarglömda
rankiga byråns enda låda.
Där ligger ett trasigt
stycke papper 
ett brevfragment"  





"Några nötta ord från finnskogen, 
från de grå giktbrutna stugorna 
inspunna i en grön väv av ensamhet och tystnad. 
De gömmer människor, fåordiga som trädets rot 
och strävsamma som om de vore strävsamheten själv. 
Här går fotspår från landet Längesedan,
i gruset letar skimret från i går"