Visar inlägg taggade med Det sitter i väggarna

Tillbaka till bloggens startsida

Gamla hus och vildvuxna trädgårdar ...

Nu under sommaren går två av mina favoritprogram på SVT 1 "Det sitter i väggarna" och "Där ingen skulle tro att någon kunde bo". Ibland undrar jag om jag är född i fel tid. Jag har en sån dragning till gamla hus och jag älskar "Det sitter i väggarna". Historikern  Christopher O'Regan och byggnadsantikvarien Erika Åberg hjälper nyfikna ägare till gamla hus att lära känna sitt hus, till både kropp och själ. Så spännande följa Christophers grävande i historien och han lyckas över förväntan få fram när husen byggdes och vilka som bott där under årens lopp. Erika hjälper till med olika renoveringsprojekt och gör allt enligt gamla seder och bruk. Spännande när hon skär ut en ruta på den tapetserade väggen och sedan bläddrar bakåt tills hon får fram grundtapeten. Jag är lite kluven när det gäller renoveringarna eftersom jag gillar vitt, svart och accentfärger i heminredning men samtidigt är det så häftigt när de renoverar husen till ursprångsskicket så att de passar till husets ålder. Ett gammalt hus har så mycket att berätta både gällande byggkonst och levnadsöden. Alla hus har sin charm vare sig det är stora pampiga sommarhus i skärgården eller små torp i norrlands inland. Dessvärre är det många ödehus som förfaller och så småningom tas tillbaka av naturen. På bilder har det en ödesmättad charm men jag tänker på alla kakelugnar, spegeldörrar, antika lås, breda golvplankor och så mycket annat som går till spillo. En stor kulturskatt som inte tas tillvara. 

I programmet "Där ingen skulle tro att någon kunde bo" får man se vackra gamla släktgårdar i hisnande vacker natur i Norge. Ett underbart program som berör och visar hur människor väljer att leva och bo utanför sin vanliga comfortzon.

När jag tänker på ödehus går mina tankar till ett torp som jag har starka känslor för. Hemmanet heter Avasjö 47 Älgåker och ligger i Västerbottens inland. Här tillbringade jag min tre första levnadsår och sen alla semestrar under min barndom. En underbar plats för oss barn med blommande ängar, skog och en sjö med ett båthus som luktade tjära. Pappa byggde en lekstuga där vi älskade att leka. Jag minns inte så mycket från de första åren men desto mer från familjens semestrar. Här badade vi, fiskade. hälsade på släktingar och undersökte alla spännande hus som fanns här. Sorglösa somrar som jag aldrig glömmer. Här fanns blommande syrenbersåer, jordgubbsland och många blommor som den orangea Kejsarkronan. 

Jag tror att det timrade boningshuset kan vara byggt i slutet på 1800- eller i början på 1900-talet. Mina föräldrar köpte det av tre syskon Emilinda, Olof och Anders Olsson som är födda 1876-1881. Kan det vara deras föräldrar som byggde huset och bosatte sig där? Önskar att jag hade Christopher O'Regan som kunde hjälpa mig. Vi sålde Älgåker när jag var i tonåren och som med så många hus på den tiden fick de förfalla eftersom det var skogen man var intresserad av. Så glad att jag räddade en del möbler som jag nu vårdar ömt och även den gamla husnyckeln. Jag har kollat på kartor och Älgåkers golfbana verkar ligga ungefär där huset fanns så jag vet inte om det kan vara på samma ställe. Om det är någon som har information blir jag glad om ni kontaktar mig.





En del av möblerna som fanns i mitt barndomshem. Pottskåpet och kommoden har jag målat i grå lackfärg och det lilla skåpet målade jag vitt. Skåpet står på ett större skåp som jag håller på att renovera.





Jag har alltid gillat vildvuxna trädgårdar och gamla torparblommor som mormor hade. Det är något visst med perenner som kan finnas kvar även om husen är borta.  

Jag följer Jonna Jintons blogg där hon berättar om deras liv i den lilla byn Grundtjärn. Om man älskar naturen och att ta hand om gamla släktgårdar måste deras tillvaro vara så nära himlen man kan komma. Jonnas blogg är helt underbar och jag gillar hennes sätt att berätta om både lyckliga och svåra dagar. Jag imponeras av deras sätt att leva och så vackert med mjölkört i brudbuketten. De har gett Ernst ord  "I det enkla bor det vackra" ett ansikte.

 Ha en fortsatt fin vecka & kramen


Husets spegel ...


Liksom ögonen speglar människans själ, speglar fönstret husets själ. Jag har alltid varit fascinerad av fönster i alla dess former. Spelar ingen roll vilket slags hus det är. Slott eller koja. De vackraste fönstren sitter ofta på ödehus som är lämnade i förfall. Jag stannar upp i funderingar om vem som stått vid detta fönster och tittat ut över landskapet. Tänk om dessa sedan länge övergivna hus kunde berätta sin historia. Varför byggdes huset på denna plats och av vem? Vilka bodde här och hur blev deras liv? Och varför lämnades det åt sitt öde. Det känns så oåterkallerligt att dessa historier aldrig kommer på pränt och så småningom försvinner minsta spår av bebyggelsen. Naturen tar sakta men säkert tillbaka sin plats och snart är allt tecken på liv  borta. 




Det är något vemodigt över alla ödehus som står och förfaller. Ofta är det stabila timmerhus som stått i hundratals år och som har mycket kvar att ge om de bara får lite kärlek. Vackra hus med snickarglädje i varje tum. Alla dessa dörrar som går förlorade och alla vackra kakelugnar som faller sönder. Många gånger är möblerna kvar och gamla familjeporträtt hänger på väggarna. 

Det är det svåraste när jag ser övergivna hus, även om jag kan tycka att det är intressant känner jag också en stor ledsamhet över att det inte längre finns något liv i de tomma rummen. Vissa gamla hus är som tidskapslar från en svunnen tid. Jag förstår varför det inte alltid är så lätt att bo kvar och när de äldre går bort kanske barn och anhöriga lever sina liv någon annanstans.

Det känns skönt att man börjat uppmärksamma de fina gamla husen som finns runt om i vårt land. På nätets bostadssidor finns hur många annonser som helst och de har en massa visningar. 
Många ödehus har fått en andra chans och det är så underbart när man läser om renoveringar och om nya familjer som flyttar in och skriver om husets historia. Ofta är det vackra omgivningar och många gånger står där ett gammalt vårdträd som genom alla tider skyddat gårdens folk.

Jag älskar tv programmet "Det sitter i väggarna" där de tar fram husets historia från början. Tänk att få en bok som berättar om husets historia och om de människor som bodde i huset före oss...