Visar inlägg taggade med Havet

Tillbaka till bloggens startsida

När själen och kroppen signalerar att det går för fort

Helgen har bjudit på omväxlande väder ömsom sol och ömsom snöblask. Skönt att landa i bästa fåtöljen med tända ljus, ett glas rosé och en bra bok. Har just avslutat Bosse och Solveig Lidéns underbara bok " Skimrande ögonblick - och dagar i grått" som jag återkommer till när jag smält alla intrycken. 

Ibland varvar jag bokläsningen med att kolla i må bra - och Inredningstidningar. Jag har turen att ha kontakter på ett bibliotek så när de säljer ut tidningar kommer syrran hem med kassar fulla med exklusiva magasin. Just nu är jag intresserad av artiklar om utmattningssyndrom. Jag har berättat om min dotters diagnos och som anhörig vill jag göra allt som står i min makt för att förstå hur jag bäst ska vara det stöd som hon behöver. Anne-lie har sagt att det är lättare om man har ett brutet ben för då ser alla att man är sjuk. Det upplevs som något av det jobbigaste för de som drabbas av utmattningssyndrom att det inte syns utvändigt hur dåligt man mår invändigt. Har fått bra boktips i tidningar och på facebook som jag ska dela med mig av lite längre fram.

Anne-lie började arbeta efter en kortare sjukskrivning och höll ut ett halvt år innan hon kände att det går inte längre. Nu är hon sjukskriven och den här gången satsar hon på mer långsiktig rehabilitering. Hon ska träna i grupp med personer med samma diagnos och det tror jag är bra för ingen annan kan till fullo förstå hur den här sjukdomen påverkar kropp och själ. Även tiden i stallet med fina Comsist och löpträningen har en positiv inverkan för återhämtning. Amanda och Anne-lie ska börja en Yogakurs tillsammans som jag tror kommer att vara bra för båda. Läste en artikel om att 13-åriga tjejer var de som kände sig mest stressade???!! Har frågat men Amanda säger att det inte är så farligt men att hon ibland känner sig trött och tappar lusten. Känner att det nog är dags för mig också att ta upp yogan och qigongen igen. 


Foto; Love this pic

I en Tara hittade jag en krönika av Maggan Hägglund som så poetiskt och målande beskriver hur det känns när själen och kroppen signalerar att det går för fort.

"Jag älskar nya intryck, jag tycker så mycket om att jobba, jag är nyfiken på människor. Men ibland känns det som att det kommit smulor i själens säng, så att säga. Inte något farligt men lite småskavigt.

Det är då man måste ge sig tid att tvätta de mentala lakanen. Ta upp dem, skaka bort smulorna och sen i lite vilsam halvskymning bära ner dem till havet och tvätta dem och sen skölja dem i rent havsvatten. Sitta stilla och se tankarna sköljas av havets vågor, slätas ut, tömmas på allt, bara flyta i ett hav. 

Sen hänger man upp dem och låter dem fladdra i vinden och torka i solen som går upp.

Så tänker jag mig att mina "stulna" livspauser fungerar. Tankarna sköljs, smulorna försvinner, tankarna fladdrar i solen när jag sedan plockar ner dem håller jag dem mot ansiktet och drar in doften. Av soltorkad renhet. Av nystart. Av vila
".

Vackert skrivet och av erfarenhet vet jag att havet har en lugnande effekt som fyller energidepåerna. Sommarens utflykter vid havet styrker mig under vintern när energin tryter. Jag tittar på bilderna från den underbart varma sommaren och stunderna vid havet och upplever känslan av harmoni och välbefinnande. Ljus & lycka till er alla. Kram

Brittsommar

Anne-Lie och Anders var bjudna på bröllop så vi tillbringade helgen med Amanda och Alexander. Vädret var strålande så vad passar bättre än lite glassorgie. Mums!!!  

Vi packade picknickkorgen och gick ner till havet. Satt på klipporna och njöt av värmen och gofikat. Amanda och Alex var som vanligt på upptäcktsfärd och hittade en genomskinlig räka och en svart liten ål. Har aldrig sett en ål tidigare och kanske kommer den från ett projekt med utplanterade ålar i Halland. Sen blev det bad och vattnet var fortfarande ganska behagligt med 17 grader. Skönt uppfriskande kan man säga. Kvällen fortsatte med filmtajm.

På söndag var det dags för hästspaning igen. Vi åkte mot Varberg där Amanda ville kolla en häst som hette Comsist som hon provridit tidigare och som hon var väldigt förtjust i. Jag var till en början lite skeptisk när jag hörde att Comsist var 16 år men då sa Amanda de bevingade orden ; "men mormor, det är ingen ålder på en häst". Ingen kan säga "men mormor" som Amanda!!!! Så fort jag såg Comsist blev jag omvänd och faktiskt lite kär. Han var så fin och välskött och Amanda känner sig trygg och älskar att rida på honom. Vi fick oss en riktig motionsrunda i skogen när de red ut och de var så fina ihop. Efter skogsrundan red de i paddocken. På fredag är det tredje gången gillt med provhoppning och jag undrar om inte Amanda hittat sin prins. Amandas nöjda ansikte efter ridningen säger väl allt. Hur som helst, den häst som Amanda slutligen bestämmer sig för får det bästa hemmet någonsin och massor med livslång kärlek.

Ha en bra tisdag alla och kramen :)

 

Till havs

Vi tog Skärgårdsbåten Vesta ut till Vrångön på premiärturen för i år. Vädret kunde inte ha varit bättre. 24 grader och strålande sol. I vår visdom hade vi räknat ut att det skulle vara lugnt innan skolorna slutar och semesterfolket invaderar öarna. Men ack vad vi bedrog oss. Det verkade som att alla skolor i Göteborg hade valt att åka ut på sina skolutflykter just denna dag. Inte för att jag har något emot ungdomar tvärtom men det var väldigt livat och svårt att hitta en plats vid badet. Sen upptäckte vi att fiskrökeriboden var borta och här uppstod en viss förvirring som snabbt gick över till förtjusning när vi såg det fina Skärgårdscaféet. En vit jättefin byggnad med två uteserveringar och glassbutik. Den härliga räkmackan blev min lunch och mätta och belåtna begav vi oss ner till stranden.  


 

Vi stannade vid sandstranden Rödeviken men det är så långgrunt här så vi gick bara omkring i vattnet. Varken jag eller min syster gillar att ligga och pressa i stekande sol numera så efter ett tag tog vi pick och pack och satte oss i skuggan under ett träd. Vet inte om det har med åldern att göra men det var underbart i skuggan.  

När vi låg där och mådde gott började måsfåglar flyga över oss mot den blåa himlen. Det var så effektfullt så genast kom mobilen fram och det blev några foton i perspektivet underifrån. De flög så nära att man hörde vingslagen när de under några minuter flög fram och tillbaka innan de drog vidare.

När vi styrkta och återhämtade vilat klart återvände vi till badet och gick efter vattnet tills vi hittade en liten sandstrand mellan två klippor. Perfekt att kunna välja om man sitter på sanden eller stenhällen.  


Första åren här på Västkusten hade jag väldiga problem när jag skulle bada i havet. Det är massor av tång, musslor, snäckor, havstulpaner, krabbor i olika storlekar och sist men inte minst brännmaneter. Mina väl använda badskor gör mig till en lika orädd badare som äkta inbitna Göteborgare. Maneterna lär man sig hantera med tiden. Skorna behövs inte hos dottern där man kan hoppa i från bryggan. 

Det går många fina naturstigar genom naturreservatet med historiska lämningar och på vissa platser kan man i dessa tekniska tider lyssna till dramatisk Vrångöhistoria i sin mobil. Här finns många olika växter att studera men det är lite tidigt så vi nöjde oss med att fota den vackra vildrosens knoppar som börjar slå ut. En flitig myra kom också med på bilden. En del foton är mina och en del har jag lånat av min syster; Refugium mina foton. Ha det så gott och kramen.