Visar inlägg taggade med Musik

Tillbaka till bloggens startsida

Återblick ...

Nu när vi närmar oss advent tänker jag ofta på mina egna barndomsjular. Så fyllda av ljusa minnen och nostalgi. Nu kom jag ihåg en kategori som jag startade ganska länge sen "Återblick" som skulle handla om mina minnen från framför allt 60-talet. Nu har det inte blivit så mycket skrivet om det ämnet även om det ligger mig varmt om hjärtat. Visserligen var inte allt så mycket bättre förr men jag tror att vi ungdomar hade det betydligt lättare på den tiden.

På 60-talet blev den första efterkrigsgenerationen vuxen och vi kallades tonåringar. Aldrig tidigare hade ungdomskulturen spritt sig så radikalt inom alla områden av livet - i västvärlden blev ungdomen nu den absoluta förebilden inom modet och överhuvudtaget i hela samhället. Ett starkt, ungdomligt köpskickt hade bildats, som inte hade någon bindning till couturen utan önskade sig ett mode som skulle motsvara deras livsstil och dessutom gå att betala. Den eleganta kvinnan gav vika för de skenbart naiva "barnkvinnorna" som med stora rådjursögon betraktade världen. Att till varje pris vara ung och sexig var lösenordet - genomskinliga blusar och ultrakorta kjolar blev bevis på detta. Twiggy blev den första supermodellen att väcka uppmärksamhet med sin barnsliga magra figur utan någon som helst kvinnlig former.

Vi ungdomar fick våra största intryck om trender inom mode, musik och film när vi varje vecka lusläste Bildjournalen som var den tidens största ungdomstidning. På omslagen var 60-talets idoler inom film och musik. Kan ännu känna den pirrande känslan när jag skyndade till Lasses Lanthandel under rasten och köpte veckans Bildjournal. Sen satt vi tjejer bakom skolan och lusläste den från pärm till pärm.

Sextiotalet var 1900-talets kanske mest motsägelsefulla decennium. Med ena foten i det gamla Sverige och den andra i den nya tiden blev detta omvälvande för många. Här fanns mods, hippies och revolterande studenter men också miljonprogrammets småbarnsfamiljer med nyckelbarn och raketost.





Roselyne Regular


Visafton i skärgården

I går var vi till dottern med familj. Först badade vi med Amanda och Alexander och sen gick vi upp till dukat bord och åt god pizza. Plötsligt slog vädret om i en blink och regnet öste ner med några åskknallar i fjärran. Vi som just packade för en helkväll med musik på klipporna blev först lite besvikna men efter ett tag slutade regnet lika fort som det började och vi bestämde oss för att gå ner och kolla läget. Det såg inte bra ut med de jättemörka molnen men rätt snart bröt ljuset igenom och himlen fick ett spännande utseende med alla nyanser från gråaste grått till rosa och ljusblått. Amanda och Alexander passade på att bygga stenrösen som de sett på Öland nere vid havet. 

Lite försenade och efter att ha lånat ett dragspel eftersom gruppens eget gick sönder satte "Buffalo Biff" igång med underhållningen. Det var blandat med många gamla godingar som Beatles, Creedence Clearwater Revival och klappvänliga Säkkijärven polka. Solen kom fram igen och vi myste med rosévin, jordgubbar, körsbär och lite annat smått och gott.  

Kvällen bjöd på ett riktigt skådespel med alla moln i olika färger och former. Så vackert med det rosa skimret över fjärden. 

Varmt i luften och varmt i havet så barnen tog ett kvällsdopp innan vi vandrade hemåt igen. Ännu ett minne denna underbara sommar att spara i sitt hjärta. Kram till er alla och ha en fortsatt skön sommar.   


Musikfråga

Idag hade min bloggkompis Elinor ett inlägg om musiksmak. Om favoritlåtar och motsatsen. Det satte igång en hel del tankeverksamhet hos mig. Mycket lättare att komma på musik som är bra än tvärtom. Jag delar favoritlåt med Elinor;

"Strövtåg i hembygden" med Mando Diao. Den har jag gillat sen första gången jag hörde den i Volvoreklamen på tv och den är fortfarande lika underbar. Har haft med den tidigare men kan ej låta bli. Håll tillgodo!

Jag upptäckte att jag nog är inne i en vemodig period när det gäller musik. Jag är ju helsåld på den gamla irländska julsången "Fairytale of New York" oxå.  I övrigt gillar jag musik av alla de sorter, allt från Evert Taube´s visor till barnbarnens hitlåtar. 

Jag har så mycket svårare att nämna vad jag tycker är dåligt.  Hur jag än funderar kan jag inte komma på nån speciell. Ett riktigt huvudbry faktiskt. Jag får helt enkelt återkomma när det klarnar.  Jag är ledsen Elinor men jag har inget bra alternativ för stunden :(

Jag skickar helt enkelt frågan vidare. Har ni nån favoritlåt och är det nån musik ni tycker genuint illa om?

Taggat med: 

, ,

Mando Diao Strövtåg i hembygden

Jag föll direkt för Mando Diaos tolkning av Gustaf Frödings vackra och vemodiga dikt "Strövtåg i hembygden". Första gången jag hörde den var i Volvos reklam på tv. Jag är inte särskilt förtjust i reklam men den här riktigt längtade jag efter. Lite googlande och sen visste jag. Det var första gången jag hörde Mando Diao sjunga på svenska och det gjorde dom så himla bra. Jag får gåshud varje gång. Det finns många videos på Youtube med naturbilder från vårt vackra land. Jag förstår varför. Tankarna går direkt till platser man minns från förr och nu.  

Björn Dixgård och Gustaf Norén har fått Gustaf Frödingsällskapets hedersmedalj. Medaljen går till musikerna för deras framgångsrika nytolkningar och tonsätt- ningar i samlingen "Infruset" som gruppen gav ut förra året. I Frödingsällskapets motivering står det att Mando Diao får medaljen "för att med känslighet och konstnärlig integritet ha tonsatt Frödings dikter och gett nya generationer en ingång till skaldens verk".

Lyssna, njut och dröm dig bort en stund.

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugu år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsters dal."

Taggat med: 

0 kommentarer | Skriv en kommentar