Visar inlägg taggade med Nostalgi

Tillbaka till bloggens startsida

Övergivna hus

Det finns inget som väcker min fantasi som just övergivna hus. Alla oälskade hus som kan dyka upp vart som helst. Rätt som det är på skogspromenaden står det bara där och det fyller mig alltid med vemod, nostalgi och frågor. Jag vill veta mer. Varför är det lämnat åt sitt öde, varför bryr sig ingen om huset, vem bodde här och hur var det då. Det spelar ingen roll om det är ett gammalt hus på landet eller om det är ett slott. Hur konstigt det än kan verka finns det hur många slott och herrgårdar som helst runt om i världen som står öde med ståtliga kristallkronor och möbler som minner om en svunnen tid. 

Sakta men säkert tar naturen över husen. Lider med alla vackra byggnader som bara förfaller och som slutligen faller i glömska som en dröm som ändå varit verklighet för någon.  Övergivna hus fortsätter ruva på sina hemligheter men som jag önskar att väggar kunde tala. 

Jag undrar ibland varför jag berörs så på djupet, kan det bero på min högkänslighet eller kan det vara att det kittlar min fantasi? Tror dock att det ligger i människans natur att vara nyfiken och söka svar på sånt som inte är uppenbart vid första anblicken.....

Mitt i allt vemod och förgängelse på övergivna platser finns det nåt osannolikt vackert. Ett eldorado för fotografer världen över. De vackra bilderna här har jag lånat från https://www.pinterest.com/ 

Jag tipsa också gärna om Jan Jörnmarks hemsida; http://www.jornmark.se/  Massor av intressanta foton från övergivna platser, här hemma och i andra länder. Bl a från det stiliga men tomma badhuset i Ystad som fått göra sin sista insats som kuliss i ytterligare en av de brittiska succefilmerna om Kurt Wallander. Här kan du också beställa övergivna platser-böckerna.

Den första dikten "Ett övergivet hus" finns i Bertil Malmbergs bok "Under månens fallande båge" och den andra dikten i boken "Minnet sitter i spindelväv" av Carl-Emil Englund.


Tack för titten och jag önskar dig en skön helg. 






"Jag går genom tomma rum.
Vinden suckar, vinden suckar
in och ut, ut och in
genom krossade rutor.
Överallt blotta de söndervittrade
förblåsta tapeterna timrets maskbon" 

"Jag går genom tomma rum.
Jag öppnar den kvarglömda
rankiga byråns enda låda.
Där ligger ett trasigt
stycke papper 
ett brevfragment"  





"Några nötta ord från finnskogen, 
från de grå giktbrutna stugorna 
inspunna i en grön väv av ensamhet och tystnad. 
De gömmer människor, fåordiga som trädets rot 
och strävsamma som om de vore strävsamheten själv. 
Här går fotspår från landet Längesedan,
i gruset letar skimret från i går" 
 


Messaure - samhället som försvann

Inte alla dar jag får glädjefnatt över att läsa tv tablån i dessa repristider men idag var en sån dag. Kl 18.30 visar SVT1 Olle Hägers och Kjell Tunegårds dokumentär "Minnet av Messaure" om det sista stora kraftverkssamhället. Vilken nostalgikick!!!! Det väcks så många ljuva minnen hos mig. 



När jag var tonåring jobbade min pappa i Messaure men eftersom vi var bosatta 10 mil därifrån var det bara under sommarlovet familjen kunde bo tillsammans under veckorna. Under några somrar hyrde vi stugor i närheten men en sommar när vi inte fick tag i något att hyra så bodde vi helt resolut i tält. Som tur var hade vi campat under alla år så det blev liksom en långsemester. Minnesrik och så underbar för oss barn som såg alltihop som ett stort äventyr. Lyckliga över att vara tillsammans hela familjen. För pappa och mamma var inget besvärligt så under några veckor utökades familjen med min bästa kompis Gertrud. Så roligt vi tonårstjejer hade det och höjdpunkten var nog att umgås med nya spännande killar från samhället. Vi lyssnade på "Putti Putti" med Jay Epae som var listetta under 41 veckor och delade många hemligheter den sommaren. På kvällarna samlades vi runt en stor brasa och grillade korv och marshmallows. Min kusin Weine var kär gäst när han kom på sin moppe och min kompis hade nog en crush på honom ;-)

Hela familjen  flyttade så småningom till Messaure och lite längre fram flyttade jag och min kille till vårt första egna hem. Anne-lie föddes på Jokkmokks BB och vi bodde kvar i Messaure några år innan Luleå blev vår nya bostadsort. 

Filmen berör och är vemodig när man tänker på att allt är borta. Många av oss besöker gärna platser där vi växt upp och har våra rötter men för de barn som föddes och växte upp i Messaure finns bara igenvuxna vägar och minnesskyltar som intresseföreningen satt upp för att markera var olika byggnader stått. Här fanns allt som behövdes för att samhället skulle fungera som kyrka, skola, förskola, polisstation med arrestlokal, bibliotek, Kalle Bomans kiosk på torget som var samlingsplats för traktens ungdomar och även den gamla kiosken. Älvgården, där det fanns ett café med de godaste vinerbröden som min farbror Elling som var bagare gjorde och där det också ofta bjöds på dans, bio och teaterföreställningar. Vainos och Johanssons snabbköp, järnhandel, sybehörsaffär, frisör, sjukstuga, telestation med 4 telefonister samt Nynäsmacken. Den behövdes verkligen för Messaure var Sveriges biltätaste samhälle på den tiden. 

Här fanns också ishockeyrink, fotbollsplan och även en slalombacke.



Även om naturen nu har återerövrat marken lever Messaure fortfarande kvar hos mig och många andra i själ och hjärta.  Det finns en aktiv Intresseföreningen som varje sommar ordnar återträffar och som har en hemsida; http://messaure.se. Såg fram emot att åka upp till träffen i sommar men nu blev det inte så eftersom vi behövs här hemma. En kul idé var att de skulle ta med sig fågelholkar och sätta upp där de hade bott och skriva sitt namn och så och även ordna en bakluckeloppis. Hoppas det blir av nästa år för jag vill så gärna ..........

Torget när det begav sig och de senare bilderna visar hur det ser ut idag.






Programmet går i repris på SVT1 den 7, 10 och 11/7.

Ha en skön vecka mina vänner och nostalgi kramar från mig