Visar inlägg taggade med Sönnerbergens naturreservat

Tillbaka till bloggens startsida

Minisemester


Februari kom med snö och vi har fått några fina vinterdagar. Inte så vanligt att det knarrar så där skönt under skorna när man ger sig ut på sin skogspromenad. Så roligt att så många är ute och vandrar och jag har nog aldrig hälsat och pratat med så många nya bekantskaper som nu. Det är en riktig lyckoboost och jag är så mycket piggare när jag är tillbaka hemma igen.

Vi har varit hundvakt till Godfrey och Barney några dagar och gjort våra promenader vid havet i Sönnerbergens naturreservat. Skönt med ombyte och hundarna är så roliga att umgås med. Här ute finns inga gatlampor så det var becksvart på kvällspromenaden. När vi gick där i månljuset med himlen full av stjärnor slogs vi av hur tyst det var. En magisk tystnad, de enda ljud som hördes var vildsvinen som bökade borta på ängen. 

   

  



Det var en skön minisemester och stärkta av miljöombytet tog vi itu med lite hemmafix. Jag och min syster delar lägenhet och nu fick vi den briljanta idén att vi skulle byta sovrum. Man får roa sig så gott man kan i coronatider och vi båda gillar heminredning så...

Det tog några dagar med stånk och stön och möbelflytt men var så värt det. Vi är båda så nöjda med våra nya rum. Sen fortsatte vi av bara farten med rensning i skåp och lådor. När allt var klart köpte vi tulpaner, tände massor av ljus och firade med semlor. 

Ha en skön helg och kramen ❤️

Höstvisa

"Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut"

Tove Janssons "Höstvisa" fångar på några rader den sanna höstkänslan. Plötsligt i morse kändes det annorlunda. En krispigare känsla i luften, en annan doft, mer mullmättad. Hög luft som berättar om annalkande höst.

  


Gundefjällsgatan 


Att "ta höst" är inte lätt. Det är vemodigt att ta farväl av sommaren. Jag kommer ihåg hur det kändes när vi hade stuga och man städade inför hösten och flytten tillbaka till stan. Vi ses nästa sommar säger man till grannen. Vad har hänt då? Kanske inte så mycket ändå för ett år går så oändligt fort. När jag kom tillbaka på våren hittade jag en kvällstidning som berättade om värmerekord. Jag ser blåbärsfläckar i tidningen och minns den dagen så väl. Solen sken och jag hade bakat blåbärspaj. Det känns som igår. 

 

  


 Sönnerbergens naturreservat, Onsala 


Minns också känslan när vi hade segelbåt och det var dags att ta upp båten efter sommarens härliga seglatser i den norrländska skärgården. Att känna friheten ute bland kobbar och skär, vinden i seglen och mot min solvarma kind och den befriande tystnaden. Intresset blev bara större när jag och dottern gick en kurs för förarbevis och lärde oss sjövägsregler, inomskärsnavigering och sjömanskap. Det slutade med att vi båda hade var sin båt under lång tid. När jag sitter nere vid havet och ser de vita seglen mot horisonten får jag en sån obeskrivlig längtan att få vara där ... men just nu har jag varken stuga eller båt, men livet är föränderligt så vem vet? 
 



Gottskär, Onsala 

Ha en fin början på den nya veckan och var rädda om er. Kram