Visar inlägg taggade med Träd

Tillbaka till bloggens startsida

Gå varsamt fram i naturen ...

Jag känner en stark oro för vårt lands vackra natur. Följer Chris Ceders kamp för bl a Välens naturreservat i Göteborg. Skrämmande se hur kommunens "naturvård" fungerar eller kanske hellre inte fungerar. Chris Ceder säger: "Det är bara när det ska sågas och grävas som pengarna rullar i Välen. Men att någonsin städa upp ett naturreservat som är lamslaget av sopor ingår inte i "naturvården" eller att underhålla de farliga gångvägarna." 

Jag är egentligen ingen trädkramare men jag älskar träden som berikar den plats de står på. Oavsett om det är i en park, i skogen eller i mitt bostadsområde. Jag får panik när jag ser neonklädda gubbar i träd för det är aldrig ett bra tecken. Det brukar sluta med tragiska stubbar där vackra träd stod. Jag har full förståelse att man sågar ner sjuka träd men tyvärr är det alltför ofta friska och ibland gamla träd som funnits hur länge som helst. 

Jag har samma känsla för gamla träd som för gamla hus. Så mycket historia som försvinner. Gamla hus och stora träd är förknippade med varandra genom vårdträdet. När en familj förr i världen byggde sin gård, var traditionen att man planterade ett så kallat vårdträd på gårdsplanen. Mitt intresse för ödehus har gjort att jag upptäckte att stora, vackra lövträd nästan alltid stod vi det förfallna huset. Så vemodigt.


"Bor en släkt länge på samma gård, och har vårdträdets själ 
sett många barn
av den släkten leka under dess krona och växt upp till dugliga 
människor,
då uppstår ett förtroligt förhållande mellan vårdträdet och släkten."
Viktor Rydberg, Fädernas gudagåva

Just nu, som av en händelse, ringde min dotter och berättade att hennes granne hade frågat om han fick såga ned hennes vackra sälg som är helt underbar och nästan det enda större träd de har på tomten. Den skymde deras havsutsikt och nu skulle de sälja huset. Men hur tänkte han? Såga ner det vackra trädet för en strimma av havet långt borta. Man häpnar. Som tur var nekade hon till det, men de skulle få jämna till det lite längst upp. Jag varnade henne för att låta honom göra det när hon inte är med för jag litar inte alls på gubbar i träd som jag sa.



För mig finns det inget så rofyllt som att sitta under ett träd och bara vara. 

Vi bor i ett vackert land med fantastisk natur och det är så viktigt att vi bevarar den så mycket det går. Inte minst för djuren och fåglarna som behöver sin plats. Även vi människor som mer och mer drabbas av stress behöver dessa gröna lungor för att hämta energi och få den behövliga återhämtningen. Jag hoppas att den ofta besinningslösa skövlingen upphör och att de bestämmande tar sitt ansvar. Som med så mycket annat kan det annars vara för sent …




Shinrin yoku


Vi har fått snö här på västkusten, inte mycket men det är vitt på marken och på träden. Så rent och vackert och skogen har fått en annan siluett. Ger lite omväxling på promenaden.

Jag har läst en inspirerande bok, Shinrin yoku av Yoshifumi Miyazaki. Shinrin yoku kan översättas till skogsbad som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Läs inlägget här. Boken handlar om
hur man blir lugn och harmonisk med natur- och skogsterapi.

"Shinrin yoku är en naturlig metod för välbefinnande som används i mång länder runt om i världen. Boken ger dig de kunskaper du behöver för att pröva på shinrin yoku, oavsett om du väljer att följa ett helt program eller bara tillbringar mer tid i din lokala park."

Roselyne Regular



Varje blad på varje träd bär ett budskap från en osynlig värld. 
Se varje fallande blad är en välsignelse.
Rumi

                                                                    

Taggat med: 

, , , , ,

Trädgårdsföreningen - en oas i Göteborg

Den underbara sommaren är här med sol och värme. Tar tillvara varje minut för det är färskvara och rätt vad det är regnar det. Jag och min kära syster hade en underbar dag i vårt sommarparadis Trädgårdsföreningen i Göteborg.  Här laddas verkligen batterierna. Alla sinnen får sitt lystmäte av blommor, dofter, ROSOR, go fika, GI mackor och harmoni på vackra platser. Jag älskar rosor och kan gå omkring och lukta på olika sorter hur länge som helst. 

 

 

 

 

Afrikas blåa lilja blommar i djupaste himmelsblått kring fontänen i rosariet! 

Jag är särskilt förtjust i de vackra lite "huller om buller" satta partierna med små blommor och gräs. Men trädgårdsmästarna håller nog inte med om det eftersom jag vet att det nog sätts med mycket eftertanke. Hur som helst är det mina favoriter påminner lite om sommarängar med massor av lite oansenliga blommor som tillsammans blir ett slående blickfång. 


 


Jag har berättat tidigare om min trädfascination och här får jag verkligen njuta av trädhealing. Här blandas träd och buskar i olika färger från mörkaste rött till skiraste ljusgrönt. En sann färgsymfoni som jag uppskattar med alla sinnen. 

 

Nästa projekt som fångar mitt intresse är en krona med Ernst varning och glittrande prismor. Hänger i ett kupolväxthus.  VACKERT !!!!!

Sist men definitivt inte minst kommer jag till Rosencaféet med vacker gammal interiör mitt i Rosariet. Här kan man sitta bland alla förföriska dofter och äta en nyttig GI macka och/eller en inte lika nyttig men farligt god hallonpaj.Vackra fönster öppna mot den frodiga grönskan.

Citronträdet i sin trädbytta med solgula citroner och rosa knoppar. Färgkombination som jag är svag för.

Besöket avslutades med åskregn och på hemväg möttes vi av denna näpna dunboll med stolt mor som fortsatte sin väg mot vattnet utan brådska och utan att ägna oss en blick. 

Stod en stund och begrundade regndropparna som bildade ringar i vattnet innan vi begav oss hemåt med alla sinnen fulla. Det blev ett långt inlägg som jag hoppas ni orkar ta er igenom. 

Ha en riktigt skön sommar och kramar till alla fina därute.

Träd

I mitt förra inlägg tog jag upp mitt stora naturintresse. Jag har en faschination för träd i alla dess former. Har alltid haft. I skolan ritade jag träd på alla teckningstimmar och fick beröm av min teckningslärare. Men till slut undrade hon om jag inte skulle ta och ge mig på ett annat motiv. Jag gjorde så för på den tiden var lärare en auktoritet på gott och ont. Visst jag hittade andra fina motiv men jag har alltid återgått till mina kära träd i någon form.

Numera är det mest ute på långpromenader i skog och mark. Jag har en ovana att högt uttrycka min förtjusning över allt vackert jag ser. Ibland får min kära familj och vänner nog och säger att "vi har hört det tusen gånger". Jag kan förstå dem men jag är ganska impulsiv till min natur och måste bara tala om allt jag upplever.  Försöker dock att hejda mig lite mellan varven.

Jag känner sån ro ute i skogen och att sitta mot stammen av ett träd och bara njuta skänker mig sån tillfredsställelse. Jag tror att just såna upplevelser är det vi  stressade nutidsmänniskor behöver. Min älskade dotter har alltid haft ett stressigt jobb med mycket ansvar åt höger och vänster. Hon är också den omhändertagande typen så hon har alltid ställt upp för allt och alla. Vi har alla uppskattat allt hon gjort för oss men samtidigt varit rädda att hon ska slita ut sig. I våras inträffade just det och hon mådde väldigt dåligt. Först över chocken att inte känna igen sin egen kropp och dess reaktioner. Sen att inte kunna göra sånt som var vanliga sysslor. Hon var sjukskriven över sommaren och vi såg att hon ändrade livsstil och var mycket ute på långa vandringar vid havet. Nu var det läge att ta hand om sig själv och ta tid för sina behov och tankar. Jag har läst mycket om "utmattningssyndrom" som diagnosen lyder och att ta sig "egentid" är viktigt i rehabiliteringen. Sånt som att gå i skogen och höra fågelkvitter som de flesta upplever som härligt kan vara ett ljud för mycket och upplevas som jobbigt. Stora sammankomster med människor som man alltid tyckt om tidigare kan dränera en på alla energier och man blir totalt utmattad. Viktigt också att inte vara anträffbar på telefon och mail alla timmar på dygnet. Vi kommer att göra allt vi kan för att underlätta och ge möjlighet till egentid. Jag önskar allt gott till min älskade dotter och hennes familj och hoppas att jag kan vara ett stöd på vägen.

Har själv varit i farozonen när jag jobbade mycket övertid, både helger och ibland nätter för att sammanställa bokslut. Det fanns alltid deadlines för när sammanslagningen av bokslut för koncernen skulle vara klart. Jag hade hand om Norrbottens kontoren och skulle se till att alla gjort sitt och framför allt att allt var rätt i slutänden. Sen låg jag flera dagar med en sprängande migrän. Jag sadlade om, som vi säger i hästkretsar, och sökte jobb hos en hjälporganisation i Göteborg och det blev min räddning.

För att återgå till träden så slutar jag med lite bilder från tidigare när vi hade lite snö på marken. Jag önskar alla en riktigt skön söndag och varma kramar :)