Visar inlägg taggade med Trädgårdar

Tillbaka till bloggens startsida

Gamla hus och vildvuxna trädgårdar ...

Nu under sommaren går två av mina favoritprogram på SVT 1 "Det sitter i väggarna" och "Där ingen skulle tro att någon kunde bo". Ibland undrar jag om jag är född i fel tid. Jag har en sån dragning till gamla hus och jag älskar "Det sitter i väggarna". Historikern  Christopher O'Regan och byggnadsantikvarien Erika Åberg hjälper nyfikna ägare till gamla hus att lära känna sitt hus, till både kropp och själ. Så spännande följa Christophers grävande i historien och han lyckas över förväntan få fram när husen byggdes och vilka som bott där under årens lopp. Erika hjälper till med olika renoveringsprojekt och gör allt enligt gamla seder och bruk. Spännande när hon skär ut en ruta på den tapetserade väggen och sedan bläddrar bakåt tills hon får fram grundtapeten. Jag är lite kluven när det gäller renoveringarna eftersom jag gillar vitt, svart och accentfärger i heminredning men samtidigt är det så häftigt när de renoverar husen till ursprångsskicket så att de passar till husets ålder. Ett gammalt hus har så mycket att berätta både gällande byggkonst och levnadsöden. Alla hus har sin charm vare sig det är stora pampiga sommarhus i skärgården eller små torp i norrlands inland. Dessvärre är det många ödehus som förfaller och så småningom tas tillbaka av naturen. På bilder har det en ödesmättad charm men jag tänker på alla kakelugnar, spegeldörrar, antika lås, breda golvplankor och så mycket annat som går till spillo. En stor kulturskatt som inte tas tillvara. 

I programmet "Där ingen skulle tro att någon kunde bo" får man se vackra gamla släktgårdar i hisnande vacker natur i Norge. Ett underbart program som berör och visar hur människor väljer att leva och bo utanför sin vanliga comfortzon.

När jag tänker på ödehus går mina tankar till ett torp som jag har starka känslor för. Hemmanet heter Avasjö 47 Älgåker och ligger i Västerbottens inland. Här tillbringade jag min tre första levnadsår och sen alla semestrar under min barndom. En underbar plats för oss barn med blommande ängar, skog och en sjö med ett båthus som luktade tjära. Pappa byggde en lekstuga där vi älskade att leka. Jag minns inte så mycket från de första åren men desto mer från familjens semestrar. Här badade vi, fiskade. hälsade på släktingar och undersökte alla spännande hus som fanns här. Sorglösa somrar som jag aldrig glömmer. Här fanns blommande syrenbersåer, jordgubbsland och många blommor som den orangea Kejsarkronan. 

Jag tror att det timrade boningshuset kan vara byggt i slutet på 1800- eller i början på 1900-talet. Mina föräldrar köpte det av tre syskon Emilinda, Olof och Anders Olsson som är födda 1876-1881. Kan det vara deras föräldrar som byggde huset och bosatte sig där? Önskar att jag hade Christopher O'Regan som kunde hjälpa mig. Vi sålde Älgåker när jag var i tonåren och som med så många hus på den tiden fick de förfalla eftersom det var skogen man var intresserad av. Så glad att jag räddade en del möbler som jag nu vårdar ömt och även den gamla husnyckeln. Jag har kollat på kartor och Älgåkers golfbana verkar ligga ungefär där huset fanns så jag vet inte om det kan vara på samma ställe. Om det är någon som har information blir jag glad om ni kontaktar mig.





En del av möblerna som fanns i mitt barndomshem. Pottskåpet och kommoden har jag målat i grå lackfärg och det lilla skåpet målade jag vitt. Skåpet står på ett större skåp som jag håller på att renovera.





Jag har alltid gillat vildvuxna trädgårdar och gamla torparblommor som mormor hade. Det är något visst med perenner som kan finnas kvar även om husen är borta.  

Jag följer Jonna Jintons blogg där hon berättar om deras liv i den lilla byn Grundtjärn. Om man älskar naturen och att ta hand om gamla släktgårdar måste deras tillvaro vara så nära himlen man kan komma. Jonnas blogg är helt underbar och jag gillar hennes sätt att berätta om både lyckliga och svåra dagar. Jag imponeras av deras sätt att leva och så vackert med mjölkört i brudbuketten. De har gett Ernst ord  "I det enkla bor det vackra" ett ansikte.

 Ha en fortsatt fin vecka & kramen


Irland i mitt hjärta

Under veckan har jag läst om Irland på olika bloggar och då kom jag att tänka på en resa som jag har sparat i mitt hjärta. Jag och min dotter och syster hade pratat om att resa till Irland och alla gillade ridning så vad passade bättre än att boka en ridresa. Sen hakade en kompis till dottern på. Det var extra roligt att vi kunde åka med dottern för året efter träffade hon sin stora kärlek och sen kom barnen. 

Irland visade sig vara ett land som var lätt att förälska sig i av så många anledningar. 
Ceád Mile Fáilte betyder välkommen och det känner man kommer från hjärtat. Det är nog människorna jag minns främst från Irland, de hjälpsamma blickarna och de vänliga leendena. Och livsglädjen som yttrar sig i sångerna och skratten. Konsten att kunna slappna av, en konst som det irländska folket behärskar till fulländning. Här tillåter sig människorna att verkligen njuta av allt som livet har att erbjuda. Det kan handla om något så enkelt som att ta sig tid att begrunda den vackra naturen. Och vacker natur finns det mycket av. Det gröna böljande landskapet, vackra sandstränder, dramatisk klippkust och serpentinvägar upp till hisnande utsiktsplatser. Gillar man historiska slott och vackra trädgårdar finns det många att besöka.

Vår resa började med flyg via London till Cork. Min dotter som är skicklig bakom ratten körde hyrbilen och det är jag glad över när vägarna var smala och på höjderna så smala att vid möten måste man backa för att hitta en mötesplats. På ena sidan var bergväggen och på den andra ett stup rakt ner utan räcken. Första veckan körde vi efter kusten och hade turen att hitta mysiga B&B trots att vi ej förbokat. Intressant att få en inblick i hur irländarna bor, ena natten i villa med 31 gradig pool nästa hos ensamstående pappa med tre söner som alla var hurling supporters (Irlands nationalsport som också kallas gaelisk fotboll). Hos en familj blev vi bjudna på eftermiddagste med fruktsallad och kakor i finrummet framför brasan och sen när vi kom hem efter en regnig kväll med pubbesök tog den omtänksamma värdinnan hand om våra blöta kläder och satte i torkskåp. Vi bodde också på Ivanhoe B&B i Skibbereen. Här var B&B utbudet stort som ni ser på bilden.

  

Färgglada hus, vackra dörrar och målningar på väggarna är mycket vanligt här, en del riktiga konstverk.  

 

På kartan ser ni hur vi åkte från Cork ner till Skibbereen och sen efter kusten upp till Woodford och stugan.  

Många slott och trädgårdar hann vi också med. Mucross Castle i Killarney och Bantry House i västra Cork med sagolika trädgårdar. 

Utsikt från slottet över Bantry Bay.

Vi vandrade på stranden Inch Point där min favoritfilm "Ryans dotter" spelades in 1970. Häftig känsla och fina snäckor att plocka. 

Sarah Miles, Christopher Jones och Robert Mitchum i "Ryans dotter". Fantastisk film som jag sett många gånger. Nästa vackra bild är också från filmen. 

En regnig dag besökte vi de majestätiska Cliffs of Moher.

Serpentinvägar upp till utsiktsplatsen Mollys Gap med hänförande utsikt "Ladys View". 

Andra veckan hyrde vi en jaktstuga med stall och två egensinniga irländska hästar Albert och Dolmen. Stugan låg 3 km från Woodford några mil från turistorten Portumna. I slutet av en slingrande skogsväg kantad med kaprifol och blommande björnbärssnår låg stugan - mitt i en 1000 hektar stor privat skog vid kanten av nationalparken Slieve Aughty Mountains. Här - mitt i storskogen upplevde vi en rofylld tystnad långt borta från ljudbruset hemma. Vilken känsla att på morgonen öppna dörren, ta sin kaffekopp och bara njuta av skogens fåglar som höll konsert. Vi hade även turen att få se en skymt av de skygga grävlingarna som höll till i skogsbrynet. Björnbärssnåren var fulla av saftiga bär, bara att plocka och njuta. På kvällarna, i den goa värmen från öppna spisen, satt vi och pratade om dagens händelser och som en extra bonus såg vi stjärnhimlen genom takfönstret. Jag har aldrig sett en sån gnistrande stjärnhimmel som där ute i nattsvarta storskogen. 

Vi hade lite problem med ett dörrlås några dagar och då måste jag erkänna att jag sov med ena ögat öppet. Vi fick tack och lov inga oväntade besök nattetid även om Gevalian var med för säkerhets skull. ;)



Den här fantastiska resan bokade vi genom Häst & sportresor - de har resor som passar alla, såväl nybörjare som rutinerade ryttare. Deras hemsida:
http://www.hastsportresor.se/land/irland_jaktstugafakta.asp

Till Irland kommer vi tillbaka och jag hoppas snart. Ha en fin vecka och kramen.

"Alla främlingar är vänner som du inte lärt känna än"
Irländskt ordspråk