Visar inlägg taggade med Utmattningssyndrom

Tillbaka till bloggens startsida

När själen och kroppen signalerar att det går för fort

Helgen har bjudit på omväxlande väder ömsom sol och ömsom snöblask. Skönt att landa i bästa fåtöljen med tända ljus, ett glas rosé och en bra bok. Har just avslutat Bosse och Solveig Lidéns underbara bok " Skimrande ögonblick - och dagar i grått" som jag återkommer till när jag smält alla intrycken. 

Ibland varvar jag bokläsningen med att kolla i må bra - och Inredningstidningar. Jag har turen att ha kontakter på ett bibliotek så när de säljer ut tidningar kommer syrran hem med kassar fulla med exklusiva magasin. Just nu är jag intresserad av artiklar om utmattningssyndrom. Jag har berättat om min dotters diagnos och som anhörig vill jag göra allt som står i min makt för att förstå hur jag bäst ska vara det stöd som hon behöver. Anne-lie har sagt att det är lättare om man har ett brutet ben för då ser alla att man är sjuk. Det upplevs som något av det jobbigaste för de som drabbas av utmattningssyndrom att det inte syns utvändigt hur dåligt man mår invändigt. Har fått bra boktips i tidningar och på facebook som jag ska dela med mig av lite längre fram.

Anne-lie började arbeta efter en kortare sjukskrivning och höll ut ett halvt år innan hon kände att det går inte längre. Nu är hon sjukskriven och den här gången satsar hon på mer långsiktig rehabilitering. Hon ska träna i grupp med personer med samma diagnos och det tror jag är bra för ingen annan kan till fullo förstå hur den här sjukdomen påverkar kropp och själ. Även tiden i stallet med fina Comsist och löpträningen har en positiv inverkan för återhämtning. Amanda och Anne-lie ska börja en Yogakurs tillsammans som jag tror kommer att vara bra för båda. Läste en artikel om att 13-åriga tjejer var de som kände sig mest stressade???!! Har frågat men Amanda säger att det inte är så farligt men att hon ibland känner sig trött och tappar lusten. Känner att det nog är dags för mig också att ta upp yogan och qigongen igen. 


Foto; Love this pic

I en Tara hittade jag en krönika av Maggan Hägglund som så poetiskt och målande beskriver hur det känns när själen och kroppen signalerar att det går för fort.

"Jag älskar nya intryck, jag tycker så mycket om att jobba, jag är nyfiken på människor. Men ibland känns det som att det kommit smulor i själens säng, så att säga. Inte något farligt men lite småskavigt.

Det är då man måste ge sig tid att tvätta de mentala lakanen. Ta upp dem, skaka bort smulorna och sen i lite vilsam halvskymning bära ner dem till havet och tvätta dem och sen skölja dem i rent havsvatten. Sitta stilla och se tankarna sköljas av havets vågor, slätas ut, tömmas på allt, bara flyta i ett hav. 

Sen hänger man upp dem och låter dem fladdra i vinden och torka i solen som går upp.

Så tänker jag mig att mina "stulna" livspauser fungerar. Tankarna sköljs, smulorna försvinner, tankarna fladdrar i solen när jag sedan plockar ner dem håller jag dem mot ansiktet och drar in doften. Av soltorkad renhet. Av nystart. Av vila
".

Vackert skrivet och av erfarenhet vet jag att havet har en lugnande effekt som fyller energidepåerna. Sommarens utflykter vid havet styrker mig under vintern när energin tryter. Jag tittar på bilderna från den underbart varma sommaren och stunderna vid havet och upplever känslan av harmoni och välbefinnande. Ljus & lycka till er alla. Kram

Med Amanda i stallet

Nu är jag tillbaka igen efter en oplanerad bloggpaus. Fullständig bloggtorka utan nåt vettigt att skriva om. Därtill ganska mycket annat på gång så jag har haft fullt upp av både julstök och kvalitetstid med familjen och de kära barnbarnen. Tack Tove för att du saknat mig, det värmer :) Tar mig alltid tid att kolla runt hos mina bloggkompisar även om jag inte alltid kommenterar. 

Det är inte så vintrigt hos oss än och vid stallet blommar fortfarande rosorna fastän vi är inne i december. Även en del höstfärger hänger sig kvar och skrämda kanadagäss flyger tjattrande över himlen. Amanda och jag var tillsammans i stallet en dag. Vi hade jätteroligt och Amanda ville att vi skulle ta uteritten till havet men där var en stor maskin igång med att klippa buskar så vi tog det säkra före det osäkra och återvände till paddocken. Amanda var på ett litet bushumör och efter hoppning barbacka som jag inte trodde var möjligt avslutade hon med att posera i en liten annorlunda ställning på hästryggen ;) Compis fick morötter och omvårdnad och när han åter var i hagen med kompisarna begav vi oss nöjda hemåt. 

Såna här dagar med barnbarnen sätter verkligen guldkant på min dag. Tack söta Amanda för en underbar dag. Hoppas på många såna dagar med dig. 

Compis är en välsignelse även för min dotter Anne-Lie som älskar att vara i stallet. Fungerar så bra för henne som rehabilitering efter att ha gått in i väggen med diagnosen utmattningssyndrom. Själen får ro och man fyller på energi som är så viktigt vid hjärnstress. Jag är så glad att den här möjligheten finns för Anne-Lie och hoppas att hon får den återhämtning som hon så väl behöver.

Inlägget blev inte så juligt trots att det är 2:a advent idag men jag återkommer snart med full julstyrka :)

Ha en fin början på veckan och varma kramar :)
 



 



 



 

Träd

I mitt förra inlägg tog jag upp mitt stora naturintresse. Jag har en faschination för träd i alla dess former. Har alltid haft. I skolan ritade jag träd på alla teckningstimmar och fick beröm av min teckningslärare. Men till slut undrade hon om jag inte skulle ta och ge mig på ett annat motiv. Jag gjorde så för på den tiden var lärare en auktoritet på gott och ont. Visst jag hittade andra fina motiv men jag har alltid återgått till mina kära träd i någon form.

Numera är det mest ute på långpromenader i skog och mark. Jag har en ovana att högt uttrycka min förtjusning över allt vackert jag ser. Ibland får min kära familj och vänner nog och säger att "vi har hört det tusen gånger". Jag kan förstå dem men jag är ganska impulsiv till min natur och måste bara tala om allt jag upplever.  Försöker dock att hejda mig lite mellan varven.

Jag känner sån ro ute i skogen och att sitta mot stammen av ett träd och bara njuta skänker mig sån tillfredsställelse. Jag tror att just såna upplevelser är det vi  stressade nutidsmänniskor behöver. Min älskade dotter har alltid haft ett stressigt jobb med mycket ansvar åt höger och vänster. Hon är också den omhändertagande typen så hon har alltid ställt upp för allt och alla. Vi har alla uppskattat allt hon gjort för oss men samtidigt varit rädda att hon ska slita ut sig. I våras inträffade just det och hon mådde väldigt dåligt. Först över chocken att inte känna igen sin egen kropp och dess reaktioner. Sen att inte kunna göra sånt som var vanliga sysslor. Hon var sjukskriven över sommaren och vi såg att hon ändrade livsstil och var mycket ute på långa vandringar vid havet. Nu var det läge att ta hand om sig själv och ta tid för sina behov och tankar. Jag har läst mycket om "utmattningssyndrom" som diagnosen lyder och att ta sig "egentid" är viktigt i rehabiliteringen. Sånt som att gå i skogen och höra fågelkvitter som de flesta upplever som härligt kan vara ett ljud för mycket och upplevas som jobbigt. Stora sammankomster med människor som man alltid tyckt om tidigare kan dränera en på alla energier och man blir totalt utmattad. Viktigt också att inte vara anträffbar på telefon och mail alla timmar på dygnet. Vi kommer att göra allt vi kan för att underlätta och ge möjlighet till egentid. Jag önskar allt gott till min älskade dotter och hennes familj och hoppas att jag kan vara ett stöd på vägen.

Har själv varit i farozonen när jag jobbade mycket övertid, både helger och ibland nätter för att sammanställa bokslut. Det fanns alltid deadlines för när sammanslagningen av bokslut för koncernen skulle vara klart. Jag hade hand om Norrbottens kontoren och skulle se till att alla gjort sitt och framför allt att allt var rätt i slutänden. Sen låg jag flera dagar med en sprängande migrän. Jag sadlade om, som vi säger i hästkretsar, och sökte jobb hos en hjälporganisation i Göteborg och det blev min räddning.

För att återgå till träden så slutar jag med lite bilder från tidigare när vi hade lite snö på marken. Jag önskar alla en riktigt skön söndag och varma kramar :)