Senaste inlägg

Det bor en trädkramare i mig...

... och jag är nog inte ensam om att hämta kraft i naturen speciellt nu under pandemin. Jag tror att fler har fått upp ögonen hur viktig naturen är för vårt välbefinnande.

– Visst kan det låta fruktansvärt flummigt att krama träd och jag måste i sanningens namn erkänna  att jag gör små avstickare från skogsstigen när jag förvissat mig om att jag är ensam.




Träd är tysta vänner som vi tenderar att röra oss mot spontant. Vi söker deras skugga, lutar oss mot deras stammar eller klättrar upp i dem för en lekfull utmaning. Träd har en naturlig dragningskraft för människor. 

– När vi rör vid träd så har det visat sig att de tror att de blir attackerade av typ en hackspett eller en insekt och utsöndrar något som heter fytoncider. Och de här fytonciderna aktiverar vårt immunförsvar. Så att vara ute i skogen i naturen och att uppleva den med alla våra sinnen ökar vårt immunförsvar.

Jag upplever verkligen min skog med alla mina sinnen, Det är lätt för det är inte vilken skog som helst utan en orörd gammelskog. De gamla ekarna med sina lövverk och de superhöga tallarna och granarna har alla en historia att berätta om vi bara kunde ta till oss den. På den här trädstammen har någon ristat in 150 år och det verkar troligt med tanke på alla årsringar.



 

September är här med råge och det är bara att förhålla sig till det. Jag kommer att välkomna hösten när den dagen kommer men än vill jag leva kvar i sensommaren ett litet tag till.

Jag har en favorit låt som gärna kommer till mig nu och det är
September Song. Det är en amerikansk låt komponerad av Kurt Weill med text av Maxwell Anderson. Den introducerades av Walter Huston i Broadways musikproduktion Knickerbocker Holiday 1938. September song är baserad på en metafor som jämför ett år med en persons livslängd från födelse till död. Den här versionen älskar jag och har svårt att sluta nynna på den vackra melodin. Visst speglar den lite av den här vemodiga känslan som följer med hösten.

Ha det så gott & kramen





Familjeträff

Ännu ett år har lagts till min levnadshistoria. Hade en helt underbar dag igår med kaffe på säng och ett vackert halsband i present från min syster. Härlig start på dagen som fortsatte med god lunch på Råda Sätteri trädgårdscafé tillsammans med dottern, barnbarnen med flickvän och min syster. Känslan när man får träffas är lika överväldigande varje gång och inget man kan ta för givet i dessa pandemitider. Så tacksam för denna dag. 




 

Roligt komma till Råda Säteri som är ett av mina smultronställen. Vackert med alla blommor även om man såg att torkan under sommaren inte varit så bra för växtligheten. Kom några droppar regn men då gick vi in och tittade på en spännande utställning som heter Bin och koder.

På Råda Säteri finns utställningen under tiden 14 juni till 12 september 2021. "Ta del av historien om hur Milka Havel mot slutet av sitt liv blir alltmer intresserad av att studera bins beteenden och ljud. Milka Havel var nämligen övertygad om att det gick att urskilja avkodningsbara mönster i det till synes kaotiska surret från bisamhället".

Jag tyckte att stolarna och lamporna i industriellt stuk var så fantastiska. Hur fina som helst i rätt miljö. 

  




Form Follows Fiction, ett projekt av konst och designgruppen Studio Mold har i sommar ställt ut i elva av Göteborgs kranskommuner. En utställning med elva sammanlänkade delar som tillsammans bildar en rumslig roman om det bortglömda geniet Milka Havel.

De andra delarna av utställningen arrangeras samtidigt i grannkommunerna Ale, Alingsås, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Mölndal, Partille, Stenungssund, Tjörn och Öckerö.

Mer om utställningens alla delar finns på utställningens hemsida: formfollowsfiction.se.


“Du blir inte äldre, du blir bättre.”
Shirley Bassey


Sinnenas fröjder


.. är en underbar liten bok om livets goda av;

Ingrid Hallberg, poet från Brissund på Gotland syster med 
Anneli Ovarnström, örtagårdskvinna från Avans Örtagård i Norrbotten
Doris Bergström, färginspiratör från Dalarö i Sörmland syster med
Laila Wikström, målarinna från Södra Sunderbyn i Norrbotten


Boken har legat i glömska i en låda tills jag började röja häromdan och då kom städningen av sig kan jag säga. Att njuta av vardagens fröjder borde vara alla förunnat. Här har systrarna samlat dikter, bilder, krydderier, recept och mycket annat som är lustfyllt för kropp och själ.



Vackra akvareller av Laila Wikström som ger mig inspiration till mitt nyuppväckta akvarellintresse. Jag har ännu inte plockat fram mina fina akvarellmålningstillbehör som jag fick i julklapp, det får allt vänta till hösten. Men det kliar i fingrarna att sätta igång.

Spännande recept med norrländska råvaror som röding med hallonvinägersåsvarm hjortronsoppa med glassFrejas fröjdefulla ört-te blandning och blåbärssuffle. Behöver bara se recepten för att det ska vattnas i munnen.

 


En röd tråd genom boken är färger och deras betydelser vackert illustrerade i färgstämda akvareller.

Poetiska dikter som berör mitt inre som den här av Ingrid Hallberg:

Jag vill räfsa undan all bråte
så jag känner lukten av jorden.
Rensa bort alla krusiduller
så jag får vittring på Ordet.
Skapa rum för det som är viktigt för mig
och söka mina förtecken.

Jag vill uttrycka det som är jag
bli sedd som den jag är
finna mina själsfränder
våga möta ljus och mörker
brinna för det jag tror på.

Jag vill väcka min slumrande kraft
och bruka den.
jag vill bevara alla åldrar inom mig
i min växt mot det som mognar.

Jag önskar ett evigt levande i detta liv.
Allt detta vill människan i mig.


Den här boken gav stjärnglans till min städdag och jag kan varmt rekommendera den. Den är en tidlös bok som utgavs 2007 och är lika njutbar idag.

Midsommar ...


... den tid på året då dagen är som längst och natten som kortast och magiska krafter är i rörelse enligt den gamla folktron. Alla örter ansågs ha speciell kraft just denna natt och det var då viktigt att plocka växter för både läkedom och kärleksmagi. Och visst ligger det magi i luften nu när naturen är som allra vackrast. Allt i naturen har fått nytt liv och den intensiva grönskan får mig att tänka på Barbro Hörbergs fina låt "med ögon känsliga för grönt".  




Midsommar är för mig ljusa nätter som de var i Norrland, fågelsång i gryningen och blomsterängar.  Även maten har sin givna plats i familjens traditioner, sill med alla goda tillbehör, rökt och gravad lax, löjrom, västerbottenspaj, nypotatis och såklart jordgubbar i massor. 

 


Blommor fanns det gott om så det blev en fin midsommarbukett till oss och till grannen Dora. Hennes leende när hon fick blommorna värmde mitt hjärta. Tänk att så lite kan betyda allt för någon annan. 

 


Du begär för mycket av sommaren.
Sommaren begär ingenting av dig.

Lägg dig på rygg i gräset.
Gräset bär dig och när du rest dig
väntar det några timmar och reser sig igen.
Det har all tid i världen.

Du tror att du har ont om tid.
Den här gamla björken
är bräddfull av hemlig tid
och delar med sig
när du kommer på trädgårdsgången.

På stenbänken sätter sig en fjäril
för att vila ut från allt doftande arbete.
Den säger: Gör som jag, vik ihop dina vingar
och flyg genom dig själv.

Du begär för mycket av sommaren.
Sommaren begär ingenting av dig.

Göran Greider



Den här vackra men giftiga fingerborgsblomman plockade vi vid en nerbrunnen ödegård. Av den en gång så fina gården finns bara en uthusbyggnad kvar. 

 



 En stilla stund på balkongen innan läggdags och katten Kajsa är förstås med. 

Ha en skön fortsatt sommar mina vänner / Kram Gunilla


Vitsippstider

Vårkänslorna kom till mig med full kraft när jag tittade på den fina vårkonserten från nya Älvsborgs fästning. Vacker miljö, stämningsfull musik och spännande historik bjöds det på. Finns inget som vår rika svenska visskatt i ny fräsch tappning. 


  



Jag har för första gången hört det vackra ordet "härvaro" i ett tv program. Jag associerar det med att vara här och nu, att våga låta livets resa vara närvarande nu.

Nu har det varit lätt att känna "härvaro" när våren är här och allt i naturen väcks till liv igen. Härligt ge sig ut på vandring i vår fina omgivning och få se de första vitsipporna blomma. Det blev många timmar i skogen med medhavd matsäck som vi åt under den gamla granen nere vid tjärnet som i folkmun kallas "ödledammen". Här leker grodorna och lägger sin rom och har man tur kan man få se en livs levande vattensalamander.

Vi fortsatte på stigen genom hassellunden där marken var täckt av vitsippor och kom fram till platsen där Peppareds gård en gång låg. Man kan se spåren efter gården genom terrassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar. Även brännässlorna visar att här har det legat en gård. Nässlorna växer där det är hög näringshalt i jorden till exempel vid den gamla gödselstan. Om man går upp för den lilla trappan i terrassmuren kommer man upp till den plats där bostadshusen låg. Nedanför låg ladugård och uthus. Fram till 1936 var det egentligen två gårdar med bostadshusen nästan vägg i vägg. Den förste kände ägaren är kommunister C P Millberg som ägde gården i mitten av 1800-talet. Efter Millberg ägdes gården av bönder som drev jordbruk. Jordbruket lades ner på 1960-talet och de sista husen revs 1982

 


Ännu blommar de gamla träden med vita och rosa blommor. Det är så vackert och så vemodigt och jag känner stor vördnad för de människor som brukat marken och levt sina liv här. 

 

 

 

 

Taggat med: 

, ,

Min gröna lunga ...


... som ger stillhet och ro. Här jag kan sitta i egna tankar och bara vara. Skogsbad är ett bra ord för här renar man både kropp och själ. Jag får den välbehövliga vilan från mediabrus och förvirrande presskonferenser. 

I dessa tider får man räkna varje guldkorn och ta tillvara varje dag som de kommer. Jag njuter allra mest ute i naturen och även om det är lite enahanda att varje dag vandra omkring på samma stigar försöker jag se de välkända platserna med nya ögon varje gång. Vi går också en härlig tid tillmötes och den energin som "min" gammelskog ger mig kan jag nog inte hitta någon annanstans. 

Finns inget som ger mig sån inre ro som att sitta och lyssna på vindens sus i de höga trädkronorna, de pigga fåglarna som sjunger i alla tonarter och att se ekorrarnas lustiga lek från gren till gren. Detta är skogens innersta väsen som ger mig näring till själen. Kroppen får sin näring av den medhavda fikakorgen, aldrig smakar väl kaffet så gott som i naturen. 

  


Här lekte jag lite i appen Pixlr och gjorde en dubbelexponering för att illustrera min känsla när jag är "ett med naturen". 



 

I dag har vi varit ute på vandring med dottern och äldsta barnbarnet och deras båda hundar Godfrey och Barney. Det är så roligt att träffa dem och få visa mina dagliga promenadstigar. Vi åt en lättare lunch på utsiktsplatsen och umgicks coronasäkert med avstånd. Jag är så tacksam att vi ändå kan träffas så här och som dottern sa: "när vi fått vaccin och det här är över då ska vi ta igen alla kramar vi missat". Som jag längtar...



Ha det så gott i vårsolen och kramen 🌿


Kärlek och vänlighet ...


.. har gällt under vänliga veckan som avslutades med alla hjärtans dag. Jag hoppas ni alla har haft en fin tid med både vänskap och kärlek. Det vackra vädret har inbjudit till många promenader och även en rolig dag med dotter, syster och barnbarn i Gunnebo Slott och trädgårdar. Vi gjorde en skön vandring och det var roligt se de välkända omgivningarna i vinterskrud. Härlig plats och allra bäst var att få träffa familjen igen. Vi avslutade besöket med att köpa med oss de godaste semlorna jag någonsin ätit.

 


 


Förhoppningsvis borde vi lära oss något av den här annorlunda tiden vi lever i men jag tycker mig istället se mer egoism och ilska än någonsin tidigare. Bara en sån sak att jag har fått gå ur flera grupper där kommentarsfälten är fyllda av hån och elakheter. Man visar ingen respekt för andras åsikter och alla ska tycka lika annars är det fritt fram att bete sig hur illa som helst. Nu pratar jag inte om politiska grupper som de på extremvänstern eller extremhögern utan helt vanlig grupper som handlar om t ex övergivna hus, hemlösa katter eller hjälp till hemlösa äldre. Till synes helt harmlösa men där en kommentar kan sluta med en tråd som aldrig tar slut eftersom folk bråkar om helt andra saker in absurdum. Om jag inte gillar nåt och inte har något vettigt att tillföra scrollar jag vidare. Hur svårt ska det vara? 

Hur som helst tror jag att vi skulle kunna försöka vara lite vänligare mot våra medmänniskor. Vi sitter ju alla i samma båt en kort stund här på jorden så varför inte försöka.  



Jag vill i sammanhanget tipsa om en helt underbar bok, som jag fått i julklapp. Boken heter Pojken, Mullvaden, Räven och Hästen av författaren och illustratören Charlie Mackesys. Boken är en hyllning till vänligheten och kärleken och rikt illustrerad med vackra akvareller. Bästsäljaren och ettan på New York Times och The Sunday Times topplistor har berört en hel värld. 

"Det är berättelsen om vänskapen mellan en nyfiken pojke , en snål och livlig mullvad, en räv som ständigt är på sin vakt och en vis och vänlig häst. De fyra går på upptäcktsfärd i den stora vida världen. De ställer frågor till varandra. De genomlider oväder. De lär sig att älska".

Konstnären Charlie Mackesys bilder sprider hopp. Under våren har hans illustrationer, som delats hundratusentals gånger online, använts som skärmsläckare på sjukhus och projicerats på reklamplatser över hela husväggar i Storbritannien. Gå gärna in på Charlie Mackesys instragram om du vill se mera av hans bilder. 

Minisemester


Februari kom med snö och vi har fått några fina vinterdagar. Inte så vanligt att det knarrar så där skönt under skorna när man ger sig ut på sin skogspromenad. Så roligt att så många är ute och vandrar och jag har nog aldrig hälsat och pratat med så många nya bekantskaper som nu. Det är en riktig lyckoboost och jag är så mycket piggare när jag är tillbaka hemma igen.

Vi har varit hundvakt till Godfrey och Barney några dagar och gjort våra promenader vid havet i Sönnerbergens naturreservat. Skönt med ombyte och hundarna är så roliga att umgås med. Här ute finns inga gatlampor så det var becksvart på kvällspromenaden. När vi gick där i månljuset med himlen full av stjärnor slogs vi av hur tyst det var. En magisk tystnad, de enda ljud som hördes var vildsvinen som bökade borta på ängen. 

   

  



Det var en skön minisemester och stärkta av miljöombytet tog vi itu med lite hemmafix. Jag och min syster delar lägenhet och nu fick vi den briljanta idén att vi skulle byta sovrum. Man får roa sig så gott man kan i coronatider och vi båda gillar heminredning så...

Det tog några dagar med stånk och stön och möbelflytt men var så värt det. Vi är båda så nöjda med våra nya rum. Sen fortsatte vi av bara farten med rensning i skåp och lådor. När allt var klart köpte vi tulpaner, tände massor av ljus och firade med semlor. 


Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Som för tusentals andra slutade året i sorg även för oss. Min dotters pappa som bodde i norrbotten hamnade på akuten veckan före jul och somnade in en dag före nyårsaftonen. Vi träffades i tonåren och var gifta nästan tio år och när vi gick skilda vägar fortsatte vi som bästa vänner. Han var som en bror för mig och även för min syster och det var svårt att ta in att det faktiskt hänt. Min dotter flög upp och var kvar fyra dagar men hon fick inte besöka honom trots att ingen av dem hade covid, Jag är så ledsen för min dotters förlust. Jag håller med alla som säger att 2020 var ett skitår och för oss slutade året på värsta tänkbara sätt. Mitt i all bedrövelsen känner jag ändå stor tacksamhet att vi träffades för två år sedan när han besökte dotterns familj. Det var en varm och solig dag som vi åt en långlunch på Säröhus med hela familjen. Den här vackra dikten ger mig tröst men även hopp.

Gråt ej vid min grav jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelglans på havet
och i solnedgångens sprakande färgsättning.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
och i det blåa, mjuka diset runt bergen.
Jag finns i höstens stilla regn 
och i vinterns vita snöflingor.
Jag finns i vintergatans stjärnehär
och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör. 

 

Hållsundsudde Sönnerbergens naturreservat


När jag känner mig känslosam finns nog ingen bättre plats för djupa funderingar än att sitta en stund vid havet. Med blicken vid horisonten och tystnaden som omger mig i det frostiga strandlandskapet kan jag samla mina tankar. Som alltid är naturen min bästa terapeut.

I sanningens namn har jag inte haft en tanke på bloggen men nu känner jag att lusten är tillbaka igen. Det känns roligt och inspirerande och nu ska jag besöka er mina bloggvänner och läsa i kapp. 



Taggat med: 

, , , ,

Julveckan ...

 ... kom med regn och rusk men nu har vi haft några fina dagar med sol. Julaftonen firades i lugn och ro med min syster och katten Kajsa. Vi åt ingen traditionell julmat utan det blev en tallrik med havets läckerheter, västerbottenspaj och några goda såser. Efter att vi sett Kalle Anka och hans vänner delade vi ut julklapparna. Jag fick två målarset, en med oljefärg och en med akvarellfärg. Det var många färger, penslar, block och en massa andra grejor som behövs nu när "konstnären" ska sätta igång. Nu har jag inget att skylla på och det är så spännande och roligt. Tack älskade dotter för den fina julklappen och tack fina syrran för de fina klapparna från dig. Katten Kajsa däremot dissade sin kudde med kattmynta som den prinsessa hon är.


I dag, på juldagen, tog vi först en promenad med grannen Dora och efter lunchen satt vi och myste på balkongen med kaffe och julgodis. Skön värme med infravärmaren och den elektriska värmekaminen. Som ni nog vet älskar jag att återanvända saker och ting och denna fullt fungerande värmekamin hade någon vänlig själ lämnat vid pappersåtervinningen. Vi blev glada men bostadsbolaget hade nog inte gillat tilltaget eftersom det bara är behållare för papper och glas där. Nu blev det en vin-vin-situation både för dem och oss. 





Helgen före jul hade vi vår familjesammankomst i tomteskogen. Vi var den närmaste familjen och även barnens farföräldrar var med. Regnet hängde i luften men vi hade tur och gjorde en 6 kilometers promenad innan vi stannade till vid sjön. Det var många familjer som var ute i naturen denna dag så de få borden var upptagna men det gjorde inget vi hittade en plats i lä där vi lade ut vår picknickfilt. Dottern och hennes man hade med sig det omåttligt populära stormköket och i ett huj var Bullens pilsnerkorv och vegokorvarna färdiga att äta. Inte konstigt att stormköket är årets julklapp. Sedan drack vi glögg och kaffe och åt goda saffransbullar. Fina vännerna Godfrey och Barney fick också en liten smakbit av korvarna. 

Så roligt att träffa julglada människor som alla höll avstånden och även en ryttare som red förbi glatt hejande. Det värmer i ett prövat pandemihjärta. 

Vi var så nöjda med den roliga dagen och passade också på att donera några julkulor i tomteskogen. Julen kanske inte är som vanligt men man kan ha trevligt ändå. Det är bara fantasin som sätter gränser.
 







Nu avslutar jag detta års bloggande och önskar er alla
Ett riktigt Gott Nytt År!



Äldre inlägg