Min dotter hade verkligen änglavakt när hon i fredags blev påkörd av en lastbil på E6:an. Hon ringde och sa att hon strax skulle komma och hämta hunden som var hos oss. Hon brukar inte ringa från bilen i vanliga fall men hon hade bråttom hem så vi skulle gå ner med hunden. Plötsligt hör jag i telefonen ett konstigt metalliskt ljud som följs av tystnad tills dottern säger:”Jag blev påkörd av en lastbil”. Den känslan jag kände då var den mest fruktansvärda jag någonsin upplevt. 

Väntan tills hon hörde av sig igen var evighetslång. Jag blev så lättad när hon ringde och berättade att ingen hade blivit skadad. Bilen var repig och bucklig men gick att köra. Den polska chauffören hade varit så vänlig och tog på sig hela skulden. 

När jag fick höra historien om hur det hade gått till insåg jag hur livsfarlig situationen varit. Båda bilarna skulle byta fil och då råkade lastbilen toucha till dotterns bil så den snurrade över två filer och stannade vid mitträcket mot den mötande trafiken i snabbfilen. Dottern hade slagit på varningsblinkersen under snurren men hon vet inte hur hon hade haft sinnesnärvaro att göra det. En bil som kom i snabbfilen uppfattade situationen och stannade och satte på sina varningsblinkers. När jag tänker på all tung trafik med långtradare som dundrar fram på den här vägen inser jag att det är ett stort under att det inte blev värre. I mina tankar har jag återkommit till vad som kunde ha hänt.

Nu känner jag enbart en stor tacksamhet mot bilisten som  så snabbt agerade med sina ljus och mot änglarna som skyddade min dotter den här dagen. Tillvaron kan ändras på en sekund så det är nuet som gäller. 

Var rädda om er därute ♥️