Min bloggvän Elinor hade skrivit så bra om en helt vanlig dag och hur viktigt det är att värdesätta just dessa vanliga dagar. I boken "Din egen väg" berättar Patricia Tudor-Sandahl om en tidningsartikel hon läst i en gammal tidning med rubriken "En vanlig dag". 

Bara en vanlig dag. En vanlig dag! Vilken skatt! I krigstider och när
döden lurar runt hörnet har folk begravt sina händer i myllan och
kommit ihåg dagar som denna.

I tider av sjukdom och plåga har folk begravt sina ansikten i kudden
och gråtit i saknad av detta.

När människor har tvingats utstå ensamhet och avsked har de spänt
väntat på detta.

I tider av hunger, hemlöshet och misär har människor lyft sina händer
mot himlen och överlevt för att få uppleva detta.

Vanliga dag låt mig vara medveten om vilken skatt du är. Låt mig inte
hasta förbi dig i strävan efter en perfekt morgondag. Låt mig vara i dig
medan jag kan, för livet kommer inte alltid att se ut så här. En dag är
det kanhända jag som begraver mina händer i myllan eller mitt ansikte
i kudden, väntar i spänning eller lyfter mina händer mot himlen och
önskar mer än allt annat att du ska komma tillbaka.

Jag tycker att det här är så bra. Vanliga dagar är sannerligen skatter som ska
uppskattas. Leva i nuet och ta tillvara varje dag trots att den kan tyckas 
tråkig och händelselös. Det är inte helt lätt men jag ska träna mig att njuta
av den helt vanliga vardagen.