... och jag är nog inte ensam om att hämta kraft i naturen speciellt nu under pandemin. Jag tror att fler har fått upp ögonen hur viktig naturen är för vårt välbefinnande.

– Visst kan det låta fruktansvärt flummigt att krama träd och jag måste i sanningens namn erkänna  att jag gör små avstickare från skogsstigen när jag förvissat mig om att jag är ensam.




Träd är tysta vänner som vi tenderar att röra oss mot spontant. Vi söker deras skugga, lutar oss mot deras stammar eller klättrar upp i dem för en lekfull utmaning. Träd har en naturlig dragningskraft för människor. 

– När vi rör vid träd så har det visat sig att de tror att de blir attackerade av typ en hackspett eller en insekt och utsöndrar något som heter fytoncider. Och de här fytonciderna aktiverar vårt immunförsvar. Så att vara ute i skogen i naturen och att uppleva den med alla våra sinnen ökar vårt immunförsvar.

Jag upplever verkligen min skog med alla mina sinnen, Det är lätt för det är inte vilken skog som helst utan en orörd gammelskog. De gamla ekarna med sina lövverk och de superhöga tallarna och granarna har alla en historia att berätta om vi bara kunde ta till oss den. På den här trädstammen har någon ristat in 150 år och det verkar troligt med tanke på alla årsringar.



 

September är här med råge och det är bara att förhålla sig till det. Jag kommer att välkomna hösten när den dagen kommer men än vill jag leva kvar i sensommaren ett litet tag till.

Jag har en favorit låt som gärna kommer till mig nu och det är September Song. Det är en amerikansk låt komponerad av Kurt Weill med text av Maxwell Anderson. Den introducerades av Walter Huston i Broadways musikproduktion Knickerbocker Holiday 1938. September song är baserad på en metafor som jämför ett år med en persons livslängd från födelse till död. Den här versionen älskar jag och har svårt att sluta nynna på den vackra melodin. Visst speglar den lite av den här vemodiga känslan som följer med hösten.

Ha det så gott & kramen