I onsdags var den internationella fredsdagen och här i Mölndal har alla rondeller pyntats med fredsmärken och fredsduvor. Vackert och väcker till eftertanke. En 12 årig flicka tipsade Tekniska förvaltningen om att det kunde vara passande med fredsmärken nu när det är så mycket krig och oro i världen. En vacker tanke och glädjande nog genomfördes den.. 





Vi behöver verkligen all kärlek vi kan få i dessa oroliga tider. Men samtidigt är det inte förvånande att det är så många oroshärdar. En tanke slog mig när jag var inne på en grupp som visar bilder på övergivna hus och det slår aldrig fel att kommentarsfältet är fullt med arga personer som ifrågasätter allt och även hur bilderna är tagna, Till saken hör att enligt gruppens regler ska man visa bilder på övergivna platser och hus och man behöver inte vara proffsfotograf. Samma sak i en grupp om brottssamverkan och hör och häpna även i en kattgrupp som räddar övergivna och hemlösa katter. Jag förstår inte hur människor tänker och hur de orkar bry sig om allt och ingenting. Det känns som dessa personer inte har något annat för sig än att sitta och söka efter något att klaga på. Jag skulle aldrig skriva sårande kommentarer utan då scrollar jag bara vidare. Däremot positiva och berömmande kommentarer kan man aldrig ge eller få för många av :) 





På mina skogspromenader ser jag ännu spår av sommarens sista tappra försök att överleva. Nu blommar Parksliden och jag tycker att den är så vacker. Även om det är en växt som inte är så omtyckt på grund av att den tar över all annan växtlighet och är svår att bli av med. Läs mer i mitt inlägg här.