Nu är juni här, den första sommarmånaden. Grönskan är så intensiv och det blommor överallt, i buskar och på marken. Tiden "mellan hägg och syren" är snart över även om syrenen fortfarande blommar och sprider sin somriga doft. Väcker minnen om skolavslutningar och hägrande sommarlov till liv och ger en nostalgisk förnimmelse.

Den här dikten av Caj Kajenn Lundgren påminner mig om hur viktiga alla dagar är. Det kan vara bra eller dåliga dagar men ändå viktiga på sitt sätt. Även om det blir en annorlunda sommar är det härligt att tänka att vi har cirka hundra sommardagar till vårt förfogande. Dikten är populär och finns på så många bloggar nu i början av sommaren och så även på min.

"Var glad min själ åt vad du har, nu har du hundra sommardar, och detta är den första. När solens lopp sin ände tar, då har du nittionio kvar, och någon blir den största. 

Ge noga akt på var du står, imorgon är med ens i går, det går så fort att vandra. Lägg märke till att vad du får, är hundra sommardar per år, imorgon är den andra." 

Jag gör mina dagliga vandringar i närområdet och är ganska nöjd med både lugna skogspromenader och snabbare turer i motionsslingan. Stannar ofta till vid den lilla skogstjärnen och döm om min förvåning när jag upptäckte att det fanns guldfiskar som simmade omkring. Det måste vara någon som släppt ut dem och jag hoppas de klarar sig där.

Glädjande nog fick jag vidga vyerna när mitt älskade barnbarn tog studenten. En underbar dag med familjen om än på behörigt avstånd. Efter alla veckor av nervös väntan hur de skulle få fira studenten blev det väldigt lyckat med champagnefrukost, utspring till väntande föräldrar och en rolig fest på kvällen med kompisarna. Stor överraskning när pojkvännen hämtade henne i pimpad Cab och efter några turer runt stan kördes hon hem till familjefesten.

Festen hade vi ute i ett partytält i trädgården med god mat, studenttårta, presentutdelning och härligt umgänge. Barnbarnet var nöjd och glad över hur bra det blev och det var så roligt se hennes glädje. Det tråkiga var att hennes vackra balklänning fick hänga kvar i garderoben men det kommer säkert fler festliga tillfällen när hon kan använda den. Kanske de kan ha balen längre fram i höst om pandemin ger med sig. 

Triften, även kallad strandgossar som blommor i klippskrevorna är en riktig överlevnadskonstnär.





Det vackra vädret lockade mig också att ta premiärdoppet i havet och det var som väntat uppfriskande. För en stund kändes det härligt befriande och som vanligt men nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Jag är tacksam över min livsfilosofi som gör att jag tar en dag i sänder och så får det bli som det blir ...

Nu slutar jag med en önskan om en fortsatt fin sommar.