... musik som ger mig gåshud, hänförelsen över en gnistrande stjärnhimmel, en vy som får mig att tappa andan och den magiska skogen som är en ständig källa till förundran. Det är ofta de små miraklerna som väcker min förundran som en brummande humlas flykt från blomma till blomma, vildblommorna som kantar vägrenen, den kvicka ekorren som skuttar från gren till gren medan den nyfiket kollar in mig. Det är i såna stunder jag förnimmer en lyckokänsla som ibland flimrar förbi men som ofta stannar kvar längre i mitt sinne.  Jag tror att anledningen till att jag ständigt hittar saker att förundras över kan vara att vi högkänsliga tar in fler intryck och kan lätt se subtila detaljer som kan gå mindre känsliga personer förbi. 

 



Det finns så många vackra blommor både vilda och de som spridit sig från trädgårdar som jag har kunnat plocka hela sommaren. Små ting som sätter guld på tillvaron.

 
Foto: Evas Foto Refugium

Att känna förundran är en positiv känsla för mig och i år har det kommit en bok som jag har på min läslista. Sara Hammarkrantz har tillsammans med Katrin Sandberg skrivit boken "Förundranseffekten" där de tittar närmare på forskning på förundran och dess effekter på hälsan. 

"Förundran är känslan av storhet och en vilja att förstå det ofattbara. Förundran kan väckas av såväl små som stora erfarenheter i livet och själva effekten av förundran kan bidra till att vi känner mindre stress, mindre oro, och den kan göra oss mer givmilda och ödmjuka. I boken får vi också tips om hur man kan väcka förmågan att uppleva förundran till liv. Förundran är en komplex känsla, främst kännetecknas den av upplevelsen av storhet, något större än oss själva".

I boken berättas också hur hjärnforskare i samband med upplevelse av förundran sett en sänkt aktivitet, en kort paus, i den del av hjärnan som associeras med egot, självupptaget ältande och självreflektioner. Låter spännande och om det är intressanta rön berättar jag mer efter att jag läst boken. 

Jag hoppas vi alla får en skön höst med mycket att förundras över.

Sensommarkramar