... om bloggandet, som är inne på tionde året. Tankar om livet i stort som smått, om hur jag vill ta till vara på dagarna under det kommande året. Vill jag fortsätta ungefär som tidigare eller vill jag ändra på något. Inte så lätt att veta. Naturen kommer oavsett vara den plats där jag återhämtar mig och hittar inspirationen.  "Min" urgamla mossbelupna skog med sina upptrampade stigar ger mig lugnet och ny energi liksom de solvarma klipporna vid havet. Den blommande sommarängen med all sin artrikedom bland vackra blommor och surrande insekter. Här kan jag gå omkring och studera allt på makronivå och så plockar jag klöverblad till söta marsvinen som vi sköter åt barnbarnet som flyttat till Halmstad för studier.

 

Mönster i vinterskrud

Rensar också bland olika intressegrupper jag är med i på fb. Roligt vara med i grupper med likasinnade men orkar inte med alla elaka kommentarer och personliga påhopp när någon lägger ut inlägg. Det är likadant i alla grupper jag har varit med i oavsett vilka intressen man delar. Är bara kvar i två grupper nu och även där funderar jag på hur jag ska göra. Ett stort intresse är inredning och i den gruppen renoverar och inreder man för glatta livet. De flesta hemmen man visar är som tagna ur en inredningstidning och vad som slår mig är att barnrum numera ser ut som vuxensovrum med breda kolonialsängar för tusentals kronor till barn från 6 årsåldern. Visst gillar jag vackra saker och inredningsdetaljer men jag tycker om att blanda gammalt och nytt för charmen och hemtrivseln. Jag tycker däremot inte att man måste bevara alla gamla möbler i originalskick utan hellre måla och fixa till dem så de passar där man vill ha dem. 


Den andra gruppen är Övergivna hus. Jag ömmar för alla ödehus som står och förfaller. Det är bitterljuvt att se alla foton som delas här och ofta får man höra berättelsen om husets historia. Alla dessa hus har varit någons hem där de har levt och tagit hand om sitt hus. Många hus är lämnade med allt som när den siste personen gick ut genom dörren. Många hus är som tidskapslar och det är så sorgligt se hur de förfaller.  Här finns så mycket historia i väggarna som vi borde bevara för eftervärlden. Så vackra gedigna dörrar, underbara kakelugnar och tapeter med fantastiska mönster som sakta men säkert försvinner i förfallet. Det roliga är att i inredningsgruppen är det såna tapeter som är inne igen och de söker febrilt efter gamla tryck. 

Ja det är många tankar men jag får göra en paus i funderandet och ta i tu med bortstädandet av julen. Det känns lite tomt men nu kommer ljuset och det är skönt att få in lite vårfärger här hemma. Allt har sin tid. Har fått en sån lyxig julkula av barnbarnen som jag packar in extra omsorgsfullt. 



God fortsättning och kramen!