Min oas i vardagsbruset
Mina promenader avslutas nästan alltid vid kvarndammen som kantas av höga gamla almar. Jag älskar den här platsen som ger mig ro och återhämtning. Här känner man historiens vingslag och jag önskar att almarna kunde berätta om de människor som bott och verkat här i området. Här är man nära naturen och de röda guldfiskarna glider sakta omkring i det mörka vattnet. Så roligt att de trivs så bra trots att de dumpats här för fyra år sedan. Jag sluter ögonen och hamnar närmast i ett meditativt tillstånd för en stund ackompanjerad av den vackra fågelsången. Så tacksam för denna oas i vardagsbruset,.
Ha det så gott & kramen 🌿
Taggat med:
4 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: När sommaren är som bäst
Nästa inlägg: Fint besök...
Du skriver så vackert så det känns som om jag är med dig där. De där oaserna behöver vi alla. Fina speglingar i vattnet.
Visbykramar
Tack snälla du 😊
Så glad att jag har denna lilla plats som ger mig så mycket frid i sinnet.
Sensommarkram ❤️
En sån fin plats att stanna upp på och hämta kraft. Fiskarna tror jag är karpar som man brukar ha i trädgårdsdammar.
Du har så rätt att det noog är karpar. Vi är så glada över denna återhämtning plats. Kram 🌿