När själen och kroppen signalerar att det går för fort
Helgen har bjudit på omväxlande väder ömsom sol och ömsom snöblask. Skönt att landa i bästa fåtöljen med tända ljus, ett glas rosé och en bra bok. Har just avslutat Bosse och Solveig Lidéns underbara bok " Skimrande ögonblick - och dagar i grått" som jag återkommer till när jag smält alla intrycken.
Ibland varvar jag bokläsningen med att kolla i må bra - och Inredningstidningar. Jag har turen att ha kontakter på ett bibliotek så när de säljer ut tidningar kommer syrran hem med kassar fulla med exklusiva magasin. Just nu är jag intresserad av artiklar om utmattningssyndrom. Jag har berättat om min dotters diagnos och som anhörig vill jag göra allt som står i min makt för att förstå hur jag bäst ska vara det stöd som hon behöver. Anne-lie har sagt att det är lättare om man har ett brutet ben för då ser alla att man är sjuk. Det upplevs som något av det jobbigaste för de som drabbas av utmattningssyndrom att det inte syns utvändigt hur dåligt man mår invändigt. Har fått bra boktips i tidningar och på facebook som jag ska dela med mig av lite längre fram.
Anne-lie började arbeta efter en kortare sjukskrivning och höll ut ett halvt år innan hon kände att det går inte längre. Nu är hon sjukskriven och den här gången satsar hon på mer långsiktig rehabilitering. Hon ska träna i grupp med personer med samma diagnos och det tror jag är bra för ingen annan kan till fullo förstå hur den här sjukdomen påverkar kropp och själ. Även tiden i stallet med fina Comsist och löpträningen har en positiv inverkan för återhämtning. Amanda och Anne-lie ska börja en Yogakurs tillsammans som jag tror kommer att vara bra för båda. Läste en artikel om att 13-åriga tjejer var de som kände sig mest stressade???!! Har frågat men Amanda säger att det inte är så farligt men att hon ibland känner sig trött och tappar lusten. Känner att det nog är dags för mig också att ta upp yogan och qigongen igen.
Foto; Love this pic
I en Tara hittade jag en krönika av Maggan Hägglund som så poetiskt och målande beskriver hur det känns när själen och kroppen signalerar att det går för fort.
"Jag älskar nya intryck, jag tycker så mycket om att jobba, jag är nyfiken på människor. Men ibland känns det som att det kommit smulor i själens säng, så att säga. Inte något farligt men lite småskavigt.
Det är då man måste ge sig tid att tvätta de mentala lakanen. Ta upp dem, skaka bort smulorna och sen i lite vilsam halvskymning bära ner dem till havet och tvätta dem och sen skölja dem i rent havsvatten. Sitta stilla och se tankarna sköljas av havets vågor, slätas ut, tömmas på allt, bara flyta i ett hav.
Sen hänger man upp dem och låter dem fladdra i vinden och torka i solen som går upp.
Så tänker jag mig att mina "stulna" livspauser fungerar. Tankarna sköljs, smulorna försvinner, tankarna fladdrar i solen när jag sedan plockar ner dem håller jag dem mot ansiktet och drar in doften. Av soltorkad renhet. Av nystart. Av vila".
Vackert skrivet och av erfarenhet vet jag att havet har en lugnande effekt som fyller energidepåerna. Sommarens utflykter vid havet styrker mig under vintern när energin tryter. Jag tittar på bilderna från den underbart varma sommaren och stunderna vid havet och upplever känslan av harmoni och välbefinnande. Ljus & lycka till er alla.
Taggat med:
7 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Gråtrista vardagar i nytt ljus
Nästa inlägg: Hjärtedagen
Detta är inte lätt, och ännu svårare att stå brevid som anhörig och känna sej maktlös. Men vet att djur natur hav joga allt du skriver om är läkande krafter. Hoppas allt är till det bättre. Versen var något av det finaste jag läst. Kramar till dej 💝
Tack fina du. Varma kramar 😘
Tittar in och önskar dig en fin Allahjärtansdag❤
Kraaam fina du🌹
Maggan skriver jättebra. Brukar läsa vad hon skriver.
Utmattningssyndrom är nog skitjobbigt. Nåt som inte syns, utan nåt man måste uppleva för att förstå. Det är en stressig värld full med plikter och ansvar vi lever i.
Tack för ditt inlägg.
Kram fina du.
Hej, så tråkigt att läsa att din dotter är sjuk. Min dotter drabbades också och som extra krydda fick hon även diagnosen fibromyalgi. Hon försöker nu komma tillbaka och arbetstränar just nu.
Själv har jag haft utmattningssyndrom ett par gånger, första gången 1997 och då kallades det väl mest att man gick in i väggen. I och för sig rätt beskrivande...
För mig var det både kroppen och knoppen som smällde, del efter del av kroppen la av och förr eller senare leder det till att huvudet inte heller klarar av mer. Jag hoppas att man utvecklat mycket bättre rehab nuförtiden, på "min tid" fanns alls ingen hjälp att få utom att vara hemma och vila upp sig, inte särsilt konstruktivt.
Ha en fin ny vintervecka
Jag känner stark sympati för din dotter som har så rätt i "jämförelsen" med ett brutet ben. Jag tänkte också många gånger åt det hållet. Det är både sorgligt och skrämmande att alltför många, även utbildade inom sjukvården, fortfarande kan betvivla det växande fenomenet som vårt välfärdssamhälle bidragit till. Det är lätt hänt att hamna i gamla hjulspår om man startar för tidigt igen med att arbeta. Många styrkekramar till henne. Tack Gunilla för att du la in krönikan. Väldigt vackert skrivet. Du vet också att jag delar dina tankar om havet m.m. Kram Bosse
Ps. Glad att du uppskattade vår bok.
Tack för en vacker text om just utmattning. Din text och den du refererar till!
Må bra! Kram min fina bloggvän med sinne för estetik!