Vårkänslorna kom till mig med full kraft när jag tittade på den fina vårkonserten från nya Älvsborgs fästning. Vacker miljö, stämningsfull musik och spännande historik bjöds det på. Finns inget som vår rika svenska visskatt i ny fräsch tappning. 

Jag har för första gången hört det vackra ordet "härvaro" i ett tv program. Jag associerar det med att vara här och nu, att våga låta livets resa vara närvarande nu.

Nu har det varit lätt att känna "härvaro" när våren är här och allt i naturen väcks till liv igen. Härligt ge sig ut på vandring i vår fina omgivning och få se de första vitsipporna blomma. Det blev många timmar i skogen med medhavd matsäck som vi åt under den gamla granen nere vid tjärnet som i folkmun kallas "ödledammen". Här leker grodorna och lägger sin rom och har man tur kan man få se en livs levande vattensalamander.

Vi fortsatte på stigen genom hassellunden där marken var täckt av vitsippor och kom fram till platsen där Peppareds gård en gång låg. Man kan se spåren efter gården genom terrassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar. Även brännässlorna visar att här har det legat en gård. Nässlorna växer där det är hög näringshalt i jorden till exempel vid den gamla gödselstan. Om man går upp för den lilla trappan i terrassmuren kommer man upp till den plats där bostadshusen låg. Nedanför låg ladugård och uthus. Fram till 1936 var det egentligen två gårdar med bostadshusen nästan vägg i vägg. Den förste kände ägaren är kommunister C P Millberg som ägde gården i mitten av 1800-talet. Efter Millberg ägdes gården av bönder som drev jordbruk. Jordbruket lades ner på 1960-talet och de sista husen revs 1982

Ännu blommar de gamla träden med vita och rosa blommor. Det är så vackert och så vemodigt och jag känner stor vördnad för de människor som brukat marken och levt sina liv här.