...  av Barney och Godfrey som genast intog min säng. Båda adopterades av min dotter från hjälporganisationer.  Barney kommer från Spanien och Godfrey från Irland och de fann varandra direkt. De är världens finaste och kan inte ha fått ett bättre föralltidhem.

Jag är dagmamma till dotterns hund Godfrey och han är en underbar kompis på promenaderna. Godfrey kommer från Irland med organisationen "hundar utan hem". Han är den snällaste och finaste hund man kan tänka sig och han fick sitt "för alltid hem" hos min dotter och hennes familj. Alla som träffar Godfrey bara älskar honom och jag tror att han är en lycklig hund. När han först kom var han lite nervös men med tiden har han insett att han kan lita på människor igen. Nu är han trygg och älskar att gosa med oss alla. Han är så kärleksfull och visar det ofta och gärna. 

Godfrey är social och hälsar gärna på människor efter vägen. I dag en joggande 70-plussare och en mormor med sitt söta barnbarn. Jag har aldrig haft så många trevliga samtal med människor jag inte känner som nu. Jag bor i ett 55+ hus och han charmar även alla grannar och hälsar glatt och igenkännande på dem. 

Godfrey älskar höstlöven och krafsar omkring dem så de flyger. Han har också fullt upp med att lukta på alla spår efter vildsvinen som finns överallt vid vägen. De bökar om nätterna och tack och lov har vi aldrig sett dem under dagtid. Våra promenader tar sin rundliga tid och vi njuter av varje sekund. Hemma igen sover han så sött.

Jag är så tacksam för våra dagar tillsammans och hoppas att han känner likadant. 

Jag har blivit dagmamma till dotterns söta hund Godfrey. Jag är egentligen kattmänniska men den här hunden måste man bara älska. Godfrey är en adoptivhund som räddats av Hundar utan hem. Han kommer från Irland och har bara varit i Sverige drygt ett år. Hur hans liv var innan han kom hit är det ingen som vet men man kan förstå att det inte var så bra. Trots det är han den mest underbara hund som tänkas kan. Han är vänlig mot alla, hundar som människor och tanterna i mitt hus, som är ett 55+ hus, har han charmat totalt. I dag tog vi en långpromenad i det underbara vårvädret och avslutade med lite frigång i en hundgård. Godfrey älskar att springa runt och han far omkring som han fått vårfnatt. Lättare att komma igång med min egen motion också med en sån kompis …

 Vi är en djurälskande familj och det finns förutom Godfrey även katter, kaniner, minihamstrar och sist men inte minst hästen Comsist men som kallas Compis. Barnbarnet och Compis har haft ett jobbigt år med hälta och hovböld med mycket vilotid. Compis har stått på ett fint och mysigt stall under flera år men efter mycket funderingar tog barnbarnet beslutet att byta stall. Anledningen var att det saknades fina ridvägar och det nya stallet hade kilometerlånga mysiga ridvägar. Flytten gick bra och Compis fick nya kompisar och en kelen stallkatt som ville gosa. Barnbarnet var så nöjd och glad och Compis var på banan igen. Äntligen kunde vi andas ut men alla ni som har djur vet hur fort det kan vända. Det hände en olycka med en häst och det slutade med att ägaren till hyrstallet  beslutade för sig att stänga stallet. Barnbarnet blev chockad och ledsen och så började jakten på ett nytt stall. Det kändes hopplöst i början men så hörde en tjej, som hade haft sitt stall stängt några år, av sig och undrade om de var intresserade. Nu i maj flyttar de till nya stallet och det är åtta tjejer från samma stall som flyttar. Tror att det blir jättebra och ägaren har så vettiga regler. Inte många men man får inte röka här, mor och dotter får inte skrika till varandra och det ska råda en fin stämning i stallet. Det löste sig bra till slut men känns också vemodigt.

... och det märks att ljuset är på väg tillbaka. Genast lättare ta sig ut på motionsrundan. I naturen ser man spåren efter vildsvinens framfart. Uppbökade gräsmattor och i tidningen läste jag att vildsvinen har tagit över vårt bostadsområde. Trots det har jag aldrig sett något vildsvin när jag är ute på mina promenader. Lika bra är det eftersom jag har stor respekt för dem. 

I dag red barnbarnet ut på en skön tur i det vackra vädret. Hon har bytt stall så jag behöver inte hjälpa till lika mycket som tidigare. Saknar det lite för det är så avkopplande och skön atmosfär bland hästarna. Inte konstigt  att hästar används i rehabilitering för personer med olika sjukdomar eller handikapp. Min dotter som är sjukskriven med utmattningssyndrom har tillbringat åtskilliga timmar i stallet och det har varit läkande för henne. Även att umgås med andra djur hjälper till. Som familjens senaste tillskott, fina Godfrey som kommer från Irland. Jag har förmånen att vara dagmatte till honom två dagar i veckan och han är ett sånt fint sällskap. Djuren är så viktiga för mitt välbefinnande. 

       

Foto: Evas foto Refugium

Spännande kolla lite statistik ibland och jag blev glatt överraskad att jag låg så högt upp på bloggportalen. Jag är så tacksam för alla er som tittar in på min blogg och önskar er en underbar fortsättning på veckan.

Söndag förmiddag och jag känner inspirationen att blogga komma över mig. Det slutar nästan på samma sätt varje gång. Ni som har förmånen att leva med katter känner nog igen er. En av mina katter verkar tro att jag behöver hennes hjälp. Så fort jag närmar mig datorn är hon på plats mitt i rutan eller vilande på musen. Vad ska man göra??? Kanske använda lite mänsklig list och ta till matknepet ;)

Lyckades inte så bra denna gång så jag får återkomma när Kajsa sover i sin favorithammock på balkongen ...

Saker och ting händer när man minst väntar det. I fredags var en av våra katter busfröet Kajsa lite lugnare än vanligt och hon kräktes några gånger. Det var inget oroväckande i sig för hon brukar äta på våra växter. Vi har inga giftiga men eftersom hon var lite dämpad och inte så matfrisk som vanligt kollade jag lite extra på henne. Jag tog det säkra före det osäkra och bestämde mig för att kolla upp henne.  Vi har en toppen veterinär i Göteborg som vi har stort förtroende för men nu åkte jag till en veterinär här i närheten som hade öppen mottagning. Alltid lite pirrigt med en ny mottagning men det visade sig vara en vinstlott. Blev så väl mottagen av alla och veterinären var toppenfin med Kajsa. Dess värre visade det sig att Kajsa hade en förstorad vattenfylld livmoder som hade kunnat spricka när som helst. Jag blev lätt chockad eftersom hon inte såg speciellt sjuk ut men samtidigt glad att jag åkte in i alla fall.

Nu är hon hemma efter operationen och pigg och livlig som vanligt. Lite jobbigt när hon har ett långt sår på magen som ska läka. Hon ska ha smärtstillande och antibiotika flera gånger om dan och ni som har katt vet hur lätt det är ;-) Som tur är stillar hon sig lite av medicinen och sover. Är ju lite rädd att hon ska hoppa och skutta så såret går upp. Det här är ingen billig operation men som tur är har jag katten försäkrad så jag kom undan med 4 800. Kajsa är en familjemedlem så det får kosta huvudsaken att hon mår bra.

Vad lär man sig av detta? Att det är bättre att åka in en gång för mycket till Veterinären och att inte vara rädd att prova nya ställen. Så skönt att hitta en sån fin mottagning hemmavid. 

Ha en skön söndag! Kramiz

Hösten rullar på, vi är i slutet av september och jag och min syster vandrar mycket i naturen. Det luktar så gott i skogen och luften känns högre. Inte så många färger än men vackert ändå.

Vi har också hjälpt till i stallet ganska mycket när Amanda har långa skoldagar. Skönt med rejäla stallsysslor så man får ta i lite. Comsist är så gullig och hälsar oss med igenkännande gnägganden när han ser oss. Lite tokigt blev det en dag när han bytt hage. Vi traskade förbi men då kom han springande i full fart så vi skulle se honom. Inte helt lätt känna igen hästarna med flugmössa och täcke på ;-) Jag kommer från en gammal bondesläkt och jag undrar vad de skulle säga om de kunde se dagens hästar i senaste outfit :-) Skämt åsido men det är nog skönt för hästarna att få lite skydd mot flugor, blinningar, bromsar och andra insekter som irriterar. Vi brukar smörja en kräm på frambenen för att slippa styngflugeägg. Har lärt mig mycket om äckliga kryp som jag aldrig hört talas om tidigare.
 

Comsist mumsar i sig stödhö när det inte finns så mycket näringsrikt gräs kvar i hagen

Sköna höstdagar i stallet som skänker avkoppling och återhämtning. Det går inte att beskriva men det är en speciell känsla tillsammans med Comsist. Har svårt att förstå varför inte ridning är avdragsgill friskvård. Jag började rida som vuxen och det blev min räddning när jag höll på att gå 

in i väggen. Då skrev jag på min hemsida;  

"Ridning är ett sorts kompanjonskap. Hästen lånar dig sin styrka, snabbhet och elegans som är 
större än din. Du för din del leder honom och delar med dig av din kunskap som är större än hans. Tillsammans kan ni nå en fulländning som ingen av er skulle kunna nå var för sig".

"Att våga släppa taget och följa med hästens energier. Att se och känna sina egna låsningar och spänningar, våga öppna sin kropp. Att släppa bromsen och säga ja till glädjen och harmonin med sin häst. 

Harmoni, lekfullhet och livsglädje  =  meditation.

Du kan aldrig förändra en yttre verklighet utan att förändra dig själv. Du kan inte få en yttre harmoni utan att hitta harmonin inne i dig själv. Du kan inte få en annan varelse att fungera helt och fullt och i samklang med dig, om du inte kan frigöra dina egna mentala och kroppsliga blockeringar. Det är de som hindrar dina egna energier från att flöda fritt."

Det finns många ponnymammor på nätet men jag har inte sett nån ponnymormor än ;-) 


 

Under veckan har jag skött om barnbarnens kaniner när de är uppe i norrland. De är så kärvänliga och gosiga och har silkeslen päls. Här är de ute i sin hage och det är uppskattat kaninnöje. De skuttar runt, äter gräs och ibland bjuds det på delikatesser som nyskördade äpplen, morötter och favoriten brokolli. Mums för små kaninmagar. Måste bara se till att inte skämma bort dem för mycket. En sommar var de runda som små bollar men jag hade ingen aning hur det gått till ;)

 

Hela kaninhistorien började med att Amanda fick kaninerna Roffe som är svart och Mini som är prickig och som här äter favoritmaten. Innan de hann kastrera Roffe så blev det 11 nya små kaniner. Barnen jublade men det gjorde nog inte pappa och mamma. Nio fick så småningom nya hem men två stycken blev kvar som Alex kaniner. 

Här är ungarna den vita heter Grädde och den ljusbruna är Lea. Lea är ett riktigt busfrö och hon gräver långa gångar superfort så det gäller att passa så hon inte smiter iväg. 

Idag hände en lustig eller kanske ovanlig sak när jag skulle handla hö till kaninerna. Zoo affären var liten och de tog emot smådjur om man skulle på semester. Den trevliga mannen som ägde affären berättade att de hade bra priser på hö och spån. Allt väl men när vi skulle betala hade han ingen kortdosa och vi hade bara kort så då sa han; " Ta höet och kom in nån gång och betala". Jag sa i så fall lämnar jag namn och telefonnummer men det behövdes inte. Jag blev alldeles mållös. Det är ytterst ovanligt att ta med sig grejor utan att betala i dessa tider. Han sa dessutom att han litade på oss och att om vi inte kommer så överlever han ändå. Jag blev alldeles förvirrad och kunde nästan inte ta in detta. Men vi har en kom i håg lapp på dörren om betalningen och vi kommer att handla hö och spån hos honom i fortsättningen. När den första förvirringen lagt sig kändes det positivt och uppfriskande men såna människor.

Gosiga kaninkramar från mig 

Har just kommit hem efter en motionsrunda. Åskan mullrade lite men på ganska långt håll. Nu är det så vackert i mitt närområde med alla blommor och buskar som slår ut.   

Rosenhagtorn med sina vackra små rosor. Ornäsbjörken, falsk eller äkta (?) eller flikbladig björk. Jag vet inte riktigt rätta namnet på denna vackra hängbjörk.

Vår kvartersbutik har stort utbud av frestande frukt och grönt och så alla fina blommor. Har köpt en hel del till min balkong.

Jag är en rätt positiv person som försöker se det ljusa i det mesta men den här veckan har det varit svårt att leva i sin egen lilla lyckobubbla. Två tidningsartiklar har fått mig att bli jätteledsen och arg. Först den stackars lilla veckogamla hästen Tindra som blev utsatt för en fruktansvärd våldshandling. Svårt att hålla tårarna tillbaka när jag ser bilden av mamman Amanda som står med sitt döda lilla föl. Vad är det för människor som kan göra nåt så hemskt mot ett litet försvarslöst djur? Förutom att de är fega kräk så har de varken respekt eller empati för andra varelser. Polisen manar till eftertanke tills resultatet av obduktionen är klar. Det vore bättre om det visar sig vara en olycka i hästhagen men eftersom det bara var två Shetlandsponnyer i hagen verkar det inte så sannolikt. 70 000:- har redan kommit in i en fond som Carina Nordell startat som tipspengar om djurplågare. Hemskt att det måste betalas pengar för att folk ska göra det rätta och berätta vad man vet. 

Vad som verkligen måste förbättras om man ska ha såna här parker är bevakningen av djuren när det är stängt. Nu ser ett bevakningsföretag till djuren dygnet runt i Jönköping och man överväger bevakningskameror. Om man vill fortsätta med såna här djurparker för barn så är det självklart att det ska finnas kameror och vakter som skyddar djuren. 

Sen var det den här historien om Meriam Ibrahim som dömdes till döden i Sudan för att hon skulle ha övergivit sin islamska tro. Dessutom dömdes hon till 100 piskrapp för att äktenskapet med en kristen amerikan inte ansågs förenligt med islam. Så ofattbart så det går nästan inte att fatta. Jag hoppas att det stämmer att hon kommer att friges inom några dagar. 

Jag hoppas på roligare nyheter nästa vecka. Kram till er alla!

Idag har vi varit hos dottern och rensat bort en massa vildkaprifol som helt tagit över. Jag tycker att de är så vackra men vansinnigt svåra att rensa bort. Vissa partier ska få vara kvar men en del måste bort. Jättevarmt idag så det blev många vilopauser. 

På vägen satt den mest bedårande lilla harunge och den hade ingen brådska att ta sig av vägen. Jag var rädd att den skulle bli överkörd men så småningom skuttade den iväg.

Den lilla skogsödleungen hittade Amanda och Alexander ute på gården. 

Ha en fin torsdag och kramen.