Ännu ett år har lagts till min levnadshistoria. Hade en helt underbar dag igår med kaffe på säng och ett vackert halsband i present från min syster. Härlig start på dagen som fortsatte med god lunch på Råda Sätteri trädgårdscafé tillsammans med dottern, barnbarnen med flickvän och min syster. Känslan när man får träffas är lika överväldigande varje gång och inget man kan ta för givet i dessa pandemitider. Så tacksam för denna dag. 

Roligt komma till Råda Säteri som är ett av mina smultronställen. Vackert med alla blommor även om man såg att torkan under sommaren inte varit så bra för växtligheten. Kom några droppar regn men då gick vi in och tittade på en spännande utställning som heter Bin och koder.

På Råda Säteri finns utställningen under tiden 14 juni till 12 september 2021. "Ta del av historien om hur Milka Havel mot slutet av sitt liv blir alltmer intresserad av att studera bins beteenden och ljud. Milka Havel var nämligen övertygad om att det gick att urskilja avkodningsbara mönster i det till synes kaotiska surret från bisamhället".

Jag tyckte att stolarna och lamporna i industriellt stuk var så fantastiska. Hur fina som helst i rätt miljö. 

  

Form Follows Fiction, ett projekt av konst och designgruppen Studio Mold har i sommar ställt ut i elva av Göteborgs kranskommuner. En utställning med elva sammanlänkade delar som tillsammans bildar en rumslig roman om det bortglömda geniet Milka Havel.

De andra delarna av utställningen arrangeras samtidigt i grannkommunerna Ale, Alingsås, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Mölndal, Partille, Stenungssund, Tjörn och Öckerö.

Mer om utställningens alla delar finns på utställningens hemsida: formfollowsfiction.se.

“Du blir inte äldre, du blir bättre.”
Shirley Bassey

Gråt ej vid min grav jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelglans på havet
och i solnedgångens sprakande färgsättning.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
och i det blåa, mjuka diset runt bergen.
Jag finns i höstens stilla regn 
och i vinterns vita snöflingor.
Jag finns i vintergatans stjärnehär
och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör. 

 

Hållsundsudde Sönnerbergens naturreservat

När jag känner mig känslosam finns nog ingen bättre plats för djupa funderingar än att sitta en stund vid havet. Med blicken vid horisonten och tystnaden som omger mig i det frostiga strandlandskapet kan jag samla mina tankar. Som alltid är naturen min bästa terapeut.

I sanningens namn har jag inte haft en tanke på bloggen men nu känner jag att lusten är tillbaka igen. Det känns roligt och inspirerande och nu ska jag besöka er mina bloggvänner och läsa i kapp. 

 ... kom med regn och rusk men nu har vi haft några fina dagar med sol. Julaftonen firades i lugn och ro med min syster och katten Kajsa. Vi åt ingen traditionell julmat utan det blev en tallrik med havets läckerheter, västerbottenspaj och några goda såser. Efter att vi sett Kalle Anka och hans vänner delade vi ut julklapparna. Jag fick två målarset, en med oljefärg och en med akvarellfärg. Det var många färger, penslar, block och en massa andra grejor som behövs nu när "konstnären" ska sätta igång. Nu har jag inget att skylla på och det är så spännande och roligt. Tack älskade dotter för den fina julklappen och tack fina syrran för de fina klapparna från dig. Katten Kajsa däremot dissade sin kudde med kattmynta som den prinsessa hon är.

Ute på promenad med dotterns hund i mitt bostadsområde minns jag alla roliga stunder med barnbarnen. Vi hade turen att få ha dem hos oss från tidig ålder. De sov ofta över ibland flera nätter i sitt eget rum. Det finns nästan inte en plats utan minnen. Skolgården där de gungade, åkte ruschkana och så småningom lärde sig cykla utan stödhjul. Groddammen där vi såg de små grodynglen utvecklas till minigrodor. Skogen där vi lekte kurragömma och sommarängen där vi hade picknick. Badsjön där vi tillbringade så många soliga dagar med vattenbus, sandslottsbyggande och där de lärde sig sina första simtag. Planen där vi sparkade fotboll. Utomhusteatern där vi sett spännande barnteatrar.

Hur fort gick inte de åren men det är nog så när man har roligt och roligt hade vi. Jag är så tacksam för alla underbara minnen mina älskade barnbarn gett mig. Och fortsätter att ge mig nu när vi har mys och filmtajm när de sover över. De är en ständig källa till glädje och mormorshjärtat svämmar över av kärlek.

 

Nu är det Godfrey, den irländska hunden och jag som skapar nya minnen när vi vandrar omkring på de välkända stigarna.

Njut av stunderna i livet
i morgon är de minnen

Vi hade lyckan att få fira midsommaraftonen tillsammans med barnbarnens farmor och farfar och resten av familjen. Alla utom äldsta barnbarnet som var på semester i Kroatien. Vi bjöds på en fantastisk buffé med delikatesser av alla de slag. Mätta och belåtna begav vi oss mot midsommarfirandet på Hembygdsgården. Här var det många festglada människor och vädret visade sig från sin bästa sida. 

Midsommartjejer på väg mot festligheterna. Godfrey trivs i folkvimlet även om han ibland bara vill mysa med matte.

Det har varit mycket nu men på ett roligt sätt. Älskade barnbarnet har firat 18-årsdag och körkort och sen kom morsdag. Härligt när hela släkten träffas under roliga former. Vi hade tur med vädret och firade födelsedagen ute i partytält. Flera i släkten är allergiska och nu kunde även hunden Godfrey vara med utan att någon blev sjuk. Han är så söt och vill gärna vara med. 

Blev bjuden på morsdagsmiddag på gamla stationshuset Blomstermåla vid Särö Västerskog. Maten var himmelsk, rödtunga med apelsin-rosmarinsås och zucchinispagetti. Restaurangen där väggarna talar om många historiska middagar. 

"Med kärlek på tallriken och ro för dina sinnen." 

1904 invigdes järnvägen som slingrar sig utefter den vackra kuststräckan mellan Göteborg och Särö. Säröbanans slutstation som fick namnet Särö Västerskog uppfördes intill ångbåtsbryggan. På 50-talet inträffade något som väckte munterhet. Två av de svarta ångloken som stod i lokomotivstallet över natten hade under de mörka timmarna målats med blommor och blad i färgerna rosa, gult och vitt. Lokförare och eldare, som övernattade i Särö trodde knappt sina ögon när de upptäckte det hela. 

En sån här dag går mina tankar till min fina mamma som inte längre är med oss men som för alltid lever kvar i våra minnen. Min mamma jobbade som hembiträde några år och på bilden är hon med familjens baby. Så saknad ...
 

Snart fyller mitt äldsta barnbarn 18 år. Så ofattbart att fatta att denna glada lilla unge blir myndig i morgon. Många minnen från dessa år tillsammans kommer upp när jag kollar foton till ett album jag ska göra till henne. Jag valde att flytta från norrland när första barnbarnet kom och det är det bästa jag någonsin gjort. Har haft lyckan att umgås mycket med barnbarnen under deras uppväxt och de hade ett eget rum hos oss. När jag promenerar runt i mitt bostadsområde ser jag alla platser som minner mig om alla roligheter vi haft. Lekparkerna, krokodilen som de balanserade på, klätterväggen där de lärde sig den svåra klätterkonsten, skogen med alla utflykter och gångvägarna där de lärde sig cykla. Känner mig så lycklig och tacksam när jag tänker på den tiden. Ser också alla bilder från våra semesterresor tillsammans. Vi tog barnen med på en veckas resa varje sommar och det blev två turer till allas vår favoritplats, Öland, Skåne, Ulricehamn och två resor till Fun City, Varberg. Tyvärr är denna nöjespark öde och vi blev alla så ledsna när vi såg hur det ser ut nu eftersom vi minns allt som fanns där förr som hoppkudden, indianparken, badlandet och mycket annat.

Lite bråda dagar fram till familjefesten med planering och fixande. Jag gillar att planera så jag går igång med full energi. Presenterna är klara och som många i den åldern önskar hon sig pengar i första hand. Men det är så roligt göra paket så det blir lite sånt också. Jag har beställt ballonger, girlandrar, tårtljus med 18-års tema och det blir lite vuxnare än barnkalasen. Nu tar hon steget in i vuxenvärlden och jag tror inte att det blir så stor skillnad eftersom vi alltid sagt; "hon är klok som en bok". Hon står med båda benen på jorden och det märks när det gäller bilköpet som hon sparat till helt på egen hand. Jag skickade tips på coola begagnade bilar som cabbar men hon köpte en bruksbil som naturligtvis är mer praktiskt för en hästtjej. Jag har känt mig lite orolig att hon ska stressa för mycket med skolan, två jobb och hästen som ska skötas men hon säger att det är lugnt. Med hennes mammas utmattningssyndrom i åtanke håller vi koll på att det inte blir för mycket.

Vi har haft några underbara dagar här på västkusten med sol, ljumma vindar och all snö är borta som genom ett trollslag. Det är en aning om vår i luften och fåglarna håller serenader i skogen. Livsandarna vaknar till liv igen och jag bara njuter …

Inte bara av vårkänningen, jag har haft mina älskade barnbarn på besök och övernattning. Jag är så tacksam att få umgås med dem även om de som tonåringar har fullt upp med allt möjligt. Det är så härligt att höra dem berätta om sina planer och att de är fulla av framtidshopp. Det kan handla om allt mellan himmel och jord, hästar, moppar, körkort och hägrande sommarlov. Den äldsta är redan i full gång med att söka sommarjobb.för att bekosta körkort och bil. Kan inte fatta att de små älsklingarna på bilden har blivit så stora. När hände det och vart tog tiden vägen? Jag får många må bra känslor efter besöket och det värmer mormorshjärtat. 

Skratta ofta, dröm stort och sikta mot stjärnorna.
- Adlin Sinclair -

Nu har den sköna midsommaren avklingat och jag tror att vi är många som tycker om den sägenomspunna och lite trolska högtiden. Eftersom jag är en romantisk och högkänslig människa är det helt logiskt att jag älskar midsommaren. Mystiken med årets längsta natt, ängens vackra blommor som lyser i regnbågens alla färger och som slagit ut som genom ett herrans under bara för att finnas till för oss och inte minst den traditionsfyllda gemenskapen med nära och kära. Tonåringarna gillade nog att vara tillsammans med släkten men kunde inte fatta varför vi firar midsommar egentligen när vi inte ens firar nationaldagen så mycket. Amanda skulle då aldrig fira med middagar och allt ståhej hon kunde hellre tänka sig att sitta på en kobbe och titta på havet. Säkert många som skulle vilja göra det också och inte så konstigt att ungdomar vill fira på andra sätt. Så har vi gjort och de kommer också att skapa egna traditioner när de växer upp. Sund inställning och så ska det vara. Det viktigaste att man är nöjd med sina val. Jag gillar att de unga har egna åsikter och inte följer i upptrampade spår. Ändå har Amanda alltid varit traditionsbunden och vill inte att något ändras så vi får nog fortsätta med våra familjehögtider ett bra tag till och det är jag så glad över. 

Som tidigare om åren samlades vi hos Anders och Anne-lie och det var så roligt att vi blev hela 17 personer som firade med underbart god mat, roliga lekar och trevlig samvaro. Det blev dock inget gemensamt bad eftersom det var kallare i vattnet i år. Bara två  modiga, min dotter och syster badade och tyckte att det var skönt och inte speciellt kallt. Ångrar nästan att jag inte hängde på men det blir nog snart premiärdopp för mig med.

Nu har Amanda fått sin älskade kompis Comsist. Hon föll direkt för den charmiga ponnyn redan första gången hon såg honom. Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Det var lite pirrigt i måndags tills besiktningen var klar men det gick jättebra och nu står prinsen i sin box i det nya stallet. Säkert förvirrande tills han vant sig vid alla främmande lukter och ljud. Han saknade nog sitt trygga stall och de fina tjejerna Nicolina och Olivia som haft honom i många år. Måste vara jättesvårt att sälja en älskad kompis, mycket känslor och saknad. Hoppas det är en liten tröst att han hamnat i en familj som kommer att göra allt för att han ska känna sig trygg och trivas. Amanda är världens gulligaste tjej och jag är så glad att hennes dröm om en egen ponny slagit in. En dröm som hon haft sen hon var riktigt liten och lekte med "my little ponny". 

Första dagen gick vi tidigt till stallet för att se om Comsist funnit sig tillrätta. Han var pigg och nyfiken på allt som hände runt omkring när hästarna skulle ut i hagarna och hade bråttom att hänga med. Amanda tog ledigt från skolan för att de skulle ta det lugnt och rida i paddocken när de var ensamma. Det gick hur bra som helst och de hade en skön ridstund med skritt, trav, galopp och lite hoppning. Comsist är en rutinerad ponny som Amanda litar på och känner sig trygg med och det är en fröjd att se dem tillsammans. Stor lycka till Amanda och Comsist som funnit varandra.