... ingen jul utan ett besök på den här magiska butiken - här finns allt man kan önska sig och lite till.

"Butiken ligger i ett hus med mycket historia. Peter Wilhelm Berg, ägare till Nääs slott och grundare till Nääs bomullsfabrik i Tollered lät 1829-1830 bygga detta charmiga hus. Då han hade upplevt ett par stora bränder i Göteborg ville han undvika att bygga i trä, istället lät han bygga i sten och tegel från sitt eget tegelbruk på Mellan Nääs. Peter W Berg beskrivs som en man som var mån om sin personal, han lät personalen bo ståndsmässigt i detta hus som placerades i början av allén till Nääs slott. Huset rymde 8 lägenheter med vardera 1 rum och kök. Han startade även traktens första folkskola ett stenkast härifrån. År 1904 var det ett jordskalv som kändes kraftigt i stora delar av södra Sverige. Detta skedde en söndagsförmiddag under högmässan när alla satt i kyrkan, det var så kraftigt att det blev en spricka i Lilla Nääs östra fasad som finns än idag. Lilla Nääs användes som bostäder enda fram till slutet av 1970-talet, därefter har huset använts som butik."

 

"På Lilla Nääs kan du uppleva jul året om! På övervåningen kliver du in genom ett skåp och in i julens värld. Här finns små julvärldar uppbyggda, tomtens släde står och väntar på nästa "paketfärd" och tomtens brasa brinner hemma hos honom."

  

 

På vägen hem från vår sparesa till Varberg tog vi kustvägen och där hittade vi en fantastisk charmig butik som heter by ROMA. Här fanns så mycket vackert som blommor, hantverk, heminredning och mycket annat. Vi möttes i dörren av denna vackra julskapelse. Hit kommer jag tillbaka och har ni vägarna förbi gör ett besök och ni kommer inte att bli besvikna. De finns på Instagram och heter by_roma_designforlife.

 

Nu lämnar jag julen för denna gång och blickar framåt mot det nya oskrivna året. Jag önskar er alla ett så mycket bättre år 2022 än det gamla vi lämnar. Kram

... när det är som mörkast och ska påminna oss om hoppet. Luciafirandet har sin bakgrund i folktro och historiska fakta. Sankta Lucia är ett helgon med ursprung från Sicilien och inom kristendomen har man firat helgonet vid årets mörkaste dag sedan medeltiden. 13 december var speciell långt innan luciatåget blev tradition. Lucianatten räknades som årets längsta natt och enligt folktron var den farlig, då övernaturliga makter var i rörelse. Folk höll sig vakna och för att inte somna åt man mat – som den moderna lussevakan.
 

 

Under 1700-talet kom traditionen med en helgonlik kvinna i vit klänning och ljus i håret till Sverige. Traditionen uppstod i Tyskland – i något annorlunda form. Den svenska lucian, likt dagens, nämns för första gången 1764.

Det moderna luciafirandet anses ha startat 1927 i Stockholm när tidningen Stockholms Dagblad anordnade det första offentliga luciatåget. Seden spreds snabbt runtom i landet – oftast genom initiativ från lokalpress, som arrangerade luciatåg och omröstningar om vem som skulle få bli Lucia. Från början uppträdde lucia ensam eller med en eller två följeslagare. Så småningom fick hon ett större följe med tärnor och stjärngossar.

Lussefika med tända ljus och vacker sång på tv i den tidiga morgontimmen är något av det mysigaste jag vet. Jonna Jinton, denna magiska tjej från grundtjärn har gjort en vintertrolsk film som en hyllning till Luciadagen. Det är tända ljus, snötung skog, vacker musik och en strålande lucia. Ett sagoväsen från de stora skogarna och stämningen finns i varje vrå.

Läste att Aftonbladets krönikör tycker att i år får vi glömma julen men det är nog det dummaste vi kan göra och varför skulle vi? Nu mer än någonsin behöver vi få glömma allt det dystra i tillvaron för en stund och tänka på något annat. Har läst hos många bloggvänner att de har börjat pynta tidigare det här året när inget är som vanligt. Var och en får anpassa sitt pyntande och firande till det som man mår bäst av. 

En ny studie visar att vi blir lyckligare av att börja pynta tidigt. "Enligt psykoterapeuten Amy Morin är en stor anledning till att många pyntar tidigt att de vill återuppleva tidigare minnen. Julen och julpyntet gör oss nostalgiska och kan väcka minnen från en tid då livet kanske var lättare.  

- Kanske julhelgen påminner en om när en älskad anhörig fortfarande levde och julen kan bli en påminnelse av alla fina stunder man haft med den personen. Eller att titta på en julgran kan påminna någon om hur livet var när de fortfarande trodde på tomten"

Jag älskar julen och tillåter mig känna såväl glädje och förväntan som vemod och sorg. Känslan är dubbelbottnad, sorg för de människor som drabbas så hårt i pandemins spår och en stor tacksamhet att mina kära mår bra.

Första ljuset är tänt i advent och vi har välkomnat december med stjärnor, ljusstakar och även granen är på plats. Det är så mysigt och lyser upp. Den lilla vintageängeln och de gamla julkulorna som jag fyndat på loppis blandas med lite modernare pynt från Ikea. Jag vill helst handla på secondhand och det är nästan det jag saknar allra mest. 

 

Min dotter ger mig alltid så vackra julinredningstidningar och de tar jag fram varje jul för njutbar läsning och inspiration.

  

Visst blir julen annorlunda men vi får göra det bästa under rådande omständigheter. Njuta när vi kan och vila i tankarna när det behövs. Vi får räkna med att något firande inomhus med familjen inte blir av i år men vi planerar att träffas utomhus någon dag närmare jul. Kanske åker vi till den magiska julskogen, som min syster berättar om i sin blogg, med varma drycker och juligt gofika. Vi kanske även tar med en tomte som får stanna kvar i tomteskogen. Jag är en traditionell person som aldrig kommer att kalla jultomten för julperson. Har svårt att tro att det förslaget var något annat än ett skämt. Fikastunden i skogen kan bli en fin tradition vi vill fortsätta med även när den här tiden är över. Som det nu är mår vi inte dåligt men jag tycker synd om min dotter som har sin pappa uppe i Norrland och inte har kunnat träffa honom sen förra våren. Vi har kunnat träffas under sommaren utomhus men jag förstår hur jobbigt det är för de som inte har kunnat träffa nära och kära under långa tider. 

Så här i juletider går tankarna till barndomens jular. Det är både glädjefulla minnen men även ett visst vemod. Julfilmerna avlöser varandra på tv och de flesta har jag sett åtskilliga gånger. Det är något med dessa filmer som alltid lockar fram en tår. Kan det vara att det är så vackra miljöer. så genuint fina och snälla människor eller kan det vara att det ofta handlar om familjen. Filmerna slutar alltid med att det goda segrar och snön kommer som på beställning. Hur som helst triggar de igång måbrakänslan och det kanske behövs nu när nyheterna fylls av våld av alla de slag.

Julaftonen firade jag med familjen hos min dotter med familj. Vi hade skönt och lugnt med god mat och julklappar. Jag och min syster fick en övernattning med spa på Marstrands kusthotell. Vi gillar spabesök så det ser vi verkligen fram emot. Familjen är bäst och att umgås med barnbarnen är guld värt. Nu några dagar har det varit soffhäng för hela slanten.
 

Vi är på god väg mot jul. Lucia har sjungit vackert och lyst upp mörkret och vi har tänt det tredje ljuset. Huset är pyntat, granen är på plats och julklapparna är klara. Jag undviker stressen och gör sånt jag tycker är roligt. Skön julmusik på radion och insvept i filten läser jag böckerna som legat så länge. 



Förra året skrev jag på bloggen:

"Nu när julen står för dörren går mina tankar till alla som av olika anledningar upplever den kommande julhelgen med blandade känslor - ensamma, sjuka, hemlösa och människor drabbade av krig  och katastrofer. Tänk efter om du själv kan göra något för att glädja en medmänniska. Det kan vara så enkelt som att bjuda in någon som sitter ensam på lite jul fika, erbjuda din hjälp till någon som har svårt att ta sig till affären, ta dig tid att prata med människor som du träffar, skänka pengar till föreningar som ordnar jul aktiviteter för hemlösa. Det kostar oss så lite men vi får desto mer tillbaka - känslan av att vi öppnat vårt hjärta och brytt oss om". 

I år har jag fått omsätta dessa ord i verklighet. Vi har en granne som miste sin man för några veckor sedan. De var ett så gulligt par som var så måna om varandra. Vi brukade prata när vi träffades som grannar gör men vi var inte mer bekanta. När jag och min syster var ute på promenad träffade vi tanten som såg så ensam och ledsen ut. Hon berättade det sorgliga som hänt och vi kände på oss att hon var ganska ensam med sin sorg. Vi brukar titta in till henne och kolla hur hon mår. Jag har följt henne till läkaren och vi har bjudit hem henne till oss. 

I går skjutsade vi henne till kyrkogården så hon fick tända ett ljus på graven. Det var så sorgligt se henne stå stödd mot korset och prata med sin man. Regnet öste ner och det var grått och ödsligt. På hemvägen stannade vi på Lidl som hon kallade "deras affär" så hon fick handla hem sånt hon behövde till helgen. Vi upptäckte att det var en ganska rolig affär med alla möjliga saker så vår korg blev också full.

Julen står för dörren och jag njuter i fulla drag. Min bästa tid är nu, veckorna före jul. Frossar i julmusik och julfilmer. Alla julsnyftare går av någon anledning hem och för en högkänslig person som mig gäller det att ha näsduken i beredskap. 

Ingen stress här hos mig, den tiden är förbi. Jag gör bara sånt jag gillar och har inga måsten. Kan förstår att andra som far runt som skållade råttor kanske inte gillar den här tiden lika mycket som jag. Tänk om alla tog det lite lugnare för julen kommer i alla fall. Allt behöver inte vara perfekt det går lika bra ändå. 

Julen kan vara en svår tid för många och jag blir så glad över alla fina företag som bjuder in hemlösa till julfirande med god mat och samvaro. Även hotell som bjuder på några nätter i sköna rum med mat och olika aktiviteter.

Lätt att hitta julklappar i år när vi fått en helt ny galleria där allt man kan behöva finns. Vackert är det också med superfina juldekorationer med vita djur av alla de slag och ljusglitter. Mina färger och söta djur, bättre kan det inte bli. Jag gillar inte att trängas i affärer men här är det lagom stort med spännande affärer och mysiga restauranger. Vi har också fått ett nytt bibliotek i centrum och även de förut så trista utemiljöerna är omgjorda. Ett riktigt uppsving för vår lilla stad.

Mörka november är slut och som jag längtat till julmånaden. Nu får jag frossa i ljus, glitter, julmusik och allt annat som hör julen till. Jag är så i behov av stillhet och ro. Som anhörig är det svårt att se en älskad må dåligt och man kan bara stötta så gott det går. Det är nog bara de som själva drabbats av utmattningssyndrom eller anhöriga som förstår hur jobbigt det är. Underbart med julen som kommer med så mycket stämning och mysig samvaro med nära och kära. Mina tankar går också till barndomens jular med alla fina minnen. 

Ingen jul utan Ernst som fixar och stökar. Jag ser fram emot den 6 december när han är tillbaka i rutan igen. Ernst har många klokord om det mesta och julen är inget undantag;

"När man var liten var man inte riktigt trygg med tomten"

"Man får en glögg som är så god som att kyssa en ängel"

"Se till att ni släcker ljuset när ni lämnar rummet, då får ni en roligare helg"

"Ju äldre jag blivit, desto mer intresserad blir jag av själva papperet runt presenten"

"Det finns de som påstår att vitt inte är en färg. I själva verket är det julens vackraste färg"

"Vad är det som gör att vissa granar faktiskt bestämmer sig för att bli julgranar och andra bara är fula"

"Man känner sig nästan som Kalle Anka ibland. Jag tycker det är kul att vara en del av den svenska julen"

"Kom över på ett glas glögg har blivit ett modernt mantra. Det måste ju innebära att det är enkelt"





Nu fortsätter jag med mina julbestyr och önskar er alla en fin advent.

Jag älskar julen och loppisar så dagens lilla utflykt till Erikshjälpen gav full pott. Massor av julsaker som glittrade och lockade. Jag fyndade 2 ljusslingor, vackra julkulor i glas och en fin förvaringslåda till badrummet. Fantastiskt fina saker till billigt pris. 

Första advent idag och mina fynd har hittat sin plats hemma hos mig. Njuter av första ljuset och ett stilla lugn som jag uppskattar mer och mer. Önskar alla mina fina vänner en fin och stämningsfull advent.

Visst drömmer man om en vit jul när regnet öser ner och stormen piskar. Det är så mörkt även om det ska ha vänt nu och ljuset är på väg tillbaka. Har fått låna ett fint vinterfoto av min väninna i Norrbotten som väcker många barndomsminnen. Så här såg det ut i byn där jag växte upp. Vackert och lite mystiskt. 

Dottern med familj är i Norrland för att fira julen tillsammans med barnens morfar. Här hemma har jag haft ett lugnt julfirande med min syster. Inget julbord men en delikatesstallrik med en massa godsaker. Glögg, frukt & godis med soffhäng och julklappar. Många julfilmer har det också blivit. Känner mig så tacksam att man får ha det så bra. Inte alla är så lyckligt lottade och mina tankar går till alla  djur och människor som är hemlösa och lider. Kan inte ens föreställa mig hur det känns att inte ha ett hem och ändå är det en verklighet för så många.

Jag tror att alla ni som har följt min blogg vet att jag älskar julen. En fin högtid med kära traditioner och gemenskap mellan generationer. Även djuren ska ha sitt och ponnyn Comsist åt genast upp sitt julpynt så det var uppskattat. Katterna fick också julklappar som var spännande för de luktade kattmynta och de var roliga ett tag tills sängen lockade mer. 

Här hemma pyntas det en hel del men vi går inte "all in" med massor av tomtar och allt i rött. Vackra blommor och tända ljus kan jag aldrig få för många av. Dofter är också viktiga och väcker många minnen. En vacker blomsteruppsättning sprider ljuvliga hyacintdofter i rummet. Det är sinnenas njutning ...

Vi har redan passerat 2:a advent och luciadagen. Jag älskar julen och omfamnar den till fullo. Ingen stress här utan bara ren och skär julefrid. Har pyntat i stort sett klart och även granen är på plats ovanligt tidigt men desto längre varar njutningen tänker jag. I lördags var vi på julkonsert med West of Eden i den pampiga Masthuggskyrkan. Lika magiskt som alla andra år. En fantastisk grupp med irländsk musik och många fina julsånger. När vi kom ut var utsikten över stan så vacker med alla ljus som glimmade. Kvällen var ganska kall och när vi stod i kön på väg in i kyrkan såg vi ett brudpar som tog foton. Jag huttrade och frös men bruden stod i bara brudklänningen i den bistra vinden. Brölloppsfotona blev säkert fina med vind i slöjan och den vackra kyrkan i bakgrunden.

Lussefika och vacker sång på tv på luciamorgonen. Jonna Jinton, denna magiska tjej från grundtjärn har gjort en sagolik film som en hyllning till Luciadagen. Det är tända ljus, snötung skog, vacker musik och en strålande lucia, allt som behövs för det rätta stämningen. Kolla in på hennes blogg och beundra alla tavlor hon har till försäljning och så skriver hon så härliga inlägg med vackra bilder. En naturprinsessa som jag beundrar.