Gråtrista vardagar i nytt ljus
Jag läste Glenn Hyséns krönika om att vi ska vara glada åt vår gråtrista vardag. Alla går runt och snackar om att vardagen är grå och trist - var glad för den säger han. Nu för tiden är allt ett evigt sökande efter spänning, men en vanlig vardagslunk är egentligen en lyx. Folk i allmänhet måste bli bättre på att uppskatta det de faktiskt har. Ett jobb eller en frisk familj. Så bra skrivet om ni vill läsa hela krönikan finns den på Expressen.se. Konstigt att det ska vara så svårt att njuta av de små ögonblicken. Den här insikten verkar komma först när livet tar en ny vända och allt det vanliga ställs på sin spets och inte går att ta för givna längre. Fånga dagen är ett ganska uttjatat mantra men jag tror att hemligheten ligger i att verkligen göra det mesta av varje dag och njuta av det vanliga livet i stort och smått.
Jag fortsätter att planera och drömma om kommande roligheter men det får inte uppta all min tid. Jag försöker bryta det monotona vanorna med små utflykter, umgås med familjen, träffa vänner, gå på konserter eller museer. För mig är också vardagsmotionen viktig för mitt välbefinnande. Ofta långa promenader i naturen eller som i helgen besök i den för dagen snöklädda Botaniska Trädgården. Det blev 5 km med en del avbrott för fotografering. Mår så gott när jag kommer hem och ser på allt med nya ögon. Tycker att den här bilden speglar mina tankar. Rätt som man njuter i Botaniska ser man Sahlgrenska Sjukhuset i bakgrunden. Sätter liksom perspektiv på tillvaron.
Som ni ser hade vi fått ganska mycket snö i söndags men efter måndagens regn är det snart barmark igen. Även om jag tyckte att det var vackert med den gnistrande snön och att jag växt upp i snörika norrland önskar jag att vi slipper mer snö nu. Jag tror att jag fick nog av snö och kyla under alla åren i norr. Inte så konstigt eftersom mitt allra första arbete var på Vattenfalls kontor beläget i Stora Sjöfallets Nationalpark längst upp i norr. Vacker och magisk plats på många sätt och jag är glad att jag fick uppleva tjusningen med fjällen. Inte lika roligt när stormen tog i och man pulsade omkring i meterhög snö likt "Barnen från Frostmofjället". Vietasbygget var en plats där man arbetade och bodde i baracker under veckorna och sen åkte man hem under helgerna. Vägen i det här klippet har jag åkt många gånger och den kallades i folkmun "Vägen Västerut". Volvos reklamfilm med Zlatan filmades i Stora Sjöfallets Nationalpark. (Bara en sån sak ;-))
Från riffikupper till mer vardagsnära aktiviteter dags för motion på löpbandet. Ha en fin kväll och varma kramar :)
Taggat med:
Botaniska Trädgården, Snö, Fånga dagen, Stora Sjöfallet, Fjäll, Vietaskuppen, Gråtrista vardagar
7 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Sköna söndag
Nästa inlägg: När själen och kroppen signalerar att det går för fort
Gråa dagar har jag alltid gillat, det vardagliga lite trista till synes men så icke; njutning i det lilla. Soldagar blir så x:a, som att väga upp, men mer att fylla i en slags fullkomlighet...
Du bjuder på film och äventyr, tack Gunilla. Norrheten har sitt på ett vackert underbart sätt ... norr och djupt..jag anar ju det i min lilla vardag ...
kram
Hej du fina! Ett inlägg att suga på lite.. Brukar säga att jag nått till den punkten i livet då jag är glad att inte så omvälvande saker händer. Såklart menar jag då tråkiga händelser..
Stora sjöfallet var jag till för kanske 10 år sen, tillsammans med min engelska setter. Jaktprovet gick jättebra! När vi skulle åka skidor tillbaka smälte hela fjället bort och vi åkte skidor i djupt vatten.
Så vackert där..! Ha nu en skön helg! Kram.
Visst kommer lite av den här visdomen med åldern. Någonstans mellan barndomen och ålderdomen hamnar de flesta av oss i ett skede av livet när tillvaron är full av måsten och lite tid finns för eftertanke. Ha en fin vecka fina du. Kram : -)
Vilket intressant inlägg. Glenns ord som är så sanna. Din tanke om jämförelsen med friheten i Botaniska och allt lidande och sorg innanför sjukhusets väggar. Jag fick lära mig att du är uppvuxen i norr och hur man gör en riffikupp. :) Vacker film. Hoppas du har kvar lite norrländsk dialekt. Jag blev svag för din tredje bild. Läcker. Helgkram Bosse Kupp
Tack fina Bosse. Dialekten är kvar. Så fort jag öppnar munnen säger alla; "hör att du kommer från norrland" ;-) På gott och ont kan jag tycka ibland men jag gillar ju dialekter så......
Ha en fin vecka och varma kramar :-)
Hej, jag älskar ju vintern och dess vita gnistrande dagar. Tyvärr brukar det inte hålla i sig så länge, inte ens häruppe i Dalarna. Det ömsom töar, regnar, snöar och blåser. Och då blir det jobbigt, jag får ont i kroppen av att jag spänner mig när jag går. Och ja, jag använder broddar, livet utan dem är otänkbart, ändå så tassar jag försiktigt. Har man brutit bägge vristerna och armarna (inte samtidigt dock) så är man både stel och pjåskig. Men jag klagar inte, inga fästingar, inga getingar, inga mygg, inga knott, haha
Hej Paula!
Inte så kul för dig som gillar snö och vinter när det slaskar och töar men du slipper i alla fall alla surrande sommarplågor ;-)) Förstår att du använder broddarna efter att ha brutit både vrister och armar. Amanda föll så olyckligt av hästen och bröt handleden men är snart tillbaka i sadeln igen. Jag har aldrig brutit nåt än men är försiktig i halkväder och på hästryggen. Men är olyckan framme så är den .............
Ha en fin vecka och varma kramar