Senaste inlägg

En stig till de magiska barndomskänslorna av förväntan


Läste att Aftonbladets krönikör tycker att i år får vi glömma julen men det är nog det dummaste vi kan göra och varför skulle vi? Nu mer än någonsin behöver vi få glömma allt det dystra i tillvaron för en stund och tänka på något annat. Har läst hos många bloggvänner att de har börjat pynta tidigare det här året när inget är som vanligt. Var och en får anpassa sitt pyntande och firande till det som man mår bäst av. 

En ny studie visar att vi blir lyckligare av att börja pynta tidigt. "Enligt psykoterapeuten Amy Morin är en stor anledning till att många pyntar tidigt att de vill återuppleva tidigare minnen. Julen och julpyntet gör oss nostalgiska och kan väcka minnen från en tid då livet kanske var lättare.  

- Kanske julhelgen påminner en om när en älskad anhörig fortfarande levde och julen kan bli en påminnelse av alla fina stunder man haft med den personen. Eller att titta på en julgran kan påminna någon om hur livet var när de fortfarande trodde på tomten"



 


Jag älskar julen och tillåter mig känna såväl glädje och förväntan som vemod och sorg. Känslan är dubbelbottnad, sorg för de människor som drabbas så hårt i pandemins spår och en stor tacksamhet att mina kära mår bra.

Första ljuset är tänt i advent och vi har välkomnat december med stjärnor, ljusstakar och även granen är på plats. Det är så mysigt och lyser upp. Den lilla vintageängeln och de gamla julkulorna som jag fyndat på loppis blandas med lite modernare pynt från Ikea. Jag vill helst handla på secondhand och det är nästan det jag saknar allra mest. 



 



Min dotter ger mig alltid så vackra julinredningstidningar och de tar jag fram varje jul för njutbar läsning och inspiration.

  


 


Visst blir julen annorlunda men vi får göra det bästa under rådande omständigheter. Njuta när vi kan och vila i tankarna när det behövs. Vi får räkna med att något firande inomhus med familjen inte blir av i år men vi planerar att träffas utomhus någon dag närmare jul. Kanske åker vi till den magiska julskogen, som min syster berättar om i sin blogg, med varma drycker och juligt gofika. Vi kanske även tar med en tomte som får stanna kvar i tomteskogen. Jag är en traditionell person som aldrig kommer att kalla jultomten för julperson. Har svårt att tro att det förslaget var något annat än ett skämt. Fikastunden i skogen kan bli en fin tradition vi vill fortsätta med även när den här tiden är över. Som det nu är mår vi inte dåligt men jag tycker synd om min dotter som har sin pappa uppe i Norrland och inte har kunnat träffa honom sen förra våren. Vi har kunnat träffas under sommaren utomhus men jag förstår hur jobbigt det är för de som inte har kunnat träffa nära och kära under långa tider. 

     



Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.
V
i ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.

Dessa rader av Erik Blomberg är från min favoritdikt och jag tycker de säger så mycket om hur livet är. Utan mörkret uppskattar vi inte ljuset, så enkelt och så sant.

Ta hand om er & kramen 


 

Taggat med: 

, , , ,

Bland tomtar och änglar i den halländska storskogen


Söndagen kom med sol och varmt väder. Vi åkte ut till Fjärås Bräcka som är en av våra mest älskade utflyktsplatser i närområdet. Vi har ofta varit här men min dotter tipsade om Borgudden, en plats vid sjön Lygnern,, som var nytt för oss. Dottern hade lagt ut rutten på Runkeeper så det var bara att följa den. Och vilken fantastisk vandring det blev. Vi gick över Bräckan och sen fortsatte vi efter en traktorväg rakt in i en mörk granskog. Det var så vackert och trolskt och solens strålar letade sig in under de höga träden och lyste upp den mossbelupna marken. Jag tar ett djupt andetag och fyller lungorna med den friska och mullrika luften. Jag älskar doften av höst och känner glädjen sprida sig genom kroppen.  


Lite längre fram kom vi till en glänta där det fanns tomtar i skrevor och språng. Det var så överraskande även om vi hört talas om tomteskogen. Vilken julstämning vi möttes av mitt inne i skogen.  En surrealistisk känsla infinner sig när jag står och tittar på kulorna i träden och alla tomtar som står på mosiga stenar bland blåbärsris och nedfallna löv. Ingen verkar veta vem som har pyntat här från början men jag kan tänka mig att de som vandrar här förbi kanske har med sig en liten tomte som får stanna i skogen. Kanske tur att det ligger avsides annars hade de nog inte fått vara orört. 
  

 

 


Lämnar tomteskogen med ett leende och fortsätter på stigen som följer sjön Lygnern in i en flammande bokskog. Det är andlöst vackert med alla röda löv som täcker marken. Vi passerar flera små sandstränder som lockar till ett dopp även nu i november, men utan baddräkt i bagaget får det anstå till sommaren. 





På vägen hem söker vi efter dessa änglar som ska stå på muren vid kolerakyrkogården. Hittar dem inte så jag lånar dotterns bild som hon tog i juli. Kanske har någon tagit bort dem eller också letade jag inte tillräckligt bra. Bättre lycka vid Li gravfält där skyddsängeln strålar ut över fältet.




Det är såna här dagar som ger mig energi och en förhoppning om ljusare tider i alla bemärkelser. Trots pandemin har sommaren varit full av roliga upplevelser om än på lite andra sätt och jag fortsätter samla guldkornen i vardagen. Hit kommer vi tillbaka först till våren när vitsippor och blåsippor täcker marken och sen under sommaren. Så roligt uppleva platsen vid olika årstider.

Var rädda om er och ha en fin fortsättning på hösten. Kramen 



November

Mina promenader i vår vackra färgsprakande natur är en lisa för själen. Nu när höstens hela palett visar sig och min välkända skogsstig ändrar sig från dag till dag. Det friska gröna har bytts ut mot guld, vinrött och purpur. Färger som gör det lättare att acceptera att hösten är här och trots det tilltagande mörkret blickar jag framåt mot julens tindrande ljus. Som den julälskare jag är ligger jag i startgroparna för att börja smyga in julsakerna lite eftersom. Det börjar lite försiktigt med ljusslingor och sen är vi snart inne i advent och då är det bara en tidsfråga innan julen tar över mitt hus. Dock inte så mycket tomtar nuförtiden men mycket annat som glittrar och sprider stämning. Julmusik hör också till och några julböcker brukar också ingå i julmyset. Nu frossar jag i sentimentala julfilmer och till min glädje upptäckte jag att man nu visar en julfilm varje kväll i veckan på tv 8, klockan 21, med repriser dan därpå. 
 


Jag älskar mitt boende och området med den fina naturen men nu börjar vi fundera om vi måste flytta framöver. Under de 16 åren vi bott här har det varit ett lugnt och tryggt område men nu går man inte gärna ut på kvällen. Nu senast i helgen brann tre bilar på parkeringen och det är tredje gången det händer. Personer har försökt lura sig in hos äldre grannar och polisbilarna syns ofta i området. Blir både ledsen och arg att det ska vara så här. Dessutom kommer det att byggas 600 lägenheter till i vårt lilla område. Vi kommer att ha hyreshus utanför fönstret istället för de vackra träden. Det känns ofattbart att det fina området som vi föll för när vi flyttade hit från norrland har förvandlats så under de senaste åren.

 

Vildvinet viskar rött, rödare, rödast.
Genom fönstrets växlande ljus
kryper bladen så nära.
Vissnandet är fullt av liv.

I veckan opererades katten Kajsa i Lerum och då passade vi på att åka till Nääs slott under tiden. Spännande eftersom vi inte varit där tidigare. Bara sett slottet från vägen när vi åkte hem från en ridtur på islandshästar i närheten av sjön Mjörn. Skira dimslöjor låg över sjön Sävelången när vi vandrade mot slottet över Nääs bro. Det var så trolskt vackert med de höga träden och hästar som lugnt betade på ängarna. Man riktigt känner historiens vingslag när man vandrar omkring vid slottet och i slottsparken. Här fanns Örnnästet dit man kom efter en svindlande stig uppför en kulle. Högst upp låg ett litet trälustslott av enklare typ med en fantastisk utsikt över sjön och träden nedanför. Vi fortsatte vandringen efter sjökanten och lite här och där hängde inbjudande gungor från de stora träden. Det såg så gulligt ut och jag mindes barndomens trädgungor. Min syster berättar mer om slottet och dess historia på Refugium Fotoblogg.

 

Nääs Bro


 Sävelången 



Mellannääs - Slöjdlärarseminarium i bakgrunden

 


Vid uppfarten till slottet låg en helt underbar affär, Lilla Nääs. Här fanns hur många rum som helst och även en övervåning med de underbaraste heminredningsgrejor. Jag njöt av besöket och alla spännande saker och fick en vacker ballerina av min snälla syster. 

 

 

  

 



Blev nyfiken på skylten "Retrovägen" utanför butiken. Googlade och det visade sig att Retrovägen är 75 km lång och går längs slingrande småvägar. 1900-talets kulturarv uppmärksammas och här finns skatter från förr - caféer, bensinmackar, butiker, restauranger, muséer, vandrarhem och även en ställplats för husbilar. Längtar tills pandemin är över så vi får ta några dagar och åka en tur efter den här spännande vägen. Vill du veta mer om vägen gå in på hemsidan www.retrovägen.se

"En tur längs Retrovägen är som att göra en tidsresa, du kan rasta vid ett 
mackmuseum, kliva in i en lägenhet från 1960-talet som är full av tidstypiska 
saker som stringhyllor, blommiga tapeter och musik av Hep Stars.
Det här är vägen för dig som älskar nostalgi".

Var rädda om er & kramen



Oktoberdagar

Tiden går så fort, vi är i mitten av oktober, och trots det varma vädret har jag välkomnat hösten med allt vad det innebär av gosiga plädar, massor med tända ljus och hemmapyssel. Hösten är också lite av en nystart för mig. Lite som när jag börjar ett nytt år. Skönt att samla tankarna och planera höstens aktiviteter. 

Kura skymning ...

... med en god bok i sköna soffhörnan ägnar jag mig gärna och ofta åt. Har just läst färdigt Linnea Dunérs Dit inga vindar når som är tredje delen av 1870-talstrilogin Vargatider. En bok som jag sträckläste och inte ville lägga undan, 677 sidor spänning och kärlek i historisk miljö. De två första böckerna, Det sjunger i isen och Högt flyger fåglarna lyssnade jag på som ljudböcker men den tredje fanns inte som ljudbok på mitt bibliotek så den läste jag i bokform. Gillar man historiska böcker kan detta vara en intressant serie. 

Jag har laddat ner appen Biblio, som är en app för digitala böcker på biblioteket. Appen gör det enkelt att låna och läsa e-böcker och att låna och lyssna på ljudböcker med bra ljud och i en tillgänglig design. i Biblio kan man söka, utforska, låna, läsa och lyssna på böcker - både on- och offline. Med det vanliga lånekortsnumret får man tillgång till bibliotekets sortiment. Kostar inget och appen tinns tillgängligt att ladda hem i App Store och Google Play och den fungerar både på IOS och Android-enheter. Även om jag tycker om att läsa vanliga böcker är det skönt ibland att lyssna på en ljudbok. Jag har redan fått mina favoriter bland uppläsarna och de kan göra hela upplevelsen.


 Dagliga promenader ...

... ibland snabba med gåstavar i motionsspåret och däremellan långsammare promenader med kameran och bästa lånehunden Godfrey. När vädret är så skönt som det har varit hittills i höst kan jag vara ute hur länge som helst. Vill gärna ta tillvara de fina dagarna och fylla på D-vitamin förrådet. 


Gulligt fågelhus

 

  

 


Mysigt med lite höstblommor


"Hålla i och hålla ut" ... 

... är tydligen det som gäller även i fortsättningen. Ingen vet när livet kan återgå till det vanliga igen så det är bara att fortsätta hålla avstånden och tvätta händerna. I början fick jag så torra händer av allt tvättande men så fick jag ett tips om en tvål som skulle vara bra. Tvålen finns hos Apotea och jag använder den som innehåller teatreeolja. Jag har aldrig haft så lena händer och behöver ingen handkräm.

"DrBronner Tea Tree Bar Soap är en hårdtvål med naturligt antiseptisk teatreeolja. Alla oljor i Dr Bronners tvålar är ekologiskt certifierade av National Organic Standards Program. En tvål som rengör utan att torka ut huden. Tvålarna är gjorda på ekologiska och Fairtrademärkta ingredienser.” 


Var rädda om er och ha en skön höstvecka. Kram 


Höstvisa

"Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut"

Tove Janssons "Höstvisa" fångar på några rader den sanna höstkänslan. Plötsligt i morse kändes det annorlunda. En krispigare känsla i luften, en annan doft, mer mullmättad. Hög luft som berättar om annalkande höst.

  


Gundefjällsgatan 


Att "ta höst" är inte lätt. Det är vemodigt att ta farväl av sommaren. Jag kommer ihåg hur det kändes när vi hade stuga och man städade inför hösten och flytten tillbaka till stan. Vi ses nästa sommar säger man till grannen. Vad har hänt då? Kanske inte så mycket ändå för ett år går så oändligt fort. När jag kom tillbaka på våren hittade jag en kvällstidning som berättade om värmerekord. Jag ser blåbärsfläckar i tidningen och minns den dagen så väl. Solen sken och jag hade bakat blåbärspaj. Det känns som igår. 

 

  


 Sönnerbergens naturreservat, Onsala 


Minns också känslan när vi hade segelbåt och det var dags att ta upp båten efter sommarens härliga seglatser i den norrländska skärgården. Att känna friheten ute bland kobbar och skär, vinden i seglen och mot min solvarma kind och den befriande tystnaden. Intresset blev bara större när jag och dottern gick en kurs för förarbevis och lärde oss sjövägsregler, inomskärsnavigering och sjömanskap. Det slutade med att vi båda hade var sin båt under lång tid. När jag sitter nere vid havet och ser de vita seglen mot horisonten får jag en sån obeskrivlig längtan att få vara där ... men just nu har jag varken stuga eller båt, men livet är föränderligt så vem vet? 
 



Gottskär, Onsala 


Höstträdgården levererar

September kom med ombytligt väder, både sol och regn. Det verkar vara en bra kombination i min dotters trädgård. Fruktträden och bärbuskarna dignar av äpplen, plommon, vindruvor och björnbär. En orädd hare ville också smaka på fallfrukten. Den är så välkommen och bara ett av alla djur som hälsar på så här på landet. Frilandshibiskusen Woodbridge blommar fortfarande och har spridit sig in bland vindruvorna. Den sista ljuva rosen visar upp sig och doftar underbart. 

 


 

 


Inne i växthuset växer det så det knakar. Tomater av olika sorter, gurkor, meloner, fikon och chili levererar och kommer nog att fortsätta ett bra tag till. Dottern och barnbarnet kan vara stolta över resultatet av deras idoga arbete som ger så fina skördar. Trädgårdsliv och att odla växter är så bra för hälsan också. 

 


Studier har visat att människor som drabbats av utmattningsdepressioner ofta mår bättre av att vistas i gröna miljöer. Trädgårdsarbete används numera som terapiform på flera ställen runt om i landet. Nu finns även forskning som visar att det faktiskt kan vara rena medicinen att påta i jorden.

"I vanlig trädgårdsjord finns nämligen små mikroorganismer, bakterier, som utsöndrar ämnen som är speciellt bra mot depressioner. Det är främst bakterien Mycobacterium som tillhör gruppen aktinobakterier.

- Den doft man känner när man luktar på jord kommer från just sådana organismer och det finns flera organismer i den gruppen som utsöndrar olika ämnen som kan vara bra för människan, säger professor Sara Hallin, vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi i Uppsala." 

Vi är nog många som känner oss mer lugna och avslappnade efter att ha fått påta i rabatten eller titta till grönsaksodlingarna i pallkragarna en liten stund. Trädgården är också ett fantastiskt ställe för meditation. Sök upp en fridfull plats och ta in naturens lugn. Andas in dofterna, lyssna på fåglarna och upplev omgivningen med alla sinnen.


 

 

 

Jag förundras över mycket ...

... musik som ger mig gåshud, hänförelsen över en gnistrande stjärnhimmel, en vy som får mig att tappa andan och den magiska skogen som är en ständig källa till förundran. Det är ofta de små miraklerna som väcker min förundran som en brummande humlas flykt från blomma till blomma, vildblommorna som kantar vägrenen, den kvicka ekorren som skuttar från gren till gren medan den nyfiket kollar in mig. Det är i såna stunder jag förnimmer en lyckokänsla som ibland flimrar förbi men som ofta stannar kvar längre i mitt sinne.  Jag tror att anledningen till att jag ständigt hittar saker att förundras över kan vara att vi högkänsliga tar in fler intryck och kan lätt se subtila detaljer som kan gå mindre känsliga personer förbi. 

 



Det finns så många vackra blommor både vilda och de som spridit sig från trädgårdar som jag har kunnat plocka hela sommaren. Små ting som sätter guld på tillvaron.

 
Foto: Evas Foto Refugium

Att känna förundran är en positiv känsla för mig och i år har det kommit en bok som jag har på min läslista. Sara Hammarkrantz har tillsammans med Katrin Sandberg skrivit boken "Förundranseffekten" där de tittar närmare på forskning på förundran och dess effekter på hälsan. 

"Förundran är känslan av storhet och en vilja att förstå det ofattbara. Förundran kan väckas av såväl små som stora erfarenheter i livet och själva effekten av förundran kan bidra till att vi känner mindre stress, mindre oro, och den kan göra oss mer givmilda och ödmjuka. I boken får vi också tips om hur man kan väcka förmågan att uppleva förundran till liv. Förundran är en komplex känsla, främst kännetecknas den av upplevelsen av storhet, något större än oss själva".

I boken berättas också hur hjärnforskare i samband med upplevelse av förundran sett en sänkt aktivitet, en kort paus, i den del av hjärnan som associeras med egot, självupptaget ältande och självreflektioner. Låter spännande
och om det är intressanta rön berättar jag mer efter att jag läst boken. 

Jag hoppas vi alla får en skön höst med mycket att förundras över.

Sensommarkramar 


Augusti är här ...

... och jag kan inte låta bli att undra vart alla mina sommardagar tog vägen? Inte så att de har försvunnit i ett rosa töcken men de har bara gått så fort. Man säger att tiden går fort när man har roligt och det har jag haft. Jag är inte så sugen på att åka utomlands så hemester är perfekt för mig. Finns inget underbarare än den svenska sommaren. Har också haft turen att få låna dotterns bil så det har blivit en hel del utflykter i närområdet. Älskar att besöka mina kända smultronställen, men har även upptäckt nya trevliga platser som hamnar på min "attbesökaigenlista". För att platsa på den listan vill jag ha historia och kultur och gärna möjlighet att pausa en stund med något ätbart. Allt detta har funnits på de platser jag besökt nu och det har fungerat förvånansvärt bra. Man beställer och sitter ute med avstånd mellan borden. 

En av mina favoritställen som också är på gångavstånd är Gunnebo Slott & Trädgårdar. Kring Gunnebos byggnader grönskar trädgårdar och park Dessa skapades vid samma tid som övriga anläggningar och ritades i de flesta fall av Gunnebos arkitekt, Carl Wilhelm Carlberg. I anläggningen finns tre typer av trädgårdar: formell-trädgård, engelsk park och köksträdgårdar. Alla trädgårdarna är Krav-certifierade. Köksträdgårdarna planeras varje år i nära samarbete med kockarna i Gunnebo Kaffehus och Krog och de grönsaker som skördas här serveras i restaurangen.

I början av veckan samlades min familj där för en god lunch på uteserveringen. Vilken energikick jag får när vi träffas och tonårsbarnbarnen och deras pojk- och flickvänner har en sån smittande syn på livet. Ändå har sommaren varit full av prövningar, speciellt för min älsklingstjej som först fick fira studenten på ett lite annorlunda sätt i våras. Sen blev hennes häst skadad så hon har inte kunnat rida på hela sommaren och all oro för hur det skall gå med honom. Nu har hennes bil, som hon köpte för egna pengar för ett år sedan, gått sönder och måste skrotas. Jag är så full av beundran för hennes lugn och hur hon tar itu med motgångar, stora som små. Mina barnbarn sätter verkligen guldkant på min tillvaro. 





Treillaget, som rekonstruerades våren 2016, utgör en länk mellan natur och arkitektur - de klippta lindarna är på god väg att bilda en lövsal. Det är ett magiskt ljus härinne och trädgårdsstatyn är ett vackert blickfång.





En strålande solig dag åkte vi till Äskhults by. En resa som tar oss 200 år tillbaka i tiden. Äskhult är en unik bevarad by miljö som ger en god bild av hur många västsvenska byar såg ut i början på 1800-talet. Vi var ute i god tid och stod först i kön för kaffe med våfflor och pigan Lottas hemkokta sylt. Så fridfullt sitta under vårdträdets grönskande lövverk hos Bengts och njuta av gofikat. Vill du höra mer om Äskhults by kolla in hos min syster; Refugium fotoblogg.

 

 


Ett ställe som var nytt för mig var Råda Säteri som ligger en kort promenad från Mölnlycke centrum och bara några minuter med bil eller buss från Göteborg. Råda Säteri är en unik 1700-talsmiljö med välbevarade herrgårdsbyggnader och en vacker trädgård. Här finns Trädgårdscaféet som är vackert beläget vid herrgården och Rådasjön. Vi åt en god lunch och efter några timmars promenad i bokskogen drack vi en kall Limoncello och en kokostopp slank också ner. Råda Säteri hamnar klart bland mina smultronställen.


 




Ännu är sommaren kvar och till helgen ska det visst bli uppemot 30 grader. Med sån värme vill jag helst vara vid vattnet men stränderna är proppfulla med badsugna så det får nog bli skogsbad för min del. 

Ha en fortsatt fin sommar & kramen

Fjärilsdrömmar - Charlotta Lagerberg-Thunes

Fjärilsdrömmar är en bok som jag har längtat efter. Jag har redan sträckläst boken direkt jag fick den och nu läser jag den en andra gång. Den är andra delen om Lo och fortsättningen på Orkidebarnet. Baksidestexten på boken är så vackert skrivet och ger en bra bild av Los fortsatta resa in i vuxenlivet;   

"Fjärilsdrömmar handlar om livets sårbarhet, högkänslighet, utmattningssyndrom, sjukdomsförlust, upprepningstvång och sorg, men också en bok om att våga gå sin egen väg och finna sin egen glänta, Om att ha mod att vara kreativ och finna sin egen kraft och våga gestalta det man vill att andra ska se och upptäcka hos en själv. Lo längtar efter sin fria själ vilken ännu inte ha fått vingar som bär att flyga med, för innan dess kommer hennes årsringar i kapp henne. Om vi flyr problemen kan vi inte heller bli fria själar. När vi samlar på känslomässig smärta och ignorerar oss själva börjar kroppen signalera och strejka. 

Boken handlar om hur Los sårbarhetsgener och högkänslighet kommer påverka henne i familjeliv såväl som yrkesliv. Om själslig smärta, förluster och hur man måste gå genom sårbarhet för att finna sin styrka igen, för att kunna leva helhjärtat. Att leva helhjärtat handlar om både att ha självmedkänsla, värna om sitt sanna jag och om tacksamhet och glädje, samt om att omfamna och värna om sitt eget skapande och kreativitet. En bok om att vi alla förtjänar kärlek och bär man på ett brustet hjärta som Lo, har man både vågat älska, förlåta och visat sig sårbar."

Uppkrupen på myssoffan i uterummet tillsammans med katten Kajsa och boken Fjärilsdrömmar. Boken berör på djupet och jag läser några kapitel, lägger ner boken och låter tankarna sväva fritt som de vackra fjärilarna som pryder boksidorna. Charlotte har ett sånt vackert och poetiskt språk när hon med värme och kärlek beskriver känslor som jag så väl känner igen. Det blev många avbrott för reflektioner. Jag fick en insikt om min egen känslighet och sårbarhet i berättelsen om Lo. Det är hög igenkänningsgrad och därför tycker jag om möjligt ännu bättre om den andra boken om LO. 
 


Redan i den första boken 
Orkidebarnet kände jag igen känslorna och skörheten hos det lilla barnet. Själv växte jag upp i en kärleksfull familj och fick drömma och flyga fritt. Jag tyckte att det var intressant att läsa om en annan uppväxt. ( Läs gärna vad jag skrev om Orkidebarnet här.) 



Boken är vackert formgiven och jag tycker mycket om låttexterna i början på varje kapitel. De ger en extra dimension till läsandet och jag kan varmt rekommendera boken
 Fjärilsdrömmar.
I slutet av boken finns ett utdrag ur den tredje boken som heter Sorgmanteln och jag ser med spänning fram emot att få läsa den.

Läs mer om Charlotta Lagerberg-Thunes: www.charlottalagerbergthunes.se    

Läs & njut!

Efter midsommar

Midsommar är min absoluta favorithögtid. Ljuset är tillbaka och sommaren ligger framför oss. Det blev en lugn midsommarafton med skogspromenader och picknick i det gröna. En skön stund i naturen med ljumma vindar och fågelsång. Sittande i skogen kände jag hur den magiska midsommarkänslan infann sig. Jag älskar det lite trolska och sägenomspunna som omger midsommaraftonen. Gamla tiders firande sammanvävs med nya traditioner. Nog det svenskaste jag vet och nästan mer nationaldag än 6 juni. Vi avslutade dagen med god mat och såg den underbara midsommarkonserten från Mollösund. Visst saknade jag firandet med familjen men det får vi ta igen när pandemin är över. Både sol och regn som det anstår en midsommarafton ...






Nu känns det bra med rutiner och skönt att komma igång med träningen igen. Kanske inte så lämpligt nu när temperaturen ligger runt 28 grader men jag går ut tidigt och med lätta kläder fungerar det ganska bra. Varma dagar tar vi motionsspåret i skogen där träden ger skugga och svalka. Jag älskar värme så för mig är det bara lycka men ett uppfriskande regn är alltid välkommet, inte minst för allt som växer och gror. Det doftar så gott och luften känns så ren. Men som med så mycket annat den här annorlunda tiden är det svårt att njuta fullt ut. Tankarna går till alla som mår dåligt av värmen och för vissa kan det vara livshotande som på äldreboenden och andra institutioner. Jag känner mig privilegierad som är frisk och har friheten att göra vad jag vill. Alltför många har inte den möjligheten och det måste vara deprimerande.



Motion i all ära men maten är också viktig. Jag läste en spännande artikel om den okinordiska maten. 

"Redan 1976 har forskare följt mer än 900 hundraåringar på Okinawa. Utöver att leva länge har de även visat sig vara friska och vitala långt upp i åren. De har till exempel en lägre frekvens av hjärt- och kärlsjukdomar, demens och är mindre i riskzonen för bröst-, prostata- och koloncancer. Vad är hemligheten?

Det finns några olika förklaringar, som till exempel att det rör sig mycket. De går, jobbar både i trädgården och hemma och stressar mindre. De har starka familjeband, många nära vänner och tydliga sociala nätverk. Dessutom stressar de mindre och har en god hälso- och sjukvård. Och förstås, en stor del av 
hemligheten ligger i maten: de äter sundare, med mycket grönsaker i säsong, hela korn, baljväxter och mindre kött och alkohol. Dessutom äter de långsamt och försöker sluta äta när de är 80% mätta så att kroppen hinner känna av mättnaden i tid, på Okinawa kallas det "Hara hachi bu".

Den okinordiska maten är inspirerade av de vitala hundraåringarna på Okinawa och är ett sätt att äta gott och njuta av livet, men med naturligt goda råvaror och smaker vi gillar i Norden. Vill du komma igång och äta okinordisk kan du fylla tallriken med massor av grönsaker, bönor och linser, hela gryn, varvat med fisk, skaldjur, fågel och lite ägg. Använd vegetabiliska oljor, gärna vår svenska rapsolja. Lägg till frukt, bär, nötter och mandlar." 

”Ät bra mat, gå överallt och tyck om det du gör.”
- 
Yukinsan, Okinawa

Jag behöver inte ändra så mycket i min nuvarande livsstil och mathållning och därför känns det ganska lätt att ta till mig den här filosofin. Jag tror inte på livsstilsförändringar som blir väldigt jobbiga att hålla, man får lägga till lite och dra ifrån lite allt eftersom. Mer information och goda recepttips finns på: https://okinordiskamaten.se

Sommarkram!

Äldre inlägg

Nyare inlägg