.. är en underbar liten bok om livets goda av;

Boken har legat i glömska i en låda tills jag började röja häromdan och då kom städningen av sig kan jag säga. Att njuta av vardagens fröjder borde vara alla förunnat. Här har systrarna samlat dikter, bilder, krydderier, recept och mycket annat som är lustfyllt för kropp och själ.

Vackra akvareller av Laila Wikström som ger mig inspiration till mitt nyuppväckta akvarellintresse. Jag har ännu inte plockat fram mina fina akvarellmålningstillbehör som jag fick i julklapp, det får allt vänta till hösten. Men det kliar i fingrarna att sätta igång.

Spännande recept med norrländska råvaror som röding med hallonvinägersås, varm hjortronsoppa med glass, Frejas fröjdefulla ört-te blandning och blåbärssuffle. Behöver bara se recepten för att det ska vattnas i munnen.

 

En röd tråd genom boken är färger och deras betydelser vackert illustrerade i färgstämda akvareller.

Den här boken gav stjärnglans till min städdag och jag kan varmt rekommendera den. Den är en tidlös bok som utgavs 2007 och är lika njutbar idag.

... den tid på året då dagen är som längst och natten som kortast och magiska krafter är i rörelse enligt den gamla folktron. Alla örter ansågs ha speciell kraft just denna natt och det var då viktigt att plocka växter för både läkedom och kärleksmagi. Och visst ligger det magi i luften nu när naturen är som allra vackrast. Allt i naturen har fått nytt liv och den intensiva grönskan får mig att tänka på Barbro Hörbergs fina låt "med ögon känsliga för grönt".  

Midsommar är för mig ljusa nätter som de var i Norrland, fågelsång i gryningen och blomsterängar.  Även maten har sin givna plats i familjens traditioner, sill med alla goda tillbehör, rökt och gravad lax, löjrom, västerbottenspaj, nypotatis och såklart jordgubbar i massor. 

Vårkänslorna kom till mig med full kraft när jag tittade på den fina vårkonserten från nya Älvsborgs fästning. Vacker miljö, stämningsfull musik och spännande historik bjöds det på. Finns inget som vår rika svenska visskatt i ny fräsch tappning. 

  

Jag har för första gången hört det vackra ordet "härvaro" i ett tv program. Jag associerar det med att vara här och nu, att våga låta livets resa vara närvarande nu.

Nu har det varit lätt att känna "härvaro" när våren är här och allt i naturen väcks till liv igen. Härligt ge sig ut på vandring i vår fina omgivning och få se de första vitsipporna blomma. Det blev många timmar i skogen med medhavd matsäck som vi åt under den gamla granen nere vid tjärnet som i folkmun kallas "ödledammen". Här leker grodorna och lägger sin rom och har man tur kan man få se en livs levande vattensalamander.

Vi fortsatte på stigen genom hassellunden där marken var täckt av vitsippor och kom fram till platsen där Peppareds gård en gång låg. Man kan se spåren efter gården genom terrassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar. Även brännässlorna visar att här har det legat en gård. Nässlorna växer där det är hög näringshalt i jorden till exempel vid den gamla gödselstan. Om man går upp för den lilla trappan i terrassmuren kommer man upp till den plats där bostadshusen låg. Nedanför låg ladugård och uthus. Fram till 1936 var det egentligen två gårdar med bostadshusen nästan vägg i vägg. Den förste kände ägaren är kommunister C P Millberg som ägde gården i mitten av 1800-talet. Efter Millberg ägdes gården av bönder som drev jordbruk. Jordbruket lades ner på 1960-talet och de sista husen revs 1982

 

Ännu blommar de gamla träden med vita och rosa blommor. Det är så vackert och så vemodigt och jag känner stor vördnad för de människor som brukat marken och levt sina liv här. 

 

 

 

 

... som ger stillhet och ro. Här jag kan sitta i egna tankar och bara vara. Skogsbad är ett bra ord för här renar man både kropp och själ. Jag får den välbehövliga vilan från mediabrus och förvirrande presskonferenser. 

I dessa tider får man räkna varje guldkorn och ta tillvara varje dag som de kommer. Jag njuter allra mest ute i naturen och även om det är lite enahanda att varje dag vandra omkring på samma stigar försöker jag se de välkända platserna med nya ögon varje gång. Vi går också en härlig tid tillmötes och den energin som "min" gammelskog ger mig kan jag nog inte hitta någon annanstans. 

Finns inget som ger mig sån inre ro som att sitta och lyssna på vindens sus i de höga trädkronorna, de pigga fåglarna som sjunger i alla tonarter och att se ekorrarnas lustiga lek från gren till gren. Detta är skogens innersta väsen som ger mig näring till själen. Kroppen får sin näring av den medhavda fikakorgen, aldrig smakar väl kaffet så gott som i naturen. 

  

Här lekte jag lite i appen Pixlr och gjorde en dubbelexponering för att illustrera min känsla när jag är "ett med naturen". 

 

I dag har vi varit ute på vandring med dottern och äldsta barnbarnet och deras båda hundar Godfrey och Barney. Det är så roligt att träffa dem och få visa mina dagliga promenadstigar. Vi åt en lättare lunch på utsiktsplatsen och umgicks coronasäkert med avstånd. Jag är så tacksam att vi ändå kan träffas så här och som dottern sa: "när vi fått vaccin och det här är över då ska vi ta igen alla kramar vi missat". Som jag längtar...

Ha det så gott i vårsolen och kramen 🌿

.. har gällt under vänliga veckan som avslutades med alla hjärtans dag. Jag hoppas ni alla har haft en fin tid med både vänskap och kärlek. Det vackra vädret har inbjudit till många promenader och även en rolig dag med dotter, syster och barnbarn i Gunnebo Slott och trädgårdar. Vi gjorde en skön vandring och det var roligt se de välkända omgivningarna i vinterskrud. Härlig plats och allra bäst var att få träffa familjen igen. Vi avslutade besöket med att köpa med oss de godaste semlorna jag någonsin ätit.

 

 

Förhoppningsvis borde vi lära oss något av den här annorlunda tiden vi lever i men jag tycker mig istället se mer egoism och ilska än någonsin tidigare. Bara en sån sak att jag har fått gå ur flera grupper där kommentarsfälten är fyllda av hån och elakheter. Man visar ingen respekt för andras åsikter och alla ska tycka lika annars är det fritt fram att bete sig hur illa som helst. Nu pratar jag inte om politiska grupper som de på extremvänstern eller extremhögern utan helt vanlig grupper som handlar om t ex övergivna hus, hemlösa katter eller hjälp till hemlösa äldre. Till synes helt harmlösa men där en kommentar kan sluta med en tråd som aldrig tar slut eftersom folk bråkar om helt andra saker in absurdum. Om jag inte gillar nåt och inte har något vettigt att tillföra scrollar jag vidare. Hur svårt ska det vara? 

Hur som helst tror jag att vi skulle kunna försöka vara lite vänligare mot våra medmänniskor. Vi sitter ju alla i samma båt en kort stund här på jorden så varför inte försöka.  

Jag vill i sammanhanget tipsa om en helt underbar bok, som jag fått i julklapp. Boken heter Pojken, Mullvaden, Räven och Hästen av författaren och illustratören Charlie Mackesys. Boken är en hyllning till vänligheten och kärleken och rikt illustrerad med vackra akvareller. Bästsäljaren och ettan på New York Times och The Sunday Times topplistor har berört en hel värld. 

"Det är berättelsen om vänskapen mellan en nyfiken pojke , en snål och livlig mullvad, en räv som ständigt är på sin vakt och en vis och vänlig häst. De fyra går på upptäcktsfärd i den stora vida världen. De ställer frågor till varandra. De genomlider oväder. De lär sig att älska".

Konstnären Charlie Mackesys bilder sprider hopp. Under våren har hans illustrationer, som delats hundratusentals gånger online, använts som skärmsläckare på sjukhus och projicerats på reklamplatser över hela husväggar i Storbritannien. Gå gärna in på Charlie Mackesys instragram om du vill se mera av hans bilder. 

Februari kom med snö och vi har fått några fina vinterdagar. Inte så vanligt att det knarrar så där skönt under skorna när man ger sig ut på sin skogspromenad. Så roligt att så många är ute och vandrar och jag har nog aldrig hälsat och pratat med så många nya bekantskaper som nu. Det är en riktig lyckoboost och jag är så mycket piggare när jag är tillbaka hemma igen.

Vi har varit hundvakt till Godfrey och Barney några dagar och gjort våra promenader vid havet i Sönnerbergens naturreservat. Skönt med ombyte och hundarna är så roliga att umgås med. Här ute finns inga gatlampor så det var becksvart på kvällspromenaden. När vi gick där i månljuset med himlen full av stjärnor slogs vi av hur tyst det var. En magisk tystnad, de enda ljud som hördes var vildsvinen som bökade borta på ängen. 

   

  

Det var en skön minisemester och stärkta av miljöombytet tog vi itu med lite hemmafix. Jag och min syster delar lägenhet och nu fick vi den briljanta idén att vi skulle byta sovrum. Man får roa sig så gott man kan i coronatider och vi båda gillar heminredning så...

Det tog några dagar med stånk och stön och möbelflytt men var så värt det. Vi är båda så nöjda med våra nya rum. Sen fortsatte vi av bara farten med rensning i skåp och lådor. När allt var klart köpte vi tulpaner, tände massor av ljus och firade med semlor. 

Gråt ej vid min grav jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelglans på havet
och i solnedgångens sprakande färgsättning.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
och i det blåa, mjuka diset runt bergen.
Jag finns i höstens stilla regn 
och i vinterns vita snöflingor.
Jag finns i vintergatans stjärnehär
och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör. 

 

Hållsundsudde Sönnerbergens naturreservat

När jag känner mig känslosam finns nog ingen bättre plats för djupa funderingar än att sitta en stund vid havet. Med blicken vid horisonten och tystnaden som omger mig i det frostiga strandlandskapet kan jag samla mina tankar. Som alltid är naturen min bästa terapeut.

I sanningens namn har jag inte haft en tanke på bloggen men nu känner jag att lusten är tillbaka igen. Det känns roligt och inspirerande och nu ska jag besöka er mina bloggvänner och läsa i kapp. 

 ... kom med regn och rusk men nu har vi haft några fina dagar med sol. Julaftonen firades i lugn och ro med min syster och katten Kajsa. Vi åt ingen traditionell julmat utan det blev en tallrik med havets läckerheter, västerbottenspaj och några goda såser. Efter att vi sett Kalle Anka och hans vänner delade vi ut julklapparna. Jag fick två målarset, en med oljefärg och en med akvarellfärg. Det var många färger, penslar, block och en massa andra grejor som behövs nu när "konstnären" ska sätta igång. Nu har jag inget att skylla på och det är så spännande och roligt. Tack älskade dotter för den fina julklappen och tack fina syrran för de fina klapparna från dig. Katten Kajsa däremot dissade sin kudde med kattmynta som den prinsessa hon är.

Läste att Aftonbladets krönikör tycker att i år får vi glömma julen men det är nog det dummaste vi kan göra och varför skulle vi? Nu mer än någonsin behöver vi få glömma allt det dystra i tillvaron för en stund och tänka på något annat. Har läst hos många bloggvänner att de har börjat pynta tidigare det här året när inget är som vanligt. Var och en får anpassa sitt pyntande och firande till det som man mår bäst av. 

En ny studie visar att vi blir lyckligare av att börja pynta tidigt. "Enligt psykoterapeuten Amy Morin är en stor anledning till att många pyntar tidigt att de vill återuppleva tidigare minnen. Julen och julpyntet gör oss nostalgiska och kan väcka minnen från en tid då livet kanske var lättare.  

- Kanske julhelgen påminner en om när en älskad anhörig fortfarande levde och julen kan bli en påminnelse av alla fina stunder man haft med den personen. Eller att titta på en julgran kan påminna någon om hur livet var när de fortfarande trodde på tomten"

Jag älskar julen och tillåter mig känna såväl glädje och förväntan som vemod och sorg. Känslan är dubbelbottnad, sorg för de människor som drabbas så hårt i pandemins spår och en stor tacksamhet att mina kära mår bra.

Första ljuset är tänt i advent och vi har välkomnat december med stjärnor, ljusstakar och även granen är på plats. Det är så mysigt och lyser upp. Den lilla vintageängeln och de gamla julkulorna som jag fyndat på loppis blandas med lite modernare pynt från Ikea. Jag vill helst handla på secondhand och det är nästan det jag saknar allra mest. 

 

Min dotter ger mig alltid så vackra julinredningstidningar och de tar jag fram varje jul för njutbar läsning och inspiration.

  

Visst blir julen annorlunda men vi får göra det bästa under rådande omständigheter. Njuta när vi kan och vila i tankarna när det behövs. Vi får räkna med att något firande inomhus med familjen inte blir av i år men vi planerar att träffas utomhus någon dag närmare jul. Kanske åker vi till den magiska julskogen, som min syster berättar om i sin blogg, med varma drycker och juligt gofika. Vi kanske även tar med en tomte som får stanna kvar i tomteskogen. Jag är en traditionell person som aldrig kommer att kalla jultomten för julperson. Har svårt att tro att det förslaget var något annat än ett skämt. Fikastunden i skogen kan bli en fin tradition vi vill fortsätta med även när den här tiden är över. Som det nu är mår vi inte dåligt men jag tycker synd om min dotter som har sin pappa uppe i Norrland och inte har kunnat träffa honom sen förra våren. Vi har kunnat träffas under sommaren utomhus men jag förstår hur jobbigt det är för de som inte har kunnat träffa nära och kära under långa tider.