Nu när vi närmar oss advent tänker jag ofta på mina egna barndomsjular. Så fyllda av ljusa minnen och nostalgi. Nu kom jag ihåg en kategori som jag startade ganska länge sen "Återblick" som skulle handla om mina minnen från framför allt 60-talet. Nu har det inte blivit så mycket skrivet om det ämnet även om det ligger mig varmt om hjärtat. Visserligen var inte allt så mycket bättre förr men jag tror att vi ungdomar hade det betydligt lättare på den tiden.
På
60-talet blev den första efterkrigsgenerationen vuxen och vi kallades tonåringar. Aldrig tidigare
hade ungdomskulturen spritt sig så radikalt inom alla områden av livet -
i västvärlden blev ungdomen nu den absoluta
förebilden inom modet och överhuvudtaget i hela samhället. Ett starkt, ungdomligt köpskickt hade bildats, som inte hade
någon bindning till couturen utan önskade sig ett
mode som
skulle motsvara deras livsstil och dessutom gå att betala. Den
eleganta kvinnan gav vika för de skenbart naiva "barnkvinnorna" som med stora rådjursögon betraktade världen.
Att till varje pris vara ung och sexig var lösenordet - genomskinliga blusar och ultrakorta kjolar blev bevis på detta. Twiggyblev den första supermodellen att väcka uppmärksamhet
med sin barnsliga magra figur utan någon som helst kvinnlig former.
Vi ungdomar fick våra största
intryck om trender inom mode, musik och
film när vi varje vecka lusläste Bildjournalen som var den tidens största ungdomstidning. På omslagen var 60-talets idoler inom film och musik. Kan ännu känna den pirrande känslan när jag skyndade till Lasses Lanthandel under rasten och köpte veckans Bildjournal. Sen satt vi tjejer bakom skolan och lusläste den från pärm till pärm.
Sextiotalet var 1900-talets kanske mest motsägelsefulla
decennium. Med ena foten i det gamla Sverige och den andra i den nya tiden blev detta omvälvande för många. Här fanns mods,
hippies och revolterande studenter men också miljonprogrammets
småbarnsfamiljer med nyckelbarn och raketost.
Musiken har en given plats i min tillvaro ända sen jag var liten. Med början den dagen jag kom hem från skolan och sjöng om lilla Gullefjun för min stolta mamma. I tonåren startade mitt musikintresse på allvar och sen den dagen älskar jag musik av alla de slag. Min smak har förändrats och breddats under årens gång men 60-tals musiken har för evigt stannat i mitt hjärta. Den musiken var något helt nytt och många låtar har blivit riktiga klassiker.
I dag i Malous Efter tio var en av mina tidiga idoler med. Svenne Hedlund som är sångare i Hep Stars och som firar 50 år på scenen. Han och bandet sjöng Cadillac och jag drömde mig tillbaka till en tid när jag som ung tonåring var på rockkonsert för första gången. På den tiden var det vanligt att man under midsommar åkte till en festplats och såg olika band som uppträdde. Vi ungdomar som bodde i den lilla norrländska byn Lansjärv åkte till festplatserna i Sikfors och Sörbyn.
Sörbyparken byggdes upp av ideella krafter under 40-talet och är en av de mest besökta festplatserna i Norrbotten. "Om det fanns en hustomte i Sörbyparken skulle han ha mycket att berätta om parken. Han skulle berätta om artister av världsklass som Roger "Helgonet" Moore, och om svenska storheter som Alice Babs, Lill Lindfors och Vikingarna som gästat parken". Ett av 1960-talets mer spektakulära händelser var när Roger Moore gjorde ett snabbesök i Norrbotten midsommarhelgen 1966. Miniturnen inleddes i Övertorneå. Därefter kom han med bil, en Volvo P 1800, till folkparken i Sörbyn. Under bilresan stötte man ihop med massor av renar. Eftersom Roger Moore aldrig sett såna tidigare blev han mycket försenad och det blev ett kort framträdande med rosutdelning till den kvinnliga delen av publiken och några korta ord. Men de flesta var nöjda och tyckte det var spännande.
Minns när jag, min syster och två andra kompisar åkte till vackra Sörbyn för att fira midsommar och se favoritbandet Hep Stars. Vi hade lånat pappas nya tält med två rum och det var många ungdomar på plats men till slut hittade vi en plats där vi slog upp tältet. Vi var så förväntansfulla och såg fram emot kvällens konsert. Hep Stars var huvudnumret och Benny Andersson var en ung headbeanger. Detta var första men inte sista gången som jag var med i ett skrikande "groupiegäng", kanske inte i ordets fulla betydelse men ändå.
När vi kom tillbaka till tältet och kröp ner i sovsäckarna tog det ett tag innan vi kunde somna. Vi var så uppfyllda av den spännande upplevelsen att se Hep Stars, som vi hade på posters hemma, i verkliga livet. På morgonen öste regnet ner och vi upptäckte att det var fullt med komockor runt tältet. Vet inte hur vi hamnat i en kohage men vi skrattade bara och fortsatte njuta av gårdagens lyckorus. Vår pappa blev däremot inte så glad när vi skulle ut på camping och han upptäckte massor av hål i tältbotten. Ingen bra combo stilettklackar och plastgolv.
Många artister från 60-talet är still going strong efter ett halvt sekel. Bara det en stor prestation men inte förvånande. 60-talets musiker kom med nydanande musik med pop och rock och har banat väg för efterkommande artister. Det kan man verkligen säga om Sven-Erik Magnusson, frontmannen i Sven-Ingvars, som så sorgligt avled under veckan. Stor sorg i musik Sverige. Tillsammans med Sven-Ingvars, som firade sitt 60-årsjubileum som band 2016, lämnar han efter sig en stor låtskatt som vi nog alla kan associera till och ha minnen av. Mitt allra första minne var när jag som tonåring för första gången bodde hemifrån under veckorna. Jag gick på Handelsskola på en plats fem mil hemifrån och det var så spännande med all frihet. Träffade min första kärlek som hämtade mig med sin PV och i grammofonen snurrade "Ett litet rött paket med vita snören" med Sven-Ingvars. Det är en julsång med text och musik av melloaktuelle Owe Thörnqvist. Han sjöng själv in den på grammofonskiva 1957, men den blev en riktigt stor hitlåt först 1963, när Sven-Ingvars spelade in den.
60-talet bjuder på en stor musikskatt och det är inte förvånande att den musiken används i filmer, reklam och många andra sammanhang även i nutid. Mitt barnbarn går ofta och sjunger gamla 60-tals låtar och det är alltid lika roligt att höra.
2 kommentarer | Skriv en kommentar