... om bloggandet, som är inne på tionde året. Tankar om livet i stort som smått, om hur jag vill ta till vara på dagarna under det kommande året. Vill jag fortsätta ungefär som tidigare eller vill jag ändra på något. Inte så lätt att veta. Naturen kommer oavsett vara den plats där jag återhämtar mig och hittar inspirationen.  "Min" urgamla mossbelupna skog med sina upptrampade stigar ger mig lugnet och ny energi liksom de solvarma klipporna vid havet. Den blommande sommarängen med all sin artrikedom bland vackra blommor och surrande insekter. Här kan jag gå omkring och studera allt på makronivå och så plockar jag klöverblad till söta marsvinen som vi sköter åt barnbarnet som flyttat till Halmstad för studier.

Rensar också bland olika intressegrupper jag är med i på fb. Roligt vara med i grupper med likasinnade men orkar inte med alla elaka kommentarer och personliga påhopp när någon lägger ut inlägg. Det är likadant i alla grupper jag har varit med i oavsett vilka intressen man delar. Är bara kvar i två grupper nu och även där funderar jag på hur jag ska göra. Ett stort intresse är inredning och i den gruppen renoverar och inreder man för glatta livet. De flesta hemmen man visar är som tagna ur en inredningstidning och vad som slår mig är att barnrum numera ser ut som vuxensovrum med breda kolonialsängar för tusentals kronor till barn från 6 årsåldern. Visst gillar jag vackra saker och inredningsdetaljer men jag tycker om att blanda gammalt och nytt för charmen och hemtrivseln. Jag tycker däremot inte att man måste bevara alla gamla möbler i originalskick utan hellre måla och fixa till dem så de passar där man vill ha dem. 

Den andra gruppen är Övergivna hus. Jag ömmar för alla ödehus som står och förfaller. Det är bitterljuvt att se alla foton som delas här och ofta får man höra berättelsen om husets historia. Alla dessa hus har varit någons hem där de har levt och tagit hand om sitt hus. Många hus är lämnade med allt som när den siste personen gick ut genom dörren. Många hus är som tidskapslar och det är så sorgligt se hur de förfaller.  Här finns så mycket historia i väggarna som vi borde bevara för eftervärlden. Så vackra gedigna dörrar, underbara kakelugnar och tapeter med fantastiska mönster som sakta men säkert försvinner i förfallet. Det roliga är att i inredningsgruppen är det såna tapeter som är inne igen och de söker febrilt efter gamla tryck. 

Ja det är många tankar men jag får göra en paus i funderandet och ta i tu med bortstädandet av julen. Det känns lite tomt men nu kommer ljuset och det är skönt att få in lite vårfärger här hemma. Allt har sin tid. Har fått en sån lyxig julkula av barnbarnen som jag packar in extra omsorgsfullt. 

God fortsättning och kramen!

Liksom ögonen speglar människans själ, speglar fönstret husets själ. Jag har alltid varit fascinerad av fönster i alla dess former. Spelar ingen roll vilket slags hus det är. Slott eller koja. De vackraste fönstren sitter ofta på ödehus som är lämnade i förfall. Jag stannar upp i funderingar om vem som stått vid detta fönster och tittat ut över landskapet. Tänk om dessa sedan länge övergivna hus kunde berätta sin historia. Varför byggdes huset på denna plats och av vem? Vilka bodde här och hur blev deras liv? Och varför lämnades det åt sitt öde. Det känns så oåterkallerligt att dessa historier aldrig kommer på pränt och så småningom försvinner minsta spår av bebyggelsen. Naturen tar sakta men säkert tillbaka sin plats och snart är allt tecken på liv  borta. 

Det är något vemodigt över alla ödehus som står och förfaller. Ofta är det stabila timmerhus som stått i hundratals år och som har mycket kvar att ge om de bara får lite kärlek. Vackra hus med snickarglädje i varje tum. Alla dessa dörrar som går förlorade och alla vackra kakelugnar som faller sönder. Många gånger är möblerna kvar och gamla familjeporträtt hänger på väggarna. 

Det är det svåraste när jag ser övergivna hus, även om jag kan tycka att det är intressant känner jag också en stor ledsamhet över att det inte längre finns något liv i de tomma rummen. Vissa gamla hus är som tidskapslar från en svunnen tid. Jag förstår varför det inte alltid är så lätt att bo kvar och när de äldre går bort kanske barn och anhöriga lever sina liv någon annanstans.

Det känns skönt att man börjat uppmärksamma de fina gamla husen som finns runt om i vårt land. På nätets bostadssidor finns hur många annonser som helst och de har en massa visningar.  Många ödehus har fått en andra chans och det är så underbart när man läser om renoveringar och om nya familjer som flyttar in och skriver om husets historia. Ofta är det vackra omgivningar och många gånger står där ett gammalt vårdträd som genom alla tider skyddat gårdens folk.

Jag älskar tv programmet "Det sitter i väggarna" där de tar fram husets historia från början. Tänk att få en bok som berättar om husets historia och om de människor som bodde i huset före oss...

Det finns inget som väcker min fantasi som just övergivna hus. Alla oälskade hus som kan dyka upp vart som helst. Rätt som det är på skogspromenaden står det bara där och det fyller mig alltid med vemod, nostalgi och frågor. Jag vill veta mer. Varför är det lämnat åt sitt öde, varför bryr sig ingen om huset, vem bodde här och hur var det då. Det spelar ingen roll om det är ett gammalt hus på landet eller om det är ett slott. Hur konstigt det än kan verka finns det hur många slott och herrgårdar som helst runt om i världen som står öde med ståtliga kristallkronor och möbler som minner om en svunnen tid. 

Sakta men säkert tar naturen över husen. Lider med alla vackra byggnader som bara förfaller och som slutligen faller i glömska som en dröm som ändå varit verklighet för någon.  Övergivna hus fortsätter ruva på sina hemligheter men som jag önskar att väggar kunde tala. 

Jag undrar ibland varför jag berörs så på djupet, kan det bero på min högkänslighet eller kan det vara att det kittlar min fantasi? Tror dock att det ligger i människans natur att vara nyfiken och söka svar på sånt som inte är uppenbart vid första anblicken.....

Mitt i allt vemod och förgängelse på övergivna platser finns det nåt osannolikt vackert. Ett eldorado för fotografer världen över. De vackra bilderna här har jag lånat från https://www.pinterest.com/ 

Jag tipsa också gärna om Jan Jörnmarks hemsida; http://www.jornmark.se/  Massor av intressanta foton från övergivna platser, här hemma och i andra länder. Bl a från det stiliga men tomma badhuset i Ystad som fått göra sin sista insats som kuliss i ytterligare en av de brittiska succefilmerna om Kurt Wallander. Här kan du också beställa övergivna platser-böckerna.

Den första dikten "Ett övergivet hus" finns i Bertil Malmbergs bok "Under månens fallande båge" och den andra dikten i boken "Minnet sitter i spindelväv" av Carl-Emil Englund.


Tack för titten och jag önskar dig en skön helg.