Ute på promenad med dotterns hund i mitt bostadsområde minns jag alla roliga stunder med barnbarnen. Vi hade turen att få ha dem hos oss från tidig ålder. De sov ofta över ibland flera nätter i sitt eget rum. Det finns nästan inte en plats utan minnen. Skolgården där de gungade, åkte ruschkana och så småningom lärde sig cykla utan stödhjul. Groddammen där vi såg de små grodynglen utvecklas till minigrodor. Skogen där vi lekte kurragömma och sommarängen där vi hade picknick. Badsjön där vi tillbringade så många soliga dagar med vattenbus, sandslottsbyggande och där de lärde sig sina första simtag. Planen där vi sparkade fotboll. Utomhusteatern där vi sett spännande barnteatrar.

Hur fort gick inte de åren men det är nog så när man har roligt och roligt hade vi. Jag är så tacksam för alla underbara minnen mina älskade barnbarn gett mig. Och fortsätter att ge mig nu när vi har mys och filmtajm när de sover över. De är en ständig källa till glädje och mormorshjärtat svämmar över av kärlek.

Nu är det Godfrey, den irländska hunden och jag som skapar nya minnen när vi vandrar omkring på de välkända stigarna.

Njut av stunderna i livet
i morgon är de minnen

Jag har blivit dagmamma till dotterns söta hund Godfrey. Jag är egentligen kattmänniska men den här hunden måste man bara älska. Godfrey är en adoptivhund som räddats av Hundar utan hem. Han kommer från Irland och har bara varit i Sverige drygt ett år. Hur hans liv var innan han kom hit är det ingen som vet men man kan förstå att det inte var så bra. Trots det är han den mest underbara hund som tänkas kan. Han är vänlig mot alla, hundar som människor och tanterna i mitt hus, som är ett 55+ hus, har han charmat totalt. I dag tog vi en långpromenad i det underbara vårvädret och avslutade med lite frigång i en hundgård. Godfrey älskar att springa runt och han far omkring som han fått vårfnatt. Lättare att komma igång med min egen motion också med en sån kompis …

                           

Vi har haft några underbara dagar här på västkusten med sol, ljumma vindar och all snö är borta som genom ett trollslag. Det är en aning om vår i luften och fåglarna håller serenader i skogen. Livsandarna vaknar till liv igen och jag bara njuter …

Inte bara av vårkänningen, jag har haft mina älskade barnbarn på besök och övernattning. Jag är så tacksam att få umgås med dem även om de som tonåringar har fullt upp med allt möjligt. Det är så härligt att höra dem berätta om sina planer och att de är fulla av framtidshopp. Det kan handla om allt mellan himmel och jord, hästar, moppar, körkort och hägrande sommarlov. Den äldsta är redan i full gång med att söka sommarjobb.för att bekosta körkort och bil. Kan inte fatta att de små älsklingarna på bilden har blivit så stora. När hände det och vart tog tiden vägen? Jag får många må bra känslor efter besöket och det värmer mormorshjärtat. 

Skratta ofta, dröm stort och sikta mot stjärnorna.
- Adlin Sinclair -

I går hade jag, min syster och barnbarnen en underbar dag på Universeum i Göteborg. Så mycket att se och göra och alla dessa trappor gav behövlig motion. Här finns mycket för både stora och små. 

  

I regnskogen var det som sig bör varmt och klibbigt men oj vad mycket roliga figurer vi stötte på som den här vackra och kärvänliga fjärilen. Den kom på en gång och satte sig på min systers arm. Verkade inte alls rädd. När den fällde ut sina bruna vingar var den vackert blå, lite oväntat. 

 

Här fanns också en del mindre trevliga saker som riktiga skorpioner i äppelklubba men barnen tyckte;: "Va coolt". Jag vet att det är inne att äta insekter men huga   

I rummet med mörkerlevande djur var det kolsvart men vi såg konturerna av en liten varelse som kikade upp. Min syster tänkte att det kan bli kul fast det är mörkt och knäppte med mobilen. Då plötsligt gick blixten igång och kortet blev så här. Man får ju inte fota med blixt så jag hoppas att grodan eller vad det var inte fick bestående men av upplevelsen.

Fotspår av både människor och djur i cementgolvet i regnskogen får bli avslutning på min lilla
fotoberättelse om vår dag på Universeum.

 

Tack Amanda och Alexander och min syster Eva som satte guldkant på min dag.

Jag önskar alla bloggvänner och besökare en riktigt fin helg. Kram  

Idag har jag haft mitt älskade barnbarn Alex hos mig några timmar. Vi har mycket att prata om så tiden flyger iväg. Varje gång jag träffar mina barnbarn ser jag hur fort tiden går. Jag minns det som igår när jag var ute på skogspromenad med Amanda och nu har hon börjat sexan och älskar hästar. Hon skriver på Instagram; Hästar tills hjärtat säger stopp. Vi är kompisar på Instagram. Amanda sa; "kan du inte vara på Instagram så kan vi vara vänner" och såna erbjudanden kan man inte tacka nej till. Jag har upptäckt att det är inte så tokigt även om jag inte hade en tanke på Instagram förut.