Hösten är här och för mig ger den ett lugn och tid för eftertanke. Många tankar dyker upp om både stort och smått. Jag funderar över mitt bloggande och jag har sett att vi bloggare är många som till och från har liknande tankar. För det mesta tycker jag att det är roligt och jag har flera idéer för nya inlägg men ibland är det bara helblankt. Funderar också vad jag vill med mitt bloggande. Min blogg speglar nog mig som person. Jag försöker se det ljusa i tillvaron även när livet har vänt mig ryggen. Det kan ju innebära att jag mest har positiva inlägg trots att jag som alla andra upplever hela spektrat av känslostormar från dag till dag.

När jag började blogga kunde jag lika gärna ha startat en politisk blogg eftersom jag alltid haft intresse för samhällsfrågor och stått på barrikaderna när det begav sig. Som tur var kände jag att det inte riktigt var min grej. Jag är glad att jag inriktade mig på det positiva istället med tanke på samhällsklimatet idag. Naturligtvis kan jag inte helt blunda för verkligheten men det är inget jag tar med på bloggen.

Som högkänslig har jag fått lägga upp en strategi för att inte låta allt elände i medierna ta över min tankevärld. Jag har helt enkelt slutat följa nyheterna och tidningarnas rapporteringar. Jag har haft många sömnlösa nätter efter bilder och historier om det allt grövre våldet som drabbar helt oskyldiga människor och djur. De meningslösa övergreppen som kan drabba oss alla om vi råkar befinna oss på fel plats vid fel tillfälle. Det tar så hårt på mig och hos oss som har olika grader av högkänslighet stannar känslan av offrens utsatthet länge kvar. Jag måste helt enkelt ransonera intrycken från medierna för min egen hälsas skull.

Med det sagt kommet jag nog att fortsätta ungefär som tidigare med min blogg åtminstone tills jag kommer på andra tankar. Det allra bästa med bloggandet är alla fina bloggvänner jag fått som förgyller min dag. Berätta gärna hur ni tänker runt ert bloggande.

Vet inte vart våren tog vägen??? Grått väder och en kall vind och på det en släng av förkylning gör att jag känner mig lite låg idag. Dagen går i lugnets tecken och det passar mig bra så skönt att skriva lite här och att sen ta en uppfriskande bloggpromenad. Inget piggar upp mig så mycket som att besöka alla mina fina bloggvänner. Det har skrivits en del om bloggar och det är intressant att se olika åsikter om varför man bloggar och om vad. Jag började blogga i augusti 2013 efter en underbar semester på Österlen. Mitt första inlägg hade rubriken; "Rapsbollen på Österlen". Vi hade hittat ett fantastiskt Bed & Breakfast som jag ville berätta om. Jag, min syster och Maja från Norrland firade en underbar semester tillsammans och hemma kom vi på att vi börjar blogga. Sagt och gjort och på den vägen är det.Bilden är från mitt allra första inlägg.
 

Jag fortsatte på semestertemat och i början skrev jag mest om resor tillsammans med barnbarnen och om olika smultronställen som vi upptäckte men allt eftersom började jag skriva om min vardag i stort och smått. Jag hade en tanke att skriva om sånt jag brinner för som hälsovård och inredning. Det har inte blivit så många inlägg om just dessa ämnen men det kommer nog så småningom...... Jag försöker vara så ärlig jag kan om egna misslyckanden och tokigheter men jag glömmer så fort bort tråkigheter och minns bara det roliga så för det mesta blir inläggen åt feelgood hållet. Jag ser min blogg som min egna lilla svär där jag skriver om precis vad jag känner för och jag är så glad och ser det som en stor ära att så många fina bloggvänner och besökare hittat hit. 

Alla bloggar är olika och unika och det gör bloggvandringarna så spännande och underhållande. Jag är själv inte så intresserad av rena matbloggar, politiska bloggar eller missnöjesbloggar men Blogglandet är oändligt så det finns nåt för alla. Jag har också svårt att läsa bloggar med massor av text som helt saknar bilder. Då måste det vara nåt vansinnigt intressant!!!!  Har också sett funderingar om anonyma bloggar eller bloggar där man presenterar sig med foto. Jag tycker att det är lite personligare om man ser ett foto på bloggaren men det är så klart upp till var och en hur man vill göra.

När det gäller att kommentera inlägg tycker jag att man ska vara uppriktig som i allt annat man skriver om. Om jag ska kommentera beror lite på vad det gäller. Om inlägget berör mig och jag har en annan åsikt kan jag mycket väl kommentera men sakligt och med respekt. Jag är med i två facebook grupper "Återbruk" och "50, 60, 70-tal". Två härliga grupper men tyvärr ständiga påhopp om allt och ingenting i kommentarsfälten. För mig en fullständig gåta hur vuxna kan bete sig så. En del är farligt nära att klassas som nättroll :-( Bittra missnöjeskommentarer vars enda uppgift är att såra. Inte min grej kan jag säga. 

Jag tycker att det är vansinnigt roligt att blogga och är full av beundran för alla som skriver kreativa och intressanta inlägg varje dag. Där är inte jag än .... Titt som tätt kommer "bloggtorkan" över mig och fastän jag vill kommer jag inte på nåt vettigt att skriva om. Då är det bara att syssla med annat tills lusten kommer tillbaka. Tror att en del känner igen sig när inspirationen tryter eller livet helt enkelt kommer emellan.

Snart är det påsk och vi har lovat sköta Amandas häst Comsist så vi har varit på praktik i stallet. I måndags var vi på plats tidigt för Amanda sköter och rider före skolan eftersom hon började lite senare den dan. Det är en hel del att komma ihåg med foder, motion och annat. Så roligt se Amanda på hästryggen igen efter armbrottet. Hon är igång med träningen och det går bra både med markarbete och hoppning. Vet inte hur hon ska klara en vecka utan ridning men istället får hon träffa sin morfar i Norrland och det är också populärt. 

Ha en skön fredag och vårkramar

I helgen har jag varit med barnbarnet till stallet som ligger några minuter från hennes hem. Vilken lycka för en hästtokig 12-åring. Amanda sköter en häst och har även en del stalltjänst. Hon rider söta Flisan en gång i veckan men kan vara i stallet så mycket hon vill. En riktig winwin situation för tjejerna och för stallägaren som får mycket gratishjälp. Amanda och bästa kompisen Sanna jobbade hårt med städning av spiltor, vägning av hö och krattning av paddock. Det är så roligt att få följa barnbarnen och dela deras intressen. Jag har följt Amanda på hennes hästblogg men nu har hon fått en släng av bloggtorka och tar en liten paus. Kommer att sakna hennes inlägg om hästar och annat men hoppas att hon hittar lusten att komma igen.


Vi har haft ett strålande vårväder i dag med sol och värme. Gjorde en långpromenad efter vårt motionsspår som går genom en naturminnesmärkt hassellund. Här låg tidigare Peppareds gård som varit både prästgård och lantbruk.  Man kan se spåren av gården genom terassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar. Det är en vacker och rogivande plats med en liten porlande bäck som rinner förbi. Över bäcken leder en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften har används till att driva kvarnar och på 1800-talet fanns här två kvarnar för husbehov. Runtomkring i området finns rester av stengärdsgårdar och stora gamla ekar. Området är ett naturreservat så skogen har stått orörd på gott och ont. Träden har fått växa sig stora men det är ganska risigt och otillgängligt på sina ställen. En favorit plats även för barnbarnen när de var små. Här vilar Amanda en stund vid den gamla husgrunden.





En bit bort ligger den här trolska tjärnen. På våren kryllar det av nykläckta små
grodor och ett par änder brukar också hålla till här.



Ha en fin vårvecka och kramen :)