Under veckan har regnet öst ner och det har nog bidragit till min känsla av tristess. Har funderat över vad jag egentligen använder min blogg till. Vad vill jag förmedla och vissa dagar har jag inte en aning. Läste ett tänkvärt inlägg hos fina bloggvännen Kicki som har bloggen Medmänsklighet. Är alla så lyckliga som det verkar i sociala medier? Livet går upp och ner för de flesta av oss och hur mycket skriver vi om de gråa i vardagen? Det är nog lite olika vilken typ av blogg vi har. Jag skriver mest om vardagsglitter men tar även upp sånt som är djupare och jobbig som överkänslighet och utmattningssyndrom. Men i det stora hela är det mera ljust än mörkt. Det är inget medvetet val utan mera som jag är som person. Ser glaset som halvfullt för det mesta. Jag startade min blogg, 12 aug 2013,  för att jag ville berätta och visa bilder från en underbar resa med vänner till vackra Österlen. Allteftersom tillkom lite fler kategorier om sånt jag är intresserad av som hälsa, heminredning, naturen, böcker och musik men jag har ingen direkt röd tråd som löper genom mina texter. Jag har svårt att finna motivation till blogginlägg när jag känner mig lite ur slag och ibland blir det långa oplanerade pauser när bloggtorkan slår till. 



Min systers bild från underbara Rapsbollen Bed&Breakfast i Löderup där vi bodde under den fantastiska skåneresan som var anledningen till mitt bloggande :)

Blogglandia är fantastiskt och det finns alla möjliga slags bloggar. Många skriver av sig om sin kamp mot svåra sjukdomar, som en slags dagbok när livet är tungt. Jag följer en del som berättar om nästan outsäglig sorg men också om glädje och hopp. Viktiga inlägg om hur de minsta framstegen kan vara himlastormande. Får mig att inse hur sköra vi människor är och hur fort allt kan ändras över en dag. 

Bloggar som jag följer är ofta personliga och med bilder. Kan inte läsa bloggar med bara långa texter hur intressanta de än må vara. Tappar fort intresset och går vidare. Många fina bloggvänner har jag haft förmånen att få lära känna på det här sättet och det gäller bara att hålla balansen mellan sociala medier och familj och vänner irl. Har ni några tankar runt bloggandet och hur ni förhåller er till sociala medier?

Kram & ha en fin söndag

Nu är vintern här och jag som började få vårkänning. Det är bara att inse att vintern nog fortsätter ett tag till. Bara att acceptera och gå vidare. Allt blir så mycket ljusare och rimfrosten skapar så vackra formationer på träden. Kan nog bli tjusiga vinterbilder. Ser också de glada och stojande barnen som susar nedför pulkabacken. Man kan bli omvänd av mindre. Våren kommer i sinom tid.

Jag var lite skeptisk från början mot både Face book och Instagram och även mot bloggande måste jag tillstå. Nu har jag upptäckt tjusningen med bloggandet. Det är så roligt och jag har fått många härliga bloggvänner på köpet. Tack allihopa!

Jag gillar också facebook för att det är så lätt att följa familjen och vänner och hela tiden vara med när det händer. När det gäller Instagram var det barnbarnet Amanda som ville att jag skulle bli hennes vän och det är klart att jag ville det. Kul att följa hennes äventyr under dagarna. Amanda skriver hästberättelser och andra ungdomshistorier och hon har en härlig fantasi. Hon skriver lätt och ledigt och hittar på personer och platser. Tror att hon kan vara en liten författare i vardande.

Jag är så glad att datorn verkar ha hämtat sig för nu helt plötsligt går det ganska bra att komma ut på Internet. Men bäst i alla fall att låta dottern titta till den.

Har kollat lite på Mello och det var en riktigt wow-upplevelse att se Ellen Benediktson med "Songbird". Vilken fantastisk duktig tjej med en vacker låt. Hon gick också vidare direkt till finalen. Kommer nog att gå långt.

Ha en riktigt fin lördagskväll. Kram till er alla!

Bilderna har jag lånat av Kappboom.