Under veckan har regnet öst ner och det har nog bidragit till min känsla av tristess. Har funderat över vad jag egentligen använder min blogg till. Vad vill jag förmedla och vissa dagar har jag inte en aning. Läste ett tänkvärt inlägg hos fina bloggvännen Kicki som har bloggen Medmänsklighet. Är alla så lyckliga som det verkar i sociala medier? Livet går upp och ner för de flesta av oss och hur mycket skriver vi om de gråa i vardagen? Det är nog lite olika vilken typ av blogg vi har. Jag skriver mest om vardagsglitter men tar även upp sånt som är djupare och jobbig som överkänslighet och utmattningssyndrom. Men i det stora hela är det mera ljust än mörkt. Det är inget medvetet val utan mera som jag är som person. Ser glaset som halvfullt för det mesta. Jag startade min blogg, 12 aug 2013,  för att jag ville berätta och visa bilder från en underbar resa med vänner till vackra Österlen. Allteftersom tillkom lite fler kategorier om sånt jag är intresserad av som hälsa, heminredning, naturen, böcker och musik men jag har ingen direkt röd tråd som löper genom mina texter. Jag har svårt att finna motivation till blogginlägg när jag känner mig lite ur slag och ibland blir det långa oplanerade pauser när bloggtorkan slår till. 



Min systers bild från underbara Rapsbollen Bed&Breakfast i Löderup där vi bodde under den fantastiska skåneresan som var anledningen till mitt bloggande :)

Blogglandia är fantastiskt och det finns alla möjliga slags bloggar. Många skriver av sig om sin kamp mot svåra sjukdomar, som en slags dagbok när livet är tungt. Jag följer en del som berättar om nästan outsäglig sorg men också om glädje och hopp. Viktiga inlägg om hur de minsta framstegen kan vara himlastormande. Får mig att inse hur sköra vi människor är och hur fort allt kan ändras över en dag. 

Bloggar som jag följer är ofta personliga och med bilder. Kan inte läsa bloggar med bara långa texter hur intressanta de än må vara. Tappar fort intresset och går vidare. Många fina bloggvänner har jag haft förmånen att få lära känna på det här sättet och det gäller bara att hålla balansen mellan sociala medier och familj och vänner irl. Har ni några tankar runt bloggandet och hur ni förhåller er till sociala medier?

Kram & ha en fin söndag

Vet inte vart våren tog vägen??? Grått väder och en kall vind och på det en släng av förkylning gör att jag känner mig lite låg idag. Dagen går i lugnets tecken och det passar mig bra så skönt att skriva lite här och att sen ta en uppfriskande bloggpromenad. Inget piggar upp mig så mycket som att besöka alla mina fina bloggvänner. Det har skrivits en del om bloggar och det är intressant att se olika åsikter om varför man bloggar och om vad. Jag började blogga i augusti 2013 efter en underbar semester på Österlen. Mitt första inlägg hade rubriken; "Rapsbollen på Österlen". Vi hade hittat ett fantastiskt Bed & Breakfast som jag ville berätta om. Jag, min syster och Maja från Norrland firade en underbar semester tillsammans och hemma kom vi på att vi börjar blogga. Sagt och gjort och på den vägen är det.Bilden är från mitt allra första inlägg.
 

Jag fortsatte på semestertemat och i början skrev jag mest om resor tillsammans med barnbarnen och om olika smultronställen som vi upptäckte men allt eftersom började jag skriva om min vardag i stort och smått. Jag hade en tanke att skriva om sånt jag brinner för som hälsovård och inredning. Det har inte blivit så många inlägg om just dessa ämnen men det kommer nog så småningom...... Jag försöker vara så ärlig jag kan om egna misslyckanden och tokigheter men jag glömmer så fort bort tråkigheter och minns bara det roliga så för det mesta blir inläggen åt feelgood hållet. Jag ser min blogg som min egna lilla svär där jag skriver om precis vad jag känner för och jag är så glad och ser det som en stor ära att så många fina bloggvänner och besökare hittat hit. 

Alla bloggar är olika och unika och det gör bloggvandringarna så spännande och underhållande. Jag är själv inte så intresserad av rena matbloggar, politiska bloggar eller missnöjesbloggar men Blogglandet är oändligt så det finns nåt för alla. Jag har också svårt att läsa bloggar med massor av text som helt saknar bilder. Då måste det vara nåt vansinnigt intressant!!!!  Har också sett funderingar om anonyma bloggar eller bloggar där man presenterar sig med foto. Jag tycker att det är lite personligare om man ser ett foto på bloggaren men det är så klart upp till var och en hur man vill göra.

När det gäller att kommentera inlägg tycker jag att man ska vara uppriktig som i allt annat man skriver om. Om jag ska kommentera beror lite på vad det gäller. Om inlägget berör mig och jag har en annan åsikt kan jag mycket väl kommentera men sakligt och med respekt. Jag är med i två facebook grupper "Återbruk" och "50, 60, 70-tal". Två härliga grupper men tyvärr ständiga påhopp om allt och ingenting i kommentarsfälten. För mig en fullständig gåta hur vuxna kan bete sig så. En del är farligt nära att klassas som nättroll :-( Bittra missnöjeskommentarer vars enda uppgift är att såra. Inte min grej kan jag säga. 

Jag tycker att det är vansinnigt roligt att blogga och är full av beundran för alla som skriver kreativa och intressanta inlägg varje dag. Där är inte jag än .... Titt som tätt kommer "bloggtorkan" över mig och fastän jag vill kommer jag inte på nåt vettigt att skriva om. Då är det bara att syssla med annat tills lusten kommer tillbaka. Tror att en del känner igen sig när inspirationen tryter eller livet helt enkelt kommer emellan.

Snart är det påsk och vi har lovat sköta Amandas häst Comsist så vi har varit på praktik i stallet. I måndags var vi på plats tidigt för Amanda sköter och rider före skolan eftersom hon började lite senare den dan. Det är en hel del att komma ihåg med foder, motion och annat. Så roligt se Amanda på hästryggen igen efter armbrottet. Hon är igång med träningen och det går bra både med markarbete och hoppning. Vet inte hur hon ska klara en vecka utan ridning men istället får hon träffa sin morfar i Norrland och det är också populärt. 

Ha en skön fredag och vårkramar