Hösten rullar på, vi är i slutet av september och jag och min syster vandrar mycket i naturen. Det luktar så gott i skogen och luften känns högre. Inte så många färger än men vackert ändå.

Vi har också hjälpt till i stallet ganska mycket när Amanda har långa skoldagar. Skönt med rejäla stallsysslor så man får ta i lite. Comsist är så gullig och hälsar oss med igenkännande gnägganden när han ser oss. Lite tokigt blev det en dag när han bytt hage. Vi traskade förbi men då kom han springande i full fart så vi skulle se honom. Inte helt lätt känna igen hästarna med flugmössa och täcke på ;-) Jag kommer från en gammal bondesläkt och jag undrar vad de skulle säga om de kunde se dagens hästar i senaste outfit :-) Skämt åsido men det är nog skönt för hästarna att få lite skydd mot flugor, blinningar, bromsar och andra insekter som irriterar. Vi brukar smörja en kräm på frambenen för att slippa styngflugeägg. Har lärt mig mycket om äckliga kryp som jag aldrig hört talas om tidigare.
 

Comsist mumsar i sig stödhö när det inte finns så mycket näringsrikt gräs kvar i hagen

Sköna höstdagar i stallet som skänker avkoppling och återhämtning. Det går inte att beskriva men det är en speciell känsla tillsammans med Comsist. Har svårt att förstå varför inte ridning är avdragsgill friskvård. Jag började rida som vuxen och det blev min räddning när jag höll på att gå 

in i väggen. Då skrev jag på min hemsida;  

"Ridning är ett sorts kompanjonskap. Hästen lånar dig sin styrka, snabbhet och elegans som är 
större än din. Du för din del leder honom och delar med dig av din kunskap som är större än hans. Tillsammans kan ni nå en fulländning som ingen av er skulle kunna nå var för sig".

Tiden springer verkligen iväg. Tyckte att det var nyss julsakerna plockades fram och nu är julen slut för denna gång och vi är en bra bit in på det nya året. Har sett att många städat bort julen redan men vi har fortfarande kvar allt pynt några dagar till. 

På trettondagsaftonen var olyckan framme när Amanda ramlade av Comsist och hamnade så illa att högra handleden blev bruten. Efter röntgen på Varbergs lasarett blev Amanda sövd och man drog handleden tillrätta innan den gipsades. Det blev en lång trettondagsafton för Amanda och familjen som kom hem vid halv 3 tiden på natten. Trots att Amanda var trött var hon vid gott mod hela tiden. Hon har ett fantastiskt humör och det är nog inte länge förrän hon och Comsist är på banan igen. Det sägs att man ska ramla av hästen många gånger innan man är en bra ryttare och för det mesta slutar det med blåmärken och lite ont i kroppen. Inom ridsporten händer även svåra olyckor och jag har själv varit med om en del otäcka händelser när hästar blivit skrämda och skenat. Visst blir man rädd när sånt händer men älskar man hästar så är man snart tillbaka i stallet igen. Det var en orolig kväll innan vi fick reda på hur skadad Amanda var men det viktigaste är att hon mår bra nu även om hon är ledsen för att hon inte får rida på en månad. Nu får vi hjälpas åt med skötseln av Comsist och se till att han också mår bra tills Amanda är tillbaka i sadeln. Nu önskar jag älskade Amanda lycka till med läkningen och att kompisarna får ett fint ridår tillsammans.

Så var det dags att förnya körkortet igen. Nuförtiden en enkel sak när man kan ta selfies hemma i lugn och ro. Minns många misslyckade försök i fotoautomater genom åren. Jag mailade fotot till Passfoto.se som efter några dagar skickade 4 perfekta foton. Snabb och bra service.

Vädret är föränderligt ena dagen plusgrader och vårkänning och nu ikväll snöar det igen. Kung Bore visar verkligen att han inte tänker ge upp i första taget. Vi har haft några vackra klara kvällar med stjärnor och fullmåne som inbjuder till kvällspromenader. För att göra vårt bostadsområde tryggare har Förbo satsat på att sätta upp mycket lampor och vägen som går genom området kallas just "ljusets väg". Tog lite foton under en av kvällsvandringarna.

God fortsättning på det nya året och varma kramar 

I år firade vi lilla julafton dan före dan hemma hos dottern med familj. Mysigt som alltid i deras gästfria hem med god julmat, fina klappar och trevligt umgänge vid den värmande brasan.  Det är väl just det julen handlar om att få må gott med sina nära och kära. På julaftonsmorgonen väckte Amanda oss och sen promenerade vi till stallet. Underbart väder om än inte vad vi normalt förknippar med julväder men en grön jul med strålande sol. Nere vid våtmarken var ängen vit av blommor, kan det vara baldersbrå månne? Lite ovanligt kan tyckas men i år är det lite omvända världen med rosor som fortfarande blommar vid stallväggen. Jag har efter många år på västkusten vant mig vid gröna jular och som i den befriande Ikea reklamen "blir det jul i alla fall".

Vi hjälptes åt med stallsysslorna och det var så avkopplande och roligt umgås med Amanda, När allt var klart fick Compis både julklapp och husmansmacka med äppelskivor. Han mumsade och njöt i fulla drag. Amanda passade också på att prova lite julklappar hon fått som benskydd och en grimma. Tror inte att Compis uppskattade det lika mycket som godiset, men snygg blev han och allt passade. 

Tack Anna-Lie, Anders, Amanda och Alexander för ännu en minnesrik jul med er :)

Julaftonen hemma blev lugn med kattmyntakuddar till Kajsa och Ronja. Inköpta från Änglakatten och älskas av katterna. Jag läste mina fina heminredningstidningar som jag fått och syrran fördjupade sig i en bok om hur man tar bättre foton med iphone. Kan vara bra när vi ska in och fota julstaden Göteborg.

Jag önskar alla mina läsare en fortsatt fin julhelg & varma kramar

Nu har Amanda fått sin älskade kompis Comsist. Hon föll direkt för den charmiga ponnyn redan första gången hon såg honom. Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Det var lite pirrigt i måndags tills besiktningen var klar men det gick jättebra och nu står prinsen i sin box i det nya stallet. Säkert förvirrande tills han vant sig vid alla främmande lukter och ljud. Han saknade nog sitt trygga stall och de fina tjejerna Nicolina och Olivia som haft honom i många år. Måste vara jättesvårt att sälja en älskad kompis, mycket känslor och saknad. Hoppas det är en liten tröst att han hamnat i en familj som kommer att göra allt för att han ska känna sig trygg och trivas. Amanda är världens gulligaste tjej och jag är så glad att hennes dröm om en egen ponny slagit in. En dröm som hon haft sen hon var riktigt liten och lekte med "my little ponny". 

Första dagen gick vi tidigt till stallet för att se om Comsist funnit sig tillrätta. Han var pigg och nyfiken på allt som hände runt omkring när hästarna skulle ut i hagarna och hade bråttom att hänga med. Amanda tog ledigt från skolan för att de skulle ta det lugnt och rida i paddocken när de var ensamma. Det gick hur bra som helst och de hade en skön ridstund med skritt, trav, galopp och lite hoppning. Comsist är en rutinerad ponny som Amanda litar på och känner sig trygg med och det är en fröjd att se dem tillsammans. Stor lycka till Amanda och Comsist som funnit varandra. 

Anne-Lie och Anders var bjudna på bröllop så vi tillbringade helgen med Amanda och Alexander. Vädret var strålande så vad passar bättre än lite glassorgie. Mums!!!  

Vi packade picknickkorgen och gick ner till havet. Satt på klipporna och njöt av värmen och gofikat. Amanda och Alex var som vanligt på upptäcktsfärd och hittade en genomskinlig räka och en svart liten ål. Har aldrig sett en ål tidigare och kanske kommer den från ett projekt med utplanterade ålar i Halland. Sen blev det bad och vattnet var fortfarande ganska behagligt med 17 grader. Skönt uppfriskande kan man säga. Kvällen fortsatte med filmtajm.

På söndag var det dags för hästspaning igen. Vi åkte mot Varberg där Amanda ville kolla en häst som hette Comsist som hon provridit tidigare och som hon var väldigt förtjust i. Jag var till en början lite skeptisk när jag hörde att Comsist var 16 år men då sa Amanda de bevingade orden ; "men mormor, det är ingen ålder på en häst". Ingen kan säga "men mormor" som Amanda!!!! Så fort jag såg Comsist blev jag omvänd och faktiskt lite kär. Han var så fin och välskött och Amanda känner sig trygg och älskar att rida på honom. Vi fick oss en riktig motionsrunda i skogen när de red ut och de var så fina ihop. Efter skogsrundan red de i paddocken. På fredag är det tredje gången gillt med provhoppning och jag undrar om inte Amanda hittat sin prins. Amandas nöjda ansikte efter ridningen säger väl allt. Hur som helst, den häst som Amanda slutligen bestämmer sig för får det bästa hemmet någonsin och massor med livslång kärlek.

Ha en bra tisdag alla och kramen :)