Vi hade lyckan att få fira midsommaraftonen tillsammans med barnbarnens farmor och farfar och resten av familjen. Alla utom äldsta barnbarnet som var på semester i Kroatien. Vi bjöds på en fantastisk buffé med delikatesser av alla de slag. Mätta och belåtna begav vi oss mot midsommarfirandet på Hembygdsgården. Här var det många festglada människor och vädret visade sig från sin bästa sida. 

  

 
Min syster, som har fotobloggen Evas fotoblogg Refugium, trivs med kameran i naturen och här finns det motiv i mängder. Riktiga blomsterängar som fanns i min hembygd när jag växte upp men som försvunnit mer och mer.





Festandet fortsatte med kaffe och tårta i lusthuset som ligger så vackert i värdparets magiska trädgård. Perfekt sitta inomhus och mysa för nu kom regnet som på nåt sätt hör ihop med vår svenska midsommar. Men som, tack och lov, upphörde efter några timmar lagom till grillandet. Tusen tack till våra gästfria värdar och familjen som gjorde vår midsommarafton till ännu ett vackert minne.

För mig har alltid midsommaren varit magisk och något av det svenskaste jag vet. Den trolska stämningen när jag vandrat i sommarängar och samlat sju sorters blommor. Prinsen kom aldrig till mig i drömmen men väl i verkligheten ;-) 

Jag gillar traditioner och tycker att de är viktiga men med tiden ändras de allteftersom. Under många år samlade vi blommor och band kransar men i år tog vi lite lätt på det och använde konstgjorda. Det finns så många vackra av alla de slag både naturtrogna och de lite glammigare. Barnbarnens farmor kom med egenhändigt bundna kransar också så alla fick välja sin huvudbonad. 

Vi firar oftast med familjen och då ingår det sedvanliga sillbordet till lunch och grillat till kvällen. Oftast är vi hos min dotter som bor vid havet och där några eldsjälar ställer till med dans runt midsommarstången. 

Det brukar bli bad framåt kvällningen men i år har vi redan badat så mycket så vi tog en promenad med Godfrey  istället. Godfrey är en underbar hund som kommit från Irland genom Hundar utan hem. Det var hans livs första midsommarfirande. Han brydde sig inte så mycket men när dansarna gjorde raketen tyckte han nog att det blev lite väl livat. 

Nu har mitt favoritprogram "Let´s dance" börjat igen. Jag tycker det är underhållande och intressant att se hur helt ovana dansare kan lära sig invecklade danser på så kort tid. I lördags visade unge Benjamin Wahlgren var ribban ska ligga denna säsong. Ska bli spännande att följa deltagarnas utveckling.

Jag har alltid gillat dans i alla dess former. Första gången jag dansade något som liknade pardans var i 13 års åldern. Vi hade en fin rund plats i ett skogsparti där byns ungdomar brukade samlas. Nu kom vi tjejer på den lysande iden att med skivspelaren som gick på batterier och högtalare där kunde vi dansa. Pappa övertalades att sätta upp högtalare i träden. Sen återstod bara den svåra biten att få killarna att förstå hur kul det skulle bli. Det var ett gäng rodnande och tafatta  pojkar och flickor som på nåt sätt lyckades ta sig runt till tonerna av "She loves you" med Beatles, "Pretty woman" med Roy Orbinson och inte att förglömma de svenska popgrupperna Hep Stars, The Shanes och Tages. Vi tjejer var nöjda med kvällens övningar vad killarna tyckte var svårare att utläsa.

Efter premiären hände inte så mycket på dansfronten. Ibland åkte vi ungdomar till ett populärt dansställe som låg i Kalludden inte så långt från Vuollerim. Minns speciellt en kväll när det var twisttävling. Vi vann inte men roligt var det!!!  Gick också danskurs med Doria Styvén York  från Boden en känd danslärare som lärde ut alla styrdanser och lite till. Sen kom 70-talet med disco under gnistrande discokulor och sen var inget sig likt. Alla gjorde sina egna rörelser och krumbukter på dansgolvet. Inspirationen kom från filmer som Saturday Night fever och Grease som jag såg inte mindre än tre gånger. Det kunde nog se rätt roligt ut med alla olika stilar och få hade Travoltas benföring. Discodrottningar fanns det gott om Amanda Lear var en och Donna Summer en annan.  Jag skäms nästan men jag måste erkänna att jag dansat fågelsången offentligt mer än en gång.

Under 80-talet började jag och min syster dansa folkdans. Vi tyckte att det var jätteroligt så roligt att min syster körde 30 mil enkelresa för att kunna vara med på träningen mitt i veckan. Hon hann bara sova några timmar innan det var dags att åka tillbaka till jobbet. Det verkar ofattbart idag men i Norrland är det inget avstånd som vi säger. Nu var det också mycket dans på mysiga sommarlogar. Här stod killarna på ena sidan och tjejerna på den andra. När det var dags att bjuda upp kunde det bli rena huggsexan för att få dansa med den där specielle. När sista dansen klingat bort cyklade vi hem i den ljumma sommarnatten.

1985 gick jag och en väninna buggkurs. Utan tvekan en av de roligaste danserna. Vi tränade som besatta till Dire Straits "Walk of life" som jag tycker är en av de bästa låtarna fortfarande. En riktigt bra buggkväll gav lika mycket som ett gympass och var så mycket roligare:)

Dansandet har gått i perioder under åren beroende på livets olika faser. Sen jag flyttade hit till västkusten och de kära barnbarnen har jag prioriterat umgänget med familjen. Nu börjar barnen bli större och har mycket annat för sig så kanske tiden har kommit för mormor att ta på dansskorna igen;)

Jag önskar er alla en fin fortsatt värvecka! Kram:)