Mörka november är slut och som jag längtat till julmånaden. Nu får jag frossa i ljus, glitter, julmusik och allt annat som hör julen till. Jag är så i behov av stillhet och ro. Som anhörig är det svårt att se en älskad må dåligt och man kan bara stötta så gott det går. Det är nog bara de som själva drabbats av utmattningssyndrom eller anhöriga som förstår hur jobbigt det är. Underbart med julen som kommer med så mycket stämning och mysig samvaro med nära och kära. Mina tankar går också till barndomens jular med alla fina minnen. 

Ingen jul utan Ernst som fixar och stökar. Jag ser fram emot den 6 december när han är tillbaka i rutan igen. Ernst har många klokord om det mesta och julen är inget undantag;

"När man var liten var man inte riktigt trygg med tomten"

"Man får en glögg som är så god som att kyssa en ängel"

 

"Vad är det som gör att vissa granar faktiskt bestämmer sig för att bli julgranar och andra bara är fula"

"Man känner sig nästan som Kalle Anka ibland. Jag tycker det är kul att vara en del av den svenska julen"

Nu fortsätter jag med mina julbestyr och önskar er alla en fin advent.

I dag tände vi första ljuset och det är början på julmagin som sakta men säkert fyller mig med en underbar känsla. Lugna favoriter fyller mitt kök med välkända julsånger. Jag älskar julen och alla kära traditioner som jag och familjen värnar om. De ändras allt eftersom och jag har under de senaste 15 åren bara gjort sånt som jag vill göra. Inga måsten som stressar vare sig det gäller mat, bakning eller köphysteri. Jag plockar ut russinen ur kakan och gör det som är positivt och känns rätt för mig och min familj. Nu strålar stjärnor och adventsstakar i fönstren och gör att jag kan bejaka mörkret och se fram emot en mysig tid. Gillar pyssel med snabba lösningar som det här enkla sättet att göra kransar. Säger som Ernst "I det enkla bor det vackra" och jag längtar till hans julprogram kommer.


I veckan hade dottern besök av sin pappa och det var så roligt att de tittade in på en fika. Vi hade inte setts sen vi flyttade från norrland för 13 år sedan. Så roligt se dottern så glad och det var nog hennes bästa julklapp.

I dag är det också "Kattens dag" och våra kissar Kajsa & Ronja har fått lite extra godis dagen till ära. Finns det nåt mysigare än när det ligger en spinnande katt i knät. Det kallar jag livskvalitet. Kan inte låta bli att tänka på hur bra katter som är älskade och omhändertagna har det. Mina tankar går hela tiden till alla stackars sjuka hemlösa katter som ingen bryr sig om. Tack och lov finns det outtröttliga eldsjälar som räddar katter och ser till att de får veterinärvård. Vi måste alla hjälpa till så gott vi kan i våra närområden och komma ihåg att det aldrig är katternas fel. Kan inte förstå hur människor kan göra så mot oskyldiga djur. Mina tankar går också till fina bloggvännen Annchristine som miste sin fina Ella i en olycka i förra veckan. Så ledsamt och sorgligt. 

Önskar alla en fin vecka och varm kram 

Läste en krönika i GT av Clara Lidström där hon tyckte att Ernst renoverade sönder vårt kulturarv. Jag kan hålla med henne om att världen skulle se annorlunda ut om fler män gick barfota och byggde lampor av rundstav. Jag kan också hålla med om att det är viktigt att renovera med rätt material och linoljefärg och sånt så långt det är möjligt och att man ska återanvända befintliga möbler som passar in och låta tidstypiska detaljer vara kvar. Sen går våra åsikter isär...

 

Bilden är lånad

Varje hus har sin historia och varje familj eller person som bor där formar sin och husets historia. Det kommer att ändras över tid men huvudsaken att de gamla husen tas om hand och att de får liv igen. Finns inget tråkigare i mina ögon än gamla fina hus som förfaller mer och mer. Clara tyckte att man skulle ha kvar gulbrun eller som Ernst uttryckte det diarrefärgad panel, 40-tals kök och kullriga trägolv. Rent praktiskt kan det vara svårt och det är också en trivselfråga. Köper man ett gammalt renoveringsobjekt måste man väl få ha den stil man trivs med. Kanske inte så roligt att bo i ett murrigt museum om man inte gillar det. 

Tyvärr finns det massor av gamla fina hus som förfaller med vackra spegeldörrar, fantastiska kakelugnar, snickarglädje och genuina trägolv. Mitt hjärta gråter när jag ser detta och jag önskar att någon inser husens värde oavsett om de målas helt i vitt eller har brungula originalpaneler. Jag tror att ödehus som får stå och förfallet är värsta fienden mot vårt kulturarv, inte Ernst.

Varje dag i flera år har jag passerat ett ödehus på väg till Onsala som blev mer och mer vandaliserat. Vilken lycka när jag såg att någon köpt huset och började renovera. Det blev både större och modernare men huset revs inte utan är kvar som kärnan i byggnaden. Sånt värmer mitt "ödehushjärta". Själen är tillbaka i huset och det får leva vidare.

Jag tror inte att husets själ dödas av att man planslipar ett gammalt trägolv eller att barnbarnen inte kommer att kunna förstå hur ett gammalt hus såg ut förr. Jag tycker att vi i Sverige är fantastiska på att bevara gamla historiska hus för eftervärlden. Nästan vart man än åker i landet finns det parker och områden med välbevarade hus i original med genuina inredningar från i stort sett alla tidsepoker. Bara här i Göteborg och Kungsbacka finns det hur många ställen som helst där man kan känna historiens vingslag i röda torp, högloftsstugor från 1600-talet, slott och herresäten. Vi har semestrat med barnbarnen under många år och sett åtskilliga historiska hus av alla de slag så det vet nog hur man levde förr. 

Vad tycker du?

Jag vill också tipsa om en underbar blogg med sagolika bilder med trolsk norrlandsnatur och bygderomantik och texter som berör på djupet; Jonna Jintons blogg  


Ha en fortsatt skön sommar & kramen