Att vara ponnymormor kräver verkligen sin kvinna. Många resor till stallet blir det och många sysslor att ta hand om. De vanliga i stallet förstås och sen måste vatten dras ut till vinterhagen och den ska också rengöras emellanåt. Tro inte att jag klagar men tiden till annat räcker inte riktigt till. Bloggande och sånt kul!!! Missförstå mig rätt att vara i stallet är också roligt. Många trevliga bekantskaper att byta tankar och erfarenheter med. Pratade igår med en mamma som funderade runt turridning med islandshästar och det har vi gjort mycket så det fanns en del att prata om. Amandas häst Comsist är inte bara världens sötaste ponny han är tydligen väldigt klok också. Han har helt på egen hand bestämt sig för att byta hage till en där gräset verkligen var grönare. Som tur var stod ingen annan häst där utan Comsist var egen herre på täppan. Och som han trivdes, han ägnade oss inte en blick trots lockande med morötter och hårt bröd. Ja, ja allt roligt har ett slut också för en häst så snart är han nog tillbaka i den gamla hagen.

Nu råder fullständig harmoni här hemma hos mig. Har tänt doftljusen och den fina ljusängeln som jag fått av barnbarnen. Lyssnar på vacker musik och får vara alldeles själv vid datorn inte en skymt av mina annars så hjälpsamma ;-) katter. Tid för en avkopplande bloggstund. Hur skönt är inte det?
 

Tiden före julen har varit fantastisk med en underbar julkonsert i den vackra Annedalskyrkan. En tradition som jag inte vill missa och den var precis så bra som jag trodde. Vi firade en tidig familjejul med god mat och trevligt umgänge med Anne-lies familj eftersom de skulle åka upp till Norrbotten.  Det är väl själva grundtanken med julen att få vara tillsammans med nära och kära. Har dock inga krav på att allt måste ske just på julaftonen. Alla dagar är lika bra och det ska inte vara en massa måsten. Jag och min syster är så tacksamma att vi får den här tiden med barnbarnen. Nästa år är båda tonåringar och kommer att ha fullt upp med kompisar och skolan. Då är det dags för mormor att ta fram bucket listan :-)

En kväll var vi bjuden till en arbetskamrat som numera är en av mina bästa vänner. Vi åt jättegod paj och efterrätten var värd att dö för. Men vad som slog mig var att så fort livet kan förändras. Vi träffas inte jätteofta men hennes berättelse om vad som hänt henne fick mig att tänka till ordentligt. De hade upptäckt något på den vanliga mammografin och sen gick allt väldigt snabbt. Operation och enligt proverna hade cancern inte spridit sig. Så glad jag blev för hennes skull och samtidigt så tacksam för att få vakna varje dag och må bra. Fånga dagen är ett lite slitet uttryck men trots allt är det nog det som gäller. Att ta tillvara varje dag och njuta av stunden för vi vet ju aldrig vad morgondagen bjuder på.

Höststormarna har avlöst varandra och nu har vi fått lite snö men som alltid här nere har det snart tinat bort. Lika bra det tycker jag. Har numera vant mig vid gröna jular och det fungerar bra för mig. Endera ska det vara ordentliga vintrar annars kan det lika gärna vara. Har massor av fina "vita vintrar" minnen  från min uppväxt och tid i Norrland så jag får ta till dem emellanåt när längtan blir för stor :-)

Så här skrev jag på min julhemsida;

Vet inte vart våren tog vägen??? Grått väder och en kall vind och på det en släng av förkylning gör att jag känner mig lite låg idag. Dagen går i lugnets tecken och det passar mig bra så skönt att skriva lite här och att sen ta en uppfriskande bloggpromenad. Inget piggar upp mig så mycket som att besöka alla mina fina bloggvänner. Det har skrivits en del om bloggar och det är intressant att se olika åsikter om varför man bloggar och om vad. Jag började blogga i augusti 2013 efter en underbar semester på Österlen. Mitt första inlägg hade rubriken; "Rapsbollen på Österlen". Vi hade hittat ett fantastiskt Bed & Breakfast som jag ville berätta om. Jag, min syster och Maja från Norrland firade en underbar semester tillsammans och hemma kom vi på att vi börjar blogga. Sagt och gjort och på den vägen är det.Bilden är från mitt allra första inlägg.
 

Jag fortsatte på semestertemat och i början skrev jag mest om resor tillsammans med barnbarnen och om olika smultronställen som vi upptäckte men allt eftersom började jag skriva om min vardag i stort och smått. Jag hade en tanke att skriva om sånt jag brinner för som hälsovård och inredning. Det har inte blivit så många inlägg om just dessa ämnen men det kommer nog så småningom...... Jag försöker vara så ärlig jag kan om egna misslyckanden och tokigheter men jag glömmer så fort bort tråkigheter och minns bara det roliga så för det mesta blir inläggen åt feelgood hållet. Jag ser min blogg som min egna lilla svär där jag skriver om precis vad jag känner för och jag är så glad och ser det som en stor ära att så många fina bloggvänner och besökare hittat hit. 

Alla bloggar är olika och unika och det gör bloggvandringarna så spännande och underhållande. Jag är själv inte så intresserad av rena matbloggar, politiska bloggar eller missnöjesbloggar men Blogglandet är oändligt så det finns nåt för alla. Jag har också svårt att läsa bloggar med massor av text som helt saknar bilder. Då måste det vara nåt vansinnigt intressant!!!!  Har också sett funderingar om anonyma bloggar eller bloggar där man presenterar sig med foto. Jag tycker att det är lite personligare om man ser ett foto på bloggaren men det är så klart upp till var och en hur man vill göra.

När det gäller att kommentera inlägg tycker jag att man ska vara uppriktig som i allt annat man skriver om. Om jag ska kommentera beror lite på vad det gäller. Om inlägget berör mig och jag har en annan åsikt kan jag mycket väl kommentera men sakligt och med respekt. Jag är med i två facebook grupper "Återbruk" och "50, 60, 70-tal". Två härliga grupper men tyvärr ständiga påhopp om allt och ingenting i kommentarsfälten. För mig en fullständig gåta hur vuxna kan bete sig så. En del är farligt nära att klassas som nättroll :-( Bittra missnöjeskommentarer vars enda uppgift är att såra. Inte min grej kan jag säga. 

Jag tycker att det är vansinnigt roligt att blogga och är full av beundran för alla som skriver kreativa och intressanta inlägg varje dag. Där är inte jag än .... Titt som tätt kommer "bloggtorkan" över mig och fastän jag vill kommer jag inte på nåt vettigt att skriva om. Då är det bara att syssla med annat tills lusten kommer tillbaka. Tror att en del känner igen sig när inspirationen tryter eller livet helt enkelt kommer emellan.

Snart är det påsk och vi har lovat sköta Amandas häst Comsist så vi har varit på praktik i stallet. I måndags var vi på plats tidigt för Amanda sköter och rider före skolan eftersom hon började lite senare den dan. Det är en hel del att komma ihåg med foder, motion och annat. Så roligt se Amanda på hästryggen igen efter armbrottet. Hon är igång med träningen och det går bra både med markarbete och hoppning. Vet inte hur hon ska klara en vecka utan ridning men istället får hon träffa sin morfar i Norrland och det är också populärt. 

Ha en skön fredag och vårkramar

Har också följt med på en spännande utflykt i hästhagen. Amanda med familj kollar på en lämplig häst och i veckan var vi och tittade på Stefano en supergullig Haflinger som fanns här i Göteborg. Han var lite slö efter all tid med kompisarna på sommarbetet. Ridningen gick bra även om Stefano testade Amanda mellan varven. Även denna dag hängde de mörka molnen över oss och åskan mullrade i fjärran men det var uppehåll hela tiden vi var vid stallet.

Det är mycket att ta i beaktande när man funderar på att skaffa ett djur och helst tycker jag att man ska kunna erbjuda ett livslångt hem. Är alldeles för mycket slit och släng även i husdjursbranschen. Kanske bättre att låta bli om man inte känner sig mogen att ta ett sånt åtagande. När det gäller hästar ska det stämma på så många sätt; hur mycket inridna de är, gillar de hoppning, hur rutinerad ryttaren är och om hästen är van vid trafik och säker på uteritter. Allt ska stämma så gott det går och bli en lyckosam enhet i slutänden. Innan man gör köpet ska också en veterinär ha kollat hästen och att den är utan anmärkning som det kallas.Det här är bara en bråkdel av allt som man bör tänka på vid hästköp. Stefano var lite av en sagohäst med sin böljande svans.

Amanda söker en D ponny där högsta mankhöjden är 148 cm och ibland kan de vara drygt 148 men räknas då som mindre häst. Hon är mest intresserad av hoppning och vill tävla så småningom. Men allra mest av allt vill hon ha en kär vän som hon kan ha roligt med och susa fram över sommarängarna med. Bäst om de hittar en viktbärande ponny som kan användas som mamma/dotter häst. Amanda kan behöva hjälp med träningen eftersom skolan tar mer och mer tid och Anne-Lie får välbehövlig rekreation nu när hon återhämtar sig efter utmattningssyndromet. Närhet till djur får oss att må bättre. Hästar och ridning kan dämpa ångest, depression och smärta och används framgångsrikt som behandling i vården. En riktig win win situation alltså. 

På söndag ska vi på ny spaning till Varberg och titta på en häst som Amanda redan provridit men som de vill kolla en gång till. Det blir nog många fler spaningar innan Amanda hittar rätt kompis. 

I lördags skulle det ha varit "Musik på vattnet" men den kvällen öste regnet ner. Tredje året i rad som det flyttades inomhus. Jag hoppas på bättre väder på fredag när det är "Kulturnatta" uppe i Kvarnbyn. Ser fram emot en mysig kväll med massor av aktiviteter.

Nu är det dags för motionsrundan i det vackra vädret som är tillbaka igen. Ha det så gott allihopa. Kram