Jag älskar mitt boende och området med den fina naturen men nu börjar vi fundera om vi måste flytta framöver. Under de 16 åren vi bott här har det varit ett lugnt och tryggt område men nu går man inte gärna ut på kvällen. Nu senast i helgen brann tre bilar på parkeringen och det är tredje gången det händer. Personer har försökt lura sig in hos äldre grannar och polisbilarna syns ofta i området. Blir både ledsen och arg att det ska vara så här. Dessutom kommer det att byggas 600 lägenheter till i vårt lilla område. Vi kommer att ha hyreshus utanför fönstret istället för de vackra träden. Det känns ofattbart att det fina området som vi föll för när vi flyttade hit från norrland har förvandlats så under de senaste åren.

 

I veckan opererades katten Kajsa i Lerum och då passade vi på att åka till Nääs slott under tiden. Spännande eftersom vi inte varit där tidigare. Bara sett slottet från vägen när vi åkte hem från en ridtur på islandshästar i närheten av sjön Mjörn. Skira dimslöjor låg över sjön Sävelången när vi vandrade mot slottet över Nääs bro. Det var så trolskt vackert med de höga träden och hästar som lugnt betade på ängarna. Man riktigt känner historiens vingslag när man vandrar omkring vid slottet och i slottsparken. Här fanns Örnnästet dit man kom efter en svindlande stig uppför en kulle. Högst upp låg ett litet trälustslott av enklare typ med en fantastisk utsikt över sjön och träden nedanför. Vi fortsatte vandringen efter sjökanten och lite här och där hängde inbjudande gungor från de stora träden. Det såg så gulligt ut och jag mindes barndomens trädgungor. Min syster berättar mer om slottet och dess historia på Refugium Fotoblogg.

Nääs Bro

 Sävelången 

Vid uppfarten till slottet låg en helt underbar affär, Lilla Nääs. Här fanns hur många rum som helst och även en övervåning med de underbaraste heminredningsgrejor. Jag njöt av besöket och alla spännande saker och fick en vacker ballerina av min snälla syster. 

Efter en regnig natt tittade solen fram och det var så skönt på promenaden med värme i luften och de vackra färgerna i ett collage som i sagans värld. Jag är så glad att jag har naturen ända in på knutarna, den ger mig så mycket sinnesro. Färgerna är magiska och jag vill njuta av allt det vackra länge men av erfarenhet vet jag att snart står träden kala och växterna vissnat ner och allt blir gråare. 

Men det finns ett sätt att stanna upp den här utvecklingen i mindre skala, till husbehov. Det lärde jag mig hos bloggvännen Gunilla som hade ett intressant inlägg om konservering av löv på sin fina blogg, Nillas Hälsa & Harmoni. Jag köpte Glycerol på apoteket som bevarar kvistar och höstlöv. Hur man går tillväga berättar Gunilla på sin blogg. Där kan ni också se höstlöv som konserverades av Gunillas mormor för minst 70 år sedan. Ofattbart att de är så välbevarade och har en fantastisk färg efter så många år. När jag tänker efter har jag faktiskt konserverat kvistar på 70-talet men aldrig bara löven. Jag hittade många vackra löv som jag nu ska konservera. Det blir så spännande och jag återkommer med resultatet.

 

Passerar den här steninstallationen som någon gjort, kanske lekfulla barn eller någon som kände sig konstnärligt kreativ.