...  av Barney och Godfrey som genast intog min säng. Båda adopterades av min dotter från hjälporganisationer.  Barney kommer från Spanien och Godfrey från Irland och de fann varandra direkt. De är världens finaste och kan inte ha fått ett bättre föralltidhem.

Jag är dagmamma till dotterns hund Godfrey och han är en underbar kompis på promenaderna. Godfrey kommer från Irland med organisationen "hundar utan hem". Han är den snällaste och finaste hund man kan tänka sig och han fick sitt "för alltid hem" hos min dotter och hennes familj. Alla som träffar Godfrey bara älskar honom och jag tror att han är en lycklig hund. När han först kom var han lite nervös men med tiden har han insett att han kan lita på människor igen. Nu är han trygg och älskar att gosa med oss alla. Han är så kärleksfull och visar det ofta och gärna. 

Godfrey är social och hälsar gärna på människor efter vägen. I dag en joggande 70-plussare och en mormor med sitt söta barnbarn. Jag har aldrig haft så många trevliga samtal med människor jag inte känner som nu. Jag bor i ett 55+ hus och han charmar även alla grannar och hälsar glatt och igenkännande på dem. 

Godfrey älskar höstlöven och krafsar omkring dem så de flyger. Han har också fullt upp med att lukta på alla spår efter vildsvinen som finns överallt vid vägen. De bökar om nätterna och tack och lov har vi aldrig sett dem under dagtid. Våra promenader tar sin rundliga tid och vi njuter av varje sekund. Hemma igen sover han så sött.

Jag är så tacksam för våra dagar tillsammans och hoppas att han känner likadant. 

Andra advent med mys och filmtajm. Den lånade filmen, "Brooklyn" är en underbar film som baseras på Colm Tóibins roman med samma namn. För mig som älskar 50-tal och Irland är det en ny favorit som hamnar högt upp på min topplista. I 1950-talets Irland och New York, tvingas unga Eilis Lacey att välja mellan två män och två länder. Huvudrollerna spelas av Saoirse Ronan och Emory Cohen som Eilis och Tony.

Filmen är charmig och berör med blandningen av sorg, glädje och romantik. Kolla på trailern så förstår ni ...

Varm julkram 

Strålande väder som lockar till utevistelser. Bloggandet och min hög med låneböcker får stå tillbaka medans jag är ute och fångar dagen ;) Efter en fråga hos en bloggvän om vad jag hade på livslistan eller "Bucket list" började jag fundera över varför jag inte har tänkt på att ha en sån. Jag vet faktiskt inte? Det är väl upplevelser som man vill uppleva under sin livstid och som man allt efter som bockar av. Jag har alltid haft en dröm att simma med delfiner så det kunde stå på listan i och för sig? 

Under min Irlands resa var jag närmare än nånsin att förverkliga min dröm.  I Dingle bodde vi på ett B&B vid Dingle Bay och där bodde delfinen Fungie. Historien om honom är minst sagt märklig. 1984 upptäckte fyrvaktaren Paddy Ferriter en ensam vild delfin som följde efter fiskebåtarna i bukten. Från den dagen är han en stor turistattraktion och en hel del har simmat med honom. Vi hade fönstret mot vattnet och trots idogt spejande lyckades vi inte se skymten av Fungie. Han har stannat här i över 30 år och trots att kompisar besöker honom ibland är han kvar. Det brukar inte rekommenderas att bada med vilda delfiner så det kanske kan bli lite för spännande. Men drömmen är kvar och om jag någonsin har en lista så hamnar den som nummer ett.

Mitt barnbarn Amanda och hennes kompis har en sommarlista med 20 saker de ska göra och ganska realistiska också. Kanske en idé? 

Jag hoppas att alla mammor har en fin mors dag och känner att ni är värdefulla. Jag har verkligen blivit firad och fått vackra blommor och mumsig choklad från min underbara dotter. Tack älskade dotter :) 

Ha en fin vecka och kram till alla fina vänner som tittar in hos mig. 

Bilden lånad av min syster Eva

Under veckan har jag läst om Irland på olika bloggar och då kom jag att tänka på en resa som jag har sparat i mitt hjärta. Jag och min dotter och syster hade pratat om att resa till Irland och alla gillade ridning så vad passade bättre än att boka en ridresa. Sen hakade en kompis till dottern på. Det var extra roligt att vi kunde åka med dottern för året efter träffade hon sin stora kärlek och sen kom barnen. 

Irland visade sig vara ett land som var lätt att förälska sig i av så många anledningar. Ceád Mile Fáilte betyder välkommen och det känner man kommer från hjärtat. Det är nog människorna jag minns främst från Irland, de hjälpsamma blickarna och de vänliga leendena. Och livsglädjen som yttrar sig i sångerna och skratten. Konsten att kunna slappna av, en konst som det irländska folket behärskar till fulländning. Här tillåter sig människorna att verkligen njuta av allt som livet har att erbjuda. Det kan handla om något så enkelt som att ta sig tid att begrunda den vackra naturen. Och vacker natur finns det mycket av. Det gröna böljande landskapet, vackra sandstränder, dramatisk klippkust och serpentinvägar upp till hisnande utsiktsplatser. Gillar man historiska slott och vackra trädgårdar finns det många att besöka.

Vår resa började med flyg via London till Cork. Min dotter som är skicklig bakom ratten körde hyrbilen och det är jag glad över när vägarna var smala och på höjderna så smala att vid möten måste man backa för att hitta en mötesplats. På ena sidan var bergväggen och på den andra ett stup rakt ner utan räcken. Första veckan körde vi efter kusten och hade turen att hitta mysiga B&B trots att vi ej förbokat. Intressant att få en inblick i hur irländarna bor, ena natten i villa med 31 gradig pool nästa hos ensamstående pappa med tre söner som alla var hurling supporters (Irlands nationalsport som också kallas gaelisk fotboll). Hos en familj blev vi bjudna på eftermiddagste med fruktsallad och kakor i finrummet framför brasan och sen när vi kom hem efter en regnig kväll med pubbesök tog den omtänksamma värdinnan hand om våra blöta kläder och satte i torkskåp. Vi bodde också på Ivanhoe B&B i Skibbereen. Här var B&B utbudet stort som ni ser på bilden.

  

Färgglada hus, vackra dörrar och målningar på väggarna är mycket vanligt här, en del riktiga konstverk.  

På kartan ser ni hur vi åkte från Cork ner till Skibbereen och sen efter kusten upp till Woodford och stugan.  

Många slott och trädgårdar hann vi också med. Mucross Castle i Killarney och Bantry House i västra Cork med sagolika trädgårdar. 

Utsikt från slottet över Bantry Bay.

Vi vandrade på stranden Inch Point där min favoritfilm "Ryans dotter" spelades in 1970. Häftig känsla och fina snäckor att plocka. 

Sarah Miles, Christopher Jones och Robert Mitchum i "Ryans dotter". Fantastisk film som jag sett många gånger. Nästa vackra bild är också från filmen. 

En regnig dag besökte vi de majestätiska Cliffs of Moher.

Serpentinvägar upp till utsiktsplatsen Mollys Gap med hänförande utsikt "Ladys View". 

Andra veckan hyrde vi en jaktstuga med stall och två egensinniga irländska hästar Albert och Dolmen. Stugan låg 3 km från Woodford några mil från turistorten Portumna. I slutet av en slingrande skogsväg kantad med kaprifol och blommande björnbärssnår låg stugan - mitt i en 1000 hektar stor privat skog vid kanten av nationalparken Slieve Aughty Mountains. Här - mitt i storskogen upplevde vi en rofylld tystnad långt borta från ljudbruset hemma. Vilken känsla att på morgonen öppna dörren, ta sin kaffekopp och bara njuta av skogens fåglar som höll konsert. Vi hade även turen att få se en skymt av de skygga grävlingarna som höll till i skogsbrynet. Björnbärssnåren var fulla av saftiga bär, bara att plocka och njuta. På kvällarna, i den goa värmen från öppna spisen, satt vi och pratade om dagens händelser och som en extra bonus såg vi stjärnhimlen genom takfönstret. Jag har aldrig sett en sån gnistrande stjärnhimmel som där ute i nattsvarta storskogen. 

Vi hade lite problem med ett dörrlås några dagar och då måste jag erkänna att jag sov med ena ögat öppet. Vi fick tack och lov inga oväntade besök nattetid även om Gevalian var med för säkerhets skull. ;)

Den här fantastiska resan bokade vi genom Häst & sportresor - de har resor som passar alla, såväl nybörjare som rutinerade ryttare. Deras hemsida:
http://www.hastsportresor.se/land/irland_jaktstugafakta.asp

Till Irland kommer vi tillbaka och jag hoppas snart. Ha en fin vecka och kramen.

"Alla främlingar är vänner som du inte lärt känna än"
Irländskt ordspråk