Det är eftermiddag och mörkret faller så sakteliga utanför mitt fönster. Tanken på att vi går mot advent gör mig så glad och jag ser fram emot alla glittrande ljus i trädgårdar och fönster. Nu behövs mängder med ljus för att lysa upp det kompakta november mörkret. Tycker nästan inte att man kan få för mycket av ljusslingor och stjärnor. 

I dag har vi varit till stallet och gjort de vanliga sysslorna och även hälsat på Comsist i vinterhagen. Han är så söt och kommer så fort vi ropar hans namn. I dag fick han lite hård bröd och en morot som tröst eftersom Amanda inte skulle rida i dag ;-) I måndags när Amanda slutade skolan 4 var vi med på träningen. Kvällen var varm och så otroligt vacker med en spektakulär solnedgång. Vi brukar parkera bilen och sen ta en genväg till stallet över ängarna. När vi gick hemåt var det kolsvart och vi hade bara ficklampan på mobilen. Kändes spännande och lite skrämmande på samma gång. Vill ju inte stöta på en älg eller en flock vildsvin i mörkret.  Får nog skaffa en bättre ficklampa tills nästa gång. Inte för att jag vet vad jag skulle göra om jag plötsligt står öga mot öga med skogens konung men jag vill nog ändå vara beredd. Amanda sa att hon har inga problem med att gå hem ensam i mörkret, hon tyckte bara det var mysigt. Tystnaden här ute är total och mörkret omsluter oss så visst upplever jag också en rofylld mysighet.  En sån tystnad som är bristvara i det vanliga vardagsbruset. 
 

Foto; Evas Fotoblogg

Det blir många turer mellan Mölndal och Kungsbacka och det är skönt att vi kan låna en bil av dottern. Bilen är en Chrysler Voyager som de hade tänkt ställa av nu när de har en ny leasingbil. Det är mest syrran som kör och hon älskar automatväxeln. Vi har många härliga semesterminnen med den här bilen. Under sex år reste vi tillsammans med barnbarnen till Skåne, två gånger till Öland, till Ulricehamn och två gånger till Fun City. Vi bodde i stugor på campingplatser och varje dag var ett äventyr. Så många roliga och oförglömliga minnen. Bilen har också varit toppen när vi åkt runt på loppisar i sommar eftersom den är så rymlig att man får med allt. Inte att förglömma när tjejerna skall hämtas på disco i Göteborg är den bra för det ryms 7 passagerare. Kommer nog att sakna bilen trots att det inte är någon billig bil att köra. Den slukar bensin och nu har kylaren börjat läcka vatten så det gäller att ha vattenflaskor tillhands. Blir en tur till verkstan snart. 

Plötsligt händer det brukar man säga och igår fick vi vår beskärda del av dramatik. Först körde en bil på ett vildsvin alldeles här vi bor och sen fick tre polisstyrkor rycka ut till en buss där en narkotikapåverkad man med yxa skrämde upp passagerarna. Jag råkade titta ut och såg till min häpnad bussen och polisbilarna med blåljus. Man blir ju rädd när såna dårar kan dyka upp vart som helst i vår vardag. Lyckligtvis gick det bra denna gång och ingen hann bli skadad. Skrämmande med allt detta våld som kan drabba vem som helst av oss. Senast i dag läste jag om en tvååring som blev överfallen när han stod och väntade på bussen med sin familj av en helt okänd man. 

Nu är det dags att krypa till kojs med den underbara boken Axels tid av Lars Lerin som sällskap :-)


Så gonatt kära vänner och ha en fin fredag

Naturlära av Lars Lerin är en njutning för både ögat och själen. Hans texter är sann poesi och grundar sig på dagboksanteckningar, observationer och reflektioner. Han använder också citat av några av mina favorit författare som Werner Aspenström och Harry Martinsson som liksom Lerin utgår från naturen. Lerin berättar om vardagliga upplevelser med känsla och en lyhördhet som berör och väcker många tankar och igenkännanden hos mig. 

Lerin har många strängar på sin lyra och kombinerar texterna med underbara akvareller och bilder som trollbinder mig och som gör den här boken till den vackraste naturboken någonsin. Här visar Lars Lerin den unika talangen han har både som konstnär och författare.

Lerin fångar själen hos flagade ödehus med känsla och all den respekt som dessa kärleksfullt byggda hus så väl förtjänar. Både extriören och insidan som utsikten över björkarna och den grönskande ängen genom det gamla fönstret. Jag som inte kan få nog av gamla hus och vackra fönster får en himelsk upplevelse. 

Han skildrar årstiderna och tidens gång varsamt och detaljrikt med alla skiftningar och färger. Så likt som möjligt och Ibland vet man inte om det är en målning eller ett foto.  

Naturlära vann Augustpriset som årets svenska fackbok 2014. 

Lars Lerins egna ord på baksidan av boken;

" Jag har målat mer än vanligt den senaste tiden utan andra ambitioner än att få det så likt som möjligt.Bläddrar varsamt i mammas gamla herbarium, placerar ut växter bland landskapsutsnitten från Räggårdsviken, broderar med tunnaste penseln, prickar och mejslar fram skrevor, mossdottar och lavar, himmelblänket i hällkar och vasspyttar. Ett universum att inventera."

Den här boken får ligga framme så jag kan titta i den lite då och då. En sån bok som man kan njuta av många gånger och jag kan varmt rekommendera den.

Går att beställa på Lars Lerin - Sandgrund och här kan ni också läsa om den nya boken "Axels tid" som kommer i höst.

Ha en fin helg! Kram/Gunilla