Under veckan har regnet öst ner och det har nog bidragit till min känsla av tristess. Har funderat över vad jag egentligen använder min blogg till. Vad vill jag förmedla och vissa dagar har jag inte en aning. Läste ett tänkvärt inlägg hos fina bloggvännen Kicki som har bloggen Medmänsklighet. Är alla så lyckliga som det verkar i sociala medier? Livet går upp och ner för de flesta av oss och hur mycket skriver vi om de gråa i vardagen? Det är nog lite olika vilken typ av blogg vi har. Jag skriver mest om vardagsglitter men tar även upp sånt som är djupare och jobbig som överkänslighet och utmattningssyndrom. Men i det stora hela är det mera ljust än mörkt. Det är inget medvetet val utan mera som jag är som person. Ser glaset som halvfullt för det mesta. Jag startade min blogg, 12 aug 2013,  för att jag ville berätta och visa bilder från en underbar resa med vänner till vackra Österlen. Allteftersom tillkom lite fler kategorier om sånt jag är intresserad av som hälsa, heminredning, naturen, böcker och musik men jag har ingen direkt röd tråd som löper genom mina texter. Jag har svårt att finna motivation till blogginlägg när jag känner mig lite ur slag och ibland blir det långa oplanerade pauser när bloggtorkan slår till. 



Min systers bild från underbara Rapsbollen Bed&Breakfast i Löderup där vi bodde under den fantastiska skåneresan som var anledningen till mitt bloggande :)

Blogglandia är fantastiskt och det finns alla möjliga slags bloggar. Många skriver av sig om sin kamp mot svåra sjukdomar, som en slags dagbok när livet är tungt. Jag följer en del som berättar om nästan outsäglig sorg men också om glädje och hopp. Viktiga inlägg om hur de minsta framstegen kan vara himlastormande. Får mig att inse hur sköra vi människor är och hur fort allt kan ändras över en dag. 

Bloggar som jag följer är ofta personliga och med bilder. Kan inte läsa bloggar med bara långa texter hur intressanta de än må vara. Tappar fort intresset och går vidare. Många fina bloggvänner har jag haft förmånen att få lära känna på det här sättet och det gäller bara att hålla balansen mellan sociala medier och familj och vänner irl. Har ni några tankar runt bloggandet och hur ni förhåller er till sociala medier?

Kram & ha en fin söndag

Vi som semestrade tillsammans i Skåne var jag, min syster Eva och Maja en god vän från Luleå. Både Maja och jag fyllde år så det passade med lite guldkant på tillvaron.  På Majas födelsedag åkte vi till Kåseberga och åt en fantastisk god lax med tillbehör och vitt vin på en restaurang vid havet. Solen gick just ner och det var så rofylld vid vattnet. Vi satt kvar ett tag och pratade och sen bjöd Maja på Irish coffee när vi kom till rummet. Så gott! När jag fyllde år köpte vi med oss delikatesser, fisk och skaldjur, lite goda såser och bröd. Rökeriet i Kåseberga är outstanding, deras rökta räkor var i en klass för sig. Vi gjorde utflykter på dagarna och vissa platser vill man ju besöka som Stenshuvud, Kivik, Ale stenar. Vi åkte den vackra vägen efter kusten från Kivik förbi Baskemölla, Simrishamn, Brantevik, Skillinge och Sandhammaren. Det blev många stopp efter vägen, mycket att se. Vi stannade till vid Knäbäckshusen. Byn låg ursprungligen vid Knäbäcken i norra delen av Haväng men då skjutfältet utvidgades i mitten på femtiotalet flyttades husen till sin nuvarande plats. Att gå där bland de gamla bevarade husen kändes som att flyttas tillbaka i tiden - på ett positivt sätt.  

På en av våra turer runt Löderup blev vi kaffesugna och så hittade vi Backagården ett trädgårdscafé med himmelskt god äppelkaka. Det var i ett stort växthus med vindruvsrankor i taket. 

Jag tackar mina reskamrater för att dom gjorde våra dagar tillsammans så trevliga. Längtar redan tillbaka till Österlen och kommer snart åter. Vi kommer självklart att bo på favoritstället Rapsbollen. 

Bilderna har jag lånat från min systers fotosida: http://refugium.node365.se

Backagården - en plats för själen

Sommaräng vid Ale Stenar

Sandhammaren

Söderåsens nationalpark