Ute på promenad med dotterns hund i mitt bostadsområde minns jag alla roliga stunder med barnbarnen. Vi hade turen att få ha dem hos oss från tidig ålder. De sov ofta över ibland flera nätter i sitt eget rum. Det finns nästan inte en plats utan minnen. Skolgården där de gungade, åkte ruschkana och så småningom lärde sig cykla utan stödhjul. Groddammen där vi såg de små grodynglen utvecklas till minigrodor. Skogen där vi lekte kurragömma och sommarängen där vi hade picknick. Badsjön där vi tillbringade så många soliga dagar med vattenbus, sandslottsbyggande och där de lärde sig sina första simtag. Planen där vi sparkade fotboll. Utomhusteatern där vi sett spännande barnteatrar.

Hur fort gick inte de åren men det är nog så när man har roligt och roligt hade vi. Jag är så tacksam för alla underbara minnen mina älskade barnbarn gett mig. Och fortsätter att ge mig nu när vi har mys och filmtajm när de sover över. De är en ständig källa till glädje och mormorshjärtat svämmar över av kärlek.

 

Nu är det Godfrey, den irländska hunden och jag som skapar nya minnen när vi vandrar omkring på de välkända stigarna.

Njut av stunderna i livet
i morgon är de minnen

Snart fyller mitt äldsta barnbarn 18 år. Så ofattbart att fatta att denna glada lilla unge blir myndig i morgon. Många minnen från dessa år tillsammans kommer upp när jag kollar foton till ett album jag ska göra till henne. Jag valde att flytta från norrland när första barnbarnet kom och det är det bästa jag någonsin gjort. Har haft lyckan att umgås mycket med barnbarnen under deras uppväxt och de hade ett eget rum hos oss. När jag promenerar runt i mitt bostadsområde ser jag alla platser som minner mig om alla roligheter vi haft. Lekparkerna, krokodilen som de balanserade på, klätterväggen där de lärde sig den svåra klätterkonsten, skogen med alla utflykter och gångvägarna där de lärde sig cykla. Känner mig så lycklig och tacksam när jag tänker på den tiden. Ser också alla bilder från våra semesterresor tillsammans. Vi tog barnen med på en veckas resa varje sommar och det blev två turer till allas vår favoritplats, Öland, Skåne, Ulricehamn och två resor till Fun City, Varberg. Tyvärr är denna nöjespark öde och vi blev alla så ledsna när vi såg hur det ser ut nu eftersom vi minns allt som fanns där förr som hoppkudden, indianparken, badlandet och mycket annat.

Lite bråda dagar fram till familjefesten med planering och fixande. Jag gillar att planera så jag går igång med full energi. Presenterna är klara och som många i den åldern önskar hon sig pengar i första hand. Men det är så roligt göra paket så det blir lite sånt också. Jag har beställt ballonger, girlandrar, tårtljus med 18-års tema och det blir lite vuxnare än barnkalasen. Nu tar hon steget in i vuxenvärlden och jag tror inte att det blir så stor skillnad eftersom vi alltid sagt; "hon är klok som en bok". Hon står med båda benen på jorden och det märks när det gäller bilköpet som hon sparat till helt på egen hand. Jag skickade tips på coola begagnade bilar som cabbar men hon köpte en bruksbil som naturligtvis är mer praktiskt för en hästtjej. Jag har känt mig lite orolig att hon ska stressa för mycket med skolan, två jobb och hästen som ska skötas men hon säger att det är lugnt. Med hennes mammas utmattningssyndrom i åtanke håller vi koll på att det inte blir för mycket.

Det finns inget som väcker min fantasi som just övergivna hus. Alla oälskade hus som kan dyka upp vart som helst. Rätt som det är på skogspromenaden står det bara där och det fyller mig alltid med vemod, nostalgi och frågor. Jag vill veta mer. Varför är det lämnat åt sitt öde, varför bryr sig ingen om huset, vem bodde här och hur var det då. Det spelar ingen roll om det är ett gammalt hus på landet eller om det är ett slott. Hur konstigt det än kan verka finns det hur många slott och herrgårdar som helst runt om i världen som står öde med ståtliga kristallkronor och möbler som minner om en svunnen tid. 

Sakta men säkert tar naturen över husen. Lider med alla vackra byggnader som bara förfaller och som slutligen faller i glömska som en dröm som ändå varit verklighet för någon.  Övergivna hus fortsätter ruva på sina hemligheter men som jag önskar att väggar kunde tala. 

Jag undrar ibland varför jag berörs så på djupet, kan det bero på min högkänslighet eller kan det vara att det kittlar min fantasi? Tror dock att det ligger i människans natur att vara nyfiken och söka svar på sånt som inte är uppenbart vid första anblicken.....

Mitt i allt vemod och förgängelse på övergivna platser finns det nåt osannolikt vackert. Ett eldorado för fotografer världen över. De vackra bilderna här har jag lånat från https://www.pinterest.com/ 

Jag tipsa också gärna om Jan Jörnmarks hemsida; http://www.jornmark.se/  Massor av intressanta foton från övergivna platser, här hemma och i andra länder. Bl a från det stiliga men tomma badhuset i Ystad som fått göra sin sista insats som kuliss i ytterligare en av de brittiska succefilmerna om Kurt Wallander. Här kan du också beställa övergivna platser-böckerna.

Den första dikten "Ett övergivet hus" finns i Bertil Malmbergs bok "Under månens fallande båge" och den andra dikten i boken "Minnet sitter i spindelväv" av Carl-Emil Englund.


Tack för titten och jag önskar dig en skön helg. 

"Jag går genom tomma rum.
Vinden suckar, vinden suckar
in och ut, ut och in
genom krossade rutor.
Överallt blotta de söndervittrade
förblåsta tapeterna timrets maskbon" 

"Jag går genom tomma rum.
Jag öppnar den kvarglömda
rankiga byråns enda låda.
Där ligger ett trasigt
stycke papper ett brevfragment"  

"Några nötta ord från finnskogen, 
från de grå giktbrutna stugorna 
inspunna i en grön väv av ensamhet och tystnad. 
De gömmer människor, fåordiga som trädets rot 
och strävsamma som om de vore strävsamheten själv. 
Här går fotspår från landet Längesedan,
i gruset letar skimret från i går" 
 

Inte alla dar jag får glädjefnatt över att läsa tv tablån i dessa repristider men idag var en sån dag. Kl 18.30 visar SVT1 Olle Hägers och Kjell Tunegårds dokumentär "Minnet av Messaure" om det sista stora kraftverkssamhället. Vilken nostalgikick!!!! Det väcks så många ljuva minnen hos mig. 

När jag var tonåring jobbade min pappa i Messaure men eftersom vi var bosatta 10 mil därifrån var det bara under sommarlovet familjen kunde bo tillsammans under veckorna. Under några somrar hyrde vi stugor i närheten men en sommar när vi inte fick tag i något att hyra så bodde vi helt resolut i tält. Som tur var hade vi campat under alla år så det blev liksom en långsemester. Minnesrik och så underbar för oss barn som såg alltihop som ett stort äventyr. Lyckliga över att vara tillsammans hela familjen. För pappa och mamma var inget besvärligt så under några veckor utökades familjen med min bästa kompis Gertrud. Så roligt vi tonårstjejer hade det och höjdpunkten var nog att umgås med nya spännande killar från samhället. Vi lyssnade på "Putti Putti" med Jay Epae som var listetta under 41 veckor och delade många hemligheter den sommaren. På kvällarna samlades vi runt en stor brasa och grillade korv och marshmallows. Min kusin Weine var kär gäst när han kom på sin moppe och min kompis hade nog en crush på honom ;-)

Hela familjen  flyttade så småningom till Messaure och lite längre fram flyttade jag och min kille till vårt första egna hem. Anne-lie föddes på Jokkmokks BB och vi bodde kvar i Messaure några år innan Luleå blev vår nya bostadsort. 

Filmen berör och är vemodig när man tänker på att allt är borta. Många av oss besöker gärna platser där vi växt upp och har våra rötter men för de barn som föddes och växte upp i Messaure finns bara igenvuxna vägar och minnesskyltar som intresseföreningen satt upp för att markera var olika byggnader stått. Här fanns allt som behövdes för att samhället skulle fungera som kyrka, skola, förskola, polisstation med arrestlokal, bibliotek, Kalle Bomans kiosk på torget som var samlingsplats för traktens ungdomar och även den gamla kiosken. Älvgården, där det fanns ett café med de godaste vinerbröden som min farbror Elling som var bagare gjorde och där det också ofta bjöds på dans, bio och teaterföreställningar. Vainos och Johanssons snabbköp, järnhandel, sybehörsaffär, frisör, sjukstuga, telestation med 4 telefonister samt Nynäsmacken. Den behövdes verkligen för Messaure var Sveriges biltätaste samhälle på den tiden. 

Här fanns också ishockeyrink, fotbollsplan och även en slalombacke.