Vissa dagar känns allt så overkligt som jag hamnat i en skräckfilm som aldrig tar slut. Ute är våren på god väg men glädjen över naturens pånyttfödelse vill inte riktigt infinna sig. Jag tänker på alla som aldrig får uppleva våren igen och all sorg och trauman som följer i coronans spår. Samtidigt känner jag stor tacksamhet över att mina nära och kära mår bra. Känslan är kluven minst sagt. 

Jag försöker ta tillvara de vackra dagarna med sol och värme och det är en lisa för själen att komma ut. Bort från tv rapporteringen om kurvor och statestik.

Nu behövs rutiner och det är skönt att komma igång med motionen igen. Vi tar det lite som det kommer, vissa dagar snabba stavgångspromenader och andra på upptäcktsfärd med kamera och fikakorg. I går klättrade vi upp på ett litet berg till utsiktsplatsen där vi tog en välbehövlig fikapaus. På hemvägen följde vi nya stigar som gick genom en härlig skog med vitsippor.

Det finns två trolska tjärnar i "min" skog. I den ena är det full aktivitet med små grodyngel som far omkring. I den andra häckar ett näpet andpar som inte vill vara med på bild.

Ett perfekt ställe att sitta ner och meditera eller bara vara i nuet och ge andningen lite uppmärksamhet. Medveten andning eller enkla andningsövningar gör att jag mår så mycket bättre. Det finns många sätt men jag andas in genom näsan och räknar mentalt till fyra, håller andan och räknar till två, andas ut genom munnen och räknar till fyra, räknar till två och andas in igen.

Var rädda om er och håll er friska

Vi lever i en annorlunda tid som påverkar vår vardag mer eller mindre. Alla påverkas på olika sätt och hur vi klarar av påfrestningarna varierar från person till person. Jag är en ganska introvert person i vanliga fall som trivs hemma och inte har så stort umgänge. För mig är det inte så jobbigt att hålla mig inne och på avstånd från människor. En olycka kommer sällan ensam och nu när jag har all tid i världen att motionera skadade jag mitt knä så illa att jag inte kunde gå första veckan. Tack och lov behövde jag inte söka vård utan sakta men säkert har det blivit bättre och jag kan återuppta mina strövtåg. Jag promenerar varje dag i naturen i mitt närområde men saknar friheten att ta bussen till andra platser. Längtar till Botaniska och Trädgårdsföreningen. Skönt ändå att vi har en sån fin motionsslinga i vår lilla skog med små bäckar, tjärnar som är naturens speglar och alla träden. Livets lunga för oss karantänmänniskor. 

Foto: Evas foto

Öppna fönstret och känn den där allra första ljumma vinden som har en alldeles speciell lukt - det luktar vår! Jag går omkring i ett glädjerus den här allra första vårdagen, det är likadant varje år. Jag slutar aldrig förundras över blomsterprakten som plötsligt över en natt har klätt hela backen i vitt - min barndoms blomma - vitsippan. Nu går det fort. Naturen ändrar skepnad från dag till dag. De försiktiga musöronen slår ut i full grönska och nu blommar alla träd och buskar i vitt och rosa. 
 
Med filt och picknickkorg tar jag den välkända stigen genom björnbärssnår och rosenbuskar ner till havsviken för att bara sitta i solen och lyssna på fågelsången, ljudet av vågor som rullar in mot stranden och njuta av att bara finnas till. Jag känner den allra första förnimmelsen att sommaren är på väg det fyller mig med obeskrivlig lycka.

I trädgården är fruktträden översållade med blommor och luften fylls av surrande humlor och bin. Jag får aldrig nog av detta skådespel och äppelblomman är en av de vackraste blommorna som här beskrivs i den fina dikten av Ester Embring;

Önskar er alla en skön fredag - njut & må

Nytta med nöje, då syftar jag på att det är dags för veckohandling, som inte är så roligt men det blev också en skön promenad i det vackra vädret. Man kan hitta guldkorn i det gråa som den vackra solnedgången efter vägen. Vi såg ett konstigt moln eller vad det var, som en virvel. Trodde först att det var efter ett reaplan med det såg inte ut som det brukar och var kvar i flera timmar. Blev lite naturbilder iallafall.