Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med Naturen

Tillbaka till bloggens startsida

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Som för tusentals andra slutade året i sorg även för oss. Min dotters pappa som bodde i norrbotten hamnade på akuten veckan före jul och somnade in en dag före nyårsaftonen. Vi träffades i tonåren och var gifta nästan tio år och när vi gick skilda vägar fortsatte vi som bästa vänner. Han var som en bror för mig och även för min syster och det var svårt att ta in att det faktiskt hänt. Min dotter flög upp och var kvar fyra dagar men hon fick inte besöka honom trots att ingen av dem hade covid, Jag är så ledsen för min dotters förlust. Jag håller med alla som säger att 2020 var ett skitår och för oss slutade året på värsta tänkbara sätt. Mitt i all bedrövelsen känner jag ändå stor tacksamhet att vi träffades för två år sedan när han besökte dotterns familj. Det var en varm och solig dag som vi åt en långlunch på Säröhus med hela familjen. Den här vackra dikten ger mig tröst men även hopp.

Gråt ej vid min grav jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelglans på havet
och i solnedgångens sprakande färgsättning.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
och i det blåa, mjuka diset runt bergen.
Jag finns i höstens stilla regn 
och i vinterns vita snöflingor.
Jag finns i vintergatans stjärnehär
och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör. 

 

Hållsundsudde Sönnerbergens naturreservat


När jag känner mig känslosam finns nog ingen bättre plats för djupa funderingar än att sitta en stund vid havet. Med blicken vid horisonten och tystnaden som omger mig i det frostiga strandlandskapet kan jag samla mina tankar. Som alltid är naturen min bästa terapeut.

I sanningens namn har jag inte haft en tanke på bloggen men nu känner jag att lusten är tillbaka igen. Det känns roligt och inspirerande och nu ska jag besöka er mina bloggvänner och läsa i kapp. 



Taggat med: 

, , , ,

Julveckan ...

 ... kom med regn och rusk men nu har vi haft några fina dagar med sol. Julaftonen firades i lugn och ro med min syster och katten Kajsa. Vi åt ingen traditionell julmat utan det blev en tallrik med havets läckerheter, västerbottenspaj och några goda såser. Efter att vi sett Kalle Anka och hans vänner delade vi ut julklapparna. Jag fick två målarset, en med oljefärg och en med akvarellfärg. Det var många färger, penslar, block och en massa andra grejor som behövs nu när "konstnären" ska sätta igång. Nu har jag inget att skylla på och det är så spännande och roligt. Tack älskade dotter för den fina julklappen och tack fina syrran för de fina klapparna från dig. Katten Kajsa däremot dissade sin kudde med kattmynta som den prinsessa hon är.


I dag, på juldagen, tog vi först en promenad med grannen Dora och efter lunchen satt vi och myste på balkongen med kaffe och julgodis. Skön värme med infravärmaren och den elektriska värmekaminen. Som ni nog vet älskar jag att återanvända saker och ting och denna fullt fungerande värmekamin hade någon vänlig själ lämnat vid pappersåtervinningen. Vi blev glada men bostadsbolaget hade nog inte gillat tilltaget eftersom det bara är behållare för papper och glas där. Nu blev det en vin-vin-situation både för dem och oss. 





Helgen före jul hade vi vår familjesammankomst i tomteskogen. Vi var den närmaste familjen och även barnens farföräldrar var med. Regnet hängde i luften men vi hade tur och gjorde en 6 kilometers promenad innan vi stannade till vid sjön. Det var många familjer som var ute i naturen denna dag så de få borden var upptagna men det gjorde inget vi hittade en plats i lä där vi lade ut vår picknickfilt. Dottern och hennes man hade med sig det omåttligt populära stormköket och i ett huj var Bullens pilsnerkorv och vegokorvarna färdiga att äta. Inte konstigt att stormköket är årets julklapp. Sedan drack vi glögg och kaffe och åt goda saffransbullar. Fina vännerna Godfrey och Barney fick också en liten smakbit av korvarna. 

Så roligt att träffa julglada människor som alla höll avstånden och även en ryttare som red förbi glatt hejande. Det värmer i ett prövat pandemihjärta. 

Vi var så nöjda med den roliga dagen och passade också på att donera några julkulor i tomteskogen. Julen kanske inte är som vanligt men man kan ha trevligt ändå. Det är bara fantasin som sätter gränser.
 







Nu avslutar jag detta års bloggande och önskar er alla
Ett riktigt Gott Nytt År!



Vardag igen ...

Karantänlivet fortsätter sin gilla gång och ibland önskar jag att jag kunde gå i ide som björnarna. Hade varit rätt skönt sova sig igenom den här overkliga tiden. Så känns det ibland men för det mesta tar jag dagarna som de kommer. Försöker hålla rutinerna så gott det går även om bohemen i mig tar över ibland. Det positiva är att jag hinner göra saker som har blivit liggande som att fortsätta med släktforskningen, göra klart album med gamla släktbilder och sortera foton i datorn. 

Så underbart koppla av med en bra bok och just nu läser jag en bok som jag längtat efter. Det är Fjärilsdrömmar av Charlotta Lagerberg Thunes som är fortsättningen på Orkidebarnet, som jag berättade om här. Återkommer med ett inlägg om boken längre fram. Det blir ovanligt mycket tvtittande också och jag måste tipsa om en spännande serie som visas på svt play. Den heter Hemma igen och jag blev helt tagen när den visades 2018. Inlägget jag skrev då kan du läsa här



Andra världskriget ligger i historien, men kriget har ändrat många människors liv och gjort dem rotlösa. Gillar du spänning, drama, romantik, vackra vintagekläder och häftiga bilar är detta en serie jag verkligen kan rekommendera. Alla 6 säsonger visas nu och den är starkt beroendeframkallande så det passar bra nu när man ändå ska hålla sig hemma.

Jag försöker vara ute i friska luften så mycket som möjligt. Går mina promenader i skogen och fyller på energiförrådet. Finns nog inget som är så livsbejakande som naturen. Fåglarna håller sina vårkonserter som vanligt och vårblommorna slår ut som de alltid har gjort. Det är lätt att glömma bort kaoset som råder och jag finner min välbehövliga balans som håller hoppet vid liv.





366 oskrivna blad ...


Nu när jul och nyår, två av årets höjdpunkter, har passerat med allt vad det innebar är vi tillbaka i vardagen igen. Jag tycker det är en skön känsla att det nya året är som en oskriven bok. Nya möjligheter, nya starter och dags att ta tag i saker som man länge tänkt att man ska göra. Tid att tänka över sitt livspussel och hur man vill att det nya året ska bli. Jag ger inga nyårslöften numera men försöker ha realistiska mål och planera in roliga upplevelser. En sådan är den fina julklappen vi fick av min dotters familj, övernattning med spa på Marstrands Havshotell. Varje dag är i och för sig ett oskrivet blad som kan fyllas med små vardagliga ting som jag uppskattar, små guldkorn i tillvaron. Titeln, "366 oskrivna blad", beror på att det är skottår och det innebär 1 extra dag i februari.



Each new day is a blank page in the diary of your life. The secret of success 
is in turning that diary into the best story you possibly can
.”
- Douglas Pagels

Jag hittade på Uppskattat 10 saker man borde sluta göra just nu och som jag tycker tål att tänka på. Som högkänslig hittar jag en del punkter som jag både har slutat med och som jag bör sluta med. Ni kanske också får lite inspiration från någon av uppmaningarna. Tyckte att det om vredesutbrott var lite svårt att tolka men jag tänker att om man kommunicerar lugnt så kanske makten ligger i att det man vill säga går fram. Det kanske också kan vara så att om man inte går omkring med ilska inom sig så hamnar man inte i bråk med andra. Ni kanske tyder det på något annat sätt, berätta gärna.

Sluta använda ordet hat. Fokusera på det du älskar.
Släpp det förflutna, behåll läxan.
Släpp idén att du måste vara "perfekt".
Sluta vara en person som alltid är alla till lags.
Sluta prata negativt om dig själv.
Sluta skvallra och döma andra.
Släpp människor som drar ner dig.
Sluta med vredesutbrott. Makten finns i freden.
Sluta jämföra dig med andra.
Sluta ångra dig. Allting händer av en anledning. 



Annars är naturen den stora inspirationskällan för mig. Jag behöver verkligen min egentid för promenader i skogen. Vandra bland de stora träden, fotstegen i den mjuka mossan, lyssna på alla naturljuden, sitta på en stubbe i funderingar eller vila mot en trädstam och fyllas av energi. Jag känner mig aldrig så levande som i naturen och är tacksam att jag fortfarande har "min" skog att vandra i. 


Släppa taget om sommaren...

Jag känner ett litet stänk av vemod nu när vi är inne i september. Visserligen håller jag krampaktigt kvar sommaren så länge det bara går. Fortfarande varmt och jag har nyss badat i havet. Men tiden går så osannolikt fort, vart tar den vägen kan man fråga sig. Tänk om man kunde stoppa tiden en stund kan jag tänka ibland när jag mår som bäst och njuter av tillvaron. Men tiden tar ingen hänsyn till mina önskningar så jag börjar så smått göra mig redo för höstens ankomst. 

Rutinerna är tillbaka efter sommarens lättjefulla leverne. Jag är tillbaka i motionsspåret igen och tar långa sköna skogspromenader med dottern och hennes hund. 



Naturen är som alltid en källa av små och stora mirakler. Det gäller bara att man tar sig tid och låter sig hänföras av allt som moder jord så frikostigt bjuder på. 

Ser en hel del blommor som rödklöver, blåklockor, snårvinda, baldersbrå och en hel del andra som jag inte vet vad de heter. Nu finns det också så många vackra torkade grässtrån i olika former.




Jag och min syster gjorde en utflykt till ett nytt outforskat ställe som heter Äskhult och jag blev helt betagen. En välbevarad 1700-talsby några mil från Kungsbacka i Halland. Vackra silvergråa hus i genuin landsbygdsmiljö. Det kändes som tiden stannat upp och man kunde nästan se hur det såg ut när byborna brukade sin jord och levde sina liv här. Ett sånt ställe som jag älskar och gärna besöker snart igen. 

Det fanns små trädgårdar vid husen och det blommade så vackert fortfarande även om mycket vissnat och torkat till fröställningar. Jag kan tänka mig hur vackert det är på våren och sommaren när allt grönskar och när syrenerna blommar. I uthusen hängde lin och andra växter på tork. 



Nu är säsongen slut i Äskhult och alla djuren åker hem till bonden. Stugorna stängs och pigor och drängar vilar upp sig till julmarknaden - Jul i Äskhult. Kan tänka mig vilken julstämning det blir i den vackra byn med de gamla gråa husen. Det är sinnebilden för julbonaderna som jag minns från mitt barndomshem. Här kan man nog få se både tomten och vättar. Magiskt för en julälskare som mig. Jag längtar ... 

Även om gårdarna och kaffestugan är stängda kan man vandra efter stigarna här och njuta av atmosfären. Läs mer på Äskhults hemsida och se mera bilder på Evas Foto Refugium.


Skogsbad ...

Vilken sommar vi haft på gott och ont. Redan i maj kom supervärmen som varade hela sommaren. Kändes som jag var på en lång utlandssemester fast hemma. Även om jag njöt i fulla drag gick mina tankar till alla djur som fick lida när aldrig det efterlängtade regnet kom och alla hemska skogsbränder som härjade i landet. Jag kommer aldrig glömma den här sommaren och alla minnen jag samlat på mig. Som jag har badat i havet, i sjöar och i skogen. Jo det är sant jag har badat i skogen !!!

Shinrin-yoku betyder "att ta in skogsatmosfären med alla sinnen" eller bokstavligen att "skogsbada". Att skogsbada är enkelt. Här kommer några tips hur man går till väga. Gå till ett skogsområde som du tycker om, där du kan vandra långsamt, fritt och ostört. Lämna mobilen hemma eller stäng av den. Stanna upp då och då och känn efter om kroppen vill gå i någon särskild riktning. Var tyst och stilla. Lägg märke till hur fåglar och annat levande ändrar beteende när de vänjer sig vid att du är där. Sitt gärna ner på en sten eller stubbe, fokusera på andningen och bara vila i stillheten.




Forskningsresultaten visar tydligt att blodtrycket sjunker, stresshormonerna reduceras, sömnen blir djupare, koncentrationsförmågan förbättras och immunförsvaret ökar efter vistelsen i skogen. Det räcker med att vara 30 minuter i en skog för att man ska märka att stressnivå, blodtryck och puls förbättras. Och att spendera en helg i naturen boostar immunförsvaret i en hel månad.