... om bloggandet, som är inne på tionde året. Tankar om livet i stort som smått, om hur jag vill ta till vara på dagarna under det kommande året. Vill jag fortsätta ungefär som tidigare eller vill jag ändra på något. Inte så lätt att veta. Naturen kommer oavsett vara den plats där jag återhämtar mig och hittar inspirationen.  "Min" urgamla mossbelupna skog med sina upptrampade stigar ger mig lugnet och ny energi liksom de solvarma klipporna vid havet. Den blommande sommarängen med all sin artrikedom bland vackra blommor och surrande insekter. Här kan jag gå omkring och studera allt på makronivå och så plockar jag klöverblad till söta marsvinen som vi sköter åt barnbarnet som flyttat till Halmstad för studier.

Rensar också bland olika intressegrupper jag är med i på fb. Roligt vara med i grupper med likasinnade men orkar inte med alla elaka kommentarer och personliga påhopp när någon lägger ut inlägg. Det är likadant i alla grupper jag har varit med i oavsett vilka intressen man delar. Är bara kvar i två grupper nu och även där funderar jag på hur jag ska göra. Ett stort intresse är inredning och i den gruppen renoverar och inreder man för glatta livet. De flesta hemmen man visar är som tagna ur en inredningstidning och vad som slår mig är att barnrum numera ser ut som vuxensovrum med breda kolonialsängar för tusentals kronor till barn från 6 årsåldern. Visst gillar jag vackra saker och inredningsdetaljer men jag tycker om att blanda gammalt och nytt för charmen och hemtrivseln. Jag tycker däremot inte att man måste bevara alla gamla möbler i originalskick utan hellre måla och fixa till dem så de passar där man vill ha dem. 

Den andra gruppen är Övergivna hus. Jag ömmar för alla ödehus som står och förfaller. Det är bitterljuvt att se alla foton som delas här och ofta får man höra berättelsen om husets historia. Alla dessa hus har varit någons hem där de har levt och tagit hand om sitt hus. Många hus är lämnade med allt som när den siste personen gick ut genom dörren. Många hus är som tidskapslar och det är så sorgligt se hur de förfaller.  Här finns så mycket historia i väggarna som vi borde bevara för eftervärlden. Så vackra gedigna dörrar, underbara kakelugnar och tapeter med fantastiska mönster som sakta men säkert försvinner i förfallet. Det roliga är att i inredningsgruppen är det såna tapeter som är inne igen och de söker febrilt efter gamla tryck. 

Ja det är många tankar men jag får göra en paus i funderandet och ta i tu med bortstädandet av julen. Det känns lite tomt men nu kommer ljuset och det är skönt att få in lite vårfärger här hemma. Allt har sin tid. Har fått en sån lyxig julkula av barnbarnen som jag packar in extra omsorgsfullt. 

God fortsättning och kramen!

Gråt ej vid min grav jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelglans på havet
och i solnedgångens sprakande färgsättning.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
och i det blåa, mjuka diset runt bergen.
Jag finns i höstens stilla regn 
och i vinterns vita snöflingor.
Jag finns i vintergatans stjärnehär
och när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör. 

 

Hållsundsudde Sönnerbergens naturreservat

När jag känner mig känslosam finns nog ingen bättre plats för djupa funderingar än att sitta en stund vid havet. Med blicken vid horisonten och tystnaden som omger mig i det frostiga strandlandskapet kan jag samla mina tankar. Som alltid är naturen min bästa terapeut.

I sanningens namn har jag inte haft en tanke på bloggen men nu känner jag att lusten är tillbaka igen. Det känns roligt och inspirerande och nu ska jag besöka er mina bloggvänner och läsa i kapp. 

 ... kom med regn och rusk men nu har vi haft några fina dagar med sol. Julaftonen firades i lugn och ro med min syster och katten Kajsa. Vi åt ingen traditionell julmat utan det blev en tallrik med havets läckerheter, västerbottenspaj och några goda såser. Efter att vi sett Kalle Anka och hans vänner delade vi ut julklapparna. Jag fick två målarset, en med oljefärg och en med akvarellfärg. Det var många färger, penslar, block och en massa andra grejor som behövs nu när "konstnären" ska sätta igång. Nu har jag inget att skylla på och det är så spännande och roligt. Tack älskade dotter för den fina julklappen och tack fina syrran för de fina klapparna från dig. Katten Kajsa däremot dissade sin kudde med kattmynta som den prinsessa hon är.

Vi var så nöjda med den roliga dagen och passade också på att donera några julkulor i tomteskogen. Julen kanske inte är som vanligt men man kan ha trevligt ändå. Det är bara fantasin som sätter gränser.

 

Nu avslutar jag detta års bloggande och önskar er alla

Ett riktigt Gott Nytt År!

Karantänlivet fortsätter sin gilla gång och ibland önskar jag att jag kunde gå i ide som björnarna. Hade varit rätt skönt sova sig igenom den här overkliga tiden. Så känns det ibland men för det mesta tar jag dagarna som de kommer. Försöker hålla rutinerna så gott det går även om bohemen i mig tar över ibland. Det positiva är att jag hinner göra saker som har blivit liggande som att fortsätta med släktforskningen, göra klart album med gamla släktbilder och sortera foton i datorn. 

Så underbart koppla av med en bra bok och just nu läser jag en bok som jag längtat efter. Det är Fjärilsdrömmar av Charlotta Lagerberg Thunes som är fortsättningen på Orkidebarnet, som jag berättade om här. Återkommer med ett inlägg om boken längre fram. Det blir ovanligt mycket tvtittande också och jag måste tipsa om en spännande serie som visas på svt play. Den heter Hemma igen och jag blev helt tagen när den visades 2018. Inlägget jag skrev då kan du läsa här. 



Andra världskriget ligger i historien, men kriget har ändrat många människors liv och gjort dem rotlösa. Gillar du spänning, drama, romantik, vackra vintagekläder och häftiga bilar är detta en serie jag verkligen kan rekommendera. Alla 6 säsonger visas nu och den är starkt beroendeframkallande så det passar bra nu när man ändå ska hålla sig hemma.

Jag försöker vara ute i friska luften så mycket som möjligt. Går mina promenader i skogen och fyller på energiförrådet. Finns nog inget som är så livsbejakande som naturen. Fåglarna håller sina vårkonserter som vanligt och vårblommorna slår ut som de alltid har gjort. Det är lätt att glömma bort kaoset som råder och jag finner min välbehövliga balans som håller hoppet vid liv.

”Each new day is a blank page in the diary of your life. The secret of success 
is in turning that diary into the best story you possibly can.”
- Douglas Pagels

Jag hittade på Uppskattat 10 saker man borde sluta göra just nu och som jag tycker tål att tänka på. Som högkänslig hittar jag en del punkter som jag både har slutat med och som jag bör sluta med. Ni kanske också får lite inspiration från någon av uppmaningarna. Tyckte att det om vredesutbrott var lite svårt att tolka men jag tänker att om man kommunicerar lugnt så kanske makten ligger i att det man vill säga går fram. Det kanske också kan vara så att om man inte går omkring med ilska inom sig så hamnar man inte i bråk med andra. Ni kanske tyder det på något annat sätt, berätta gärna.

Sluta använda ordet hat. Fokusera på det du älskar.
Släpp det förflutna, behåll läxan.
Släpp idén att du måste vara "perfekt".
Sluta vara en person som alltid är alla till lags.
Sluta prata negativt om dig själv.
Sluta skvallra och döma andra.
Släpp människor som drar ner dig.
Sluta med vredesutbrott. Makten finns i freden.
Sluta jämföra dig med andra.
Sluta ångra dig. Allting händer av en anledning. 

Annars är naturen den stora inspirationskällan för mig. Jag behöver verkligen min egentid för promenader i skogen. Vandra bland de stora träden, fotstegen i den mjuka mossan, lyssna på alla naturljuden, sitta på en stubbe i funderingar eller vila mot en trädstam och fyllas av energi. Jag känner mig aldrig så levande som i naturen och är tacksam att jag fortfarande har "min" skog att vandra i. 

Jag känner ett litet stänk av vemod nu när vi är inne i september. Visserligen håller jag krampaktigt kvar sommaren så länge det bara går. Fortfarande varmt och jag har nyss badat i havet. Men tiden går så osannolikt fort, vart tar den vägen kan man fråga sig. Tänk om man kunde stoppa tiden en stund kan jag tänka ibland när jag mår som bäst och njuter av tillvaron. Men tiden tar ingen hänsyn till mina önskningar så jag börjar så smått göra mig redo för höstens ankomst. 

Rutinerna är tillbaka efter sommarens lättjefulla leverne. Jag är tillbaka i motionsspåret igen och tar långa sköna skogspromenader med dottern och hennes hund. 

Naturen är som alltid en källa av små och stora mirakler. Det gäller bara att man tar sig tid och låter sig hänföras av allt som moder jord så frikostigt bjuder på. 

Ser en hel del blommor som rödklöver, blåklockor, snårvinda, baldersbrå och en hel del andra som jag inte vet vad de heter. Nu finns det också så många vackra torkade grässtrån i olika former.

Jag och min syster gjorde en utflykt till ett nytt outforskat ställe som heter Äskhult och jag blev helt betagen. En välbevarad 1700-talsby några mil från Kungsbacka i Halland. Vackra silvergråa hus i genuin landsbygdsmiljö. Det kändes som tiden stannat upp och man kunde nästan se hur det såg ut när byborna brukade sin jord och levde sina liv här. Ett sånt ställe som jag älskar och gärna besöker snart igen. 

Det fanns små trädgårdar vid husen och det blommade så vackert fortfarande även om mycket vissnat och torkat till fröställningar. Jag kan tänka mig hur vackert det är på våren och sommaren när allt grönskar och när syrenerna blommar. I uthusen hängde lin och andra växter på tork. 

Nu är säsongen slut i Äskhult och alla djuren åker hem till bonden. Stugorna stängs och pigor och drängar vilar upp sig till julmarknaden - Jul i Äskhult. Kan tänka mig vilken julstämning det blir i den vackra byn med de gamla gråa husen. Det är sinnebilden för julbonaderna som jag minns från mitt barndomshem. Här kan man nog få se både tomten och vättar. Magiskt för en julälskare som mig. Jag längtar ... 

Även om gårdarna och kaffestugan är stängda kan man vandra efter stigarna här och njuta av atmosfären. Läs mer på Äskhults hemsida och se mera bilder på Evas Foto Refugium.

Vilken sommar vi haft på gott och ont. Redan i maj kom supervärmen som varade hela sommaren. Kändes som jag var på en lång utlandssemester fast hemma. Även om jag njöt i fulla drag gick mina tankar till alla djur som fick lida när aldrig det efterlängtade regnet kom och alla hemska skogsbränder som härjade i landet. Jag kommer aldrig glömma den här sommaren och alla minnen jag samlat på mig. Som jag har badat i havet, i sjöar och i skogen. Jo det är sant jag har badat i skogen !!!

Shinrin-yoku betyder "att ta in skogsatmosfären med alla sinnen" eller bokstavligen att "skogsbada". Att skogsbada är enkelt. Här kommer några tips hur man går till väga. Gå till ett skogsområde som du tycker om, där du kan vandra långsamt, fritt och ostört. Lämna mobilen hemma eller stäng av den. Stanna upp då och då och känn efter om kroppen vill gå i någon särskild riktning. Var tyst och stilla. Lägg märke till hur fåglar och annat levande ändrar beteende när de vänjer sig vid att du är där. Sitt gärna ner på en sten eller stubbe, fokusera på andningen och bara vila i stillheten.

Forskningsresultaten visar tydligt att blodtrycket sjunker, stresshormonerna reduceras, sömnen blir djupare, koncentrationsförmågan förbättras och immunförsvaret ökar efter vistelsen i skogen. Det räcker med att vara 30 minuter i en skog för att man ska märka att stressnivå, blodtryck och puls förbättras. Och att spendera en helg i naturen boostar immunförsvaret i en hel månad.